Så här gick pappaledigheten (chockvarning)

Så här gick pappaledigheten (chockvarning)
Skrivet av	Sophia
Pappaledighet har varit det stora samtalsämnet det senaste halvåret i vår trevliga och frivilla föräldragrupp. Sju barn med sju mammor och sju pappor som statistiskt underlag duger det inte, men det är ändå intressant att se hur pappaledigheten tas ut i praktiken. Två pappor kommer inte att vara pappalediga alls. Den ena för att han är chef på ett amerikanskt företag där pappaledighet inte ens finns som ord. Den andra för att hans fru är arbetslös och familjeekonomin inte tilllåter pappaledighet. En pappa är statligt anställd och tog ut sex månader med ersättningstillägg från arbetsgivaren. Min man har varit kontinerligt pappaledig från att vår dotter var tre månader och kommer att ha tagit ut fem månader när hon fylller två år. Han är egenföretagare och skulle inte ha något jobb kvar om han var borta på heltid, men efter långa diskussioner fann vi att han kunde vara borta en halv dag i veckan plus tre veckor i taget under perioder som passat mitt arbete. Bra är det inte tycker jag, men ändå så gott som vi under omständigheterna fick till. Särskilt med tanke på att han först påstod att han inte kunde vara en dag pappaledig. Bra har det varit också, både för vår dotter, för honom och för mig. De sista två papporna har tagit ut tre månader var, under visst stånk och stön. Den ena har uppenbarligen känt sig isolerad och rastlös, men så känner ju många mammalediga också, så det är väl inte så mycket att säga om. Den andra har hela tiden ojat sig över vilken dålig stämning det blivit på jobbet för att han tagit ut sina pappamånader. Snicksnack, tyckte jag. Kom igen när du är ledig längre än mamman, då kan du spela hjälte, har jag sagt både till honom och de andra föräldrarna. Särskilt som han jobbar på ett företag med i princip samtliga anställda och delägare födda på 70-talet. Uppenbarligen hade jag ingen aning om vad jag pratade om. För i går när han efter sedvanlig semester och tre månaders pappaledighet kom tillbaka till sitt arbete fick han veta att han kunde ta sitt pick och pack och ge sig av omedelbart. Kompanjonerna hade nämligen starka skäl att ifrågasätta hans engagemang och lojalitet med företaget EFTERSOM HAN HADE VARIT PAPPALEDIG I TRE MÅNADER! Trots att han var med och startade företaget för tio år sedan och arbetat där sedan dess, och detta är hans första (och enda) barn. Uppsagd av vänner födda på 70-talet! Vad betyder det om deras syn på kvinnor och mammaledighet? Konsekvensen måste väl vara att kvinnor bör ta all mammaledighet och alla vabdagar och därför inte är någon idé att anställa. Vad ska man tro om världen? Här pratar vi om rosa overaller eller mörkblå, fastän det bara är små detaljer i det här knäppa samhället vi lever i. Jag är så arg och chockad att jag inte kan tänka på annat! Vad ska vi göra? Min spontana tanke är lagstifta nu, för om inte ens män i barnafödande ålder har högre moral vet jag inte hur vi ska få till stånd någon utveckling. Eller ska man bara lägga sig ner och gråta?
Svar på tråden: Så här gick pappaledigheten (chockvarning)

heder
Skrivet av Emma
åt den statligt anställde som tog sex månader! I övrigt tycker inte jag att nån ursäkt duger för att inte dela lika på föräldraledigheten. Inte att mannen har eget företag (kvinnor med företag föder också barn utan att förlora sin kundkrets. Är det så att den här mannen blivit sparkad pga sin föräldraledighet kan han ta kontakt med Jämo för att driva frågan vidare.

Mest heder åt minst uppoffring?
Skrivet av Sophia
Jasså du tycker att den som gjort minst uppoffring ska ha mest heder? Visst kan man tycka att den som tog ut flest dagar gjort bäst ifrån sig, men det är ett ganska banalt sätt att se det. Det är klart att det är lättare att vara f-ledig när man får tilläggsersättning och dessutom har en arbetsgivare som inte är annat än uppmuntrande! Det här är ju bara en liten slumpartad grupp, men jag tycker ändå att det visar att hur många pappamånader man tar ut till mycket stor del har att göra med praktiska omständigheter. Att vara statligt anställd innebär en helt annan sorts trygghet än vad en egenföretagare någonsin kommer i närheten av. Det finns inget tvivel om att mannen ifråga blivit sparkad just pga sin pappaledighet det var det skäl som angavs. Så visst kan han kontakta JÄMO och tidningar, men det kostar på en rent personligt plan mer än de flesta människor orkar med. I det här fallet skulle det allvarligt skada hans fortsatta möjligheter att försörja sig i sin bransch. Ekonomiskt ersatt måste han förstås se till att bli, men sorgen över att ens kollegor tvingar en att gå för att man tagit sitt föräldraansvar kan inte kompenseras med pengar. Och att gå tillbaka till företaget ifråga är förstås omöjligt. Till sist: att kvinnor med eget företag också föder barn är bara delvis sant. Statistik visar att kvinnliga egenföretager föder betydligt färre barn än anställda. Och de som gör det kan ofta inte vara föräldralediga utan tvingas antingen jobba ändå (med barnflicka) eller sälja/lägga ner företaget, såvida de inte har en sån tur att deras män kan ta hela föräldraledigheten. Att kvinnor som trots sitt egetföretagande tar ut f-ledighet inte förlorar åtminstone delar kundkrets tror jag inte ett dugg på. Det är lätt att tala om hur andra borde göra baserat på ens egen situation, men betydligt svårare om man tar sig tid att sätta sig in i problematiken.


I vilken branch?
Skrivet av MiaMaria
Helt förfärlig historia och jag måste erkänna att jag inte trodde att sånt hände med folk i min ålder. var ligger företaget och vilken branch verkar det i? för vissa företag skulle det vara extremt dålig publicitet om något sådant kom ut och det är ju alltid ett sätt för honom att kunna kräva rejäl ersättning. även om det inte nödvändigtvis lindrar sorgen över att ha blivit sviken. Sedan håller jag både med dig och inte när det gäller egenföretagande. jag är själv företagare och väntar barn och jag kommer att vara mammaledig (ungefär lika länge som min man ska vara pappaledig). det beror helt på vilket branch man verkar i om det går eller inte. sedan kanske man inte kan släppa allting helt, praktiskt och mentalt, som man kan göra om man är anställd och föräldraledig, men just det engagemanget är ju en del i det som gör egenföretagande så givande.

Jo, visst finns det fördelar
Skrivet av Sophia
Ja, visst är det förfärligt. Jag vill inte tala om vilken bransch det är och vad företaget heter av hänsyn till den drabbade familjen, men det är inte en bakåtsträvande och konservativ bransch. Helt chockerande är det hur som helst, tycker jag. Även om du inte håller med mig om det som jag skriver om egenföretagande så håller jag med dig! Visst finns det fördelar med att driva eget företag.

