Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Vi som växte upp på 70-talet - en jämförande berät

Skrivet av N!cklas
När jag var liten brukade vuxna tråka ihjäl mig med deras tröstlösa berättelser om hur svårt det var när de växte upp; som att gå 3 mil i uppförsbacke - båda vägarna - varje dag till skolan genom snöstormar som rasade året runt, bärandes sina syskon på ryggen till skolan som var en ombyggd lada utan isolering, där de ändå lyckades hålla en 5:a i snitt trots deras heltidsjobb efter skolan på det lokala sågverket där de jobbade för en krona i timmen så att de kunde hålla familjen från att svälta ihjäl.
Jag minns att jag lovade mig själv att när jag växte upp så skulle minsann inte jag häva ur mig en massa sån skit på mina barn om hur svårt jag hade det när JAG var liten och hur lätt de har det nu.
Men ... Nu när medelåldern närmar sig med stormsteg, kan jag inte undgå att se mig omkring och se dagens ungdom. Kidsen idag har det så förbannat lätt! Jag menar, jämfört med min barndom lever de i nån satans utopi. Jag ogillar att säga det men, dagens ungdom, vet inte hur bra de har det.

Jag menar, när jag var barn så inte fan fanns det nåt Internet - när vi ville ha reda på någonting fick vi gå till biblioteket och slå upp det själva! Det fanns ingen e-post heller. Vi var faktiskt tvungna att skriva ett brev, med penna och papper, och sen gå hela vägen ner till brevlådan och posta det. Efter det tog det en vecka innan brevet kom fram och sen fick vi vänta på svaret ytterligare en vecka. Det fanns inte heller MP3:or eller Napster. Om man ville stjäla musik så fick man vackert gå till skivaffären och snatta den själv. Eller så fick man vänta till på lördag och hoppas att de spelade låten på Trackslistan för att kunna spela in den på band, men DJ:n brukade vanligtvis snacka över hela början på låten och sabba alltihop ändå.

Vill du höra om att ha det svårt? Vi kunde minsann inte bara ladda hem porr. Du var tvungen att muta nån alkis som kunde köpa dig ett nummer av "Fib Aktuellt" på närbutiken. Antingen det, eller så fick man nöja sig med underklädessektionen i Ellos-katalogen. Det var de alternativ vi hade.

Vi hade inte sånt lyx som "samtal väntar". Om du snackade i telefon och någon annan ringde så fick de upptaget. Och inte fanns det "nummerpresentation" heller. När telefonen ringde så hade du ingen aning om vem det var. Det kunde vara din rektor, din mamma, en försäljare eller din spritlangare. Du var helt sonika tvungen att svara och ta en chansning.

Inte hade vi några flashiga Nintendo Game Cube eller Playstation tv-spel med högupplösande 3D-grafik heller - vi hade Atari 2600. Du kunde lätt se vilka rikemansbarnen var - de hade Intellivision istället. Vi hade inte "Grand Theft Auto" och "Tekken 3", vi hade "Space Invaders", "Pong" och "Asteroids" - och grafiken sög! Din gubbe var en liten fyrkant och det fanns inte massor med levels och olika vyer och bilder - det var samma bild hela tiden. Det fanns inte några böcker och tidningsartiklar om "Hur man vinner i ..", för om det hade funnits en "Hur man vinner i Space Invaders" skulle den bara innehålla en rad: Bli inte skjuten. Du kunde inte vinna eftersom spelet bara blev svårare och snabbare tills du dog. Precis som livet.

När du gick på bio fanns det inte någon "stadiumplacering". Alla säten var i samma höjd. Om en lång kille satt framför dig så .. taskigt läge. Inte fanns det nån jäkla kabel-tv heller. Vi hade två kanaler utan text-tv. Ville du veta vad som skulle visas fick du läsa det i tidningen. Cartoon Network existerade inte. Tecknat kunde du bara se på lördagsmorgnarna mitt i Gomorron Sverige. Fattar du!? Vi fick vänta HELA VECKAN, era bortskämda små skitungar! Inte heller fanns det nåt Bolibompa med blonda yppiga programledare. Vi fick Staffan Westerberg, Clownen Manne och nån jävla tomte i en regnbågssoffa som lallade om böcker istället...

