jultomten, finns den på riktigt?

jultomten, finns den på riktigt?
Skrivet av	ingen julfirare
jag e inte den som tycker om julen..o vi firar inte mer än högst med några paket. ingen julgran, ingen julmat inge julpynt. jag vill gärna ha egna jultraditioner, o mitt mål var att alltid göra en resa över jul. det gjorde vi förra året men i år har vi inte råd..tyvärr. vår son e nu 1 år och 10 månader. han vet inte så mycket om julen, bara vad en tomtemössa är. snart kommer han ju in i den där åldern då han börjar fundera över julgubben. jag har inte tänkt tala om julgubben som det skulle vara nån gubbe som finns på riktigt o sitter uppe i korvatunturi och gör paket o kommer med släde o renar. hur gör ni andra (kanske ni som inte e äkta julfirare), ska man låta barnen tro på tomten fast man vet att han inte finns? låter lite fel i mina öron..berövar jag min son om jag inte ger honom den där storyn om julgubben?....kanske vi nångång kommer att fira en "äkta" jul..men jag tror nog att jag kommer att säga att paketen e från oss men att jultomten hämtar dom.
Svar på tråden: jultomten, finns den på riktigt?

traditioner
Skrivet av lisan
För mig handlar julen om att skapa traditioner. Inte nödvändigtvis de traditioner som man själv haft som liten utan snarare traditioner för vår familj. Allt jag gör inför julen, köper julklappar, städar, bakar bullar, pyntar, fixar gran osv osv gör jag för mina barn. Jag gör det av kärlek och för att de ska få en så mysig och skön och avslappnad jul som möjligt. Så om tomten; Vi har tomte på julafton. Men vi har också tomte den 23:e då vi firar med farmor och farfar och kusinerna. Så för våra barn är det redan en självklarhet att det inte handlar om _EN_ tomte utan flera olika som kan dyka upp :)....och inte heller kommer han på nån speciell dag...han kan dyka upp flera gånger. Sålänge de inte ifrågasätter vem tomten är så kommer vi spela med i "tomtespelet", men jag skulle aldrig kunna tänka mig att mörka och ljuga om de skulle börja bli misstänksamma eller komma på att det är morfar/farfar. Jag ser det litegrand som med Gud. Vi tror inte på Gud men vi kommer ju å andra sidan inte neka till att han finns (för vissa) för våra barn. Det är ju upp till dem om de vill tro på Gud eller inte. Samma sak med tomten....jag tror på hustomtar och vättar och annat oknytt...så för mig är det inte så svårt att ha fantasi och leva med barnen i tomtemyten så länge de vill det :).

Hmm...
Skrivet av zaccheus
Jag tycker det är två helt olika saker - Gud och jultomten. Att lära barn att tro på jultomten, som de vuxna inte gör själva, tycker jag är fel. Att lära dem tro på Gud, däremot, är en annan sak - om föräldrarna själva gör det; men om de INTE gör det, så är det fel att lära eller uppmuntra barnen att tro på Gud bara för att det "hör till barndomen" eller så !


Måste barnen tro på samma...
Skrivet av Carina
som sina föräldrar? Jag tror inte själv på Gud, men två av mina tre barn gör det. För mig handlar det om respekt för deras och andras tro. Det jag tror på är inte "rätt" mer än för mig. Så jag menar att man kan vara öppen och acceptera att de "lärt sig" tro på gud trots att man inte själv gör. Men det är klart, man ska ju inte medvetet styra in dem till en Gudstro bara för att man tycker att det "hör till" när de är små, som du säger. Fast, jag håller nog inte med riktigt vad gäller tro på tomten. När barnen är i förskoleåldern är allting så magiskt och spännande, och tomten blir en levande symbol för denna magi som råder på julen. Att man håller inne kunskapen om att det är en utklädd person ser jag mellan fingrarna med iaf. Jag har inte stött på något barn som har känt sig sviken eller lurad när sanningen har uppdagats. Jag tror att det skänker ett skimmer över minnet av barndomens jular och så tycker jag att det ska få vara.

