Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Jag vill ha mamma tillbaka...

Skrivet av Tina
Nu har hon varit borta länge nog... Snart fem månader redan.
Jag vill vara liten och ha henne här, självisk som ett barn. Vill kunna ringa henne när det är för jäkla jobbigt, jobbet, livet eller vad som helst. Hon fattade alltid hur jag menade, om det var allvar eller bara gnäll från mig...

Jag hoppas att hon finns nånstans och kan se oss, särskilt barnen som hon älskade så mycket.

Jag önskar att jag bodde närmare hennes grav så jag kunde åka dit och "hälsa på".

Jag är så inihelsikes LEDSEN!!
Svar på tråden: Jag vill ha mamma tillbaka...

Vet precis hur det känns

Skrivet av  annika
jag vill så gärna ha min pappa tillbaka som nu har varit borta i ett 1 år. Jag gråter fortfarande och när barnen pratar om att morfar är i himelen så är det så jobbigt !
Ena dagen satt vi på balkonegn och mumsade bakelser och nästa var han borta. VArför är livet så förbannat ( ursäkta) orättvist ?
Jag har inte heller hans grav i närheten men i bland tar jag mig tiden och åker 2 timmar till den. Det är det verkligen värt !
Många kramara från en som förstår din otroliga stora saknad
 

känns som att vi är i samma

Skrivet av  jiia med antonia 020820
båt. Bara det att min mamma dog för 5 år sedan. Jag vill åxå vara ett barn och krypa upp i hennes famn. Jag vill att hon ska klappa mig på kinden och säga att allt ordnar sig när jag har det svårt.

Jag saknar henne otroligt mycket. kan inte heller hälsa på hennes grav då den är i värmland och jag bor i stockholm. Hennes sista önsan var att få komma tillbaka till värmland och då fanns det inget annat alternativ än att lägga henne bredvid mormor och morfar!

Livet är inte rättvist och jag vet att de finns där när man har det svårt och att de bevakar oss. De är nog så stolta när de sitter där på molnen och tittar ner på oss
 

som mattis sa till skallepär

Skrivet av  jiia med antonia 020820
...du fattas mig

det är mina ord till mamma
 

Ja

Skrivet av  Tina
det är så mitt i prick de orden.

Jag antar att man aldrig vänjer sig? Eller också gör man det.
Nu är jag på väg att ringa henne flera gånger om dan, för det var ju så länge sen!

Jag har 55 mil att åka till hennes grav, kanske blir det av till påsk.