Det är det jag säger, barnen har det alldeles för lätt. De är bortskämda.
Jag svär, de skulle aldrig ha klarat sig i fem minuter på 70-talet...
Svar på tråden: Vi som växte upp på 70-talet - en jämförande berät

he he...

Skrivet av  Smålandspappa
så sant så...bra skrivet. Kan bara nicka och instämma.
 

Försöker igen

Skrivet av  AJ och Lilla aj
Vi som växte upp på 50/60-talenhade knappt ens svartvit teve, fick sitta och lyssna och då kunde man röra sig och GÖRA ANNAT.
Porren var vacker, tror jag, en skolkompis per klass hade alltid ett nummer av Piff eller Puff eller vad de hette (Piff och Puff hette Chip och Chop) och där var bilder som inte ens var porriga som flingreklamen "K" eller barnfilmsreklam i kanal 5.
Posten kom tre gånger om dagen i städerna, brevbäraren på landet hette lantbrevbärare och gick och sjöng en sång om sig själv för att muntra upp. På lördagarna kom posten bara två gånger, men i stället kom den en gång på söndagarna. Så småningom fick man dock betala för lördagsutdelningen, en krona extra (men det var _långt_ senare).
Det fanns knappt bilbanor utan man kunde ha riktiga tåg i miniatyrformat och alltså många fler vagnar att köra med (inte leka!!! det var en hobby).
Hobbyflygplan kostade tolv kronor totalt, några öre för balsan om man gjorde dem själv, och gummisnoddsmotorn räckte en halv minut. Det fanns även riktiga, bensindrivna motorer för de som var snabba i fingrarna, de riktigt lyxiga hade radiostyrning.
Det fanns mobiltelefoner som kostade 25 tusen och var inbyggda i stället för baksätet i bilarna, de som hade sådan kunde prata med en telefonsit.
Ville man detta, kunde man också veva på lanttelefonerna och begäöra ett namnanrop. Petmojen gick bara lokalt.
Rikssamtal kostade visserligen mer, kanske flera öre i _minuten_, men då fick man en röst i telefon varje gång det blev en ny period, så man kunde hålla koll på läget.
Skolornas svarta tavlor var svarta, lyxiga skolor hade dock grön tavla.
Ville man spara det inskrivna tryckte man inte någonting utan skrev Låt Stå! nere i högerkanten. Då sparades det i varje fall under utloggningen, dvs rasten.
Man fick alltid friskluft för på rasterna måste man vara ute.
En timme i skolan _var_ en timme.
Man slapp läxor över helgerna, eftersom man gick på lördagarna.
Alla bilar var svarta utom herrgårdsvagnar som var bruna i äkta trä...
Inga kamphundar fanns men man var aktsam för grannens schäfer och bondens bulldog.
Öst var öst och väst var väst och aldrig möttes de tu utom i Berlin och senare i Vietnam, men då hade det redan börjat barka mot halt sjuttital och Internet kom som en radioapparat med UKV och MV (FM och AM för den oinvigde). Där kunde man lyssna på vbarierad musik under grammofontimmen eller piratradio eller hela nätterna på alla möjliga utländer, och lära sig språk.
Radio Luxemburg hade boxning, rock och hillbilly-musik och inte bara andakter.
Man kunde flyga DC 7 med SAS över Nordpolen...
Lill-Babs var stor (redan då) och Vikingarna var något man läste om i historien (fanns som skolämne då)...
Man hade mockasiner på lekis, dagis var inte uppfunnet annat än som Kindergarten, eller skamvrån i skolan.

Nummerpresentation? På landet var det fortfarande namnanrop på en del ställen och f.ö. hade vi inte bara telefoner där vi kunde SE vem som ringde, vi kunde också höra det.
Bara att lyfta luren...
 

Suveränt...

Skrivet av  N!cklas
Nu har vi snart fått ihop en hel historielektion att dra för våra små...
 

Undviker dock

Skrivet av  Pappa AJ (han med Lilla aj)
de puniska krigen, måste sålla i sådan här texter...
 

du missade

Skrivet av  HåkanH
att vi inte hade berg med leksaker heller, och när man blev 15 så fick man köpa moped för egna ihopjobbade pengar. Egen stereo/TV vad var det????
 

Håhåjaja, ungdomen nuförtiden!

Skrivet av  Christopher
Hade ni pennor att skriva brev med? Lyckostar! Här fick man minsann knacka in runor på en sten, slänga den på packisen och hoppas att den flöt iland i närheten av mottagaren.

Fast när man berättar hur det var tror ungdomarna alltid att man överdriver. Jaja, de blir väl äldre de också så småningom!
 

Telefon:

Skrivet av  Pappa AJ (han med Lilla aj)
Plåtburkar med tråd emellan...
Penna??? Stiftpenna att doppa i bläcket vartannat ord och torka med läskpapper efter varje rad...
Teve??? Sätta en filmis på radion när denn* sjöng...
Fjärrstyrt leksaksplan: Pappers- eller balsaplan med gummisnoddsmotor och snöre att hålla i...
Leksaksbåt??? Bark...
Golf??? Spelade kula (ick på toirget för det är stenlagt!!!)
Bil??? Bananlåda av trä med påsatta gamla barnvagnshjul...
Docka??? Potatis med ditsatta saker som tändstickor etc. för att göra ansiktet, allt på en snusnäsduk...
SMS??? Bokstavskex i soppa...
 

Vad är färg-tv?

Skrivet av  Pappa F. - nostalgisk
Du skriver att ni hade två kanaler. Vi hade en liten svartvit jävla tolvtumstv (utan fjärrkontroll såklart, sånt fanns väl knappt), som faktiskt hade två rattar där fram - prexcis som en gammaldags radioapparat - där man fick ratta in kanalerna! Tur för oss att det inte fanns mer än två kanaler för den hade ju bara två rattar! Dessutom fanns det ju bara sån där inbyggd antenn som på bärbara radioapparater och nog fan var syrran där och petade till den så att det sprakade väl bra i rutan (det var ju ändå mest myrornas krig som visades 20 timmar per dygn...). Och tvåan hade inte så stark sändning, så den kunde man i princip glömma.

1982 fick vi vår _begagnade_ färg-tv och då skulle jag få överta den där lilla svartvita burken så jag snickrade ihop ett speciellt bord till den på träslöjden (ja, jag har faktiskt kvar bordet, som nu mera servar min laserskrivare...), men tro fan att den jävla tv:n la av precis när bordet var klart!!

Tack för en kul spaning (vilket också sambon tyckte, men hon fick ju inte skriva det själv...)! :-)
 

TVÅ kanaler???

Skrivet av  AJ och Lilla aj
Program alla kvällar utom onsdag, nyhetsfilm en till två gånger i veckan, testfilv varje vardagslunch...
Sommaren utan sändningar...
Men på 60-talet kom Nordiska Kompaniet i Sthlm med en "färg-TV", den var nämligen inte i trä utan målad blå!!!
Strax därefter hade den en TV i9 TV, där man kunde se den (kommande) "P2iTV"-kanalen i en liten ruta inne i bilden...
Denna kostade som fyra teveapparater...
 

Utseende

Skrivet av  peter.s
Och hur bra har inte ungdommarna det nu. Finns ju en uppsjö med kläder att välja mellan, alla har sina egna stilar.
Vad hade vi? Kommer ihåg att i början var det manchester byxor som gällde. Hur snyggt var det ? Sen när man blev lite äldre så hade man bara gul o blå att sätta på sig, och inte nog med det, dom skulle ju vara utsvängda också, så dom fladrade emot varandra.
Och ett under att inte fler killar bröt benen heller. Vi skule ju fan gå i platåskor, ju högre desso ballare.
Och på vintern skulle vi ha moonboots, hur fan kom vi fram till skolan, så som vi gick.

Ha ha jag sitter nu och asgarvar och tänker på hur faan vi såg ut då. Stackars tjejer dom hade inget val då.
 

Hahahahahaha

Skrivet av  Förälder
Underbart inlägg! Detta ska spridas till samtliga jag känner!!
 

Artiklar från Familjeliv