Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Inte så jämställd som han tror... (långt)

Skrivet av Anonym just nu, jag med
Jag och min man är på många sätt väldigt jämställda. Vad gäller hushållsarbete är det nog han som gör mest (han är en doer, jag är en soffpotatis -- medan jag funderar på om det inte börjar bli lite dammigt har han redan hunnit dammsuga).

Att vi blivit föräldrar har inte förändrat detta -- jag har fullt schå att amma och hålla vår dotter på gott humör, någon städning blir det knappast när jag är hemma om dagarna.

Men. Varför är det bara jag som vet hur länge vår dotter ska ta sina mediciner? Varför är det bara jag som vet ungefär vilka kläder vi fått till skänks och vad vi behöver komplettera med när hon växer ur en storlek? Varför är det bara jag som vet när det är dags att börja med smakisar och varför säger han "öh, jag vet inte, du får prata med min fru" när hans kusin ringer och frågar om vi vill ha en tripp trapp-stol?

Uff. Måste gnälla lite.
Svar på tråden: Inte så jämställd som han tror... (långt)

Känner igen mig

Skrivet av  Anonym som andra
Inte i exakta drag, men lite.
NÄr det kommer till städning så är vi lika dåliga, men det slutar oftast med att jag gör det. INte för att han säger något utan för att jag inte står ut och han är för långsam.
Men vi delar på tvätt, disk, matlagning, sonen mm mm.
Men det är mest de där att hålla reda på våran treåring som verkar vara mer naturligt för mig.
Han tror han gör det, och tex när sonen är utanför och leker i en sandlåda efter ett dop och jag kollar varje halvminut så han verkligen är kvar så får jag pikar om hönsmamma från mannen när jag blir lite orolig om han flyttat på sig bakom en buske så jag inte ser honom direkt.
Mannen tar över kikandet och jag kan lugna mig tills han plötsligt säger:
Har han gått in?
NÄ, han var borta...
Lite den där instinkten eller något verkar saknas, eller jag vet inte.

 

Katastrof!

Skrivet av  Helene med Leo 17/5
Själv känner jag igen mig, har ingen riktig praktisk erfarenhet än då vår son bara är 2 månader men jag skulle ALDRIG våga lämna honom ensam i min mans vård, känns det som, för han har absolut ingen koll på vad som kan hända och hur noga man måste passa en liten. Min man är en superslarvig person och helt aningslös när det gäller allt vad säkerhetstänkande och tänka efter i förväg heter.
Jag ryser när jag tänker på hur vårdslös han är med sådana saker.
Även om jag i teorin anser att min man minsann ska ta lika ansvar och kunna sköta en liten så kan jag aldrig i praktiken släppa det till honom för då ökar risken att vår son råkar illa ut exponentiellt.
 

Ops, han är TRE månader.../IMT/

Skrivet av  Helene med Leo 17/5
.
 

oj då...

Skrivet av  LottaH med Viggo och v. 24+4
Blir lite ledsen av att läsa att du inte vågar anförtro din bebis åt pappan. Hur vet du att han inte klarar av att ge AD-dropparna om han inte fått prova? Eller hålla ordning på låneböckerna?
Jag tror man "gräver sin egen grav" lite grann om man inte ser till att "släppa ifrån" sig lite av allt självpåtaget ansvar.
 

det var jag som skrev om AD-droppar

Skrivet av  Anonym nr 2
Jag vet ju att jag gräver min egen grav, och det är det som är jobbigt. Jag vill ha kontroll och känner mig duktig när allt flyter på och görs i tid. Men vad som behöver göras och var tidsgränsen går för just mig är lite snedvridet. Jag skulle gott kunna vänta eller strunta i vissa saker.

Däremot vågar jag anförtro bebisen till pappan. Det var inte jag som skrev om det.
 

missade...

Skrivet av  LottaH med Viggo och v. 24+4
... att svara på rätt "tråd". Ber om ursäkt :)
 

Men...

Skrivet av  Pappa Po
Hur ska han någon gång kunna ta ansvar för ert barn, om han aldrig får chansen? En bebis på två månader protesterar vilt om den inte får som den vill. (Vilket i princip kan reduceras till mat, blöjor och sömn i den åldern...)
Vet han om att du inte ser honom som kapabel att inte kunna ta hand om sitt eget barn?
 

opps...