Kanske lika bra?
Skrivet av Helena
Att han fick upp ögonen för hur de verkligen resonerar, hans forna kollegor och kompisar? Tycker deras inställning till arbete, hur tungt det ska väga och framförallt hur man visar sitt engagemang, låter väldigt omodernt. Han ska nog skatta sig lycklig som kom undan i tid;-) Förhoppningsvis kan han söka sig vidare till större och mer medvetna arbetsgivare i näringslivet, där hans färdigheter både som yrkesmänniska och förälder uppskattas efter förtjänst.


Plågsam upptäckt
Skrivet av Sophia
Du har rätt, det är klart att det på sikt är bra att han kommer därifrån. Fast först kommer förstås chock och sorgen över att människor som man arbetat nära i tio år är såna skitstövlar. Och den ekonomiska oron! Men på sikt blir det förstås bättre.

tycker att
Skrivet av Emma
du brister i argumentationen. den som gör minst "uppoffring" - varför ska föräldraledighet ses som uppoffring när det gäller män?? Men även jag inser ju att det antagligen är lättare att ta ut mer pappaledigt om man uppmuntras genom incitament - tyvärr tycker jag att man offer-gör män genom att hänvisa till att de måste ha hjälp genom just dessa incitament för att över huvud taget kunna ta ut sina dagar. Din statistik om att företagande kvinnor föder färre barn, har antagligen goda grunder, men återigen brister du i argumentationen genom att använda uttryck som att dessa kvinnor "tvingas" arbeta ändå.... Vad vet du om de tvingas? Dessa kvinnor kanske precis som många egenföretagande män VILL arbeta en del under sin föräldraledighet. Jag är själv egenföretagare, så jag vet vad jag talar om..Jag tycker att mina barns uppväxt är BETYDLIGT viktigare än min kundkrets. Självklart bryr jag mig om mina kunder, men om de väljer att svika mig pga föräldraledighet, fine, det finns ju faktiskt kunder som är betydligt vidsintare än så. Även om mina kunder brukar köpa tjänster från annat håll när jag är ledig, så återkommer de flesta efter ledighetsperioderna! Så du behöver inte tro att jag inte är insatt i problematiken, för det är jag!

Svar på anklagelser om bristande argumentation
Skrivet av Sophia
1. Föräldraledighet är en ynnest eftersom man får betald tid att vara med sitt barn. Det är också en uppoffring, eftersom den föräldraledige har lägre inkomst, sämre karriärsutveckling och minskad trygghet. Jag har aldrig påstått att detta skulle gälla endast män. Kvinnor som är f-lediga gör naturligtvis samma uppoffring jag tycker att det är ett adekvat ord. Gårdagens händelse gör att jag känner fog för att tillägga att män till de tidigare nämnda uppoffringarna kan lägga att det dessvärre fortfarande är mindre accepterat att män är föräldralediga. Å andra sidan straffas ju vi kvinnor av arbetsmarknaden redan innan vi är f-lediga, eftersom vi samtliga, i barnafödande ålder eller inte, ses som potentiella f-ledighetshot. Incitament kan betraktas som chokladaskar som man använder att locka hem fäderna med, men de kan också vara skillnaden mellan att kunna betala räkningarna eller inte. Inte minst viktiga är incitamenten för att ersätta den mycket större ekonomiska förlust som mammorna för närvarande gör. 2. När jag använder ordet "tvingas" menar jag förstås kvinnor som arbetar under det att deras barn är bebisar trots att de hellre skulle vilja vara f-lediga. Att kvinnor som vill göra så arbetar deltid (eller heltid) under spädbarnstiden är väl inget problem? 3. Att kunna välja enbart moraliska och sympatiska kunder vore förstås idealet, men det är inte alla förunnat. För en del kan ett förlorat kundunderlag innebära skillnaden mellan konkurs och överlevnad. Det måste man respektera. 4. Jag menar inte att egenföretagare inte kan vara f-lediga. Som jag skrev i mitt översta inlägg är det fullt möjligt, fastän man kanske får lägga upp det på ett annat sätt. Man skulle kunna tänka sig en variant där båda föräldrarna är deltidsföräldralediga hela tiden. Det behöver inte vara sämre.


Bra länk
Skrivet av Lingling, lite hes
http://www.svd.se/dynamiskt/idag/did_8270254.asp Notera exemplen på "karriärmänniskor" så gott som ingen av dem har tagit full fl på heltid. Stämmer med de kvinnliga egenföretagare jag träffat, de har tagit med sig barnen på jobbet istället, börjat deltida efter max tre månader. Babylift i fikarummet ungefär. Går det inte att ordna så, så lägger de ner firman eller avstår barn.

Svårigheter med babylift i fikarummet.
Skrivet av Sophia
Jag såg artikeln i tidningen och tyckte också att den var intressant. Läser ibland också Mama där det ofta förekommer intervjuer med mammor som jobbar med nyfödda. Det handlar ju, som du påpekar, i bägge fallen om karriärsmammor som kan kosta på sig städhjälp och kanske barnpassning, vilket ju inte är alla förunnat. Men jag tänker ibland på att man aldrig får höra om någon som inte fixat det. Själv har jag jobbat under hela min mammaledighet och jag tycker att det varit jättejobbigt. Först hade min dotter kolik och sedan sov hon varken på dagar eller nätter, om man inte var ute och gick med vagnen. Jag hade aldrig en chans att ta igen förlorad sömn eftersom jag alltid måste jobba när hon någon gång sov. Det är inte alltid heller så lätt att behöva säga "oj, jag måste lägga på" mitt i ett jobbsamtal. I bästa fall är den man talar om också förälder och har förståelse. I sämsta fall ses man som opålitlig och besvärlig. Det där med babylift i fikarummet är inte så himla lätt och trevligt som det låter i reportagen. Fick jag ett andra barn skulle jag hellre vara ledig på heltid under åtminstone de första tio månaderna. Detta betyder förstås inte att jag ifrågasätter de som väljer att arbeta med spädbarn och trivs med det! SvD:s konklusion att kvinnor i karriären i många fall måste lägga ner sin firma eller avstå barn känns väldigt ledsam. Men det är nyttigt att bli uppmärksammad på när vi alltid säger att för kvinnor går det ju bra. Det är inte alltid det går bra att kombinera f-ledighet och karriär för kvinnor heller. Så vårt samhålle måste bestämma om det ska göra livet lättare för småbarnsföräldrar kvinnor och män eller om man ska ge upp tanken på ett jämlikare samhålle. Vore hemskt, tycker jag.

vaddå heder?
Skrivet av Heidi
ingen mer heder åt nån av de, anser jag. varför ska männen alltid få heder medan det anses självklart för kvinnan att ta ut föräldraledighet? jag får samma ersättning som en arbetslös (studerande) om inte mindre men det hindrar inte min man att ta ut halva ledigheten. han är dessutom egen företagare. kundkretsen får inte gå före familjen, inte i denna familj. kritiserar inte din man, Sophia! ni har gjort som ni har men varken jag eller min man hade löst det så. anser för min del att vilken anledning som helst varit fel fel fel. lagstadga genast! männen verkar ju annars inte kunna ta sitt ansvar. mycket, mycket märkligt i min bok.


Grattis till er fina ekonomi
Skrivet av Sophia
Jag har tyckt som du, att männen inte kan komma och skryta om pappaledigheten så länge de inte tar ut en dag mer än kvinnorna. Men efter händelsen i måndags inser jag att det har varit blåögt. Så konservativt är vårt samhälle att män som bara tar ut tre månaders pappaledighet riskerar sin anställning. Så mitt svar den här veckan är att åtminstone mannen som tog sitt ansvar trots grupptryck på jobbet och trots att han kom att förlora sin anställning är värd rätt mycket heder. Ditt eget exempel förstod jag inte ni måste väl ha tjänat på att din man tog ut så mycket pappaledighet som möjligt? Om inte gratulerar jag er till att ha en så stadig ekonomi och en så solid firma att kundkretsen fått ge vika. Det är inte alla förunnat! Att välja kundkretsen före familjen låter tvivelaktigt och kallsinnigt, men det tror inte jag att någon gör. Det handlar om att man väljer att se till att ha kvar en säker inkomst just för familjens skull för att det ska stå mat på bordet, för att man inte ska vräkas och för att man behöver kunna köpa kläder och skor till sina barn.

ingen anledning..
Skrivet av Heidi
att vara sarkastisk om det var det du var. jag bara sa hur jag såg på saken. vi har långt ifrån stadig ekonomi och mycket mycket lite sparat på banken. vi får in ganska precis så mycket per månad att vi betalar av lån och andra omkostnader men i övrigt blir det budget lösningar. kläder köper vi självklart till vårat barn, men oftast second hand och all hennes mat tillagar vi själva. jag menade att många tvingas välja mellan god ekonomi och föräldrarledighet. tyvärr är det ju ofta så. jag anser ändå att det yttersta ansvaret mot familjen visas genom närvaro, inte genom stadig kundkrets även om den kan innefatta dyrare kläder och mat. hur ska man ändra det konservativa synsättet du talar om utan att agera mot det? vi har lagar mot avskedan under f-ledighet. är inte det ett medmänskligt ansvar att anmäla samtliga fall av diskriminering så inte liknande saker fortsätter hända?

håller med heidi!
Skrivet av Emma
bra talat!


Till Sophia
Skrivet av Elinen
I många fall handlar det om att familjen ser till den lösning som ger bäst välfärd för familjen (dvs att de hittar en lösning som ger den bästa ekonomin). Men långt ifrån alla ser till att hitta den bästa ekonomiska lösningen vid familjebildning. Jag själv är exempel på det, vi skulle tjänat på att jag tog hela föäldraledigheten. Men det gjorde jag inte. Några släktingar till oss förlorar väldigt mycket ekonomiskt på delad föräldraledighet men de kämpar på ändå och ser till vinsten i form av andra kapital än ekonomiska (ex. kontakten med barnet, mer jämt fördelat hushållsarbete, förståelse för den andres situation etc.).

Till Elinen, Emma och andra
Skrivet av Sophia
Jo, även vår familj har valt en lösning som absolut inte är mest fördelaktig ekonomiskt. Min man tar ut fem månader och jag åtta av den tid som vi har full ersättning, men eftersom vi fördelar detta på två år är han f-ledig knappt tio månader och jag knappt femton. För oss hade det varit betydligt mer fördelaktigt om han inte var pappaledig alls. Men betyder det att jag har rätt att döma de som inte anser sig ha råd att göra så? Jag tycker inte det, för jag respekterar att människor inte har råd att göra på det sätt som man objektivt kan tycka är det bästa. Naturligtvis inte för att de ska ha pengar över till lyxkonsumtion, men för att de ska kunna betala sina räkningar. Jag märker att detta väcker starka känslor. Är det så att sidan mest används av välbärgade högutbildade utan kontakt med verkligheten? Eller vill man stanna i sin ideala drömvärld? Eller har jag helt enkelt fått om bakfoten när jag tror att många småbarnsföräldrar lever väldigt nära sina ekonomiska marginaler? Min poäng med den här debatten är att säga att vi måste se över villkoren för att mammor och pappor ska dela lika på f-ledigheten för att vi någon gång ska få lika löner. Och för att männen ska få vara med sina barn, av alla de skäl vi tidigare talat om många gånger att det ger bättre kontakt med barnen, bättre jämställdhet i familjen och leder till bättre fördelning av vab-dagarna mm. Jag har aldrig sagt att jag är emot pappaledighet, tvärtom. Den som läser mina inlägg ser att jag till och med är beredd att lagstifta för att män ska ta ut sin pappaledighet. Jag vet inte vad det beror på att Emma och andra väljer att läsa helt andra saker än de jag skriver.

Alla har vi ju vår egen verklighet!
Skrivet av Elinen
Såklart att man inte kan dömma någon oavsett om deras val baseras på. Jag reagerade bara på att du i ett inlägg skrivit "tjäna på" utifrån en ekonomisk aspekt, och jag tycker jämställdhet i denna fråga om föräldraledighet alltid stannar vid det ekonomiska. Givetvis ser jag till det du kallar verkligheten (som jag fö tror att även välbärgade högskoleutbildade också gör), och att ekonomin tyvärr är avgörande för hur man väljer att lägga upp föräldraledigheten. I min "verklighet" dvs min situation och min omgivning i form av släkt och vänner (vilka alla har olika ekonomiska förutsättningar) så är det snarare så att de som har det bättre ställt faktiskt är de som prioriterar "mer pengar" fast de skulle klara sig mycket bra ändå. Det har resulterat i att det varit kvinnan som varit hemma och mannen gjort karriär vilket i sig lett till att kvinnan bromsats i sin karriär av arbetsgivaren och då även löneökningen. I de fall där de faktiskt förlorar mycket så det blir svårt att få det att gå runt så har föräldraledigheten delats vilket resulterat i att kvinnan hängt med lönemässigt på sin arbetsplats samt kunnat göra sin karriär samt en mer harmonisk relation då båda delar mer på hushållet efter föräldraledighetstiden. Detta är bara min omgivning vilket inte kan ge några övergripande empiriska belägg för att detta är hela sanningen. Min min åsikt är ändå att jag tycker alltför många gömmer sig/ursäktar sig bakom ekonomiska argument (kanske gäller just de som har det bättre ställt?) gällande föräldraledigheten och då syftar jag INTE på de som verkligen inte har råd att dela ledigheten. Jag syftar på just de som faktiskt har råd även om de får sänka standarden en aning för en tid. OCH jag vill understryka; Det är bara min åsikt men jag respekterar och anser att det är upp till var och en hur de vill göra. Tycker bara det är synd att så många som egentligen skulle kunna dela föräldraledigheten lika utan lagstiftning inte gör det! Jag förstår vad du menar och instämmer i det mesta men som skrivet jag reagerade bara på att det alltid stannar vid det ekonomiska. Även om det är en central del så handlar livet om annat också! MVH /Elinen - inte välbärgad med högskolestuderande, dessutom med en sambo som har eget företag som inte går på + ännu!


