Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hur gör ni andra?

Skrivet av Humlan
Jag har en bonusdotter på 11 år. Hon bor halvtid hos oss, halvtid hos biomamman. Det fungerar okej och har för det mesta gjort, men jag känner ibland att jag inte engagerar mig tillräckligt (föräldramöten i skolan, fritidsaktiviteter, läxor, födelsedagskalas hos biomamman osv). Känns inte naturligt för mig att delta i dessa aktiviteter (jag gör det då och då) utan jag känner mig alltid som tredje hjulet.
Biomamman är reko och jag känner ingen fientlighet från henne.

Hur gör ni andra? Är man hemsk för att man inte orkar engagera sig i dessa saker?
Svar på tråden: Hur gör ni andra?

hemsk?

Skrivet av  pola
inte enligt mig!
jag går inte på ett enda av mitt styvbarns grejer, lika lite som min man går på mitt barns. (jo lucia-tåg etc, som släkt och bekanta är inbjudna till).
jag ser på min styvdotter ung som jag gör på min syrras barn, och jag gör ung lika mkt för/med henne.
hon har två alldeles utmärkta föräldrar, det är DOM som tar ansvaret.
 

Deltar inte alls

Skrivet av  Marie
det är nåt föräldrarna får sköta själva. Jag har egna barn som jag har fullt sjå med o hinna med.
Kan väl medge att sambon aldrig fråga heller om jag vill vara med, men jag har dessutom heller aldrig bett om det. Han har varit med nångång med mina barn. Jag har då bjudit med honom.
 

Då så!

Skrivet av  Humlan
Då ska jag inte ha dåligt samvete för det. Ibland så säger ju bonusdottern rent ut att "kan du itne komma?" och då vill man ju inte säga nej.
TAck för svaren.
 

Engagerar mig när jag har tid/lust/ork

Skrivet av  marib
eller när bioföräldrarna är uppbokade.
Har inget dåligt samvete alls.
Bonusbarnen har två ypperliga föräldrar och deras mamma är jätte engagerad .
 

inte alls hemsk!

Skrivet av  sisla
huvudsaken är väl att flickans mamma och pappa engagerar sig i de saker du räknar upp.
som bonusförälder har man ju förmånen att _välja_ att engagera sig i de bitar man har genuin glädje eller intresse av.

jag föredrar att gå på föräldramöten och liknande med min dotters pappa, medan jag gärna ser att min nuvarande sambo är engagerad i gemensamma familjeaktiviteter hemma i _vår_ familj. jag vill inte att han ska dra sig undan och lämna allt som har med flickan att göra åt mig, vill hemskt gärna ha med honom och hans barn både när vi spelar sällskapsspel, videomys och på utflykter. men på de där föräldraPLIKTområdena tycker jag det räcker med två personer, nämligen mamma och pappa.
 

Jo,

Skrivet av  Humlan
så tycker nog jag med. Det enda jag funderar över är ifall livet som bonusmamma blir "roligare" om man engagerar sig mer. Sambon och jag har ju ett gemensamt barn också, så där har jag ju något "eget" att engagera mig i.
 

om du gör något själv med tösen kanske?

Skrivet av  sisla
Jag tror inte det blir roligare för att du går med på kvartsamtal odyl, men kanske om ni hittar på en grej som är bara mellan dig och ditt bonusbarn. En aktivitet av något slag som ni gör tillsammans, utan de andra, regelbundet. När jag lärt känna mina bonusbarn lite bättre hoppas jag komma dithän att vi kan ha nån grej ihop utan att pappa måste vara med..
 

Jag kan bara tala för egen del…

Skrivet av  Eva E
…och det känns jättebra att min sambo engagerar sig både i barnens skola och deras fritidsintressen. Det gör att han känner till sonens olika lärare (går i 7:an och har ett gäng olika lärare), fotbollstränare och lagkamrater, vet vilka föräldrarna är till dotterns kamrater etc etc. Det skulle kännas himla trist om sambon alltid var utanför i alla samtal som handlade om dessa bitar i barnens liv. Skola, läxor, fritidsaktiviteter och kamrater – det är ju stoora bitar i barnens liv! Vad återstår om man inte engagerar sig i detta? Det kan ju inte bli någon vidare djup kontakt med barnen om man väljer att stå utanför allt detta.

 

Om jag deltar...

Skrivet av  Sajili
eller ej så har det ingenting att göra med huruvida jag orkar eller inte.
Är det extradotterns önskan att jag ska vara med så blir det så.
Är det hennes önskan att jag inte är med så blir det så.
Man får vara lite lyhörd och sätta sig själv lite till sidan där.

 

Artiklar från Familjeliv