Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Orken är slut...

Skrivet av Vela m Linus
Vad gör man när man har testat allt och man ändå bara vill fly ifrån mamma-rollen? Har en 10 månaders underbar son- en riktig solstråle och väldigt aktiv herre. Det är full fart från morgon till kväll. Efter att ha upplevt kaos de första månaderna med kolik, medicinska utredningar, sömnproblem, amningsproblem m.m. så har vi nu en strukturerad vardag med ganska fasta rutiner. Sonen har varit krävande från start. Inget har egentligen gått smärtfritt och fortfarande märks alla små utvecklingssteg och fysiska krämpor ex. tänder tydligt. Han är gnällig, ska ha konstant uppmärksamhet och är ganska "hårdhänt" i sitt sätt att vara. Exempelvis så vill han inte kramas, utan lutar sig ifrån en, vilket smärtar ett mamma-hjärta. Så här har han alltid varit mer eller mindre. Och jag har gjort allt i min makt för att få det att fungera så smidigt som möjligt men nu är liksom min egen kraft slut. Jag har en klump i halsen och vill helst bara fortsätta sova på morgonen när allt kör igång. Fick antidepressiva utskrivet när sonen hade kolik eftersom jag blev fullständigt slutkörd då och jag äter de fortfarande. Går i terapi också men det hjälper inte heller. Vad gör man då? Hur ska jag bryta detta? Som det är nu känner jag mig inte ens värdig att vara mamma till min son längre. Jag blir oerhört provocerad av sonens energi och att allt ska gå i 100km/h. Jag är så trött på att stimulera honom hela tiden men jag orkar heller inte höra honom gnälla och skrika när jag bara sitter stilla. Säger jag något till släkt och vänner så får jag bara höra att "det är så att ha småbarn". Men jag tror själv att vi har haft det tuffare än många andra. Så nu säger jag inget längre! Någon som känner igen sig. Känner mig så ensam, vilsen och trött på att vara mamma. Hjälp!
Svar på tråden: Orken är slut...

Jag känner igen det där

Skrivet av  Maria.K
Det man behöver är praktisk hjälp och avlastning. Att folk erbjuder sig att sitta barnvakt kontinuerligt. Helst över en natt så man får en chans att ta igen sig ordentligt. Man blir helt tom i kropp och själ av att aldrig få sova. Och lägg därtill att man tar hand om ett aktivt barn som kan dränera den starkaste på energi.

Jag är i samma sits själv och besviken på att inte få det stöd från omgivningen som jag behöver.
 

Jag kan tänka mig

Skrivet av  veronica
hur du har det. Har en liten skrutta som fyller 1mån imorgon. Går hos en psykolog, har fått en utmattningsdepression den här gången. sömnen är ju så himla viktig, hoppas verkligen för din skull att du får möjlighet till vila och sömn. Skickar massivs med kramar
 

Artiklar från Familjeliv