Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Till Hanna m Elin!

Skrivet av Hanna
Hej Elin.
När det gäller Alexanders abstinens så yttrade den sig så att han skrek och var väldigt besvärad av beröring. Vilket är rätt ovanligt att prematura barn är (enligt barnsjuksköterskorna). De tog alla möjliga prover och stoppade han full med alvedon, fick även antibiotika för sin lunginflamation. Han skrek som en stucken gris så fort ngn rörde honom, stetoskop var inte att tänka på *ler*... när det hade gått ett par dagar så slank det ur mig att jag hade stått på morfin och andra mediciner innan förlossningen, detta visste inte neo-personalen *suck*. Genast konstaterade sköterskorna att han hade apstinens besvär... Efter ett par dagar släppte det och han mådde bättre. Så här i efterhand så kan jag fundera precis som dig över det och tycka det är jobbigt. Lite arg över att personalen inte fick reda på att jag hade stått på starka preparat. Man satte ut tabletterna dagen innan han föddes, vilket uppenbarligen inte räckte. Men jag är en erfarenhet rikare, så denna gången ska jag kräva att de talar om för berörd personal på neo hur min medicinering har sett ut!!! Känns som Alex led i onödan...
Hur såg ert förlopp ut??? Upptäcktes det på en gång att hon hade abstinens? Vad gjorde de???

Kram
Svar på tråden: Till Hanna m Elin!

ja

Skrivet av  Hanna m Elin
det var nog samma förlopp utom att vi visste vilka mediciner jag stod på, men de skulle inte kunna ge abstinens enl forskningsrapporterna - tji fick de! Så jag märkte efter ca 12 timmar att hon hade abstinens. Hon flyttades till neo efter ytterligare nästan ett dygn då personalen insåg att hon hade abstinens också... inte kan man lyssna på en nybliven "nojjig" första barns mammma *S*.
Hon ställdes på opium mixtur direkt när hon kom till neo, då hon hade kraftig abstinens då. Men som tur var gick abstinensen fort över på henne, ca två veckor.... Men hon reagerade precis som du beskrev. Skrek och skakade, känslig för beröring samt svettades, frös, enormt sugbehov, sämre syreupptag, feber och undertemp etc. Då gick jag nog mest i chock tillstånd och försökte bara trösta henne så gott det gick.... Inget sovande där inte... Hon blev ju bättre så att vi kunde avsluta nedtrappningen av medicinen och komma hem på två veckor, men sen satt biverkningarna av medicinen kvar i ca 6 månader då hon var skakig, överaktiv och inte kunde sova så bra.... Men nu mår hon bra och har inte fått några med alls av detta - som vi känner till i alla fall....

Men man funderar mer och mer på det tycker jag. Jag vet att jag inte hade något val ang min medicinering, men det var ändå inte ett dugg kul att det blev som det blev. Känns ju också som att om det skulle bli några problem längre fram så vet jag inte vad jag tar mig till...

Samtidigt, om man tänker på barn till narkomaner så brukar de ju ha en abstinens tid som kräver opium behandling i betydligt högre doser änn min dotter fick, och de brukar behandlas i minst två månader innan de kan trappa ner behandlingen. Så det är ju stooooor skillnad på vad vi fick vara med om.

Är intressant att höra hur andra upplevt det. Man får inte mycket information om att barn kan få abstinens på detta sättet, även av en kortare behandling av mamman. Abstinensen i sig är ju inte "farlig", men det är ju inte någon rolig start i livet. Jag upplevde också att neo inte alls hade mycket kunskap om barn med abstinens (om man bortser från missbruks abstinens) och de visste inte riktigt hur de skulle agera och hantera oss föräldrar och vår sorg/upprördhet över att vår dotter var dålig. Nej, det var inte någon rolig tid inte, och man önskar att det hade blivit en annan start i livet. Men det viktiga är att de mår bra idag trots detta.
 

Artiklar från Familjeliv