Sök på innehåll hos Allt för föraldrar
Inga känslor för min dotter 1,5 år |
|
| Skrivet av | Undrande mamma |
|
Vet inte om detta är rätt forum, men jag ställer i alla fall frågan. Hade en jobbig graviditet där fokus mer blev på att jag mådde dåligt och förhoppningsvis skulle må bättre när allt var över, än att jag skulle få ett barn. Förlossningen var en mardröm och jag mådde dåligt även efteråt. Sjukskriven pga foglossning både innan och efter förlossningen. Jag har hela tiden skött dottern som man "ska" , har inte haft några problem med att vara fysisk, krama och pussa och så, men jag har inga känslor för henne. Känner inte att hon är "min", ser henne mer som ett barn bland andra. Har gått hos en psykolog ett tag nu utan att det blivit bättre. Så vad göra? Jag lider väl inte jättemycket, men det känns som om det skulle vara så mycket roligare om man kunde känna lite kärlek till sitt barn! Kan det vara en förlossningsdepression som hållit i sig så länge? Tacksam för svar! |
|
| Svar på tråden: Inga känslor för min dotter 1,5 år | |
|
|
|
Hej |
|
| Skrivet av Deppiga mamman | |
| Jovisst kan en förlossningsdepression hålla i sig så länge. Jag har gått hos psykolog på BVC o fått bra hjälp men är inte återställd ännu. Har du varit hos ngn läkare? Om det inte blir bättre kanske man kunde prova antidepressiva (om du nu har även fler tecken till depression). Visst behöver man prata ut om en jobbig förlossning mm o få hjälp m dina känslor för barnet men kanske det kan vara värt ett försök m medicin samtidigt? Har själv börjat fundrea så eftersom jag upplever att jag är likgiltig för det mesta men iofs har anknutit till mitt barn. Det är fruktansvärt att känna sig så avtrubbad att man inte ens kan glädjas åt sitt underbara lilla barn. Kanske är det inte din relation till barnet som är grubdproblemet utan att du mår så dåligt att du inte kan glädjas över något alls? Kanske det löser sig m barnet om du får hjälp m dig själv? Lycka till! | |
Jag har också... |
|
| Skrivet av Lillens mamma | |
| ...liknande känslor för min son som ni har. Han är 9 månader och det har varit tufft med honom hela tiden. Under graviditeten gjorde vi massor av ultraljud pga misstänkt missbildning som sedan visade sig inte vara något fel alls. Förlossningen gick bra. Men när sonen var född blev min sambo deprimerad och mådde jättedåligt en tid. Själv var jag som i en dimma. Fattade knappt att det kommit en liten ny människa. Men ingen såg hur jag mådde eftersom sambon mådde som han gjorde då. Sedan fick lillen kolik som höll i sig ca 3månader. Ett rent helvete! Jag har ingen aning om vad som skedde i omvärlden den tiden. Efter att koliken var över blev sonen bara mer allmänt kinkig. Han har ett humör utan dess like. BVC har sett hur han är och säger att vi gör det bra som orkar och att sonen är ett "starkt" barn med mycket egen vilja. Men jag mår inte bra. Önskar ibland att jag bara fick vara ifred. Vet inte om jag knutit an ordentligt till lillen heller. Känns som jag aldrig hinner känna efter heller eftersom han är så intensiv. Jag går hos en kurator nu och har ätit antidepressivt sen i somras men vet egentligen inte om det har hjälpt nämvärt. Ibland vill jag bara sova, sova och sova! När jag berättar att jag känner så här för vänner och familj så säger de att det är så att ha småbarn. Att det är jobbigt! Så nu har jag slutat att säga nåt. Och det gör att jag känner mig så ensam. Vad gör man när man testat allt och inget tycks hjälpa? | |
|
|
|
Hej igen |
|
| Skrivet av Deppiga mamman | |
| Ja, visst är det så man vill skrika åt folk som säger att "det är jobbigt att ha småbarn" och "man har ingen tid för varandra". Jag tycker inte alls att det är dottern som är problemet (hon har haft kolik men är annars hur go som helst), inte tidsbristen, inte att jag glömt min partner... Jag har bara mått så j-a dåligt att jag inte orkar glädjas åt saker som jag samtidigt ser är fantastiska. Jag fick höra av min mor att det tog ju tid innan hon fick riktiga känslor för mig också o att "det tar tid att börja älska ett barn" osv. Alla pratar om normala problem men det här är inte samma sak. Jag tog mitt barn till mig ögonblickligen men var inne i en dimma hela första året, hade självmordstankar, har varit på väg att lämna min man trots att han inte är så dum när jag kan se litet nyktrare på situationen nu. Det är ju inte normalt. Lillens mamma: Om du testat medicin så länge utan resultat tycker jag du skall få byta sort eller ändra dos. Om det inte funkar m vårdcentralen kanske det finns ngn privat psykiater som kan ta emot m litet kortare varsel? Bra att du samtidigt har kurator, hoppas du kan prata öppet m henne , annars bör du försöka byta. | |
Fråga. |
|
| Skrivet av Bebismamma | |
| Hur ska "Undrande mamma" kunna få MER känslor för sitt barn om hon samtidigt går på avtrubbande medicin? Verkar lite konstigt, eller? | |
Du har nog fått det lite om bakfoten... |
|
| Skrivet av Lin med Ellen 030415 & Elsa 040827 | |
| Antidepressiv medicin är inte "avtrubbande", men den hjälper en genom det värsta mörkret och kan hjälpa en att orka ta itu med det som är jobbigt, t ex att bearbeta en svår förlossningsupplevelse. Enbart t ex samtalsterapi kan vara svårt att ta till sig om man är för deppig, för att kunna orka bearbeta jobbiga känslor och tankar måste man må hyggligt, annars är allt bara nattsvart. När man fått hjälp med t ex antidepressiva och samtal så mår man bättre och då kan känslorna komma fram! Jag vet av egen erfarenhet. Jag ville inte, absolut inte, ta tabletter eftersom jag inte fattade hur det skulle hjälpa mig med min hemska förlossningsupplevelse och bristen på känslor för min dotter. Men till slut gav jag det en chans och det är jag verkligen glad över, för när jag väl började må bättre så hittade jag en massa kärlek till min dotter! | |
|
|
|
Så känner jag också |
|
| Skrivet av Varma Sockan | |
|
Fast mitt barn är 3.5 år. Har samma historia med jobbig grav och ont jättelänge efter förlossningen. Har varit hos psykolog via bvc flera ggr för att börja känna nåt men inte har det hjälpt. Det blir bara än mer stressigt att behöva åka dit och rucka på rutinerna. Har fått ett till barn som nu är 1 år. Älskar det barnet förutsättningslöst. Från första sekund faktiskt. Jag upplever inget jobbigt med det yngsta barnet. Men med det äldsta är allt skitjobbigt om saker och ting inte går smidigt. Har lust och separera för att slippa. Orkar inte engagera mig i honom och han är bara i vägen. Har trots mina känslor skött om honom på ett utomordentligt sätt men känner att jag vill ha mer tid med mitt yngsta och mitt tålamod börjar ta slut nu. Skriker och är otrevlig vid småsaker hemma. Känner att jag inte orkar hålla skenet uppe längre. Jag skulle vilja ha honom mycket mera tid på dagis för att orka. Nu är jag mammaledig. Ville bara dela med mig så du vet att du inte är ensam. I mitt fall är jag tveksam till om det är förlossningdepression jag har. Jag var ju inte deppad efter den sista förlossningen. Och yngsta barnet funkar det bra med. Saknar bara känslor för mitt äldsta barn. Hoppas att han inte far illa. Jag gör det inom mig i alla fall. |
|
Känner igen mig helt.. |
|
| Skrivet av Ledsen mamma | |
|
Jag har också två barn, första barnet hade jag en jobbig förlossning och var helt deprimerad efter förlossningen, jag grät nog i 6 månader nonstop, hade jätte mcyket problem med mina svärföräldrar som tog barnet ifrån mig och jag vet inte om det var pga det eller en kompination men jag har aldrig knytit an till mitt första barn. Jag tar hand om det men jag känner inte någon direkt moderskärlek till det fastän det idag är snart 3 år. När andra barnet kom kände jag direkt moderskärlek och jag älskar det barnet villkorslöst. Jag känner en enorm skam att jag inte älskar bägge barnen lika mycket för jag vill ju det igentligen men jag gör inte det. Jag tycker bara att den äldste är ivägen. Jag har gått hos psyk på bvc men jag har känt att det inte har hjälp. Men jag funderar på att söka hjälp/svar hos en annan psyk.. |
|
Ja |
|
| Skrivet av Varma Sockan | |
|
jag _vill_ precis som du också älska honom men förmår inte. Grejen är den att min psykolog är toppen och jag vill inte byta. Psykologen är bra och det hjälper ändå inte. Är det helt kört då börjar man undra??? Varför funkar inte behandlingen??? Jag hoppas verkligen det hjälper dig att byta. Det här är ju inget folk går och pratar högt om precis. Så man vet ju inte om det löser sig även om småbarnstiden är förbi. |
