Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Nån som har barn med agressiva utbrott ?

Skrivet av Sliten mamma
Min dotter är snart 5 år. dom senaste 3 mån så har hon börjat få aggressiva utbrott. Det börjar med vanligt trots sen slår det över till raseri.Hon slänger allt framför sig ,flyttar möbler,bits , slåss, skriker i ett.
Detta kan pågå upp till en timme sen blir ledsen å söker tröst. sånna här utbrott kan hon få upp till 5 gånger per dag.
Nu har jag själv kollapsat pga detta, det har tagit musten ur mig (ensamstående)
Nu får hon sömnmedicin så att hon sover bättre. detta gav lite reultat... hon fick inte samma utbrott men blev ledsen för ALLT i stället. Efter en vecka skulle jag sluta med denna och gjorde det. Det tog 2 dagar sen häll hon på att sparka sönder bilen innuti. Så nu är vi tbx med medicinen. Hon har bara dessa utbrott mot mig ... ingen annan. Har ni nått tips ??
Det har gått så långt att jag vill ta tjänstledigt från mitt "jobb" som mamma.. Å att känna så mot ett barn som jag älskar överallt annat gör mig ledsen i hjärtat....
Svar på tråden: Nån som har barn med agressiva utbrott ?

hej

Skrivet av  Roffe68
min son är väldigt lik din dotter i beteendet,
men har du inte någon diagnos på ditt barn ???
jag tycker du ska gå in å snacka lite på Autism och autism liknande tillstånd även på Vårdbidragssnack för det ska du vara berättigad till men här finns många med mycket erfarenhet så snacka på och ta kontakt med läkare och diskutera vårdbidrag.
 

oj , berättigad vårdbidrag asså =) IMT

Skrivet av  Roffe68
.
 

sv.på barn med agressiva utbrott

Skrivet av  ds mamma
Hej!Är själv mamma till ett barn med diagnos inom autismspektrum.Är det något annat somdin flicka är lite annorlunda i?Sen språkutveckling tex.specialinressen?Min son hade utbrott varje dag förut det är vansinnigt jobbigt,jag vet!Det är viktigt att du söker hjälp både för din och flickans skull.Ett tag när det var som värst fick jag sjukskriva mig.Jag lever ensam med honom.Skriv gärna svar till mig.Ha det så gott.
 

trött..

Skrivet av  sliten mamma
Dom läkare jag har pratat med säger att jag ska ju iallafall vara glad för det rör sig nog inte om nån sjukdom för då hade hon inte valt ut just bara mig och då hade detta börjat mycket tidigare inte först vid fem år..
Vet varken ut eller in..
Har din son inga utbrott nu? vad gjorde ni?

kram
 

med tanke

Skrivet av  Socionom
på att flickan bara visar dess symptom i relation till dig och de börjat så nyligen så är det lite förhastat att börja prata om diagnoser. jag skulle snarare tro att det är psykosociala faktorer som orsakar utbrotten. Någonting i ert sampel eller att hon utsatts för någonting av någon utomstående. Jag tycker att du ska fundera över om det skett någon förändring i flickans liv. Hur har du mått innan utbrotten började? Om du har haft en jobbig period i ditt liv så kan det ju smitta av sig på flickan...Din situation låter hur som helst mycket allvarlig och om jag vore som du skulle jag genast ta kontakt med BUP och be om hjälp innan problemen accelererar och blir än värre. Jag har i jobbet träffat en mamma som haft det som du i flera år- hon hade ett helvete och var sjukskriven.
 

ska träffa BUP

Skrivet av  sliten mamma
Dom på BUP har bett mig att tänka igenom om det har hänt nåt speciellt dom sista 4 mån. För dom tror oxå att det kan vara nåt sånt..
För hon har ju varit värdens goaste tjej innan...
Var på en utflykt i dag bara vi två... jag kan säga att jag gör aldrig om det på ett bra tag...
Jag bara grinade när jag kom hem....
Tack för att du svarade...
Det känns ju alltid bra att prata med nån..
 

Jag blir orolig och nyfiken...

