Hjälp -ledsen-

Hjälp -ledsen-
Skrivet av	*Jag (hemlig)*
för två dagar sen så fick jag ett ryck och kände att jag måste testa mig, kände mig inte gravid ingeting. gick förbi ungdomsmottagningen och kände att jag skulle testa mig och JA jag är gravid :S blandade känslor, började skratta för sen börja gråta. Några kommer fatta vem jag är nu när jag skriver resten men snälla gå inte ut om vem jag är.. Efter de så ringde jag min kille som jag precis blivit tillsammas med (2mån) och stor grät i telefonen och sa att jag är gravid, och han blev helt ställd men överlycklig.. men jag måste oxå tänka på min dotter, hon är i den åldern man måste ge 200% uppmärksamhet till henne (4år) Grejjen är den att jag kan inte få barn just nu, de är sååå mycket som hindrar. Jag har en termin kvar i skolan, tar studenten i juni. om jag behåller barnet så kan jag inte göra allt de där man ska göra på studenten. jag måste ställa in lite saker jag planerat att göra nu i vår och i sommar. Är bara i v4 nu, och allt är bara förvirrande.. Ska man vara 21år och två barns mamma? Känslorna säger JA men huvudet säger NEJ. Mår så himla dåligt.. Sjukt nog hoppas jag på missfall för att slippa göra detta val.. Är så himla emot abort, men vet inte om jag kommer klara av ett barn till.. //Jag
Svar på tråden: Hjälp -ledsen-

Först o främst KRAM!!!
Skrivet av Afrodite me Luna
Förstår att det är omvälvande o känns lite förvirrande just nu. I början hör det ju lite till innan alla känslor faller på platts så att säga. Vare sig barnet är planerat, oplanerat, det är bra tillfäller eller ej så känns det ju regält i kroppen. Själv satte jag mig med en duns på badkarskanten o bara stirrade ut i luften o undrade... jaha.. vad gör jag nu då? Hu rglad jag än var så var ju allt så förvirrande o pappan skulle reagera o allt. Men en sak tror jag du vet. o det är att ingen annan sitter på svaret. Bara du själv vet vad du känner är rätt o vad du vill. Men ge dig själv tid. oavsett vad du beslutar så tror jag att det är viktigt att du låter beslutet mogna inom dig själv o inte låter idg känna press av omgivning, eller krav från alla måsten som man har på sig själv i vardagen. Lycka till hur du än gör. kram kram

Hej gumman
Skrivet av Celia m. Emil&Izabella
Jag var 20 år när jag gick Izabella och 17 år när jag fick Emil och det har gått jätte bra, visst så är de lite jobbigt till och från men de får man ju stå ut med! Jag kan väl förstå att du inte känner att tillfället är rätt just nu men jag vill bara säga att jag har många vänner som tagit studenten med både stor och liten bebis mage=) Det är ju ett val som du måste göra och de är inte alltid ett lätt beslut men de kommer att lösa sig! Jag vill ge dig en STOR kram, allt kommer att lösa sig, de beslutet du fattar är det rätta för dig! Kram stumpan!


måångga många kramar!!!!
Skrivet av lorena & elias
Kan förstå hur du känner dig, tyvärr kommer jag inte på några goda råd att ge mer än att du ska tänka noga på detta och inte göra nåt du kommer att ångra sedan. skickar många styrkekramar till dig!!!

I ett sådant läge
Skrivet av Har idag, som 22åring, en underbar son
tycker jag att du ska följa ditt hjärta. Hjärnan är inte alltid att lita på S. Vad är det du menar att man "ska" göra på studenten? Supa? Kan bara säga att sååå kul är det väl inte? Jag skulle flytta dagen efter min student så jag var bara ute på krogen en kort stund men kan ärligt säga att jag hade gått hem ändå. Så mycket knepiga människor, den ena fullare och mer odräglig än den andra... Helt sjukt. Jag hade valt att föda, men hur du vill göra vet bara du. Du är ju inte 17 längre utan en vuxen kvinna, fullt kapabel att ta rätt beslut, det är jag övertygad om! KRAM

Jag
Skrivet av Likvor
förstår inte riktigt hur du tänker, menar du att du funderar på abort bara för att du inte kan dricka på din student? För att din dotter är 4 år och krävande? För att du behöver ställa in lite andra saker? Om du verkligen överväger abort trots att hjärtat sig nej bara för att du vill festa på din student så känner jag spontant att du inte är mogen för ett till barn! Nu må jag vara lite elak, men jag måste få vara ärlig. Det låter ju lite dumt det du skriver, även om jag kan förstå att studentfirandet med alkohol är lockande. Hoppas det ordnar sig! Kram


Mm...
Skrivet av Vidfares syster
När jag läste detta inlägg var det faktiskt första gången jag kände att det verkligen är _unga_ föräldrar här inne. Har alltid tyckt det varit lite töntigt att alla här anklagar varandra för att vara omogna så fort det hettar till, men nu började det bli lite väl många inlägg som det "Jag" skrivit här ovan!! Detta är ju en sida full med unga som gjort ett val att behålla sitt eller sina barn, kanske _trots_ sin ålder eller _trots_ att barnet inte var planerat, så tror man att man bara kommer få medhåll om man är oönskat gravid och vill göra abort så tror man nog fel. Jag förstår inte heller riktigt, vi vet ju alla hur det blir barn. Själv har jag tre, de två första var superplanerade och det sista inte alls planerat och kom inte speciellt lägligt, men aldrig att jag skulle avbrutit graviditeten för det. Bebis som bebis, hur kan man välja att behålla ett och inte nästa? Det känns jättekonstigt för mig även om jag vet att flera här inne tänker annorlunda. Hoppas hur som helst att "Jag" kommer fram till ett beslut som känns bra och som går att leva med så du slipper vara ledsen mer.

Följ ditt hjärta
Skrivet av Jen med Nova 040107
men även din hjärna! Det finns ingen annan som kan säga åt dig vad du ska göra, det här är ett beslut som du själv måste fatta. Själv blev jag gravid när nova var 6 månader gammal (helt oplanerat och trots att vi änvänt skydd) och valde att göra abort, kan känna att jag ångrar mig ibland, men när jag verkligen tänker efter så vet jag ändå att det var rätt val för oss. Du har ett svårt val framför dig, men vad du än beslutar dig för så är det rätt - för er!

gör som DU tycker
Skrivet av rebecca
jag tog studenten ca 1 månad inna min dotter föddes med stor mage och allt men jag har aldrig ångrat mig. Det är lite annorlunda eftersom du redan har ett barn och det är klart att man inte känner sig riktigt på samma plan som kompisrana utan barn när man har/väntar ett. Det viktiga för mig är att jag faktiskt gick ut inte själva studenten det är ju bara en dag och du kan fira den på ditt eget sätt med kompisarna. Jag tycker inte du ska haka upp dig på vad andra tycker och tänker eller hur man "ska" göra eller "sak" tänka utan göra det du själv vill. 2 barn mamma vid 21 är inte fel. Allt är ju inte planerat här i livet. Att vara inte göra saker som "alla andra" är ju inget fel med. Din 4 åring kanske lugnar ner sig med ett syskon och dessutom är hon äldre då.

Hjälp -ledsen-

Först o främst KRAM!!!

Hej gumman

måångga många kramar!!!!

I ett sådant läge

Jag

Mm...

Följ ditt hjärta

gör som DU tycker

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information