Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Behöver råd och uppmuntran!

Skrivet av Lillan
Hej på er!

Jag har alltid haft svårt med att hantera hormonförändringar (puberteten, pms) och graviditeten var superjobbig med mycket gråt och oro. Sen kom min lille kille och han var verkligen inte en "lätt" bebis. Han sov bara bra på magen och det vågade jag bara låta honom göra om jag satt bredvid och kunde känna så att han andades, så jag fick varken sömn på nätterna eller på dagarna. De första månaderna hade han någon form av kolik och min kropp höll på att gå sönder av allt bärande och vaggande. Till råga på allt reste min partner jättemycket i tjänsten det första halvåret. Dålig timing som sjutton, men det var inte mycket vi kunde göra åt det. När min son var fyra månader insåg jag att jag hade drabbats av en depression, funderade ständigt på att endera rymma ifrån hela eländet, eller ta pojken och rymma från min partner. På nätterna hade jag ångest att någon skulle komma och ta min pojke och var uppe och kollade fönster och dörrar om och om igen. Hade också tankar på att det vore bättre att inte finnas, men det var inget som jag någonsin skulle sätta i handling.

Jag har alltid varit jättemycket emot depressionsmediciner, men jag kände att jag inte redde ut det och jag orkade inte knyta an till min son på ett positivt sätt, så min doktor skrev ut zoloft. Det funkade superbra och jag blev "frisk" direkt och har fått livsglädje och energi tillbaka. MEN nu till mitt dilemma. Jag vill bli gravid igen och har trappat ner på zoloften, men den har ganska jobbiga biverkningar. Försöker att sova så mycket jag kan och ta hand om mig själv, men det är skitjobbigt. Är det någon som har erfarenhet av en liknande situation? Hur har ni lyckats gå av depressionsmedicin utan att falla tillbaka in i depressionen? Hur tar ni hand om er själva? Är det någon som provat alternativ medicin, typ akupunktur, och hur har det funkat? Snälla om det är någon som har erfarenhet, dela med er!!!

Kram från mig
Svar på tråden: Behöver råd och uppmuntran!

Jag kan bara utgå från mina

Skrivet av  Kicki
egna erfarenheter, och de är som följer... Jag fick en depression ca 4 månader efter jag fått min första son (99) (startade med sömnlöshet och ångest). När min son var 10 månader orkade jag inte längre, utan började äta cipramil. Den hade effekt på 3 mån. och livet återvände. Våren 2002 ville vi försöka få ett barn till, och jag rådfrågade då flera experter (psykiatriker). En tyckte att jag skulle gå på cipramil hela graviditeten och en annan att jag skulle sluta 3 månader innnan nästa bebis ankomstdatum.

När jag blev gravid bestämde jag mig för att försöka trappa ut medicinen helt innan det var 3 månader kvar. Jag gick redan på en låg dos när jag blev gravid, och trappade ner oerhört långsamt. Till min förvåning gick det jättebra! Jag klarade det! Tyvärr drabbades jag av en ny depression med mycket ångest ca 2 veckor efter min andre sons födelse. Jag gick på medicinen igen (på inrådan av experterna), och kunde amma ändå. Tyvärr hjälpte inte medicinen denna gång. Jag blev helt knäckt över det! Har testat 3 mediciner denna gång, och den som fungerar bäst, men inte bra, är efexor depot. Jag ammade ca 6 månader, och fick gå på en relativt låg dos cipramil under den tiden.

Nu är min andre som 16 månader, och jag är bättre, men absolut inte bra. Denna omgång har jag haft mycket mer ångest än depressiva symptom.

Det var min berättelse. Jag skulle inte trappa ur medicinen helt om jag vore du! Prata med din läkare! Min andre son föddes frisk och fin, och hade ingen abstinens (eftersom jag trappade ur under grav.).

Hoppas att du fick någon hjälp av detta inlägg.

Kram/Kicki
 

Orolig för effekterna på fostret

Skrivet av  Lillan
Hej Kicki! Tack för ditt svar! Min doktor säger att det är bättre att ta medicin under graviditeten än att vara deprimerad, för det är dåligt både för det barnet jag redan har och för det jag hoppas att få. Men samtidigt så säger hon att det inte finns några studier på om det finns några negativa effekter på fostret när man äter zoloft under graviditeten. Jag har alltid velat ha mina barn tätt (min son är elva månader nu) men jag börjar ifrågasätta om det är värt det om de inte får den omsorg de förtjänar!

En annan fråga som jag funderat mycket över - Har experterna som du pratat med kunnat förklara vad som hänt med dig? Är det hormoner eller sömnbrist, eller vad är det egentligen som gör att man inte blir bra av sig själv? Har du något tips på var man kan få mer information?

Hoppas att du känner helt bra snart! Kram från mig.
 

Jag önskar jag kunde svara

Skrivet av  Kicki
på dina frågor, men det här med förlossningsdepression är så komplicerat. Någonstans på nätet läste jag om en studie som uteslöt att det var hormoner och liknande som orsakade depression efter förlossning. Man menade att det hade med mycket annat i ens barndom och sociala miljö att göra.

I mitt fall så kan jag peka på några konkreta saker som förvärrade för mig, och det var att min pappa dog 1997 och min mamma var väldigt sjuk i cancer då jag väntade mitt första barn. Hon fick uppleva 1 1/2 år av min första son innan hon dog. Det var enormt jobbigt att bli förstagångsförälder och samtidigt ha en så sjuk mamma (jag visste att hon skulle dö, men inte NÄR) samt ha förlorat sin pappa ganska nyligen.

Sedan har jag under hela mitt liv varit en "upp och ner" människa. Ena sekunden jätteglad, för att sedan sjunka djupt ner. Jag har problem med min självkänsla och mitt självförtroende, trots att jag lyckas med det mesta jag företar mig. Och så hade jag en väldigt sträng och kritisk pappa med lynnigt humör, vilket fått mig att tro att man måste prestera saker för att bli älskad. Ja det är mycket.....

Om du tittar bakåt på ditt liv och din personlighetsläggning så kanske du kan bena upp en del du också. Men jag är också oerhört frusterad över att jag inte kan peka på direkta orsaker till att jag får depressioner när jag får barn. Jag kommer inte orka få ett barn till (har två).

Anledningen till att det inte finns några studier på hur antidepressiva medel påverkar foster är att det vore oetiskt att utföra sådana... Men min andre son är "hälsan själv" som min BVC-sköterska säger!

Kramar från
 

Tack!

Skrivet av  Lillan
Tack för ditt svar! Ja, jag känner igen mig i din beskrivning av dig själv, så det ligger nog något i det. Hade också själv perioder av otrygghet när jag växte upp, så jag har ganska stora krav på mig själv som förälder att ge min son trygghet och glädje.

Kram,
 

Någon som har erfarenhet av "alternativ medicin"?

Skrivet av  Lillan
Är det någon som har provat "alternativ medicin", tex akupunktur, mot depression? Har det funkat, eller är det lurendrej?
 

Artiklar från Familjeliv