Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Född i v.30?

Skrivet av Carina moster till Corall f v. 30+0
Påverkar det en mycket, senare i livet? Är man alltid mindre än sina klasskompisar & utvecklas man senare? Så som att lära sig gå & prata och sånt.

Jag är väldigt orolig för min systers dotter som föddes i v.30+0 igår. Hon verkar må bra..
Svar på tråden: Född i v.30?

Hej!

Skrivet av  Lisen med Alexander + v.31
Att vara så lite för tidigt född brukar inte ppåverka, barnen kommer snabbt ikapp för det mesta.
Min son är född v.34+3 och nu märks det inte alls på honom, det har det förresten aldrig gjort utan han har varit tidigare än många jämngamla.
Jag tror inte att du behöver oroa dig, det är om barnen är mycket för tidigt födda som det kan uppstå problem men de som är födda runt v.30 klarar sig oftast bra.
Det är bara de första månaderna som det brukar märkas på vikt och utveckling men sedan är det ingen skillnad på fullgångna/prematurer.
Hoppas du blev lite lugnare!
 

Hej!

Skrivet av  mupp45
Min dotter är född v30+4. Det har gått jättebra.Lite extra springig men annars exakt likadan som alla andra barn efter första året. Hon blir fem i höst. Det finns jättefina preemiesighter på nätet.
 

Min tjej föddes 29+5

Skrivet av  Amandas mamma
Först och främst grattis till mosterskapet. Jag förstår att ni i din familj och släkt just nu har många blandade känslor av både lycka över det nya tillskottet i släkten samtidigt som där finns en stark oro. Det dom sa till mig på neonatal var att man om man får för tidigt ska vara lite glad över att det blev en tjej, för dom är ofta lite starkare än killarna. Nu har din syster en lite jobbig tid framför sig med neonataltid och behöver allt stöd hon kan få av sin omgivning i de eventuella svängingar av glädjerus ner till ordentligt deppiga dagar. Ibland glömmer man att neoföräldrar är har samma lyckorus som föräldrar till fullgångna barn och det kan bli lite jobbigt om folk runt omkring bara "ojjar och förfasar sig över ens situation" om du förstår vad jag menar. Så ta inte upp med henne om dina tankar angående utvecklig för det är nog kanske inte det hon vill tänka på just nu när hennes lilla tjej kanske ligger i cpap och kuvös och blir sondmatad. Man tar liksom en dag i taget =)Det jag själv upplevde som absolut jobbigast var ju själva faktumen att vi inte fick ta med vår dotter hem och vara med henne 24 timmar om dygnet så som andra föräldrar får. Det blir ett sånt tomrum efter att ha varit gravid och känt den lilla i sin mage till att man är hemma själv med sin man och vet att ens bebis ligger kvar på sjukhuset. Usch, får rysningar bara jag tänker på det nu med. Tack och lov att det finns sån go och professionell personal på neonatal (på vår iallafall).

Min tjej föddes i vecka 30. Hon låg på neonatal i 5 veckor och fick komma hem på sk tidig hemgång långt innan hon skulle varit född. Hon är idag lite över 10 månader (8 månader om man korrigerar, d v s ser till när hon skulle varit född). Jag har hela tiden sett henne som den decemberbebis hon skulle varit vad gäller utvecklingen och inte förväntat mig någonting. Hon har verkligen slagit mig med häpnad för hon är väldigt framåt hela tiden. Kroppsligen storleksmässigt är hon som en 8 månaders bebis, men mentalt är hon äldre vilket har lett till att hon emellanåt blir himla frustrerad när hon vill mer än kroppen klarar av. Det var nog värst när hon ville sitta upp och hennes kropp inte alls var redo för det. Hon övar just nu som mest på att gå och ställer sig upp här och där. Tjötig som bara den är hon med och har redan sagt pa-pa. (inget som ens liknar ma-ma alls..grrr) =)

Nåt som slagt mig efter min 10 månader långa föräldraledighet där jag fått träffa många andra föräldrar med barn och fått höra deras "historia" så inser jag att föda för tidigt är inte "det värsta" som kan hända en. Bara för att man går tiden ut innebär det inte lika med frisk bebis.

En liten tröst jag vill skicka med till din syster är att även om varje dag just nu känns som en månad då bebisen vistas på neonatal, så kommer den tiden kännas som väldigt kort sen så här efteråt. Enligt andra kommer man t o m glömma bort den...tro det eller ej. Jag jobbar som lärare och det var väldigt många föräldrar och kollegor som nu berättat att de själva var för tidigt födda eller deras barn och jag hade aldrig kunnat gissa det för som de skrivit här ovan så märks det inte när de passerat årsstrecket.

En annan sak som slog mig var det här med cp-skada och DAMP etc...men det är bara skrönor att för tidigt födda skulle drabbas mer av det än fullgångna barn. Det är precis samma procentuella risk som vad gäller alla barn enligt personalen på vår neonatal samt även skolsköterskan på min skola.

Oj, det här blev visst väldigt långt svar. =)
Jag hoppas Coralls neotid inte blir för lång och att hon får hålla sig frisk under neotiden och bara växa till sig och lära sig hålla värmen och äta själv.

Många kramar
 

Hej! Tack för alla svar!

Skrivet av  Carina moster till Corall v.30+0
Nu känner jag mig lite lugnare! Corall verkar må bra iallafall!
 

Ett svar till :)

Skrivet av  marikaL m Isabella v30 -98 + 4 till
Som de andra säger så går det ju oftast hur-bra-som-helst för barn födda efter 30 fulla veckor :)

Har en tjej född v30+5 för ganska precis 6 år sen, och hon var ikapp redan vid halvåret tror jag :)
Var liten rätt länge och är fortfarande jättespinkig (men det är å andra sidan de flesta flickor i sambons släkt) men har legat före jämnåriga i allt motoriskt, håller som bäst på att lära sig räkna/läsa/skriva och det går bara bra det med :)

Lycka till med din lilla systerdotter :)
 

Artiklar från Familjeliv