Att våga släppa taget

Att våga släppa taget
Skrivet av	Pia & Mimi
Jag har missat det helt när Mimi var liten. Var supermorsa som sov alla nätterna på sjukhuset, trots att jag inte behövde, aldrig lät någon ta hand om Mimi en natt för hon vaknade ju så ofta och då ville jag inte utsätta någon annan för dessa helvetesnätter. Aldrig be om hjälp, för tänk om det händer något när jag är borta. Inte förrän Mimi fick dagbarnvårdare hemma vågade jag släppa henne till någon. Och en som t o m sa att hon tänkte nog inte gå och dansa med Mimi tills hon somnade när hon skulle sova middag, hon skulle nog försöka lägga henne i sängen. Att jag vågade. Men det gick och Mimi sov sött i sängen när Peggy var där. Dock inte när jag var hemma, men jag fick ju se att det faktiskt gick. Och var vi borta på fest och barnen var hos en kompis, så åkte vi dit mitt i natten och hämtade hem Mimi för tänk om hon vaknade, då skulle hon ju störa dem. Och det var nog bäst att trösta henne själv. Vi har fått igen en del för det här nu. Mimi sover fortfarande inte borta själv. Blir helt hysterisk, gråter, ringer hem, trots att hon försökt massor av gånger. vi känner oss rätt bundna, varje biobesök föregås av övertalning av brorsorna att någon ska vara hemma hos Mimi. För hon vill inte bli barnvaktad av någon, inte ta hem en kompis och ha myskväll. Det ska vara brorsorna eller ingen. Till alla er som är trötta, slutkörda mm vill jag bara säga; våga släppa taget, våga be om hjälp. Det behöver inte vara morföräldrar eller farföräldrar, de finns ju inte alltid på rätt avstånd. Fråga en kompis om de kan ställa upp en natt eller två. Om det är svårt för barnen att sova borta, så be kompisen sova hos er och ni hos dem. Gör upp att ingen ringer om inget hänt, ring inte hem och kolla om allt går bra, för ringer de inte så gör det troligen det. Har ni ingen ni kan be alls, så be kommunen om avlastningsfamilj. Det är ju vanligast hos familjer med barn med fysiska handikapp, men våra små hjärtisar kan också suga musten ur oss, hur goa de än är. Gör inte om vårt misstag att inte lita på någon annan än er själva. Jag vågade inte ens låta min allra bästa vän hålla henne, för hon skulle nog börja skrika. Hon hade t o m tvättat ett förkläde i tvålflingor för att Mimi inte skulle kunna få utslag. Jag skäms som en hund över det. Men Mimi var så ovan att vara i någon annans famn än min egen att hon skrek så fort någon annan höll henne, kråmade sig, gnällde. Och jag var snabbt där och tog över. Det är svårt att släppa, man är ju expert, men amatörer kan också, och vad gör det om de äter skräpmat och somnar på fel tid och kanske i fel säng en natt? jag önskar, önskar att jag hade tänkt så då. Styrkekramar till er allihop!
Svar på tråden: Att våga släppa taget

O jag som får...
Skrivet av Mimmi&Zacki
..nästan slåss med barnvakterna, då vi ska ut o behöver barnpassning...Inte är det så att Zacki skrämmer dem utan de bara slåss om få den stora äran....men kan det bero på att tjejerna vet om att storebror Jani kan ju dyka upp då de är här, o jaghar allt fått rulla upp dussinet tonårstjejers tungor, o torkat dregelpölar=/ Jag har inga problem att släppa taget om Zacki, det fick jag lära mig då vi kom hem från Östra, då vännerna kom o drog iväg på promenader med alla barnen, så vi skulle få ordning här hemma, vi hade tämligen stoora husdjur under sängar etc=(

önskar att vi haft sådana vänner
Skrivet av Pia & Mimi
som kommit även om vi inte bett om det. Men det har vi inte. En frågade faktiskt en gång om hon kunde hjälpa oss med ngt, när allt var som mest kaotiskt. Och det var en mamma till en klasskompis till äldsta killen som vi i vanliga fall inte hade någon kontakt med alls. Så hon tog grabbarna en natt. Men jag tror att alla runtomkring oss blev så skärrade av situationen att ingen vågade.


Svårt men viktigt.
Skrivet av Mia & Hugo
Hugo är pojke nr 3 i vår familj. Han har varit minstingen i 5½ år, men för ett halvår sen ändrades det, då blev han storebror. I och med det har det också blivit naturligt att släppa greppet lite. Att tillåta honom att vara stor. Han ska börja skolan till hösten och jag oroar mej för hur han ska orka gå till maten varje dag (500m),om han kommer att orka sitta still osv. Jag ska försöka sluta oroa mej för min stora duktiga kille. Han är ju faktiskt storebror nu. Kram till dej och Mimi. Snart nog vill hon sova över, om inte förr så när hon hittar sin stora kärlek. Hugo sover över hos sin tjej i natt. Det är första gången han sover borta själv utan mamma eller bröder.

Tack
Skrivet av Pia & Mimi
Ja, det kommer nog. Hennes äldsta bror var likadan, men plötsligt släppte han taget och for med tre kompisar över en helg och sov i en husvagn. Jag trodde inte att det var sant, för han hade inte sovit borta sedan han var 10 och nu var han 16, men sedan dess har han inte haft några problem alls.

Vi har vågat....
Skrivet av Anette
släppa vår dotter. Men det är inte utan ångest!!! Idag är hon 8,5 och sover mer än gärna borta....Hon saknar oss inte ens!! Min dotter var bara 6 månader när jag och pappan unnade oss en 4 dagars resa till London. Det var skönt att komma hemifrån allt jobb och lägga operationer bakom sig ett par dagar. Men gissa vad vi satt och pratade om i 4 dagar!!!??? Vår dotter har aldrig haft problem att sova borta , ens som baby. Hon var så trött jämt och sov ju mellan 18-20 timmar per dygn innan andra op. Så jag tror att hon inte orkade bry sig var hon sov. hade jag stannat hemma bara för att hon skulle få sova hemma så hade vi ju aldrig kunnat åka nånstans... Mimi kommer nog släppa taget så småningom ändå, då önskar du hon kunde sova hemma nån gång istället!! Kram Anette


Fniss (åt sista meningen)
Skrivet av Pia & Mimi
det blir nog så. Man saknar det när det inte finns mer. Men ännu är det nog långt tills hon vågar pröva. Just nu tränar vi på att sova i egen säng hela natten. Hon kommer väldigt gärna in så fort hon vaknar till. Vi har t o m mutat henne och då funkade det. Presenter är ju aldrig fel.....

Presenter...
Skrivet av Anette
får min dotter aldrig nog av....Hon är riktigt ha-galen och har nog blivit lite bortskämd med sånt...Vi mutar mycket med efterätter o dyl. Sovit i egen säng har hon dock gjort hela sitt liv. Sedan hon var 2 mån. Hon var så lättväckt som bebis att vi inte kunde sova i samma rum....Det räckte jag vände mig i sängen så var hon klarvaken...men vi har nog haft nytta av det senare , att hon sovit själv.... Hon kan komma på natten ibland men det är kanske en gång var tredje månad. Hon sover bättre faktiskt sedan hon fick loftsäng när hon var 6 år. Är nog för bekväm för att gå upp!!! Jennifer slutade somna i vår säng på kvällen när hon fick loftsängen....Innan bar vi alltid över henne till hennes. En dyr men himla bra investering!! Kram Anette.

Mimi är för bekväm
Skrivet av Pia & Mimi
för att ta på sig täcket när hon fryser, det är snabbare att springa in till papsens varma säng.... Och hon går ibland i sömnen, så jag vågar inte skicka upp henne på högre höjder. Men tack ändå för tipset

Att våga släppa taget

O jag som får...

önskar att vi haft sådana vänner

Svårt men viktigt.

Tack

Vi har vågat....

Fniss (åt sista meningen)

Presenter...

Mimi är för bekväm

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information