Jag anser faktiskt att
Skrivet av Helene m Leo
man ska kunna vara föräldraledig UTAN att det ska behöva påverka familjens ekonomi. Bort med taket i föräldraförsäkringen (och höj botten). Oavsett vilken standard man har så har barnen rätt att ha båda sina föräldrar hemma. Det är väl ändå ingen tävling i vem som har delad föräldraförsäkring och skruttigast ekonomi, eller? Om det är pajkastning på alla som inte vill köra ekonomin i bott samt gå från hus och grund för att kunna dela lika på ledigheten då kommer nog inte särskillt många sluta upp i kampen för delad föräldraförsäkring... I vår familj klarar vi inte av att dela dagarna för att våra inkomster skiljer sig så mkt åt att det blir orimliga ekonomiska konsekvenser. Att vilja dela och att kunna är olika saker.

och jag tycker
Skrivet av pitufina
att om man tjänar så mycket över taket i föräldraförsäkringen så har man väl råd att lägga undan lite pengar innan barnet föds så att man kan vara föräldraledig. Det verkar lite skumt att de som tjänar bäst ska få bättre ersättning på bekostnad av de som har det sämst för det är ju så det blir i förlängningen.

Om man har
Skrivet av Helene m Leo
mycket stora skillnader i inkomst i SAMMA familj så betyder det kanske att man inte har pengar "över" att spara själv till sin föräldraledighet. Ekonomin kan bli tajt även om en tjänar mkt över taket om den andre inte ens har ngn inkomst. Vi har ju progressiv skattelagstiftning i det här landet. I vårt fall skulle vi tjäna på att det inte fanns någon f-försäkring alls bara extraskatten på lönen över 30000 togs bort, då skulle vi kunna spara till dagarna och vara hemma båda två. Men med ett sådant system så skulle många inte kunna vara hemma med sina barn alls... Att peka finger åt andra och själv klappa sig på axeln kanske kan verka motiverat för vissa men det finns ett uttryck som heter "att gå en mil i den andres skor" som kan vara värt att tänka på...


åter, till sophia
Skrivet av Heidi
citerar dig: Jag har tyckt som du, att männen inte kan komma och skryta om pappaledigheten så länge de inte tar ut en dag mer än kvinnorna. Men efter händelsen i måndags inser jag att det har varit blåögt. Så konservativt är vårt samhälle att män som bara tar ut tre månaders pappaledighet riskerar sin anställning. Så mitt svar den här veckan är att åtminstone mannen som tog sitt ansvar trots grupptryck på jobbet och trots att han kom att förlora sin anställning är värd rätt mycket heder. Kanske kom det som en chock för dig att man kan förlora sitt arbete under f-ledighet men jag vet flertalet kvinnor som blivit drabbade. Det var aldrig någon som talade om heder till dem snarare var det en självklarhet att de stannat hemma med barnen ett tag. Att samhället är så konservativt som det är kräver, enligt mig, att männen i ännu högre grad tar sitt ansvar och delar ledigheten även om det kostar dem jobben. Eller, särskilt om de riskerar jobben! Hur annars markerar vi att det inte är acceptabelt och således strävar efter förändring? Dessutom har vi lagar mot diskriminering av f-lediga. Varje drabbad bör snarast kontakta facket och/eller JämO. igen: Är det så att sidan mest används av välbärgade högutbildade utan kontakt med verkligheten? Eller vill man stanna i sin ideala drömvärld? Eller har jag helt enkelt fått om bakfoten när jag tror att många småbarnsföräldrar lever väldigt nära sina ekonomiska marginaler? Jag tycker dina (retoriska) frågor var obefogade och väl sarkastiska. Kanske överdriver jag men jag tycker det. Särskilt eftersom du påpekar att din familj inte heller valde den mest ekonomiskt fördelaktiga fördelningen. Tyvärr är det ofta så att familjer tvingas välja mellan stabil ekonomi eller f-ledighet. Höginkomsttagare har knappast det problemet, eller hur? Men vi vanliga ställs ofta inför det vägskälet. Min mans kundkrets är varken stabil eller har vi det så väl ställt att dess existens inte rör oss i ryggen. Tvärtom. Men jag menar som, t.ex. Elinen, att många anser att det yttersta ansvaret mot familjen visas genom närvaro och inte genom att tillhandahålla de lite finare, dyrare kläderna eller maten för den delen. Vi handlar självklart kläder till vårat barn, men oftast second hand. Vi köper ingen färdig burkmat heller utan lagar allt själv. Vi väljer således budgetlösningar för att klara vardagen med räkningar och andra utgifter. Jag förstår inte riktigt vad du menar när du skriver om ideala drömvärld. Finner du något naivt med att hellre leva nära marginalerna än att välja de mer ekonomiskt fördelaktiga lösningarna?

