Vad gör man när man längtar sig till vansinne toki

Vad gör man när man längtar sig till vansinne toki
Skrivet av	miss anonym
efter ett syskon, men samtidigt är mitt uppe i en utbildning och stortrivs och verkligen vill vill vill gå klart den. Hur står man ut och väntar i 3 år när man vill ha syskon nu? Skriver anonymt nu, säkert vet många vem jag är, men snälla denna gång vill jag vara anonym men ta min fråga på allvar ändå.
Svar på tråden: Vad gör man när man längtar sig till vansinne toki

Ja vad gör man?
Skrivet av Annika m. Robin 2år & Michelle 4 år
Känner lite som du? Jobbar nu för första gången på 4 år. Och trivs jättebra på jobbet, det är bara en visstidsanställning så jag vet inte om jag får vara kvar sen. Den tar slut 31 jan -05. Det är jätteskönt att få ut minst 2,5-3000kr mer i månaden än vad jag har fått när jag stämplat eller gått på fp. Men hela min kropp skriker efter en BEBIS, och det gör inte saken bättre att min allra bästa kompis äntligen har blivit gravid med sitt första barn, efter att de har kämpat i över ett år. Men samtidigt så vill jag ju gärna hinna skaffa körkort och kanske köpa ett hus innan vi får ett barn till. Och sambon vill INTE ha fler barn NU. Åh, det känns som om förnuftet vill en sak, vänta! Och kroppen och hjärnan en annan, ha en bebis NU. Så hur gör man? Just nu äter jag inga P-medel alls, har inte "haft tid" att hämta nya p-piller, eller ja det har inte blivit av, och sambon vet om det. Så blir det en bebis så blir det, annars så får vi väl vänta ett tag. Vet inte vad jag ska råda dig till, försök väga för o nackdelar mot varandra, men mest tror jag att man ska följa sitt hjärta. Om du trots allt skulle bli gravid, så kan du ju ta ett sabbatsår. eller ev. läsa lite på distans.

Vill oxå ha en bebis!!!!
Skrivet av Vill oxå vara lite anonym...
Önskar att jag kunde vara nöjd med ett fint, friskt barn... men det är jag VERKLIGEN inte!!! Vill ha en till NU!!


Varför stå ut då?
Skrivet av Maja G
Du har väl kvar din plats på utbildningen, som garanterat är lika rolig och intressant, även om du är borta från den ett år?

Ja, fast... svarar fast det inte är till mig
Skrivet av Sara m. Viggo
Jag förstår hur den anonyma menar och känner sig. Jag har knappt 2½ år kvar på min utbildning, och längtar mig samtidigt tokig efter ett barn till. Men ett barn till nu innebär ännu ett år där vi är tvugna att bo i en 2:a (vill ha hus), ännu ett år där jag inte har någon inkomst, ännu ett år som vi är fast i den här delen av landet osv. Jag/vi måste bita ihop och vänta tills jag har pluggat klart, så att jag kan få jobb och höja mig SGI + att vi kan flytta till något större då. Jag tror att det är klokt att inte alltid följa sina känslor. Ibland måste man bita ihop och använda förnuftet, eftersom det förmodligen gynnar familjen mer på sikt.

det känns som ett svårt beslut att fatta
Skrivet av miss anonym
längtan är stor, men samtidigt som jag får en underbar gåva i ett barn så gör jag även förluster. Jag ahr hamnat i en underbar klass och trivs underbart med mina klasskamrater. Vill verkligen gå kvar med mina nya vänner, jag hade ett ganska skralt kontaktnät innan men har nu funnit underbara människor som jag trivs med och umgås massa med. Samtidigt bor vi idag trångt i en 2a, att skaffa ett barn till nu känns inte helt okej, villj u bo lite större, och går jag klart utbildningen har vi sedan råd att göra det. Funderar på hur man skall göra, att vara borta från studierna känns som ett tungt beslut, vill så gärna gå kvar, men längtan är oxå enorm, och att få barn om 3 år när jag är klar, ja det känns så långt bort, det blir ju ett antal år mellan syskonen då, vill nog ha dom lite tätare. velar fram o tillbaka.


Vi verkar vara i samma sits!
Skrivet av Sara m. Viggo
Och det är jättesvårt att råda. Vi har dock tagit beslutet att vänta med syskon, trots längtan. Vänner, en bra studiemiljö och en bättre ekonomi är också värt oerhört mycket. På ett vis ser jag det som en förmån att jag är så förhållandevis ung att vi kan vänta utan problem. Är studierna avklarade ger det också nästkommande barn + övriga familjen en bättre situation.

jo låter lite lika
Skrivet av miss anonym
vi får väl längta ihop ;-) Jag vill ju helst inte ha så långt emellan barnen. väntar jag tills jag är klar med utbildningen så blir det minst 4 år emellan dom, o det känns längre än vad jag önskar, men o andra sidan så allt har sina för o nackdelar.

Vi kommer att få
Skrivet av Sara m. Viggo
4½-5 år emellan våra barn om vi göra som vi har tänkt (jag pluggar klart + jobbar ett tag). Jag hade tyckt att 3 år hade varit perfekt, men men... Det är 5½ år mellan mig och min syster och vi har skitkul ihop, så det stämmer inte att barnen måste vara jämnåriga för att kunna leka. Jag tror att det finns för- och nackdelar med alla olika mellanrum mellan barnen, så det viktiga är ju att se till situationen runt om. Trots längtan jag har så ser jag glädjen i att plugga och att få umgås med så härliga människor varje dag!

Vad gör man när man längtar sig till vansinne toki

Ja vad gör man?

Vill oxå ha en bebis!!!!

Varför stå ut då?

Ja, fast... svarar fast det inte är till mig

det känns som ett svårt beslut att fatta

Vi verkar vara i samma sits!

jo låter lite lika

Vi kommer att få

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information