|
|
|
|
Det kunde varit jag... |
|
| Skrivet av Gullvivan | |
|
som skrev!!! Fast min stora är 3 och min lilla snart 1½. Hur klara du att känna så, jag menar hur gör du med alla känslor? Jag får/har så fruktansvärt dåligt samvete hela tiden. När den stora pucklar på den lilla så griper liksom modersinstinkten in och jag vill bara skydda den lilla vilket leder till att jag skriker på den stora fast jag egentligen borde krama honom och bry mig istället. Det känns precis som du säger, han är så jobbig och den lilla är bara go. Och jag späder väl på det kan jag tänka. Jag vet ju vad som är rätt att göra men jag förmår mig inte alltid. Men tyvärr tror jag att de får men av det... |
|
Ja du... |
|
| Skrivet av Varma Sockan | |
| Det finns ingen tid över för mig att reflektera eller känna. Är uppe och ammar flera gånger på nätterna. Har inte sovit ut ordentligt på 3.5 år. Blir det en liten lucka nån gång så somnar jag direkt. Hela tillvaron går ut på att stå ut och överleva. | |
åh, samma här... |
|
| Skrivet av Meo | |
|
Jag hade också en tuff första förlossning och grav. Nyföddhetstiden var en mardröm. Tror att jag knöt an till barnet, på så sätt att jag gjorde allt man ska, och kände ansvaret och skulle hoppa från en klippa för att rädda livet på h****, men GLÄDJEN fanns bara inte. Trodde det skulle vara så. Med tvåan kom allt som fattades första gången och jag gick runt som i en dimma när jag fattade vad jag missat med mitt första barn. Chockad och oerhört ledsen. Men jag tycker att kärleken smittar, det är lättare att älska mitt första barn nu när jag vet hur man gör. Det kommer gradvis. Kan faktiskt känna samma varma känsla för båda barnen nu. Fast det går helt utan hinder med den minsta. |
|
Nya riktlinjer – det här gäller för snoriga och hostiga barn på förskolan
Blir du akut sötsugen? Det här kan du baka snabbt
70 fina flicknamn och pojknamn
Det händer om du inte bestämt namn i tid – Skatteverkets konsekvenser: ”Tusentals kronor”
Hon spelade Ronja Rövardotter – det gör Hanna Zetterberg idag
Fina låtar till dop – 15 tips på musik att ha på ditt barns namngivning
Så kokar du perfekta ägg – tips och råd
Populärt spel anmäls för reklam riktad mot barn
Pappor fortfarande sämre på att vara hemma och vabba
Varannan förskola har dålig utomhusluft
Julkalendern "Kronprinsen som försvann" blir biofilm
Skådespelare i nya "Ronja Rövardotter" 2024
Populäraste namnen på nyfödda barn 2023
Expertens tips om barnförsäkring: Så undviker du vanliga fallgropen
Kan man vispa matlagningsgrädde? Enkla tipsen
Skala potatis i förväg – går det?
Gravid trots mens – är det möjligt?
Brunsås utan grädde – så gör du
Bleka kläder med klorin – 7 enkla tips
Pensla bullar utan ägg: Enkla och effektiva metoden
Pernilla Wahlgren om tuffa tiden med Christian – nu berättar hon: ”Vi ses inte alls”
Svenska kändisbarnen som tagit avstånd från offentligheten
Melinda Jacobs sorg – 4 år efter tragedin med Lilla hjärtat
13-barnsmamman Mirka Norrström om inkomsten från Onlyfans – så mycket tjänar hon på nakenbilderna
Kjell Bergqvist om ålderskillnaden med 18 år yngre hustrun Karin
Det stör sig Lotta Engberg på med doktor Mikael: ”Fruktansvärt mycket...”
Petra Medes nya besked om kärlekslivet: ”Det finns...”
Carolina Gynnings känslosamma ord – talar ut om gravidkampen: ”Blev aldrig...”
Här dyker Filip Lamprecht upp med Linn Hegdal – visar upp lyckan
Sofia Ståhl om singellivet: 'Viktig lärdom'
Anton Körbergs hårda ord till Tommy Körberg – efter hälsokampen: ”Gnäller”
Magnus Ugglas enorma förmögenhet – så mycket tjänar han
Amandas dotter fick RS-virus: 'Ville inte se mitt barn dö'
Ann Söderlund om operationen efter förlossningsskadan: 'Känner mig så jäkla mycket friare'
Fanni, 27, om att vara änglaförälder och ofrivilligt barnlös: 'En livslång sorg att förlora ett barn'
Irma Lehtosalo bryter ihop helt – känslosamma stunden med Marko: ”Förlåtit mig”
Daniel Lindström försvann helt efter vinsten i Idol – så lever han idag
Tareq Taylors okända koppling till Hanna Hedlund avslöjad: ”20 år sedan”
Sofia Wistams dyra inköp – avslöjar sanslösa priset: ”Sån ångest”
Penny Parneviks sluga drag mot barnen – så lurar hon dem