Skrivet av  Pappa Po
dubbla negationer blev det visst... Jag menar: "Vet han om att du anser att han inte är kapabel att ta hand om sitt eget barn?"
 

nej det är inte lätt

Skrivet av  Marie
om han aldrig får chansen kommer mamman alltid att ha ett stort försprång. jag tror att pappan skulle bli ledsen om han fick veta att han inte anses kapabel. men jag kan förstå ungefär hur hon menar.
 

känner igen mig i det du skriver

Skrivet av  Anonym 2
min sambo är väl ingen doer när det gäller hemarbete. men när han väl gör nåt går det snabbt. och han har ansvar för många saker som jag inte riktigt kommit in i t ex bilen, försäkringar. men just barnen så är det nog jag som först kommer mig för att ta tag i saker och ting. han hinner nog helt enkelt inte förrän jag redan varit där och fixat. och en del saker tycker han kanske inte är så viktiga som jag tycker. men jag orkar liksom inte alltid vänta på att något ska bli gjort, ifall det ens blir det. AD-droppar är det jag som ger, barnkläder brukar jag planera inköp av, låneböckerna kan jag skilja hur lätt som helst från våra egna medan han måste ha en lista och läsa innantill osv. gnäller lite jag med...=)
 

Hur har ni delat föräldraledigheten?

Skrivet av  Pappa Po
Han varit föräldraledig själv (dvs räkna bort gemensam tid) med er dotter? Det är först nu jag börjar få kläm på vilka kläder som passar m.m. Jag är helt övertygad om att jag inte skulle haft den kollen om jag inte varit hemma.
 

min man

Skrivet av  Marie
tog ut större delen med första barnet. med andra tog jag ut större delen. det ger verkligen olika effekter.
 

Vi ska dela jämt

Skrivet av  Anonym just nu, jag med
...men än är det bara jag som varit hemma. Jo, han lär sig väl mer när han är hemma med henne -- men det stör mig att han inte ens försöker just nu.

Att jag vet att vi bör tacka ja till kusinens erbjudande om tripp trapp-stol är ju inte för att jag är hemma, utan för att jag har tänkt igenom vad vi kan komma att behöva, och när vi kommer att behöva det.
 

Bra!

Skrivet av  Pappa(lediga) Po
När man är hemma förstår man mycket mer om sitt barns nuvarande och kommande behov. Efter ett tag när han har varit hemma kommer det vara du som inte har full koll på vad ert barn behöver och kanske kommer du känna dig lite utanför i bland också. Det gjorde i alla fall jag under tiden som min sambo var hemma. Nu är det tvärtom.
 

Känner igen det litegrann

Skrivet av  Susanne med Viggo
Men vi fick en väldigt bra start på vårt föräldraskap i och med att vi var hemma tillsammans de två första månaderna. Då, när allt var nytt för oss båda, så lärde vi oss att dela på sysslor och ansvar. Visst var det mer jag som höll koll på Viggos kläder eftersom jag tycker att det är roligare att handla bebiskläder än min man, men när det gäller andra prylar så tycker jag att vi tänkte väldigt lika.

När jag blev själv hemma fick jag komma ihåg AD-droppar med mera, men så när vi började varva 50/50 då Viggo var 7 månader så var det den som var hemma på förmiddagen som hade det ansvaret. Det funkade faktiskt bra. Sanningen är också att vi övade under julhelgen då Anders var hemma en månad att han fick ta ansvaret för dropparna den månaden trots att vi var hemma båda två.

Ofta delar vi upp olika uppgifter oss emellan och det är väl både saker som faller inom de vanliga könsrollsmönstrena och sånt som går på tvärs. Jag har till exempel tagit på mig att ha kontakt med kommunen ifråga om att få dagisplats. Anders håller just nu på och fixar så att vi får vår bil reparerad. Men han är hemma 4 dagar i veckan nu så då blir det ju naturligt så att han har mer koll på Viggos kläder pch prylar. Till exempel håller han också på och lagar klädseln lite på vår stora vagn efter att jag tvättat den.

När din man blir hemma med er dotter kommer nog mycket att ordna sig och jag tror att det bara är för dig att försöka släppa ansvaret så mycket det går. Först då kommer han att ta det.

mvh,
Susanne
 

Artiklar från Familjeliv