håller med!
Skrivet av lisan
Jag håller fullkomligt med om att det handlar om respekt för människors tro. Det är därför vi valt att göra såhär, att inte döpa dem men att berätta om gud istället. Då får de göra ett aktivt val om de är intresserade och det är ju just det jag vill att mina barn ska bli - tänkande individer :). Håller också med om det här med julen skimmer. Jag är nog rätt barnslig själv och ibland önskar jag faktiskt att man kunde få krypa in i ett vitt sagoland med tomte och släde och julklappar - utan att vara så jäkla praktisk och stressad :D

fast
Skrivet av lisan
Om du läser mitt inlägg igen så ser du att jag faktiskt tror på hustomtar och vättar och det är ju en typ av tomte.... jag inte är så krass och ärlig mot en 3 åring att jag berättar att tomten inte finns. Religion är något man ska få välja själv. Därför är inte mina barn döpta. Om de vill så får de gärna gå med i kyrkan men eftersom vi inte är medlemmar så fanns det inte någon anledning att göra dem till medlemmar heller. Vi är bara "icke troende", jag skulle inte heller kalla mig ateist - för jag tror att det finns någon större mening med allt liv - men jag tror inte att den meningen heter Gud... Däremot kan jag ju inte säga till mina barn att gud inte finns, för för de som tror så finns han i allra högsta grad. Likadant med tomten - de barn som tror på tomten skulle gå sönder om du gick fram och förstörde deras jul genom att berätta sanningen ;). Ibland måste man ställa sig utanför sitt eget förnuftstänkande och börja tänka som ett barn...det är ganska uppfriskande dessutom ;)


När min son frågar om tomten
Skrivet av Hella
så brukar jag svara att det kanske har funnits en tomte någon gång, jag vet inte. (Jag menar, från någonstans måste ju traditionen och myten ha kommit från början.) Men så berättar jag också att tomten är något man kan tro på om man vill, men att han nog inte finns på riktigt fast man kan ju låtsas det för att det är kul och spännande. Redan förra året när han var tre år så förstod han nog att det var morfar som klätt ut sig, fast han var inte säker. Det kanske han inte är i år heller, vi får se. Min yngste son är ungefär jämngammal med din, och han tycker allt som har röda kläder på sig är en tomte oavsett om han känner igen personen eller ej. Igår kom dagisfröknarna och ringde på dörren iförda tomteluvor och lämnade julpresenter, och för Toffe var de ju tomtar då även om han såg vilka det var. Kicki-tomte sa han och tyckte det var jättekul :-) Vi har gran, julpynt och julmat för jag tycker gott det kan få vara lite annorlunda och speciellt vid jul. Det är ett mysigt avbrott från vardagen och även om jag inte frossar i julen på det viset att jag klär om hela hemmet i granris, ljus och pepparkakor så gör jag en del för att få till lite julstämning. Det är inte för min skull utan för barnens, för att jag ser att de uppskattar det och för att jag minns hur pirrigt och spännande det var när jag var liten. Med lucia, att få hjälpa till att ställa fram tomtar och grejer, att klä granen och klämma på julklappar och äta knäck och höra julmusik. När jag hade flyttat hemifrån och inte själv hade barn brydde jag mig inte så mycket, men nu vill jag göra det för barnens skull.

I min familj...
Skrivet av Anna m Embla
...firas julen som en kristen högtid vilket visserligen innebär julklappar och julmat, men jag anser att det är viktigare att lära min dotter varför vi firar jul utifrån ett kristet begrepp och lära henne julevangeliet än sätta vikten vid att ge henne en tomtetro. Tomten för mig har tyvärr blivit en kommersialiserad cocacolaröd gubbe som endast ger paket till de barn som varit snälla. Skogs- och hustomtar som "lisan" nämner ovan har för mig en helt annan och betydligt viktigare historia att berätta. Givetvis kommer min dotter att få veta att det finns folk som tror på tomten, liksom jag förutsätter att det finns ateister som berättar för sitt barn att det finns folk som tror på Jesus och Gud. (om man nu ska jämföra) Jag jämför gärna tomtetro med det faktum att vi föräldrar tvingar in en napp i barnets mun för att då det är stort nog att förstå bättre tvinga nappen ifrån barnet. Vi lär vårt barn en lögn och tids nog måste vi berätta sanningen... Men har man inte att göra så kan man skaffa sig ;)

en kompis till mig
Skrivet av jiia med antonia 020820
(från tyskland) sa att hon inte ville lura sina barn. Det finns tomtar i var ända affär så här års och tillslut så känns det inte så märkvärdigt mnär tomten kommer på julafton. Hon gör så istället att hon låter barnen gå in i ett annat rum än i detta fallet vardagsrummet. Sen skyndar hon sig att lägga fram paket. Ställa fram halväten gröt. Tända ljus och göra det mysigt. Sedan släpper hon in barnen. Mysigt tycker jag


då slipper barnen bli rädda med imt
Skrivet av jiia med antonia 020820
dggrsfd

det lät bra
Skrivet av nasse
tycker inte det skulle kännas helt ok att ha en tomte som kom hem o delade ut paket..tack alla för era svar o synpunkter! :)

jultomten, finns den på riktigt?

traditioner

Hmm...

Måste barnen tro på samma...

håller med!

fast

När min son frågar om tomten

I min familj...

en kompis till mig

då slipper barnen bli rädda med imt

det lät bra

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information