Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

känns inget bra...

Skrivet av ledsen mamma
usch.... Efter en hel helg med bara bråk och tjafs och tjafs och bråk, så sa jag till min 4½ åringe son att jag inte klarar av honom och att vi behöver hjälp att uppfostra honom. Jag har så fruktansvärt dåligt samvete... Snacka om att ge skuld :-( Visst finns det förmildrande omständigheter som att det var mitt i natten, han hade väckt lilla syster och försökte få henne att börja busa och smita och sånt, jag var trött, bråkat i flera dagar eftersom vi hamnat i en spiral, men jag skäms ändå. Så fruktansvärt skäms jag... Jag skäms inte för att jag blivit arg och skrikit och varit hård med gränser osv, men jag skäms över att ha gett honom skuld. Jag har pratat med honom efteråt och jag har förklarat att jag inte menade det osv, osv... Men obehagskänslan sitter kvar... Varför är det så fruktansvärt svårt att vara förälder??

Vi ska såklart göra allt för att bryta den här spiralen. Jag behöver nog bara höra att jag inte är världens sämsta förälder bara för att han beter sig som en skitunge emellanåt (bara hemma). Det skulle också vara skönt att höra om andra också sagt dumheter i stundens hetta och inte heller alltid klarar av att vara den vuxna.
Svar på tråden: känns inget bra...

KLart man häver ur sig dumheter

Skrivet av  Enna
i stundens hetta - ingen är perfekt oavsett hur mycket vi försöker.

Jag är supernoga medd att tala om att jag älskar honom oavsett hur dum någon av oss är mot den andre eller hur mycket vi än bråkar för bråka och vara dum måste man få göra/vara, däremot måste man känna sig älskad oavsett situationen.

Var noga med att inte köpa saker för att lätta din skuld, heller inte mata med godis/glass som jag sjlv blev som liten när föräldrarna ville slippa sitt samvete utan spendera lite extra tid med honom, krama, pussa och säg att du älskar honom.
 

Jadå!

Skrivet av  Mamma Mia
Nog har jag sagt saker jag bittert ångrar sedan, jag tror dock inte min dotter (2½ år) förstått allt jag sagt men det är inget försvar, jag vet. Till syvene o sisdt så är man inte mer än människa, det förstår nog även våra barn, de förlåter oss det mesta. Är man i övrigt än så bra förälder man bara kan o låter sådana dumheter bara vara enstaka undantag så är det väl bra så.
Jag håller med dig om att det handlar om att komma in i en god spiral istället, ju gladare o "snällare" barnet är, ju gladare o snällare blir man som förälder. Det kan alltså löna sig väldigt att få barnen på bra humör så man kommer in i en positiv uppvind... =)
 

Tröst kommer

Skrivet av  Mia A
Jag förstår precis vad du menar. Inlägget hade kunnat vara från mig om jag bara orkat formulera mina känslor...

Min absolut dummaste sak jag sagt i "stridens hetta" till min son (5 år) "neej, jag orkar inte med detta längre. Om inte du slutar att bråka och tjafsa om ALLT, så kan jag inte bo här längre!!"

Sonen sa då "vill du inte bo med mig längre?" med ledsen röst. ÅÅÅÅh, om man kunde ha det osagt! Vi pratade länge den kvällen om att man säger dumma, dumma saker ibland när man blir arg och att man inte menar det egentligen etc etc

Detta tog sonen rätt hårt och han har frågat några gånger efteråt (inte när vi varit arga utan när vi suttit och myst) "är det säkert att du vill bo kvar här med mig mamma?" Behöver jag säga att det skär i mammahjärtat att höra det??
 

förstår !

Skrivet av  Maria
jag förstår dej ! usch vad fula saker man kan säga när man inte orkar mer !
jag tycker du verkar vara en jättebra mamma för du förklarade ju efteråt varför du sa det du sa.
jag tror det är det viktigaste !
 

TACK!

Skrivet av  ledsen mamma
Usch vad bra det känns att läsa era svar... Jag sitter med tårar i ögonen... Ni ska veta att det är stärkande att läsa era svar. Det gör att jag orkar lite till och inte känner mig ensam. TACK! TACK! Och stort tack för att ni delar med er!

Det känns som att vi lyckats bryta spiralen för tillfället med massor av positiv uppmärksamhet då vi båda gick tidigt från jobbet igår samt en liten utflykt med morfar där han fick total uppmärksamhet. Idag har han varit "sig själv" igen. Håll tummarna för att det håller i sig ett tag i allafall...
 

Förstår dig till fullo....

Skrivet av  Nina med Elin-99 & Liam-04
det gör ont att säga det, men ibland skulle jag kunna kasta ut dottern med huvudet före. Hon är OMÖJLIG ibland. Rätt ofta sista tiden. Har vänt ut och in på mig själv för att komma på vad man kan göra. Vad hjälper. Hur ska jag få henne att lyssna? Hur ska jag få henne att sluta tjata? Hur ska jag få henne att skuta tjafsa emot vad man än säger? Alltid motfrågor eller liknande. Ständiga diskutioner. Jag är slut som människa. Sen ska man orka vara trevlig hemma med resten av familjen och mot lillebror på snart 10 månader. Jag förstår....
Skulle själv vilja ha råd mellan varven eller nn som talar om att man är en bra mamma trots att man känner som man gör ibland.
Jag har nog också sagt saker man inte bör säga till ett barn i den åldern, me ibland går man in i väggen och vet varken ut eller in.
Hoppas det blir bättre. Lycka till!
*Styrkekramar*
 

Artiklar från Familjeliv