Frågor och svar till Heidi
Skrivet av Sophia
Då citerar jag dig, Heidi: "ni har gjort som ni har men varken jag eller min man hade löst det så. anser för min del att vilken anledning som helst varit fel fel fel". Mina frågor om den här sidans användares syn på småbarnsfamiljers ekonomi ska ses mot bakgrund av att du och flera andra ansåg er ha rätt att tala om att det sätt som jag och min man fördelat f-ledigheten på (så jämt vi haft råd med) inte dugit, utan varit, som du beskriver det "fel fel fel". De ska också ses mot bakgrund av att Emma tillskrev mig åsikter som jag aldrig haft och att ingen av er visat någon som helst förståelse för eller insikt i att många småbarnsföräldrar lever på marginalen ekonomiskt. Du tycker dig ha rätt att döma ut min familjs försök att fördela f-pengen eftersom du själv lyckats bättre. Du tycker att det är "obefogat och väl sarkastiskt" att jag som svar frågar om du och andra som jäms med fotknölarna sågat mig och min familj, (utan att ens orka läsa innantill) inte känner till att det finns familjer som har det knappt ekonomiskt. Och just det faktum att vi försökt att dela f-penningen så jämt vi kunnat skulle frånta mig rätten att påpeka att småbarnsfamiljer kan ha det ekonomiskt tufft. Varför då? Menar du alltså att jag inte har rätt att svara på kritik utan bara ska tryckas ner i skorna av ditt okritiserbara omdöme? Helene m Teo skriver "Om det är pajkastning på alla som inte vill köra ekonomin i bott samt gå från hus och grund för att kunna dela lika på ledigheten då kommer nog inte särskillt många sluta upp i kampen för delad föräldraförsäkring..." Och senare "Att peka finger åt andra och själv klappa sig på axeln kanske kan verka motiverat för vissa men det finns ett uttryck som heter "att gå en mil i den andres skor" som kan vara värt att tänka på..." Jag tycker att det är en ganska bra beskrivning på din och andras ton mot mig i den här debatten. Den har gjort mig ledsen och illa till mods. Och jag tycker att den är ganska märklig, särskilt som jag gång på gång påpekat att jag är för en så rättvis fördelning av f-pengen som möjligt. Men jag har tydligen inte rätt att ens ställa frågor, eftersom jag en gång för alla dömts ut som en lyxkonsument. Det vet man att jag är, eftersom man känner andra som inte fördelat sin f-peng jämt, och familjerna är höginkomstagare! Snacka om att brista i sin argumentation Jo, tack, jag vet allt om att försöka minimera utgifterna för mat och att använda ärvda kläder. Som jag skrivit flera gånger talar jag inte om lyxkonsmtion utan att kunna betala räkningarna. Som i motsatsen till att kronofogden kommer. Och nej, det kommer inte som en chock för mig att det förekommer att kvinnor förlorar sina jobb under f-ledigheten. Jag har flera väninnor som råkat ut för det, några har till och med förlorat sina jobb under redan graviditeten. Det är fruktansvärt. Om jag förstår dig rätt tycker du att jag för den sakens skull inte får tycka att det är hemskt att en man får sparken pga sin pappaledighet. Har jag inte rätt att tycka att bägge dessa fenomen är avskyvärda? Och varför tycker du dig har rätt att lägga värderingar som jag aldrig haft i min mun. Jag har skrivit det förr och gör det igen: jag har aldrig sagt att kvinnor som är f-lediga inte är värda heder. Jag har aldrig påstått att kvinnor gör en mindre uppoffring, tvärtom har jag flera gånger skrivit att jag tycker att incitamenten, dvs ersättningen, borde höjas främst för kvinnornas skull. Du gör som Emma, lägger åsikter i min mun som jag aldrig har skrivit. Begreppet "heder" var det just Emma som tog upp. Jag tycker att det är ett i sammanhanget ganska obehagligt ord. Att tycka sig ha rätt att tala om vem som är värd heder och inte är mig djupt främmande. Att kontakta facket eller JämO när man förlorat sitt jobb hjälper inte alltid. Jag känner både kvinnor och män som förlorat sina jobb som inte kunnat få hjälp. Och även om de kan få visst skadestånd tycker jag att man kan kosta på sig att vara indignerad å deras vägnar, vare sig de är kvinnor eller män. Tycker inte du det? Nej, jag finner det inte naivt att hellre leva nära marginalerna än att välja de mer ekonomiskt fördelaktiga lösningarna. Om du läser mitt första inlägg och det som du själv refererar till så ser du att just det gör jag och min familj. Men jag finner det naivt att tro att varje annan familj har möjlighet att leva exakt så som man har lust att beordra dem att göra. Inte bara naivt, jag tycker att det är fruktansvärt oförskämt. Och jag fattar inte hur vi någonsin ska komma någonstans om alla debatter bara går ut på att varje deltagare skriker "titta på mig, jag har gjort bäst, och alla som inte gjort som jag är dåliga". Det är just vad jag tyckte att du gjorde i ditt inlägg. Den här tråden började med att Ellen ansåg att mannen som varit hemma i sex månader med 90% lön var värd heder, till skillnad från exempelvis min man, som varit hemma i fem månader, trots att jag ingalunda kan ersätta varken hans inkomstbortfall eller de utgifter som hans företag har vare sig han arbetar eller inte i form av lokalkostnader, maskinpark, anställda. Den sortens utgifter kan man ju inte täcka med f-peng. Det går heller inte att få ihop pengarna genom att laga egen mat istället för att köpa burkmat, så som du föreslår. Jag vet inte vilket sorts företag din man har, och ärligt talat önskar jag att vi kunde lämna det privata och i stället föra en konstruktiv debatt om hur vi kan få en jämnare fördelning av f-pengen. Du valde att tolka mitt påpekande att man inte har råd att förlora hela sin kundkrets som att man var mer mån om kunderna än om sin familj. Igen: jag talar om en ekonomisk verklighet. Man värnar om sin familj på det bästa sätt man bara kan. Inte exakt på ditt sätt, utan så gott man kan efter sina egna förutsättningar. Fastän man tusen gånger hellre vill vara med sin familj. Med ideal drömvärld menar jag som jag skrev, en värld där alla kan agera precis så som du och andra kräver att vi ska göra och ändå betala räkningarna. Män och kvinnor tjänar lika, alla får behålla jobben och om de förlorar dem ordnar facket lätt nya, bostäder finns till rimliga priser. Denna värld existerar inte. Jag känner mig föranledd att fråga igen: känner du till det?

sophia
Skrivet av Emma - feminist
du förutsätter att vi som förespråkar en rättvis fördelning av föräldraledighet mellan båda parter i ett förhållande, skulle leva i en ekonomisk situation där pengar inte är ett problem!?! Det är faktiskt ett antagande som du gör helt själv utan att ta reda på hur det ligger till. I min familj tjänar mannen mer, men inte mycket alls, kvinnan är student. Båda har en SGI som ger ca 6000 kr i månaden. Varför förutsätta att vi INTE lever på marginalerna när vi är föräldralediga? Jag vidmakthåller att det är en attitydfråga och ett livsstilsval man gör när man ÄNDÅ väljer att dela lika, TROTS de ekonomiska bakslag det innebär. Det har vi gjort - vi prioriterar såhär TROTS ATT VI INTE BORDE UR DET EKONOMISKA PERSPEKTIVET! Vilket är själva poängen... Jag har inga problem med ordet heder - jag vet inte vilka värderingar du lägger in i begreppet i detta sammanhang?! Eftersom du fortsätter med din överlägsna ton väljer jag att lämna diskussionen - vi kommer från olika håll och för mig känns det inte längre viktigt att du förstår.


