Så ledsen

Så ledsen
Skrivet av	kämpande mamman
Jag har sedan min son föddes drabbats av en förlossningsdepression som nu dock är mycket bättre. Min son är snart 7 månader och jag ÄLSKAR min son och mår de flesta dagar riktigt bra. Jag har njutit av sommaren och min man har varit hemma och vi har haft det bra tillsammans. Men vissa dagar kommer den tillbaka, ångesten. OCH JAG HATAR DET!!!!! Varför kan inte allt bara vara bra nu, varför måste jag få sånna här känslor och malande tankar som får mig att känna mig galen???? Jag blir så ledsen och jag känner mig som jag inte kan vara lika nära min lille pojke, som jag älskar så gråter Idag har varit en ångestdag, jag tror det kan bero på att min son föll igår och jag blev så rädd (han reste sig för första gången och föll ur vagnen). Han blev inte skadad men jag fick sådana skuldkänslor. Jag går i samtal, men har just nu sommaruppehåll. Jag behöver verkligen prata, så jag väntar otåligt på att börja igen. Nu sover min son och min man är på väg hem. Jag ville bara skriva av mig lite i min ledsna ensamhet.
Svar på tråden: Så ledsen

Vet hur det är...
Skrivet av Lin med Ellen 030415 & Pyran, snitt 27/8
Hej! Är själv supertrött just nu (alltid...) men ville i alla fall skriva ett par ord till dig, så att du vet att du inte är ensam. Förstår vad du går igenom, det är tufft, och just när det börjar gå framåt och livet känns värt att leva igen så kan det kännas extra jobbigt med små, eller stora, bakslag. Man vill så gärna må bra, och man är så rädd för att må dåligt och trilla ner igen... Men det låter ju i alla fall som du verkligen är på rätt väg! Och du får hjälp! Även om semestertider är hopplösa... Sitter själv i samma sits ungefär och bara väntar på att min psykolog och specialist BM ska komma tillbaka från semestern. Finns det ingen annan du kan få träffa och prata med nu under semestern? Det kanske skulle vara bättre än ingenting? Annars får du ju i alla fall fortsätta skriva av dig här! Kramar, Caroline

Tack
Skrivet av kämpande mamman
för ditt vänliga svar :-) Det känns faktiskt bättre att skriva här och att veta att någon läser. Jag tycker också det är skönt att veta att andra också går igenom något liknande, eftersom man ibland kan känna sig så förbaskat ensam. Jag upplever att det är svårt att prata med folk i min omgivning, inte för att de inte vet eller förstår utan för att jag vill inte att det ska påverka deras syn på min son eller på hur jag är som mamma. Det är viktigt för mig att min pojke får en bra relation till sin släkt och våra vänner, och se honom som den han är och inte förknippa honom med vad jag gått igenom. I början av min depression (den kom direkt efter förlossningen och jag hade en kris runt 4 månader efteråt då min man fick vara pappaledig och jag var sjukskriven) pratade jag mycket med nära & kära, men nu känner jag ett behov av att vara mer privat och hålla tankarna mer för mig själv eller med min man. Och självklart i min terapi! Hur har du upplevt att omgivningen reagerat på din depression? Kramar, A-K


Hej igen!
Skrivet av Lin med Ellen 030415 & Pyran, snitt 27/8
Mmm, förstår hur du menar. Jag har också undvikit att prata en del med omgivningen, just för att jag inte vill att de ska se min och min dotters relation genom nån sorts "baby-blues-filter", om du förstår hur jag menar... Därför är det verkligen jättebra när det finns sånna här ställen att skriva av sig på när det känns som tyngst! Jag berättade om depressionen några månader efter min dotters födelse, men har aldrig gått in närmare på hur jag mått, förutom med min min och min psykolog. Ibland har det känts som det kanske skulle varit bra att berätta mer, men samtidigt är jag rädd för att bli missförstådd, jag vet ju att man omöjligen kan sätta sig in i hur man mår när man fått en förlossningsdepression om man inte själv varit med om det, och så vill jag inte lasta för mycket på andra heller. Det har väl känts som att så länge jag inte pratar så mycket om det med andra så tillåter jag det inte att ta för stor del i mitt liv, vill ju inte att det ska påverka mer än det redan har gjort... Men det är en svår ballansgång, lite måste man ju berätta och ibland är det jätteskönt att verkligen kunna tala om för andra hur man har det, då ska man givetvis göra det. Men jag antar att just för att jag inte har berättat så mycket så har jag inte heller fått så många reaktioner från omgivningen, antagligen helt enkelt för att jag inte velat prata om det och undvikit ämnet. Oj, det blev långt och rörigt det här... Sitter just och tar en paus i dammsugningen, helt slut och tankarna är väl inte så där jättesamlade... Fy för att vara höggravid i sommarvärmen! ;-) Hoppas du har en härlig helg! Ta hand om dig! Kramar,

Hej!
Skrivet av orolig mamma
Känner igen mig så i det du skriver/beskriver. Jag drabbades av ångest först när mitt barn var några månader gammal, det kom som ett brev på posten. Kände inte igen mig själv och jag blev så lånngt borta om du förstår mig, jag kände mig inte närvande de dagar då ångesten var som värst. Där känner jag igen mig så när du skriver att du ångestdagarna inte är lika nära din son, precis så kände jag också. Precis som du hade/har jag tankar som mal, tankar som är så konstiga och får mig att tänka att jag nog är galen. Känslan när ångesten kommer är hemsk. Jag upplevde hjärtklappning, tryck över hals, yrsel när det var som värst, svårt att andas mm. Listan kan göras lång. Nu arbetar jag igen och dem fysiska symtomen på ångest har helst försvunnet, förutom den tryckande känslan över halsen som kommer ibland. Det som består är alla tankar som surrar och dem tar såå mycket energi, jag har också en enorm ångest då det kommer till barn som far illa. Jag tänker på detta dagligen och det är så jobbigt. Se inlägg längre upp från mig. Vad jag vill skriva är att du INTE är ensam utan vi är fler som mår/mått likandant och det bli bättre. Jag kan inte jämföra hur jag mår idag och då, även om det bara är lite mera än ett halvår sedan, så det kan vända fort. Hoppas du snart får må bättre. Hälsningar

Så ledsen

Vet hur det är...

Tack

Hej igen!

Hej!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information