Är jag ensam om att starkt ogilla min styvson?

Är jag ensam om att starkt ogilla min styvson?
Skrivet av	Marie
Har två styvsöner och har levt med deras pappa i snart nio år. Det har fungerat skapligt hela tiden. vi har även två gemensamma barn. har de senaste dagarna börjat fundera lite över mina känslor mot den stora styvsonen (19 år). jag känner verkligen att jag ogillar honom skarpt för att inte ta till värre uttryck. han är den mest bortskämda unge man kunnat tänka sig. hans lillebror (15 år) är också väldigt bortskämd men han har inte anammat sin brors attityd och trista inställning. jag tror att en rad händelser har gjort att jag ogillar honom så mycket. han har aldrig respekterat mina regler och snäll som jag är så har jag låtit det hela bero. Är medveten om att de blivit så här bortskämda pga uppfostran men ändå kan jag inte låta bli att bli superirriterad så fort den större styvsonen öppnar munnen. har alltid upprtätt korrekt och bra mot dom båda men känner innerst inne att jag bara avskyr den stora killens värderingar och livssyn. Det värsta är att min man märker detta på mig och blir ledsen att jag inte kan se allt det fina i hans son. Den lilla pojken och jag har en ganska bra relation. Visst, skulle vi kunna leva utan varnadra men jag stör mig inte på honom på samma sätt även om han inte är någon ängel alla gånger. Får man avsky sin egen styvson?
Svar på tråden: Är jag ensam om att starkt ogilla min styvson?

Alla känslor är okej frågan är varför du känner så
Skrivet av Moamarika
där? Mycket handlar väl om att han beter sig oförkämt och borkämt mot dig och då är det väl beteendet som du med all rätt avskyr. Är man 19 år ska man väl kunna bete sig som folk. Jag känner mig utmanipulerad av min styvis ibland och det gör mig rasande men jag tycker om honom ändå när han är "som folk". Lycka till. Det är skitsvårt att va styvmamma ibland.

tack för ditt svar
Skrivet av Marie
jo visst är det så. enstaka stunder så kan jag tycka att han är helt ok men så öppnar han munnen och då är det kört.


Fastnar direkt på denna passage:
Skrivet av Eva
"han har aldrig respekterat mina regler och snäll som jag är så har jag låtit det hela bero" Kan ju vara en bidragande orsak till ditt ogillande, och då är du ju faktiskt själv en av orsakerna. Är man inte del av lösningen är man ju del av problemet. Att sedan föräldrarna är slapphänta är ju bara att beklaga. Har ni förresten inte talat ihop er alls om vad som gäller hos er i regelväg?

Absolut
Skrivet av Marie
Vet att jag varit för mjäkig från början. när man väl fått den rollen så är den svår att bryta. de första åren så var han så påverkad av skilsmässan (som dock inte jag hade något med att göra) att alla gick på tå för honom. Sen när jag markerade att vissa saker inte var ok (att som 15-åring sno sprit, ha fest så fort vi var borta att tom polisen kom osv)så intog hans mamma försvarsställning och lät honom bo hos henne på heltid. jag hade ju så hårda regler... hade inte hon försvarat honom så hade vi nog rett ut det bättre tror jag. Visst ligger det massor bakom. mannen står på min sida men tycker själv inte att det är så viktigt med regler. för honom är det ok att pojken lånar vår bil utan att fråga, att han har fest utan att fråga osv. tack för ditt svar.

Är jag ensam om att starkt ogilla min styvson?

Alla känslor är okej frågan är varför du känner så

tack för ditt svar

Fastnar direkt på denna passage:

Absolut

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information