hej sophia
Skrivet av Heidi
Jag börjar med att be om ursäkt om jag formulerat mig så pass otydligt och luddigt att jag sårat dina känslor. Min poäng har aldrig varit att klappa mig själv på axeln inte heller att kasta cyberpaj. Det Helene med Teo skrev håller jag absolut med om men åter, det har aldrig varit mitt syfte. Jag är idealist och för att sträva efter ideala mål anser jag att man får vara redo för uppoffringar. Jag kräver dock inte att alla ska sluta sig i vår kamp även om det vore önskvärt. Jag tycker inte heller att alla ska se på mig och hur duktig jag är eller att mina val vore de bästa för alla oavsett situation. Vad jag från början reagerade mot var inte ditt inlägg i huvudsak utan, vad jag anser, är den allmänna rådande attityden kring frågan delad föräldraförsäkring. Många talar om delad föräldraledighet och dess förtjänster men gång på gång möter jag ursäkter när det ska verkställas i praktiken. Alltid står det ekonomiska som anledning. Vad jag menade med att exemplifiera med mig själv och min familj var helt enkelt att visa att går att leva på mycket lite om man anser att det är värt det. Om ens ideal kräver det. Men jag vill poängtera att jag inte anser att det är bättre om man får det knapert pga. delad f-ledigheten, självklart inte. Och jag har visst noterat, från början, att även din familj gjort det. Förvånansvärt nog finner jag inte heller de som inte delar som sämre människor än oss, jag önskar bara att de skulle ha gjort det för allas skull. Du avslutar ditt inlägg med att påstå att jag tror att: Män och kvinnor tjänar lika, alla får behålla jobben och om de förlorar dem ordnar facket lätt nya, bostäder finns till rimliga priser. Trots din otroligt trista ton svarar jag på det, Nej, jag vet att kvinnor tjänar mindre. Detta är en av de tyngsta anledningarna till varför jag anser att man bör dela f-ledigheten. Bästa sättet att kräva lika villkor på arbetsmarknaden är att ställa upp på den på samma villkor. Nej, jag vet att folk riskerar att förlora jobben när de är föräldralediga. Redan i tidigare inlägg påpekade jag detta. Denna risk menar jag är ytterligare en anledning till att dela lika. Vi måste börja sätta ner foten, våga riskera, för att poängtera att varken män eller kvinnor tolererar detta. Blir man avskedad till följd av f-ledighet menar jag inte att facket fixar nya. Att du uppfattar mig så enfaldig att jag skulle tro det sårar mig. Facket får istället hota företaget med reprimander i form av skadestånd och liknande. Kanske försätts den drabbade ändå i ekonomisktrångmål men hon/han har statuerat exempel. Ja, jag anser att det är värt det. För att sträva efter sina ideal. Nej, jag ser inte ner på dem som väljer att inte ta ut lika stor f-ledighet och istället behålla jobbet. Däremot anser jag att man får vara medveten om att man heller inte gör någon skillnad. Men visst kan man kosta på sig att vara indignerad å deras vägnar, vare sig de är kvinnor eller män, det tycker jag. Du anser att vi ska föra en konstruktiv debatt samtidigt som du är otroligt nedlåtande. Att hemlagad mat inte kan ersätta maskinkostnader och lokalpark kom som en chock för mig. Hade du bara sagt det tidigare så hade vi sluppit detta trista tjafsande.

Emma och Heidi som föredömen
Skrivet av Sophia feminist
Emma går in i debatten med att säga att min familj inte är värd heder. Fortsätter den med att anklaga mig för åsikter jag aldrig haft och för bristande argumentation i frågor som jag aldrig argumenterat om. Svarar inte när jag bemöter hennes kritik. Kommer fyra dagar senare med ett nytt inlägg med nya förvrängningar av vad jag skrivit. I detta senaste inlägg anser hon att jag på förhand borde ha tagit reda på hennes och hennes mans SGI, trots att jag inte ens känner till hennes efternamn. Och så avslutar hon debatten med att skriva att eftersom du fortsätter med din överlägsna ton väljer jag att lämna diskussionen. Det här är en debattstil som jag aldrig stött på tidigare. Den har gjort mig frustrerad, irriterad, ledsen, arg och skarp men överlägsen? Nej, jag känner mig inte överlägsen. Heidi och jag är överens om det mesta. Vi förordar bägge en rättvis fördelning av f-pengen, även om den enskilda familjen förlorar på det ekonomiskt. Vi tycker båda att den som är föräldraledig trots att det innebär att den riskerar sitt jobb gör en viktig insats för jämställdheten och vårt samhälle. Och vi är numera överens om att den som gör så, oavsett om den är man eller kvinna, både är värd både heder och medömkan. Jag tycker att just så som Emma och Heidi och deras barns pappor har delat f-ledigheten är den bästa tänkbara. Jag önskar att fler gjorde som de har gjort. Skillnaden mellan oss är att jag tror att det finns föräldrar som skulle vilja ha en lika fördelning av f-ledigheten, men som inte förmår det ekonomiskt. Jag tycker inte att man har rätt att förutsätta att hade kunnat om de velat, heller inte döma ut dem eller säga att de inte är värda heder. Och jag tycker inte att man kan bedöma vad de klarar av eller inte baserat på sin egen situation. En småbarnsfamiljs ekonomi beror inte bara på vad man har för inkomst, utan också vilken sorts utgifter man har i form av boende, studielån, behov av kommunikation etc. Dessa utgifter är till i hög grad beroende av var i landet man bor och de är inte alltid frivilliga. Jag vet att det också finns familjer som sätter ekonomisk standard före jämlikhet. Många familjer ser inte ens poängen med pappaledighet. Men jag tror att de familjerna är färre än statistiken visar. Och jag tror att det finns familjer som inte är fullt så ideologiskt engegerade som skulle kunna ta ut mer pappaledighet om man underlättade för dem praktiskt. Detta skulle i så fall också bidra till att förändra samhället. Sammanfattningsvis: Heidi tycker att man ska fatta beslut på ideologisk grund för att vårt samhälle på sikt ska förändras så att män och kvinnor tjänar lika. Jag tycker att man ska göra så om man kan. Så till tonen: Medan Emma tycker att jag är överlägsen tycker Heidi att jag är sarkastisk och otroligt nedlåtande. Jag skulle inte fälla den sortens omdömen, men innehållsligt tycker jag att de stämmer ganska bra på Emmas och Heidis egna sätt att föra debatt. Och jag tror att man inleder en debatt med att meddela att någon inte är värd heder respektive är fel fel fel så har man ett visst medansvar för debatten därefter blir skarp. Jag vill be om ursäkt för min del av skärpan. Jag har också ett medansvar. Jag blev irriterad av att gång på gång svara på samma ogrundade anklagelser och på vad jag uppfattat som ett ointresse för att leva sig in i andra människors förutsättningar, men jag borde inte blivit så indignerad. Jag hoppas att Emma kan komma tillbaka till debatten och att Heidi trots sin sista dräpande mening i det senaste inlägget är beredd att föra just en konstruktiv debatt om hur vi ska åstadkomma en rättvis fördelning av f-ledigheten, inte bara i våra privata familjer utan i hela samhället. Både för barnens skull och för att som Heidi skriver: Bästa sättet att kräva lika villkor på arbetsmarknaden är att ställa upp på den på samma villkor.

