Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Misslyckad lämning :-(

Skrivet av Åsa m Johan 030227
Det går jättebra för Johan på dagis. Han älskar det, springer in i lekrummet och då brukar maken smyga iväg. Johan klarar nämligen inga som helst avsked, bara någon av oss går ner för trappen börjar han yla. Men som sagt märker han inte att man går så går det bra. Men idag var det naturligtvis en av fröknarna som sa till Johan "Ska du inte vinka hej då till pappa?" Jo tjena, då skulle det sittas i pappas knä och inte gå ner och det var så sorgligt så. Men efter ett tag så blev Johan leksugen igen och då kunde maken gå. Varför måste hon påpeka att att pappa gick sin väg??? Vi har tänkt ta detta med vinkning när han har vant sig mera vid att vara på dagis, det är ju bara tredje veckan nu. Jaja hon lär inte göra det igen :-)
Svar på tråden: Misslyckad lämning :-(

Enligt "expertisen" så "ska" man säga hejdå...

Skrivet av  M
...när man går, för att barnet sedan inte plötsligt ska komma på att man är borta och bli förtvivlat och känna sig sviket och sedan osäkert på när man kommer försvinna igen. MEN fast detta är hur man "ska" göra så vet jag de som det funkat bättre med på andra sätt och så verkar det ju vara för er, så var det även för en "expert" på området som jag känner... Hon fick göra annorlunda med egna barnet än hon lärt andra att göra...
 

jag tycker hon gjorde

Skrivet av  ella
helt RÄTT!

Jag anser att det är mycket viktigt att man säger hej då till barnen istället för att smyga iväg när de inte ser, det är ett svek!
som oftast leder till att det blir mycket svårare, för då luras barnen till att tro att det är säkert att vända ryggen till och det är det ju inte för då smiter föräldern.

Så personalen gjorde heölt rätt och jag hoppas hon fortsätter att göra det.


 

Hon gjorde rätt...

Skrivet av  Kia
"ALLA" anser att man ska säga hej då till barnet och inte bara gå. Det påpekade de noga när vi skolade in vår dotter för två år sedan. Precis som du hade vi velat bara gå, men jag förstod sedan hur viktigt det är att barnet verkligen SER att man går. Visst är det jobbigt när barnet gråter förtvivlat men oftast slutar de ganska snart efter att föäldern gått.
OM man bara går utan att säga hej då, är jag övertygad om att barnet ser det som ett svek. Barnet kan ju inte veta att föräldern kommer tillbaka och känslan blir både ett svek från föräldern och en fölust.
Jag hoppas att ni fortsätter att säga hej då till er son.
 

så är det

Skrivet av  Jakob
han måste ju lära sig att ta avsked i varje fall. i längden blir det en trygghet med när han vet att mamma och pappa inte bara försvinner i tomma luften utan alltid säger hej då först.
 

Artiklar från Familjeliv