Skrivet av  Delar med mig
Är ni bara två i er familj?
Finns där en pappa? Syskon?
Vem skrev ut medicinen?
Jag blev jättearg på min lille son (5 år) när han inte ville in i duschen när vi bodde på ett hotell inför ett bröllop. Kändes som om han strulade på "pin kiv" bara för att vi var stressade. Han blev blyg...vilket han aldrig brukar vara och vägrade visa snoppen...för sin egen mamma! Normalt brukar jag vara lugn och sansad, men då skrek jag dumma saker och ställde honom helt sonika i duschen. Då brast det för stackarn...
och han berättade om övergrepp han utsatts för av jämnåriga killar på dagis flera veckor tidigare!
Jag anklagade mig själv för att jag blivit så arg och inte förstått...men samtidigt vet jag inte om jag hade fått veta om jag inte blivit så arg! Helt plötsligt gick en massa andra konstiga beteenden han haft upp för mig.
Ibland kunde han ha två par byxor på sig när vi hämtade honom på dagis(allt för att de andra inte skulle kunna klä av honom förstod jag ju då först flera månader senare) Små barn berättar inte allt för sina föräldrar även om man har en nära och god relation.
Det fick jag bittert erfara som trodde mina barn berättade allt för mig!
Sök nära och långt bort...
Själv utsattes jag för övergrepp av min bästis pappa
(inte sagt att din dotter utsatts för något) och än idag fast jag är 40 år anklagar jag min mamma för att hon inte såg, eller förstod eller skyddade mig.
Jag vet ju förnuftsmässigt att hur skulle hon kunna veta eftersom jag döljde allt så himla bra hela tiden i trettio år!!!Men känslorna styr jag inte riktigt...
Hoppas det ordnar sig för er.
Att Bup har tid snart...och kanske kan lekterapi eller någon luska fram hennes oro...
Pappa däremot går helt fri och oskyldig, fast han ju har lika mycket ansvar i det hela som min mor.
Konstigt va?
 

Barn med känslomässiga problem.

Skrivet av  lenakg
hej, när jag läste detta om din dotter så fick jag sorg inom mig. Jag förstår vad du menar i vad man ska göra.Och din trötthet,Jag har själv en dotter på 11 år och hon har haft problem sen förskolan, då med känslor. De ser ut som beteendestörningar som växlar med aggression men då att ta sönder saker och med lögner.Nu har jag hjälp av BUP och så har jag en kontaktfamilj för avlastning en helg i månaden. Jag är också ensamstående som du och så har jag ett barn till att ta hand om.Fast han har jag inget att oroa mig för, han är lugn och väldigt snäll.Och det är ju skönt.Se om du kan få avlstning, du behöver det kanske din dotter också.För att orka med allt arbete det innebär.Jag hoppas att du får all hjälp du behöver och vad bra att du skrev om detta! jag känner själv att det kan vara bra att få ventilera ut sina känslor och frågor här.
Tankar till er båda 2.
 

ETT STORT TACK!!

Skrivet av  sliten mamma
Först så måste jag tacka er all för stödet å råden.
Min dotter har lugnat ner sig jätte mycket å jag känner att jag har fått tbx min lilla tjej.
Hon har inte varit på dagis sen 27. sen åkte vi på sem och efter det är hon som förbytt.
Hon har dock hatf ett utbrott sen dess och den grejen kan jag koppla till varför. Hon hade lekt med en dagis kompis (som jag dock inte gillar för hon är elak)
Oc genast så kom ett utbrott.
Dom har nu inte lekt med varandra å allt är bra. Denna tjejen ska nu sluta på min dotters avd för hon är äldre så jag hoppas att min dotter får det lugnare där nu.
Jag har nu fått tid å andas eftersom inga utbrott kommer och kan därför ta konflikerna med henne.
Har fortfarande kontakt med bup ifall det gå åt skogen när hon börjar på dagis igen.
Kram
 

Hej,

Skrivet av  Bhaltazar
Läste ditt inlägg och känner igen mig ganska väl.
Våran yngsta dotter hade också aggresiva utbrott som började i den åldern.
Vi hade ingen aning om vad det handlade om då,och dagispersonalen började undra hur det var ställt hemma!
Utbrotten fortsatte upp i skolåldern och vi gjorde vad vi kunde för att hålla regler,rutiner och ge henne all tänkbar kärlek.Men förgäves.
Även skolan reagerade,på samma idiotiska sätt som dagiset,alltså genom att misstänka att allt inte stod rätt till hemma.Dom anmälde oss t.om till soc.
Men som tur var så hade vi strax innan påbörjat en undersökning hos bup,där det senare visade sig att hon hade damp,med autistiska drag!Och här hade vi kämpat i 7 år utan att veta nånting!efter det så ordnade det sig faktist till det bättre,även om vissa dagar kan vara väldigt jobbiga.
Nu menar jag inte att din dotter har damp,men kanske kan det vara klokt att kontakta bup så dom får göra en test?Kram,Björn
 

Artiklar från Familjeliv