ytterligare en vända..
Skrivet av Heidi
Jaha, efter din senaste sammanfattning av bl.a. mina åsikter känner jag att det är dags att tacka för mig. Det är nog besvärligt att argumentera med folk av helt annan åsikt vad gäller f-ledigheten än oss. Att det ska vara besvärligare än så att argumentera med en av, så gott som, samma åsikt är bara för nedslående. Krigen falangerna emellan står hårdast, så att säga. ;-). Lika lite som jag önskar bråka om eventuell heder önskar jag lägga ner engagemang i en debatt om huruvida jag varit nedlåtande i inlägg på grund av att någon annan var det innan eller tvärtom. Det känns mer energikrävande än givande. Till saken hör att jag mer än ofta skriver direkt och utan att redigera vilket ofta verkar leda till missförstånd. Inte heller är jag särskilt pedagogiskt lagd varför folk åter verkar missförstå mig. Hade jag tid att noga läsa igenom och fundera över eventuella syftningsfel och andra olyckliga formuleringar kanske jag skulle fortsätta men det har jag inte. Jag umgås hellre och försöker att verka mer praktiskt för den feministiska sakens skull. Jag har tidigare skrivit om hur jag anser att man kan börja lösa upp de strukturer som förhindrar jämställdhet på arbetsmarkanden. Jag tror, gravt förenklat, att företeelser som snedrekrytering, olika lönetabeller och avanceringsmöjligheter bland annat beror på att kvinnor förväntas stanna hemma längre med barn än män gör varför problemet åtminstone delvis skulle avhjälpas av lagstiftning om delad föräldraledighet. En andra åtgärd vore att se till att kvinnor i större andel blev representerade i företagsledningar och andra beslutfattande sammanhang i såväl offentlig som privat sektor och näringsliv. Detta ordnas mest effektivt genom att till en början kvotera. -lyfter på hatten o går.. p.s. det pågår en hel del konstruktiva debatter om feminism och kvinnors villkor på arbetsmarknaden och i hemmen på www.familjeliv.se där jag nu fortsättningsvis hänger.


Heidi,
Skrivet av Sophia
jag är ledsen att du inte tyckte om mitt försök att sammanfatta dina (och mina) åsikter. Mitt syfte var inte att irritera dig.

Det finns lagar
Skrivet av politisk vilde, bf 28/12
som förbjuder diskriminering pga föräldraledighet, redan 1938 blev det förbjudet att avskeda kvinnor som fick barn. Men de lagarna efterlevs inte särskilt bra. Att anmäla till Jämo är däremot en framkomlig väg för honom, samt att gå till tidningarna såklart. Det blir _väldigt_ dålig publicitet för företaget om de sparkar någon pga tre månaders pappa ledighet, särskilt om man betonar att de andra i företaget är såpass unga...

För en del finns lagar, andra är laglösa
Skrivet av Sophia
Visst finns det lagar för dem som arbetar på stora företag, men på fåmansföretag är man rätt laglös. Att gå till en tidning är förstås möjligt, men det kan man bara göra om man själv vågar och orkar stå i fokus. Det gör inte möjligheterna till nyanställning större, och man riskerar också att utsättas för en pajkastningskampanj. Och jag tycker hur som helst att det är ett fruktansvärt beteende, vare sig de får betala för det eller inte.


Nu fattar jag inte...
Skrivet av Annika
Säger du att lagen om anställningsskydd inte gäller på små företag? Föräldraledighet är INTE en anledning till avsked såvitt jag vet. Oavsett var man är anställd.

ett ja och ett nej
Skrivet av Sophia
Ja, lagen om anställningsskydd är i princip tandlös på fåmansföretag. Men nej, naturligtvis är f-ledighet inget lagligt skäl till avsked. Upprörande är vad det är. Men möjlighet att genomföra det finns.

Är det så illa?
Skrivet av Annika
Hade jag ingen aning om. Vad arg man blir!!! Finns alltså inget man kan göra?! grrrrrrrr


Vad vill du lagstifta om?
Skrivet av Omnia
"Min spontana tanke är lagstifta nu, för om inte ens män i barnafödande ålder har högre moral vet jag inte hur vi ska få till stånd någon utveckling." Det finns ju en lag som säger att man inte får göra som företaget gjort. Eller menar du att lagstifta om 50/50, det är ju inte helt säkert att det hade hjälpt. När det gäller att de var födda på sjuttiotalet så tycker väl jag att det inte är en helt sann myt att vi yngre skulle vara så mycket jämställdare. Å andra sidan vill vi ju gärna upprätthålla myten så att de var så politisktokorrekta att de sa den verkliga anledningen till varför han fick sparken är ju rätt överraskande.

för och emot lagstiftning
Skrivet av Sophia
I det citat du hämtat från mitt första inlägg syftar jag på uppdelningen av f-pengen. Jag vet inte om vi borde ha en uppdelning på 50/50 eller tre delar varav en är överlåtningsbar. Egentligen tycker jag illa om tvång och så tycker jag att man måste akta sig för att tala om vad den enskilda familjen ska göra. Jag tycker att det finns ett oerhört förakt i att tala om att vi klarar oss ekonomiskt så det borde ni också göra. Eller vi har råd att förlora vår kundkrets så det har ni också. Det är ju faktiskt lika dumt som om Cristina Stenbeck kom och sa att jag har råd att bekosta min egen sjukvård så jag tycker att vi tar bort sjukförsäkringssystemet. Å andra sidan, om vi inte tvingar fram en rättvisare fördelning av f-pengen, hur ska kvinnorna någonsin få lika höga löner som sina män och hur ska pappaledigheten någonsin bli lika självklar som mammaledigheten? I idealvärlden tjänar mammorna och papporna lika mycket och kan därför ta ut lika mycket f-peng var. Boendekostnader är inget problem. I verkligheten tjänar de flesta kvinnor betydligt mindre och familjer i barnafödande ålder dras ofta med alldeles för höga boendekostnader. Jag vet att många här på sidan tycker att familjerna får skylla sig själva i den frågan också, eftersom man tycker sig ha rätt att tolka allting utifrån sina egna utgångspunkter. Det är att göra det lätt för sig. Senare inlägg syftar på frågan om rätt till anställningsskydd. Många tror att anställningsskyddet är lika starkt som på 70-talet. Det är en villfarelse. Förutom att fåmansföretag i princip kan göra hur som helst lever många i barnafödande ålder på ständiga projektanställningar eller sk frilanskontrakt, vilka ibland innebär att man arbetar som anställd men kan få sin lön sänkt eller arbetet indraget vilken dag som helst. Att ha barn kostar pengar, även efter spädbarnsåldern. Jag tycker inte att det är konstigt att föräldrar är rädda om sina jobb. Jag tror som du, att det är en myt att vi skulle vara mer jämställda. Och att det var oerhört anmärkningsvärt att kollegorna angav den verkliga orsaken. Det kommer att ligga dem till last, oavsett om det blir en rättssak eller inte.

