Nu tycker kanske ni att jag blivit knäpp

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Nu tycker kanske ni att jag blivit knäpp
Skrivet av	jiia med antonia 020820
Jag har under den senaste veckan mått skit som många andra här. Anledningen är att jag saknar min mamma så ofantligt mycket. ajg har gråtit många gånger och till och med på jobbet bröt jag ihop. Min mamma dog i cancer 8 jan 2000. Sista gången hon fick vara hemma hos mig och min bror var just på julafton. Vi hade köpt en ny jacka till henne med mössa vantar och halsduk så att vi skulle kuna gå på promenader med henne (hon satt i rullstol de två sista månaderna innan hon dog). Vi ville inte att hon skulle frysa. Hon fick i alla fall komma hem. Vi hade beställt julmat innan från restaurang skolan i närheten där vi bor så det ända vi behövde göra själva var julskinkan. Skönt för man orkade inte så mycket just då när allt var som det var. Natten mot juldagen blev min mamma sämre. Hon förlorade medvetandet. Blev bebis på nytt och ropade efter sin mamma och pappa som då hade varit döda i 20 år. Hon kände inte igen vare sig min bro eller mig. När dagarna gick så "växte" hon. Det var som om hon gick igenom sitt liv. Hon började känna igen min bror som är 15 år äldre än mig och sedan mig efter nån dag. Tillslut så vaknade hon till och tog farväl av mig. Hon sa "jag älskar dig, jag kommer alltid vara vid din sida, jag är så stolt över dig"! Jag älskar dig min lilla flicka sa hon. Nåja, hon dog när jag var 19 år. Hur ska man klara sig utan mamma. Precis tagit studenten. Vad vet man om livet? I alla fall i natt: så drömde/eller inte om henne. Hon sa till mig "God jul min älskade dotter, se hur bra allt har blivit. Oroa dig inte för julen. Jag är där med er. Glöm inte att jag älskar dig" Sen frågade hon "är det ok om jag kramar om mitt barnbarn?" Visst sa jag. Så strök hon mig över håret så som hon alltid gjorde förr när jag var liten. Jag satte mig då upp. Min dotter sov i sängen bredvid mig och helt plötsligt började hon skratta och "jollra" i sömnen. Är jag knäpp? Var det en dröm ? Jag var ju vaken när min dotter skrattade i sömnen. Det var så verkligt. Vad tror ni?
Svar på tråden: Nu tycker kanske ni att jag blivit knäpp

Vad det än var
Skrivet av Tina
så tyckte jag det var väldigt fint! Jag tycker att man måste få känna att det är vad man vill att det ska vara! Gläds åt detta!! Stor kram

Så vackert.
Skrivet av Tigermamman
Ett så underbart möte med din mamma. Hon vakar över dig och vill att du ska glädjas över det liv du har. Jag sitter i samma sits som andra här inne. Min mamma gick bort i somras och det här blir den första julen i mitt liv som jag firar utan mamma. Ingenting är sig likt. Ingen morgonpigg mamma som redan fixat frukost när jag klev upp, antalet klappar under granen är MYCKET mindre, ingen har lagt in sill, gjort mammas senap, gjort Jansson. Snapsflaskan i kylen ser alldeles för stor ut (kommer väl räcka till nästa jul..) Nu är jag ensam vuxen i familjen och slut är alla sena julaftonskvällar i samspråk med mamma. Hon fattas mig och jag saknar henne.


nej,det
Skrivet av Phia
tycker jag inte..vet du inte att det e i drömmarna som våra nära och kära kan prata med oss? jag va med om samma sak..trodde jag va knäpp. jag drömde att svärmor ringde till mig. det va ett par veckor efter hennes självmord.jag blev så förvånad när jag svarade, du e ju död svarade jag henne..jAA svarde hon och fortsatte ..men jag lever vidare..jag vill bara att ni ska veta att jag har det bra.."..jag tittade på min sambo i drömmen och sa förvånat till honom att det va hans mor somringt..sen vaknade jag.. det kändes ändå så lugnande, att det verkligen hade hänt..jag gick till ett medium..jag måste bara veta....det är 3 år sen hon tog sitt liv

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv