Flyttar upp im feminism och barn

Flyttar upp im feminism och barn
Skrivet av	pitufina
har inte aft tid att ge mig in i debatten tidigare men kan det inte vara så att föräldraskapet i sig kan ha en viss desillusionerande effekt? Innan jag blev gravid så visste jag visserligen i teorin att gravida och kvinnor med barn diskrimineras i arbetslivet men det blev liksom mer verkligt när jag själv drabbades av det. Dessutom måste man värja sig mot all den biologism som man blir överöst med på mödravårdscentral och barnavårdscentral, alla goda råd och tankar om vad som är naturligt. Skillnaderna (verkliga och påstådda) mellan män och kvinnor blir så extremt tydliga när man får barn att jag tror att det kan vara svårt att hålla fast vid sitt tidigare synsätt. För mig fans det bara två val, antingen retirera in i den biologiska mammabubblan (ivrigt påhejad av barnmorskor, släktingar och resten av samhället) eller ta feminismen på ännu större allvar. Jag har varit inne och vänt några gånger i bubblan så jag har full förståelse för dem som inte orkar ta den jobbiga vägen och inte böja sig för vad som är norm. Vad jag ville säga var att jag tror att det är mycket jobbigare och svårare att vara feminist och hålla fast vid sina ideal om man samtidigt är förälder. Och är man dessutom ung förälder så är det kanske ännu svårare.
Svar på tråden: Flyttar upp im feminism och barn

om skulle det stå... imt
Skrivet av pitufina
...

Samma diskussion på jobbet idag
Skrivet av Elanor
Lustigt, vi hade just samma diskussion på jobbet idag. En medarbetare hade träffat en föräldraledig annan medarbetare och tyckte att hon tappat sina feministiska ideal av att få barn. Jag muttrade att det är väl precis när man får barn som man blir feminist! Så det kanske finns en lag om det, lagen om feminism och föräldraskap: Om du är feminist, slutar du med det när du får barn. (För du klarar inte av att stå emot mys-terrorn i form av barnmorskor, tidskrifter och fik i Västermalmsgallerian). Om du inte är feminist, blir du det när du får barn. (För du märker hur löjligt könsuppdelad världen är och du ser i lönekuvertet att du gjort en felsatsning).


Hjälp, varför blev mitt inlägg illrött?
Skrivet av Elanor
Eller är det bara på min dator?

Det verkar som om
Skrivet av Pappa Po
AFFs programmerare har gjort så att alla egna inlägg syns med rött. Riktigt bra tycker jag!

Jasså...
Skrivet av Elanor
Jag som trodde att jag sagt något HIMLA VIKTIGT!


håller med lite,
Skrivet av ior
var iofs feminist innan, men NU har världen öppnat sig "på rikigt". levde kanske i en liten bubbla innan då.

Kanske ligger något i det
Skrivet av Sara m. Viggo
Jag har väl alltid varit feminist, men har inte varit i behov av att vara det "aktivt" förrän jag fick barn, eftersom det var då jag märkte hur lätt det var att halka in i traditionella könsroller. Därmot tycker inte jag fik i Västermalmsgallerian är något hinder för att vara feminist. :-) Inte gulligull och mys heller gör den delen.

Nej, jag förstår inte heller
Skrivet av Amelie
varför det är antifeministiskt att fika under föräldraledigheten. Man måste ju inte ens frossa i Sköna hem för det, och även om man gör det behöver man ju inte vara antifeminist! Feminismen är ju djupare än vad man sysselsätter sig med under föräldraledigheten! Jag har varit feminist sen högstadiet, men ändå ägnade jag föräldraledigheten åt att fika och gå på öppna förskolan, babysim och babysång. Min man gjorde inte det. Han pysslade hemma och läste Sköna hem och andra inredningstidningar. Men jag kallar mig lugnt för feminist ändå! Det handlar om att göra det man är intresserad av. Hade jag suttit hemma och pysslat som min man gjorde hade jag levt mindre efter mina feministiska värderingar, eftersom jag då hade gjort saker som jag inte var intresserad av!


Håller med lite
Skrivet av Pappa Po
Men har svårt att hålla med om fik i Västermalmsgallerian. Var där och fikade med min (kvinnliga) föräldralediga kompis och diskuterade bla könsroller och feminism häromdagen...

