Behöver MÅNGA råd......(långt men snälla läs)

Behöver MÅNGA råd......(långt men snälla läs)
Skrivet av	Smilla
Jag skriver detta för vi behöver lite tips och råd om min ss som vill flytta till oss och har velat det egentligen sedan min sambo separerade ifrån bio, tyvärr gick det inte ifrån början men nu går det. Ska väl kanske ta lite bakgrund. När sambon och bion separerade fick hon lägenheten och han stod "bostadslös" då dom bodde på en ort som det är väldigt ont om bostäder i. Det vart till slut att han för att få bostad där han kände någon och samtidigt få jobb flyttade till vår stad ca 50 mil bort. Vi träffades här och har nu fått en gemensam son. De stora barnen (sd 9 år, ss 8 år)är hos oss alla lov, hela sommrarna och vi åker även ner och hälsar på mellan lov och dyl. Nu till saken. Ss vill alltså bo hos oss men bio bromsar detta varje gång det har tagits upp. Hon får honom att inte vilja det genom att sitta och säga att han "aaaldrig kommer få träffa sin syster" som han är ganska nära och "aaaldrig träffa mamma" osv osv. Han är ju bara åtta år och utan att pappa sitter brevid honom och stöttar vågar han inte riktigt stå för det, men sen viskar han till pappa i telefon att han kommer flytta till oss när han blir tolv, för då får han bestämma själv som han säger. Vi, jag och sambon vet att det handlar mycket om det ekonomiska då bio skulle förlora tre tusen i månaden på att sonen skulle flytta plus det flerbarnstillägg hon har på bb. Det gör oss så arga att hon inte vill se till ss bästa, att han vill bo med sin pappa. Till saken hör också att hon har ensam vårdnad för att dom var så unga då dom fick barn och min sambo inte riktigt förtod vad det innebar då. Nu har ss gråtit fem kvällar i rad för han vill inte åka tillbaka till mamma om några dagar och vi känner oss totalt maktlösa. Varje gång vi tar upp detta med bio tar det hus i helvete och hon pratar mycket om att min sambo har varit en dålig pappa för att han flyttat osv. Hon pratar också om den syskonnärhet som ss och sd har och att den skulle försvinna. Behöver åsikter om det också då det inte är aktuellt att sd ska flytta till oss för hon är verkligen mammas flicka. Frågan är nu hur vi bör göra i detta läge. Någon som varit i liknande situation eller bara är allmänt klok ändå?!?! Kanske någon mamma som är i bions situation och hur hon kan tänkas känna? Måste poängtera att våran kontakt med bio är bra och vi vill ha det såi fortsättningen också om det är möjligt. Tack alla ni som orkat läsa hit, en halv roman blev det men vi måste ha massa råd så ös in dom bara. Stor kram
Svar på tråden: Behöver MÅNGA råd......(långt men snälla läs)

Det enda ni KAN göra
Skrivet av marib
eftersom ni inte är överens, är att stämma mamman på boendet MEN även om grabben verkligen vill det så _tror_ jag inte att ni kommer att vinna, ÄN. Det är alldeles för mycket som talar emot, han HAR sitt boende + syskon + skolgång + kompisar hos mamman. Vore mamman totalt olämplig så skulle ni ha en chans men inte annars. OM en del av nekandet hänger på ekonomin så underlätta, låt bb gå till mammans konto så behåller hon flerbarnstillägget, givetvis för hon över det ordinarie bb till er. Som underhålls betalande uf till en sextonåring så anser jag att jag kommer _billigt_ undan med underhåll. Tonårgrabbar Är dyra i drift. Oavsett vilket så _tror_ jag inte ni kan göra något alls innan grabben närmar sig 12, tyvärr, men jag önskar er lycka till i övertalningsförsöken

Tack Marib....
Skrivet av Smilla (plus sambo)
Nej, vi vill ju verkligen inte stämma mamman på boendet för det skulle verkligen köra den relation vi har med henne i botten, och precis det du säger om att vi antagligen inte skulle kunna vinna det ändå har vi också antagit. Det du skrev om hans skola, kompisarosv hos mamman är något vi pratat om också. Nu är det så att han inte har så många kompisar hos mamman och nästan fler hos oss, dom han ändå har hos mamman är "bråkstakar" som mamman helst inte ser att han leker med. Vi förstår att många tycker att man kommer billigt undan när man betalar underhåll men vi vill inte komma billigt undan, bara ha hit pojken. Tack iallafall för att du tog din tid att svara. Tror att sambon ska ringa till en advokat i dagarna för att höra vad han har för chans... Kram..


Ang underhåll
Skrivet av marib
så menade jag just det att när biomamman märker att han kostar mer än underhåll + bb så kanske det blir lättare för er. Om det är där skon klämmer. Personligen så "släppte" jag en av barnen när hn började få alltför underliga kompisar i mitt område, för hns skull. Men ont gjorde det och gör fortfarande.

