Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Mår inte bra...

Skrivet av Anonym
Jag trodde aldrig för mitt liv att det skulle bli så här att få barn. Jag har inga känslor för mitt barn. Den första veckan har hon bara skrikit, dag och natt känns det som, inatt är första natten som det har varit bra. Jag har ont i magan hela tiden, det gnager nåt i mig och jag känner mig orolig hela tiden....

Går det över?
Svar på tråden: Mår inte bra...

*kramar om*

Skrivet av  Tezz
klartt att det går över, att du har sådana känslor är inte ovanligt. Det är en stor omställning att bli mamma och man förväntas bara att man ska älska sitt barn direkt. Jag tror det tar ett tag att lära känna det nya lilla livet och du kommer få känslor för henne snart.
Om du har mycket omkring dej , kanske andra problem är det svårare att hinna ta sig till barnet.
När jag fick min son i jan, så kände jag som du och nu börjar känslorna mer för varje dag som går och jag lär mej känna han.
Sen att hon skriker påverkar ju dej med, du får mindre sömn och man går in i någon slags koma. Det du behöver är sömn med för mår du bättre och får sömn så kan du ta dej til henne bättre.

Hoppas verkligen att det snart blir bättre..

Kramizar
 

ja, det går över

Skrivet av  Frida
Jag känner så med dig när jag läser ditt inlägg.. Det var likadant för mig när jag fick mitt första barn. Jösses, hela världen hamnar ju upp och ner, man är full med konstiga hormoner och dessutom dödstrött. Alla drabbas inte av den stora mammalyckan direkt. Jag sa till alla att allt var bra och att jag var lycklig men inombords var allt bara kaos.

Ge det lite tid. Kan du prata med pappan så gör det, då kanske det lättar lite. Om du tycker att det blir värre så kanske du också kan prata med BVC. Det är inte ovanligt och man är inte "konstig" om man söker hjälp.

Försök också att vila så mycket du kan, jag vet att det är jättesvårt med en bebis som alla vill titta på (och som man vill visa upp också). Rätt som det är kommer allt bli bättre!!

Ta hand om dig och lillan!!
 

Tezz o Frida, TACK!

Skrivet av  Anonym
Vad skönt att få höra att det är fler som har kännt som jag. Man känner ju sig ensammast i hela världen! jag har pratat med min sambo, och han förstår mig och känner väl lite likadant. Men han kan ju koncentrera sig på sitt jobb på dagarna och åka hemifrån, det kan ju inte jag på samma sätt! Har oxå pratat med BVC, de är ju sååå gulliga.
Jag tror att jag måste nog bara acceptera situationen som den är, idag har det ju redan gått 2 veckor sedan min lilla tjej föddes, och känner faktiskt mer för henne nu än när jag skrev senaste inlägget.

Tack för ert stöd!
 

Låter ju jättebra

Skrivet av  Tezz
att du mår bättre nu, tror det är viktigt att du och din sambo talar med varandra och du berättar hur du mår. Och att han tar erat barn ibland så du kan försöka få vilat lite. En urtrött mamma är ingen bra mamma!
Klart att när man sitter där så tror man att ingen annan känner som en själv men som sagt, många känner precis som du och var inte rädd för att prata om det. Tror nog att om man inte pratar om det så blir det värre.
Du ska veta att efter en förlossning så är det mycket hormoner i rullníng med och det är inte lätt att handskas med.
Ha det nu så bra och skriv gärna igen och berättar hur det går för dej gumman.

Många kramizar
 

Artiklar från Familjeliv