Hanna m Elin!

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hanna m Elin!
Skrivet av	Lotta.m.Ariana-På besök
Hejsan! Jag e bara på besök här&undrar om du kan tänka dig att svara på en fråga? Det jag undrar är av vilken medicin din dotter hade abstinens när hon föddes, och anledningen till min fråga är att jag äter medicin som kan påverka ett barn under graviditeten, och vi försöker få ett syskon till vår ängel för fulla muggar, sas. Men självklart oroar jag mig för vad som händer om det barn vi hoppas få, föds med abstinens pga min medicin. Om du inte vill svara här, så får du gärna maila mig på [email protected]. (Om du vill svara, alltså. Har full respekt för om du inte vill också) Mvh, Lotta.
Svar på tråden: Hanna m Elin!

Hanna !!
Skrivet av Jessika med Adrian 020118 (27+4)
VAd skönt att allting trots allt har gått bra och att hon mår bra idag. Hur klarar du det vardagliga livet? antar att det är lättare nu när du inte behöver lyfta Elin så mycket. HAr hon fått lära sig att göra mycket själv eftersom du inte kan? Sånt tycker jag är så häftigt, att barn bara finner sig i situationen och köper läget och blir jätteduktiga på det som krävs av dem.Men hon kanske går på dagis nu? Har lämnat Adrian på dagis idag. HAn tycker det är jätteroligt. Idag hann han inte ens vinka åt mig i fönstret när jag gick så himla kul är det. OCh det känns bra! Kram Jessika

sjukpensionär
Skrivet av Hanna m Elin
Är jag nu sen ett år tillbaka. Höften klarade inte alls av förlossningen utan är utsliten nu, och på det som jag redan hade innan så blev det för mycket... Så jag har bara blivit sämre och sämre tyvärr.... Men jag har haft jättemycket avlastning av svärmor så jag o sambon har ändå fixat det på något sätt.... Vi var hemma båda två fram till i maj med henne. Sambon jobbade några månader under första året och då tog svärmor och hjälpte mig i stället. Och visst är det så att barnen vänjer sig vid situationen! Elin har sten koll på vad jag kan och inte kan. Jag hade en del hjälpmedel när hon var mindre för att slippa bära henne, men nu är hon för stor för dem.... Men hon klättrar upp på skötbordet, stolar, vagn etc själv. Hon går med på att sitta i vagnen utan problem när jag är själv med henne, vilket INTE funkar om pappa är med. Blir hon ledsen och jag är själv med henne kommer hon och sätter sig hos mig istället för att som när pappa är hemma vänta tills han kommer och bär runt på henne.... Hon har alltid varit en "duktig" tjej och hjälpt till mycket, men det märks en stor skillnad när jag är själv med henne! Jag klarar varken av att bära eller böja mig ner, men det fixar hon åt mig istället... Hon tycker att det är jätteroligt att hämta saker och hjälpa till här hemma, så det funkar bra för det mesta. Men hon är ju samtidigt en trotsig 2,5 åring just nu så att vissa dagar är det jätte jobbigt. Ända riktigt svåra som inte funkar änn är att vara ute med henne. Går med kryckorna, och då kan jag ju inte hålla henne i handen. Hon brukar hålla mig i "kryckan" istället, men jag tycker inte om att vara ute själv med henne då hon helt plötsligt ser något som är mer spännande och glömmer bort sig och springer iväg. Är livrädd för att det ska hända något då! Även om hon fixar mycket själv får man ju inte glömma bort hur liten hon är.... Jag klarar ju av att gå med vagnen en liten bit om vi tex ska handla, men om vi ska gå till lekparken etc kan jag aldrig göra det själv med henne. Det är nog det jag sörjer mest över.... Samtidigt tänker jag som så att det inte är många barn idag som har ena föräldern hemma hela tiden. Jag finns ju alltid där även om jag inte springer runt och leker med henne ute..... Det tror jag att hon kommer uppskatta väldigt mycket sen när hon blir äldre... Hon har ju också en pappa och farmor som tycker att det är roligt att vara ute med henne så det går ju verkligen ingen nöd på henne L.


Hej Lotta
Skrivet av Hanna m Elin
Jag stod på ett Tramadol preparat (kemiskt morfin som ej ska vara så beroende framkallande). Det skulle enligt de rapporter läkemedels bolaget hade inte vara farligt för barnet under graviditet o amning. Andnings deprission och gom spalt har förekommit i ett mkt fåtal fall. Jag hade en risk graviditet och dotterns utveckling följdes från början med spec MVC besök ca var annan vecka och UL minst var fjärde vecka, samt riktat UL. Men allt såg bra ut, även om hon var liten till växten. Jag höll dock på att förlora henne flera ggr då jag så fort jag fick för ont fick blödningar.... Så det var ingen rolig graviditet. När hon föddes så skulle vi få stanna kvar på BB med övervakning i tre dygn pgr av risker för andnings deprission de första dygnen. Hon skulle inte få vara hos mig nattetid då riskerna då var som störst, utan var då hos personalen med andnings larm (?).... Men det hann vi bara med i två nätter innan hon blev dålig... När hon fick abstinensen sattes hon på opium mixtur, men på en ganska låg dos. Om man jämför med missbruks barn (det finns så lite info om abstinens efter mediciner här i Sverige då det är väldigt tabu hos föräldrarna av förklarliga skäl... man blir anklagad för såååå mycket av folk som inte har hela bilden eller all info) så ställdes hon på den start dosen, men till skillnad från "vanligt" så behövde de inte öka hennes dos, och kunde trappa ner henne till att vara fri från medicinerna på två veckor.... Det är ett väldigt bra resultat i dessa sammanhang. Det finns ju risk för ffa bokstavsdiagnoser men idag är hon ansedd som frisk. (vi har tom fått barnförsäkra henne!)Men man vet igentligen ingenting och hon verkar vara väldigt lättpåverkad av tex bakterie infektioner som ofta sätter sig på skelettet hos henne - så vi har haft några riktigt ruskiga vändor med CRP på 198 etc. Men hon är väldigt sällan sjuk och får aldrig vanliga förkylningar etc, så läkarna blir inte riktigt kloka på det...... Men nu mera vet vi ju hur vi ska hantera det och söka akut direkt när hon blir sjuk.... Men självklart finns oron där att det ska visa sig att hon har skadats av allt detta. Men då vi fick så felaktig info från läkemedelsbolaget hade vi inte kunnat gjort något annat val heller.... De inblandade läkarna gjorde verkligen allting rätt, men vad kan man göra om man inte får rätt info? Jag känner mig väldigt tveksam inför en ny graviditet, men det är mest pgr av mina men efter graviditeten/förlossningen. Det viktiga är ju att man får bra hjälp och stöd under graviditeten och den första tiden så att man håller nere riskerna. Jag hade tur att föda dottern på det sjukhus där en av sveriges främsta läkare inom barn och abstinens fanns så att vi fick veta vad det igentligen handlade om, och att vi var pilotfall. Jag är jättenöjd med hans agerande även om det inte tog bort min ångest över att hon fick abstinens... Samtidigt så skulle jag aldrig velat ha det ogjort för då hade jag ju inte haft vårt lilla underverk! Du får maila mig om du har några fler frågor eller om du vill ha namn till läkare etc.....

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv