Dagis vid 8,5 månader?

Dagis vid 8,5 månader?
Skrivet av	hjhelena
I söndags efter babysimmet satt jag och några andra mammor och väntade, vi pratade om ditt och datt. Då nämnde jag nåt "på jobbet", de frågade förvånat om jag redan börjat jobba "Ja, i måndags." Jasså, har de redan börjat på dagis?", frågade en tjej då... och de andra såg också undrande ut... Jag svarade att maken är hemma nu och till augusti.. Är det inte lite konstigt att man inte ens tänker på möjligheten att vi skulle dela utan tror att barnen har börjat på dagis redan, hälften av dagarna står ju ändå på maken och 60 dagar är ju öronmärkta. Jag blir lite fascinerad. Kanske var en engångsgrej, hoppas det. Kram
Svar på tråden: Dagis vid 8,5 månader?

Trist
Skrivet av FiaLisa
Tyvärr tror jag inte det var någon engångsgrej. Sen jag fått barn har jag upptäckt hur fastcementerade könsrollerna är och framförallt hur konservativa förväntningarna är på hur en MAMMA ska vara.

många i min omgivning undrade
Skrivet av mysan med Flisan
om vi hade barnflicka som skulle passa vår 3 månaders dotter när jag gick och pluggade:-( Det var hemskt och framförallt de hemska kommentarerna från många som undrade om jag hade fått någon psykos och inte ville vara med mitt barn och om barnet var säkert med sin pappa. Mycket märkligt och tyvärr så håller jag med Fialisa att man verkligen förstår hur segmenterade könsrollerna är och hur mycket det ligger i att vara mamma, så otroligt gamla inställningar som råder. Tyvärr är det också upp till dagens mammor att ändra på detta och det gör vi inte utan vi segmenterar de ännu mer genom att inte se till att papporna får vara hemma lika länge ( se kvoterad föräldrarförsäkring).


Jag har sluppit
Skrivet av Mortorio
dom flesta kommentarerna åt det hållet. Jag ska ha barn i januari och är mitt uppe i studier som jag inte kan ta ledigt från så mannen kommer i stort sett ta hela föräldraledigheten. En person har gett kommentaren att hon inte tror jag kommer klara av att vara borta på dagarna från min nyfödda (då inte av amninsskäl utan av modersinstinkter), men annars så har jag mest fått possetiva reaktoner. Men det är mest klasskompisarna som jag pratat med som peppat mig och tycker att det är strongt att jag inte hoppar av. De flesta av mina klasskompisar är unga tjejer kan också tillägga, om det gör någon skillnad. Men eftersom jag är mitt uppe i att peppa mig själv för att orka med studier och amning och dålig sömn så kanske jag helt enkelt slått dövörat till mot spydiga och oförstående kommentarer. Men jag vet att dom säkerligen finns där.

Japp samma här
Skrivet av Fumlan
Jag började studera igen då min dotter var 3 månader. Inte bara då, utan senare när hon var 2-3 år undrade människor var jag hade henne. Inte som en fråga om på vilket dagis, utan mer som om jag fått skaffa tillfällig barnvakt eller att hon var runt hörnet på universitetet. Var brukar 3-åringar vara när föräldrarna arbetar/studerar - på dagis eller hos dagmamma! Bara för att jag är kvinna är inte barnet som en utväxt på mig.

Det har jag inte tänkt på
Skrivet av Amelie
att de frågorna om var barnet är, som jag bara har tolkat som "är hon på dagis, eller hemma med din man, eller barnflicka, eller något annat?" kanske bara ställs till kvinnor. Pappor! Ställs de till er också? Jag skall fråga min man när jag kommer hem också. Förresten var det en person som tog för givet att min man var hemma när dottern var 16 månader. Han var inte förvånad alls, utan bara konstaterade att eftersom jag jobbade måste maken vara hemma. När det gick upp för honom att hon gick på dagis så blev han däremot förvånad över att det fanns dagis för så små barn. (Han är inte från Sverige) Så motsatsen existerar, även om det är betydligt vanligare med frågor om var man tänker göra av barnet när man börjar jobba innan ettårsdagen, eftersom dagis inte finns för så små barn.


Huga...
Skrivet av Lena
Så deprimerande! Om jag är borta på middag eller något så brukar folk fråga var mitt barn är (3 år), och då är det jättevanligt att de undrar om jag har barnvakt. "Nej han är med sin pappa" säger jag då och då blir folk lite konfunderade, jag orkar inte försöka få fram om de verkligen menar pappan när de säger barnvakt så jag lämnar det bara därhän. Det vore bara för deprimerande om det är så de menar!

Jobbigt..
Skrivet av Danne mannen
....det där med att allt ska var på ett sätt. Om du vill ta ut hälften av dagarna och du och din man känner er bekvämma med det är det bara att köra. Folk tycker så jävla mycket hela tiden.

Samma reaktion här
Skrivet av Nenne med Lucie
"Hur har ni ordnat med barnomsorgen?" har förvånade människor frågat mig när jag började jobba när min dotter var 7 månader. Och när de får höra att min man ska vara hemma 10 månader får han såååå myckey beröm. Vilken man va! Jag har minsann aldrig fått beröm för mina 7 månader...


åh, tröttsamt!
Skrivet av emelie m Viktor 030203
Det var mest sambons mormor som blev upprörd när hon frågade när jag tänkte börja jobba. i Januari, sa jag. Va? inte ska han väl börja på dagis innan året! Fy att slänga in barn på dagis så tidigt! osv Nä, XXX ska vara hemma till augusti, sa jag då. varpå mormor började krama o vagga Viktor o beklaga sig. "Vad du kommer längta efter din mamma o hon kommer längta så mycket efter dig, ojojoj." Inte ett ord om att hennes barnbarn faktiskt skulle ta hand om sitt eget barn. En annan konversation jag hade var när jag var på min kompis 25årsmiddag en kväll när Viktor var runt 3 månader. Var är barnet? frågade någon. Hemma med XXX, svarade jag. Jaha! är han barnvakt idag? Nä, han är pappa. Då visste de inte vad de skulle svara. Trist att det ska behöva vara så. I övrigt har jag faktiskt inte hört så mkt dumt, men å andra sidan så var jag ju hemma nästan ett helt år.

Dagis vid 8,5 månader?

Trist

många i min omgivning undrade

Jag har sluppit

Japp samma här

Det har jag inte tänkt på

Huga...

Jobbigt..

Samma reaktion här

åh, tröttsamt!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information