Ligger nog
Skrivet av Annjo
lite i det. Själv var jag inte uttalat feminist innan jag fick barn. Hade inte tanken hur "verkligheten" var riktigt. Efter att barnen kom så har jag mer börjat fundera över hur fruktansvärt könsuppdelat allt är. För att inte tala om vilka kommentarer jag fick när jag började jobba deltid när sonen var 3 mån! (och vem säger något om att en pappa går tillbaka till jobbet efter några veckor, kanske 10 dagar)

ja, känner igen mig
Skrivet av emelie m Viktor 030203
där om bubblan. den lixom försöker suga in en i en enda stor könsrollsbiologism (även om min bm inte var ett dugg så, eller sa inget iaf) så man får vara stark. även om man ibland känner att man vill ge upp o bara lägga sig ner o bli en riktig 50-tals hemmafru. (as if jag ngnsin skulle klara av det, jag som knappt kan koka potatis...)


Feministtrappan
Skrivet av G
När jag var barn trodde jag att alla värderades lika. När jag kom upp i puberteten blev jag rätt arg för att jag inte fick vara som jag ville fär att bli accepterad. I gymnasiet/högskolan anpassade jag mig och fick det lättare - minsta motståndets väg. I arbetslivet slutade jag medvetet att dricka kaffe eftersom jag annars skulle blivit den "eviga kaffekokaren" pga kön och ålder. I arbetsplats efter arbetsplats började jag se mönstret i att mina manliga kollegor fick förtur "som av en händelse" och började fundera allvarligt på det där med gender. Så blev jag gravid och började se alla förväntningar på mig som min graviditet innebar, och som jag hade lite svårt för att smälta. Hemmavistelsen - mycket snack och lite verkstad i föräldragruppen om jämställdhet, diskriminering på arbetsplats osv men ändå ramlade nästan alla dit på att gå ner till deltid efter dagisinträdet. Vissa av männen skröt om att de varit hemma en hel vecka (kräks) och jag bestämde mig för att inte bli en serviceinstans (jämför kaffet). Lärde mig mer om hur min pension, karriär och maktförhållandet inom ett äktenskap påverkas av beroendepositioner. Barnsköterskor och mossiga läkare konfronterar jag vid behov tack vare mina kunskaper. Tillbaka till arbetet - solklart diskriminerad och jag var på väg till Jämo men gjorde av nån anledning inte det eftersom jag bara skulle vara där några månader (gravid igen). Nu - med tre barn i garaget och med en make hemma i ett år är jag än mer övertygad om att delad FP är superviktigt för arbete, förhållande och för barnen och jag missionerar bland grannarna om att de måste för fanken se till att de inte hamnar i beroendeställning eller i direkt underläge ekonomiskt och att män har exakt samma förmågor som kvinnor att älska och ha hand om sina barn. Och att kvinnor har samma förmåga till ledarskap, specialistkomptetens och arbete som män. Min egna lilla feministtrappa - som gett mig många goda vänner på köpet och en grundtro på mig själv vilket behövts i vissa svåra lägen gentemot diverse chefer/myndigheter/släktingar etc. För jag måste alltid försvara mitt val och min väg.

olika bubblor
Skrivet av Leax
...jag håller med, föräldraskap - både moderskap och faderskap - är förledande. Själv blev jag förvånad över hur mycket förgivettagande det finns! Barnmorskans förvåning över att min make följde med på alla träffar, min ovilija att delta i föräldrautbildningen, bemötande på BB och förlossning.... Allt detta har förvärrats under föräldraledigheten! Mammabubblan är verkligen förkroppsligad i den öppna förskolan där jag bor. Själv har jag min egen bubbla. Jag smiter in i min feministbubbla, där jag tror, hoppas och lever efter mina egna tankar. Det är enkelt för mig, jag distansierar mig från vänner och arbetskamrater med småbarn (de har blivit så traditionella i sina könsroller!), umgås med mina barnlösa vänner som tycker som jag, och delar barn och hemansvar med min make. Detta är bara en annan bubbla! Jag orkar inte argumentera, kämpa och väcka tankar hos andra. Jag är nog en feg rackare, men just nu behöver jag min bubbla, förhoppningsvis för att få kraft för att göra en mer offensiv insats...