Jo...
Skrivet av Smilla (plus sambo)
..jag förstod att du mena så, men då dom sällan har kläder och annat som är nya och alltid har trasiga begagnade skor och ytterkläder (absolut inget fel i det)och dom har heller inga fritidsaktiviteter som kostar mycket, för där bidrar vi också till skor, kläder och annat, för hon har aldrig råd. Dom valde att flytta till en lägenhet som dom inte har råd med och skulle absolut inte ha råd om hon förlorade sina tre tusen. Men det är bara att hoppas att hon är lika vidsynt som du som såg till ditt barns bästa istället för till ditt, trots att det gör ont. Kramar...

Långt svar... ;)
Skrivet av Svea
Jag har egentligen inga råd att ge, tycker bara det är jättetråkig situation ni har hamnat i ALLA. Både ni, barnen och biomamman. Lite reflektion bara... Tror ni att grabben förstår vad det innebär att faktiskt flytta ifrån sitt syskon? Jag har två barn som det är 1,5 år emellan och jag vet att den ena grabben helst hade flyttat till sin pappa om det gick, nu är han där varannan helg. Jag skulle nog ta en rejäl diskussion med den andra föräldern först för att försöka utreda konsekvenserna. Jag tror att det är en stor förlust att inte få växa upp med sina syskon, inte alltid, förstås, men det är nog en viktig aspekt. Jag tror inte att en 8-åring riktigt kan se de långsiktiga konsekvenserna. Jag är övertygad om att han vill bo hos pappa, men han vill säkert bo hos mamma också. Och hos syrran. Det blir ju jättekonstigt när man måste välja. Hoppas verkligen att det löser sig för er, och glöm inte att det inte är en vinna/förlora - situation. Barnen vill egentligen inte välja mamma eller pappa, det tror jag i alla fall. Självklart kompliceras frågan om det inte går att samarbeta med den andra föräldern, kanske familjerådgivning e.dyl. kan hjälpa???


Tillägg!
Skrivet av Svea
En sak till jag funderade över. Om grabben skulle flytta till er, hur skulle ni dela upp umgänget? Om ni skulle fortsätta som nu så skulle ju syskonen aldrig få träffas. När grabben åker till mamma på loven så åker tjejen till er. Det var så jag fattade att ni hade nu i alla fall, att barnen åker till er varje lov.

Tack Svea..
Skrivet av Smilla (plus sambo)
..För att du tagit dig tid att svara oss. Självklart funderar vi jättemycket på hur det kommer påverka båda barnen som är vana att bo tillsammans och göra det mesta tillsammans då det bara är ett och ett halvt år som skiljer. ss kan självklart inte veta vad det innebär, och att han ska behöva välja mellan mamma och pappa är egentligen det sista vi vill, därför hade det varit bättre om alla vuxna runt honom hade kunnat ta det beslutet åt honom. Jag tror säkert att han skulle sakna mamman också och framförallt sin syster men vi tror ändå att det skulle funka bra. Vi har också pratat om loven och så och vi harisåfall tänkt att dela loven och även i fortsättningen åka ner mellan loven och hälsa på. Det är ju väldigt viktigt att dom får fortsätta träffas ganska regelbundet. Åter igen tack så mycket att du tog dig tiden att svara oss...

Jag tycker Svea
Skrivet av Mustardseed
gav ett väldigt bra svar som jag instämmer i. Tror ni pojken inser vad det innebär på lång sikt att inte bo med sin syster? Och vad innebär det för henne? Jag kan verkligen förstå att mamman sätter emot. Finns det INGEN möjlighet för er som familj att bo närmare? Det blir verkligen krångligt att bo så långt från varandra, det blir så svart och vitt. Antingen heltid hos mamma eller hos pappa. Jag tycker helt allvarligt att ni borde fundera grundligt på om ni inte kan komma närmare geografiskt. Det säger jag utifrån det du berättat hittills - kanske finns det starka argument för att inte göra det.


Tack Mustardseed...
Skrivet av Smilla (plus sambo)
...för att du också vill hjälpa oss med svar och att se lite klarare på situationen. Precis som jag skrev till Svea så tror vi inte att ss förstår hur det är i långa loppet att vara utan sin syster, just därför är det meningen att dom ska få träffas ca. en gång i månaden och ha alla loven tillsammans. På frågan om vi skulle kunna flytta närmare så har vi diskuterat detta otaliga gånger och kommit fram till att det går inte. Det har med många anledningar att göra men bla. är det främsta att vi inte vill bo i en sån stor stad med barnen, vi skulle heller inte få någon bostad även om där finns jobb. Skulle kunna ge massor med anledningar men dessa är två iallafall. En stor sak som vi "vet" är också att vi kommer få våran pojk som ett brev på posten när han är tretton och hon inte längre kan kontrollera honom med orden "nu är det din tur". Detta vill vi slippa för vi tror att viu kan påverka honom mer nu än sedan. Återigen tack! Kram...