Verkligheten
Skrivet av Omnia
Jag hoppas ju att det skulle bli skillnad om föräldraförsäkringen var lagstadgad för varje förälder. Men vem vet, kanske skulle företag tycka att "vi betalar ju dej så mycket så att din fru borde ha råd att vara hemma utan ersätting". och så går vi tillbaka till en försörjarlön, finns ju vad jag har förståt fortfarande i andra länder. Själv tycker jag faktiskt att folk mer borde tänka på att det är en ynnest att få vara hemma med ersättning. Att de borde ta tillvara chansen att vara hemma även om de förlorar på det. I vissa länder har man ju inte ens rätt att vara hemma utan ersättning. Samma resonemang gäller ju sjukförsäkringen, det är en ynnest att få ersätting när man är sjuk, det är ett fritt val att ändå jobba när man är sjuk. Sjukförsäkringsystemet är ju dock redan inviduellt så just det kanske inte borde föranleda en ändring. Folk som väljer att inte vara hemma pga. av ekonomi borde stå för det i förlängningen, men det finns ju ingen som gör. Att mannen inte är hemma beror ju på ekonomin men försvaras med "han har ju så fin kontakt med barnen ändå". Jag tror tragiskt nog att fler män kommer "offras" i föräldraledighets kampen. Redan i dag "offras" ju många kvinnor bara det att vi inte tänker på det eftersom det alltid varit så. Men jag hoppas på att det i slutändan ändå kommer funka så att eftersom alla parter oavsett kön och ålder kanske kommer att ta ut föräldraledighet så måste företagen acceptera det.


Bättre än i min föräldragrupp
Skrivet av Ma
Min man har tagit ut lite spridd föräldraledighet, men mer än tredjedel finns för honom att ta ut, vi får vänta tills jag får nytt jobb dock. Annars är det en pappa i vår föräldragrupp som tagit ut sammanhängande föräldraledighet. Av åtta pappor har fyra utnyttjat möjligeten. En pappa tog inte ens ut de tio dagarna i samband med förlossning.

Fast allt handlar inte
Skrivet av Annjo
om hur många dagar man plockar ut från fk. Min man har varit hemma på heltid 3 mån med första barnet och 4 mån med andra, och han har inte plockat ut en enda fp-dag. Alltså syns hans föräldraledighet inte i någon statistik. Så att bara se till hur många dagar man plockat ut behöver inte vara lika med hur mycket man faktiskt varit hemma. Om det är så att den pappan som inte tog ut de 10 dagarna vid förlossningen verkligen fick lov att jobba då så är ju det tragiskt.

Fast...
Skrivet av Annika
jag tror inte det är så många pappor (eller mammor) som har råd att vara hemma på heltid med sina barn i flera månader utan att ta ut föräldrapenning, så rent statistiskt kan inte sådana undantagsfall göra nån skillnad. Vad härligt att ni haft råd att göra så - ni måste ju samtidigt ha förlängt den totala föräldraledigheten! :o)


Men å andra
Skrivet av Mustardseed
sidan finns det ju kvinnor som är hemma utan att plocka ut dagar också. Jag tror visst statistiken är rättvisande på det övergripande planet - sen finns det undantag i olika familjer där statistiken är missvisande, men statistik är till för att visa mönster, inte för att passa in på varje enskilt fall.

Bra men uselt
Skrivet av Sophia
Jo, statistiskt är vår föräldragrupps pappaledighet något att vara stolt över. Men uselt är det ju ändå. Stackars mamman vars man inte ens kunde vara ledig i samband med förlossningen. Och stackars honom

Det visar ju hur...
Skrivet av trazzel
...jämställda vi faktiskt är i Sverige idag. Typ inte alls. Ja, jag blir också beklämd när jag hör hur 70-talister resonerar och jag önskar att det gick att klämma åt dem rejält. Men jag har folk i min bekantskapskrets som resonerar precis likadant. Man är illojal om skulle få för sig att ta ut pappaledigt. Många tänker inte ens tanken, det finns inte på kartan för de är så himla oumbärliga på sitt jobb. Maken har jobbat på ett sånt företag (databranschen) och jag tror inte att de är särskilt sällsynta, dessvärre. Han fick höra att det skulle bli svårt att komma tillbaka, etc. Och jag är väl medveten om den syn som råder på många sådana ställen. Kvinnoförakt, bögskräck och machokultur... Han sade dock upp sig efteråt och jobbar nu på ett större företag som inte knotar ett dugg.


Jag...
Skrivet av Pappa Po
misstänkte att det skulle kunna gå som för din man. Jag arbetar på ett litet företag i arbetsledande position. I god tid innan föräldraledigheten så tog jag upp att företaget måste ha en jämställdhetsplan. Vi var då exakt 11 anställda, vilket enligt lagen gör att man måste ha en jämställdhetsplan. Jag fick då skriva denna plan och förankra den hos VD. (Kan nämna att avsnittet om föräldraledighet blev ganska ingående...) Skrev också in att alla föräldralediga ska ha en individuell plan för hur återkomsten till arbetet ska ske efter föräldraledigheten, samt hur kontakten med arbetsplatsen ska vara under föräldraledigheten. Mitt tips till alla som arbetar i företag med mer än 10 anställda är att titta vad som står i jämställdhetsplanen om föräldraledighet. Det ska vara företagets oficiella policy i dessa frågor. Ofta kan man i dessa planer finna stöd för att företaget faktiskt ska uppmuntra pappor att vara föräldralediga. Tyvärr är dessa jämställdhetsplaner ofta inte särskilt kända i företagen.

Lagstiftning hade väl inte hjälpt?
Skrivet av CJ
Jag tycker det låter som att han tog ut sina 60 pappadagar fördelade på 20 dagar/ månad och det är det ju redan lag om att det är bundet till pappan. Dessutom är det lag på att man inte får diskriminera föräldralediga - varken pappor eller mammor. Så vad tycker du skulle varit lagstiftat annorlunda? Och vad skulle det gett för effekt? 50/50 delning tror jag inte på. Ekonomiska skäl ger jag inte heller så mycket för. Jag tjänar själv 10000 mer än maken och slår i taket med lika mycket, men jag var ändå hemma mest. Han har knappt tagit ut sina 60 dagar ens - för han vill inte. Det går att lägga undan pengar innan, för trots allt tar det ju nio månader innan barnet kommer och minst sex månader av dem vet man om.

Ja, det där är nog förbjudet!
Skrivet av Amelie
Man får inte sparka folk på grund av föräldraledighet, så kompanjonerna är ute och cyklar, faktiskt! Jag säger som de andra: JÄMO. Hade en kvinna bara tagit tre månader hade hon blivit höjd till skyarna för sitt engagemang i jobbet, så skall det vara även för en man!!

Så här gick pappaledigheten (chockvarning)

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information