Hej!
Skrivet av Jenny
Här kommer jag, som inte skrivit här innan, och lägger mig i lite. Har känt och känner nog fortfarande som du när det gäller att argumentera och väcka tankar hos andra. Grejen är den att jag inte längre orkar lägga energi på att förändra andras uppfattning (antagligen för att jag ibland reagerar väldigt starkt). Så jag har valt att försöka hålla en mer avslappnad profil. Jag menar, så länge jag delar hem och barn med min man på ett jämlikt sätt så är jag nöjd (försöker, svårt när det är jag som är föräldraledig). Tycker andra att deras arbetsfördelning hemma fungerar bra (mer el. mindre traditionellt) så kan jag respektera det också, så länge dom inte klagar. Jag och min man har hem och familj gemensamt men även jag märker att det ibland kan vara svårt att inte lägga sig i (eftersom jag ofta tycker att mitt sätt att göra saker är väldigt bra). Men då gäller det att kunna ta ett steg tillbaka och låta partnen göra på sitt sätt. Tyvärr kan jag inte säga att jag alltid är så jämställd, min man får nämligen jättegärna stryka min skjortor (2 st) för han är så mycket bättre på det än vad jag är. Hmm... vad vill jag då ha sagt med detta svammel. Jo, att jag vill att det ska vara naturligt att dela hem och familj. När vi umgås med andra och diskussioner om detta ämne dyker upp så har vi ett självklart och naturligt förhållningssätt till hem och familj. Alltså att det inte är något konstigt eller speciellt med att vi DELAR en familj. Att vi är TVÅ vuxna människor, inte en som tar ansvar för det liv vi lever. Sedan kan jag inte låta bli att låtsas vara lite oförstående och förvånad till att det finns andra som har det på annat sätt. Jag vill gärna förändra de traditionella synsätten och jag hoppas att jag med min naturliga, avslappnade inställning kan väcka tankar hos andra. Genom att uppfostra våra barn till att ta lika ansvar och inte sätta könstämpel på allt så hoppas jag det sprider sig till kommande generationer. Ursäkta mitt svammel, jag säger säkert emot mig själv på några ställen men inte ens jag är felfri o alltid jämställd ;o)


Oj, ser nedan
Skrivet av JPJ
att det finns en annan Jenny här. Skriver väl JPJ istället då.

Och här är en till...
Skrivet av Jenny RE
... som hade namnsdag igår! Välkommen! Så nu är vi alltså Jenny X 3: Jenny JPJ Jenny RE (jag, den som gissar rätt på mina andranamn som börjar på R och E vinner en påse dumleklubbor. Eller förresten en hel låda, inte en suck att nån prickar rätt.) Tjusigt, tror att vi leder namnligan på FF :-)

Jag håller med till viss del
Skrivet av Tigre
även om jag tycker att det känns tråkigt att så många verkar ha dålig erfarenhet ifrån sin Mödravård. Själv tycker jag att jag har en positiv syn från just mödravården (men det kan ju bero på att jag haft komplikationsfria graviditeter och dessutom haft bra barnmorskor). Däremot känner jag igen mig från tiden med småbarn, där blir man ofta både matt och ledsen och förbannat arg. Ibland känns det som är den ENDA, men jag vet ju att det finns fler. Som tur är har jag bra vänner som peppar när man känner sig alldeles förvirrad, och jag har föräldrar som är toppen och min make är precis som jag. På något sätt måste man fortsätta sin kamp och för det man tror på, trots att man ibland går i motvind och känner sig besvärlig. Tror det måste finnas besvärliga och ifrågasättande personer i vårt samhälle. Men visst är det tufft!

Flyttar upp im feminism och barn

om skulle det stå... imt

Samma diskussion på jobbet idag

Hjälp, varför blev mitt inlägg illrött?

Det verkar som om

Jasså...

håller med lite,

Kanske ligger något i det

Nej, jag förstår inte heller

Håller med lite

Ligger nog

ja, känner igen mig

Feministtrappan

olika bubblor

Hej!

Oj, ser nedan

Och här är en till...

Jag håller med till viss del

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information