Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Julpanik, eller? (långt och deppigt, varning!)

Skrivet av Dupin
Försökte ha allvarligt samtal med exet innan han gick hem igår - gick ungefär lika bra som vanligt = inte alls...

Känner så himla starkt ibland (typ i julhelger och sånt...) att jag önskar så att vi kunde ordna upp vår relation - saknar oerhört min familj trots att den på slutet fick mig att må oerhört dåligt.

Hans svar på frågan om vad han vill med livet är som vanligt något i stil med "jag vet inte riktigt, har inte funderat på det..."
Och jag tycker kanske att man måste enas om vilken inriktning man vill ha. Ja, inte enas kanske, men i alla fall komma fram till vad man ajälv vill.

Inte för att jag är 100% säker på någonting, men den allra största frustrationen över allt är ju borta ilket säkert beror på att vi inte lever ihop iofs. men det gör det också lättare att se det positiva.

Känner mig så otroligt panikslagen inför framtiden idag, att jag mår illa fysiskt.
Svar på tråden: Julpanik, eller? (långt och deppigt, varning!)

Känner väl igen det

Skrivet av  Kaili
du skriver dessvärre... det där om att han inte vet vad han vill eller vart han är på väg. Jag kämpade i många år innan jag gav upp, det fungerade ju inte när vi alltid var på väg åt olika håll... eller när jag var på väg mot det mål jag & han bestämt och upptäcker att han står kvar och drar åt andra hållet... Men nu är jag fri, helt fri och han har faktiskt ett mål nu - att ta så mycket som möjligt från mig *s*... Han kan ta vad han vill, för jag har kvar det som är viktigast för mig, min själ och frihet (förutom, självklart, min son). Givetvis hade vi fler problem... men...
Du Dupin, tänk på att det tar tid att läka efter en skilsmässa, även om det var ditt beslut. Det finns ju en anledning till att det tog slut och att du ville gå. Julen och nyår är ju extra jobbiga helger... Skickar styrka till dig och kramar om... Du kan mer än du tror!
 

Nu gråter jag igen också...*S*

Skrivet av  Dupin
Tack för ett fint svar - det är nån sorts kaos i mitt huvud idag.

Vi har ju nästan lika gamla söner, såg jag - det är lite han som gör att jag är extra ledsen tror jag.

Han har varit så himla glad ni i helgen för att alla har varit tillsammans - känns som om vi har förstört så mycket för honom, även om han har en (vanligtvis) gladare mamma nu.
Det blir ju inte bättre av att exmaken kläckte ur sig i somras att han egentligen inte alls hade velat skiljas nu, utan göra ett nytt försök, men sa inget för "jag verkade ju ha bestämt mig"...

Känns som han har förstört en hel del för mig också,
för visst hade jag varit beredd att gör ett allvarligt försök igen - man är ju om möjligt ännu mer motiverad till det när man har en son att ta hänsyn till.

Usch. Måste bero på julen också, för jag känner mig ensammast i hela världen och bara gråter...

Tack igen!
 

Ja du.....

Skrivet av  puella
Jag har också gått omkring och deppat i dagarna tre. Inte för att det i min värld överhuvudtaget finns tankar eller önskemål på att vända om och gå tillbaka till exet. Nä, där har jag varit helt säker sedan innan jag gick.....men helgerna är vansinnigt tunga. VANSINNIGT TUNGA!!

Vad än det är man saknar....barnen, att vara en "hel" familj, det sociala livet med storfamiljer och gemensamma vänner eller kanske t.o.m exet.....det blir faaaan så mycket värre när julen, midsommar, påsken smyger inpå....eller andra dagar då man levt enligt traditioner skapade i den familj man inte längre har.

Jag har inte haft mina barn i helgen. Pratade i tfn med pojken kvällen före julafton och kände hur tårarna brände innanför ögonlocken då han glatt utropade att "i morgon när vi vaknar så ska vi följa tråden och se var paketen är gömda!" FAN FAN FAN! Jag vill också vara med! Jag vill vara med mina älskade ungar! I mitt älskade hus! Det har alltid varit JAG som hittat på gömställen till paketen och JAG som dragit snöret runt runt i hela huset för att tyst knyta fast det i barnens sängar så att de ska se det direkt de vaknar.