Lycka till!
Skrivet av Svea
Jag tycker ni verkar ta situationen på allvar, och verkligen försöka se det ur barnens synvinkel också, vad jag förstår så gör inte mamman det. Naturligtvis försvårar det mycket. Det känns bara så trist att det ska behöva uppstå såna här situationer trots att barnen har föräldrar (och bonusar ;) ) som bryr sig. Vill bara önska er lycka till i er kamp för barnet. En sak jag påminde mig om var det som damen på familjerätten sa till oss när vi var där av oro för min sd. Hon berättade (skröna?) att i Norge brukade dem ibland döma vårdnaden till den förälder som minst brydde sig för då visste de att barnet skulle få den andra föräldern (som bryr sig) \'på köpet\' eftersom den inte skulle släppa taget. Kanske något att trösta sig med, för oss blev det i alla fall det.

Inga råd direkt..
Skrivet av Linda m Irmelin 9/9-03
.. men jag kan berätta hur jag hade det när mina föräldrar flyttade isär. Min pappa träffade min styvmor då jag var 8-9 år och flyttade 120 mil bort från mig. Jag träffade dem kanske 2-3 gånger om året pga avståndet. När jag var hos dem så var det aldrig den "tråkiga" vardag som fanns hos min mamma och jag ville hemskt gärna flytta dit. Det var hemskt jobbigt för de ville också gärna att jag skulle bo hos dem men både de och min mamma insåg att jag förmodligen skulle sakna min mamma och mina äldre halvsyskon jättemycket så det blev aldrig av. Idag vet jag att de hade rätt men som barn vill man ju ha båda sina föräldrar. Tyvärr så kan jag idag, då jag fått en egen dotter, känna att jag skulle inte kunna lämna mitt barn och flytta 120mil bort för kärlek eller annnat och kanske har lite svårt att förlåta min pappa för det. Men han skaffade mig världens bästa styvmor iallafall så något bra kom det ut va det iaf. Nu säger jag inte att er lille kille inte vill bo hos er utan så här var det för mig. Jag är förmodligen inte till någon hjälp men jag hoppas att det ordnar sig på bästa sätt för er och barnen.


Godkväll tjejen!!!
Skrivet av Villa
Vad roligt att pojken vill flytta till er!!! Förstår alla tankar hit och dit och hur både ni och pojken måste våndas. Tror även jag att ni får det lättare med att få över pojken när han närmar sig 12 år. Vad ni kan göra till dess är att ta kontakt med Tingsrätten och fråga dem där hur de arbetar och vad de väger in i bedömningen. (Jag gjorde det via mail en gång och fick jättebra svar från ett par av dem, då jag skickade samma fråga till flera ställen för att vara säker på att få lika svar). Vad jag förstår måste inte barnet vara fyllda 12, man tar även hänsyn till yngre barns vilja... men när man är 12 så väger barnets ord extra tungt vid bedömningen... Jag tror inget barn vet vad det innebär att flytta och byta boendeförälder, eller att inte bo tillsammans med sitt syskon längre. Men ibland finns ju halvsyskon hos den andra föräldern, och det är ju också syskon... Och att byta behöver inte betyda att det blir sämre ju!!! Men detta väger väl också Tingsrätten in i förhandlingarna, de ska ju gå in och se till barnets bästa - och lyssnar naturligtvis på barnet också. Men som läget är nu så kanske pojken inte vågar stå på sig när det väl gäller, och då finns alltid risken/möjligheten att han får fortsätta bo hos sin mamma. Om ni skulle ha pojken på heltid så behöver ni nog dock se över lovfördelningen. Kanske Den ena kan ha båda barnen på sportlovet och den andra på påsklovet, och att man delar på sommarlovet rakt av, så syskonen får träffas hela loven åtminstone... Och sen som ni säger, se till att ses ändå däremellan. Det finns nog lika många lösningar som människor. Det med att hon har ensam vårdnad skulle nog ändras om din sambo gick till Tingsrätten med det också. Om jag har uppfattat det rätt så är det bara om man anser det anses direkt "menligt" för barnet att den andra är vårdnadshavare som det blir tal om enskild vårdnad... men fråga gärna Tingsrätten om det med när du ringer. Hoppas att du får kontakt med en trevlig handläggare, och prova gärna att ringa ett par olika Tingsrätter så kanske svaren känns mer "säkra". Lycka till, håller tummarna för att allt löser sig till det bästa!!!

Behöver MÅNGA råd......(långt men snälla läs)

Det enda ni KAN göra

Tack Marib....

Ang underhåll

Jo...

Långt svar... ;)

Tillägg!

Tack Svea..

Jag tycker Svea

Tack Mustardseed...

Lycka till!

Inga råd direkt..

Godkväll tjejen!!!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information