Ni med förlossningsdepression

Ni med förlossningsdepression
Skrivet av	Anonym
Hej Det är nog första gången jag är inne på denna sida. Jag skulle bara vilja ge en cyberkram till alla er som har en förlossningsdepression. Själv blev jag sjukskriven i höstas och är nu på bättringsvägen. Sedan en månad tillbaka går jag på arbetsträning och snart har jag ätit klart medicinen. Det har varit en tuff väg tillbaka och nu när sonen är snart ett år kan jag känna stor kärlek för honom. När jag mådde som sämst orkade jag inte bry mig. Till er som mår dåligt nu, håll ut! Det blir bättre. Ni som känner att något är fel, men som inte fått "diagnos" ännu: Sök hjälp. Själv fick jag hjälp direkt. Det var skönt att bli tagen på allvar. Stäng inte inne er själva och berätta för folk hur ni mår. Det är svårt när man mår dåligt, men också viktigt...
Svar på tråden: Ni med förlossningsdepression

Hej
Skrivet av Annan anonym
Vad fick du för hjälp o vilken väg gick du? Har fått samtal m BVC-psykologen hos oss sedan ett par mån men tycker tyvärr inte det funkar så bra. Hon sitter mest o hummar, skulle lika gärna kunna prata m katten hemma. Har mått ganska dåligt sedan förlossningen, dvs åtta mån. Sover urdåligt (inte pga av bebisen), ingen matlust, gråter i timmar varje dag eller kan inte gråta. Har tack o lov inte haft svårt att ta till mig min bebis även om jag inte känner någon lycka över att ha blivit mamma. Han är dock det bästa som finns o jag kan ju jämföra m hur jag just nu är mot min man, klarar fortfarande inte att han tar i mig eller ngn som helst närhet, kan inte prata ordentligt m honom o är bara avvisande mot honom. Inser att det inte är vårt förhållande som är fel utan bara att jag mår skit. Bebisen tar jag hand om o han mår bra men jag mår fruktansvärt dåligt av att ibland bara kunna gråta när han vill prata m mig. Tror att psykologsamtal är rätt eftersom jag hamnade i en riktigt jobbig livskris precis samtidigt som jag fick barn o det blev ännu värre av en jobbig förlossning men hon på vårt BVC funkar inte riktigt. Undrar vart jag skall vända mig. Känns litet konstigt att ringa sin bm nu när man inte är gravid, hon jobbar inte på samma ställe utan privat så jag vet inte ens om de har psykolog. Samtidigt får jag panik bara jag tänker på en ny graviditet o förlossning o det vill jag ju ändå vara med om så småningom, gråter varje dag av förra förlossningen fortfarande, suck. Förstår att det kan vara svårt att älska sin bebis när man mår såhär, är tacksam för att det inte blivit riktigt så illa här men samtidigt verkar det inte som om de tar mig på allvar så länge han mår bra. orkar inte ens tänka ut vad jag skall göra åt det.

Jag ska inte på samtal än
Skrivet av Bekka som haft depressioner efter varje barn
för min läkare tycker att det hjälper bäst när man är symptomfri. Jag går till en öppen psykiatrisk mottagning, och får sjukskrivning och medicin. Först gick jag hos husläkaren, men hon visste inte om mediciner man kunde ta när man ammar - och jag vill INTE sluta amma i förtid.


Vad...
Skrivet av Isa
...menar din läkare med symptomfri? Om man mår helt bra när man går i samtal, varför behöver man då samtalen? Det är intressant hur olika uppfattningar som kan finnas i olika dicipliner. Själv är jag mycket mer inriktad mot psykologi än de medicinska förklaringarna till förlossningsdepressioner. Jag tar inte någon medicin utan går enbart i samtal. Men jag är nyfiken på medicinen, hur verkar den och vad hjälper den emot? Jag har perioder av stark ångest och undrar om det finns medicin mot det. Vad jag förstår ökar ångesten när man äter antideprisiv medicin, och det skulle vara otänkbart för mig.

Långt svar
Skrivet av Annan anonym
Hej! Själv går jag också bara på samtal även om jag börjar fundera på om det behövs ngt mer snart, det blir inte bättre. För min del blev det faktiskt bättre när jag slutade amma, har alltid mått dåligt av hormoner. När det gäller medicin så är det så att ångesten kan öka när man börjar med medicinen (behöver inte göra) men det brukar lägga sig inom ngra veckor. Sedan är det ju meningen att den skall förhindra ångest, talar nu om antidepressiv medicinering, inte om lugnande. Om man inte ammar kan man ge ett mildare lugnande medel de första veckorna tills den antidepressiva medicinen funkar. Börjar själv fundera i de banorna eftersom jag tycker det börjar bli riktigt tungt att må såhär dåligt månad efter månad, sover dåligt, äter dåligt, gråter i timmar o tycker det går ut över både mitt förhållande till min man (är bara likgiltig eller arg på honom) o mitt barn som jag tar hand om o har tagit till mig men jag orkar inte riktigt skratta med honom på dagarna. För min del tror jag att jag absolut skulle behöva samtal ändå. Även om depressionen skulle släppa har jag mycket tråkigt som hänt o har samband med barnet o jag tror det är jätteviktigt att få bearbeta det o prata ut även om man börjar må bättre, för framtiden inte minst. Min uppfattning (har litet utbildning på området) är nog att man ibland kan "köra fast" i sina livsbekymmer o gå in i en depression som man kan överväga att behandla med medicin även om man hittar en utlösande orsak men då är det nog ändå viktigt att få samtal samtidigt o inte tänka att "nu är ju allt bra igen". Ibland kan man få depressioner utan att själv veta varför o jag tror inte alltid att det behöver finnas så mkt yttre faktorer utan att en del faktiskt har störningar i sin "kemi" som gör att de blir deprimerade, varför skulle man inte kunna ha det likväl som att man får parkinson av störningar i andra signalsubstanser? Sedan tror jag ändå att man kan bli bättre med samtal speciellt om det är ngn händelse som man känner är riktigt jobbig. Om man skall ta medicin eller inte kanske beror på hur dåligt du mår o om du tycker samtal funkar? Jag har tagit medicin en gång förut o det funkade jättebra. Blev mitt vanliga jag igen, kunde sörja på normalt sätt (hade kört fast i en sorg o kunde inte gråta), ångesten försvann o jag såg litet mer nyanserat på mina bekymmer. Dev jag blev inte alls konstig på ngt sätt utan äntligen kom tårarna istället för att jag bara var likgiltig. Om det funkar på bästa sätt kan man fortfarande känna sorg o bli ledsen, man blir inte bedövad eller hög på ngt sätt. Hjärnan är komplex o det finns alla möjliga sätt att reagera på, en del funkar inte medicin på, en del känner mkt biverkningar osv. Är det bara risken för mer ångest du väjer för så kan du ju fundera på om det är värt en eventuell kortvarig ökning för att sedan må bra. Du kanske kan ha oftare kontakt under ett kort tag?Skriv gärna igen. Det är mkt lättare att tala om för andra vad de skall göra än att se klart själv, eller hur :o)

Ni med förlossningsdepression

Hej

Jag ska inte på samtal än

Vad...

Långt svar

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information