På julaftonen träffade jag både barn och ex, åt middag och delade ut klappar hos barnens farmor o farfar. Det hela slutade med att exet utövade någon slags idiotisk maktmanifestation, svartsjukegrej och fyllesnack som fick mig att gråtande åka hem.

Klart som fan man mår illa!
Klart som fan det visar sig även som fysiska symtom!
Själv har jag ett herpesutbrott som pryder halva läppen, har inte haft så mycket på flera år.

Det är inte någon bra tid att ta upp allvarliga och känslosamma saker till diskussion, eller ens i tanken under dessa helger då man påverkas så starkt av minnen och känslor, saknad och tvivel, oro inför framtiden och en litenhet i hjärtat. Svälj ner allt, bara andas tills vardagen börjar om och känn efter och tänk då i stället.

STYRKEKRAM!!
 

Puella, vännen!!

Skrivet av  Milou
Jag läser dina ord och tänker "fa-an, vad klok hon är..."

Jag tycker synd om dej som råkade ut för ett känslohaveri från exet, men du... du är stark! Du är stark, klok och dina ord ska jag läsa igen och igen när jag nu (också) mår apkass över att julen som verkligen var "vår" högtid nu blivit något som varken är "hackat eller malet". Exet firar jul med sin nya familj, jag firar jul med min son och min bror o familj, min lilla prins åker mellan och firar två jular..

Jag ska svälja ner allt, och bara andas till vardagen börjar om. Tack...

*kram*
 

Så klokt skrivet...

Skrivet av  Dupin
Visst är det fel tidpunkt att ta upp allvarliga saker - det blir väl så för mig som nästan alltid jobbar att det blir när man har tid.

Men, men... nu blev det som det blev, och någon gång ska man väl tydligen ändå ner i de där svackorna.

Ska skölja ner denna hemska annandag med lite Monty Python, och försöka börja om i morgon med träning, jobb och kanske lite socialt liv (eller mer Monty Python!)

Tack för styrkekramarna - returnerar dem!
 

Hoppas det känns bättre idag

Skrivet av  Mathea
Vi skulle ha druckit vin igår... :-) Var väl iofs tur att vi inte gjorde det, jag däckade igår em och sov i över en timme tills telefonen abrupt ringde, vaknade med halsont, ont i huvudet och frös som en galning, trots att jag hade hur mkt som helst på mig. Har sovit som en gris hela natten (ja, jag har säkert snarkat oxå men det gör ju inget när man är solo *s*) och lite bättre känns det idag. Kanske slipper jag vara sjuk även detta nyår.

Du har redan fått bra svar, ville bara säga att jag känner så väl igen mig i dina tankar. Det är tufft att separera och kanske är den första julen, första nyår osv. är de allra värsta. Jag hade många tvivel i början, det funkade ju väldigt bra när vi bodde på två ställen, vi har världens bästa samarbete och är goda vänner. Men han har alltid, genom sitt sätt att vara, lyckats påminna mig om varför vi separerade och då är jag rätt glad att ha ett eget hem, utan honom.

Hoppas du mår bättre idag, och som sagt, vi får ta den där vinkvällen en annan gång. *kram*
 

Nja, inte så mycket bättre...

Skrivet av  Dupin
Gråter mest hela tiden.
Måste faktiskt gå ner till jobbet några timmar, hoppas jag orkar.

ag önskar att mitt ex kunde visa upp alla de där sidorna
som gjorde att jag till slut inte orkade längre, men just nu känns det bara som om den centrala punkten i mitt liv
klev in här ett par dagar och sen gick igen och lämnade kvar en liten våt fläck...

Han vet i alla fall att jag är väldigt ledsen och mår väldigt dåligt, och har självmant sagt att han ska boka tid hos familjerådgivningen som jag har velat hela tiden... Inget ont som inte har något gott med sig.

Ledig ikväll i alla fall - får se hur jag klarar det.

Krya på dig!
 

Usch

Skrivet av  Mathea
Det låter riktigt jobbigt just nu. Tycker iaf att det låter bra att ni ska på familjerådgivning, det är ett litet steg framåt. Kramar i massor, sköt om dig!
 

Artiklar från Familjeliv