Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

"Vi vill anställa dig, kom igen om ett år" Jag är så AP-ARG!

Skrivet av Lotta
Hej Virre, Camilla m.fl. som jag "pratade" med om det här för en månad sen - om att vänta barn och samtidigt söka jobb. Och hej alla andra också, såklart! Jag måste skriva några rader och avreagera mig, för jag är så djävla ARG! J

ag har länge - sen i september - haft kontakt med ett företag där jag verkligen, verkligen vill jobba. När jag skrev sist här på sidan (januari) skulle jag precis gå på den andra intervjun, och allt var så lovande. Vid den intervjun berättade jag att jag väntade barn (första gången visste jag inte ens själv), och blev så förvånad och glad när de ville träffa mig igen - ÄNDÅ!

Förra fredagen träffades vi för den tredje intervjun. Arbetsuppgifter och de flesta villkoren hade vi klarat av vid intervju 2 - kvar var i stort sett att bestämma när jag skulle börja. Och jag var så himla lycklig. Att äntligen, efter flera års frilansande med småbarn ÄNTLIGEN få lite trygghet. Äntligen! Men det gick över, och det gjorde det snabbt.

För så harklade han sig, chefen, och sa, en aning generad och nästan ordagrant: Ja, vi är mycket intresserade av dig. Vi hade tänkt anställa dig. Men du kan ju ändå inte jobba nu, så... vi kommer nog att behöva rekrytera om ett år också. Så kan inte du ta kontakt med oss efter din föräldraledighet är slut?

Och där satt jag. Kompetent, anställbar och duglig. Och samtidigt ratad. På grund av min växande mage. Det var omöjligt att missförstå, det var verkligen bara därför. Han sa det ju själv. ARG ARG ARG ARG ARGGGGGHHHHHHHHHH! Och rätt så förbaskad på mig själv för att jag ens hade vågat hoppas.
Svar på tråden: "Vi vill anställa dig, kom igen om ett år" Jag är så AP-ARG!

Usch, jag blev också arg!

Skrivet av  Lina
Även om jag faktiskt till viss del kan förstå arbetsgivaren. det hjälper förståss inte, och inte att protestera heller för då är det ju helt kört.

Men, varför gör du inte upp ett förslag till hur du kan jobba, och visar det på ett så bra sätt att de faktiskt inte kan undvara dig redan nu?
Ge räkneexempel och säg att du ska jobba lite grand ända från början etc, allt efter vad du tror att du själv klarar av.
Förvisso blir du kanske inte föräldraledig i flera år på heltid, men kanske istället ännu flera år på deltid.

Kram och lycka till
 

Ja, kanske är det inte kört...

Skrivet av  Lotta
Hej Lina, och tack för goda råd! Faktum är att det var precis vad jag gjorde när jag lugnat ner mig en smula. De blev lite paffa, hade kanske inte trott att jag skulle våga vara så kaxig. Man har ju ingen vidare förhandlingsposition, men vad hade jag egentligen att förlora? "Se mig som en långsiktig investering" sa jag och log slugt.

Så jag föreslog att jag skulle börja omedelbart (eftersom jag mår helt prima!) och jobba heltid fram till midsommar då barnet kommer, sen kan jag jobba hemifrån minst en dag per vecka och efter några månader då min man börjar vara ledig kan jag också vara då och då på kontoret. Och någon gång nästa sommar vara uppe på mer än halvtid.

Och han verkade intresserad av förslaget (ja, vad tusan skulle han säga, efter att just ha föreslagit något betydligt mindre hedervärt) och vill träffa mig igen när han hunnit diskutera saken med de andra cheferna. Så kanske är det inte helt kört.

Men man frågar sig stillsamt: om detta är, vilket det trots allt är, arbetslivets GOOD GUYS - de som vill göra det möjligt med både jobb och familjeliv - gud bevare oss för the BAD GUYS!
 

Jo, det gick åt helskotta... :-(

Skrivet av  Mycket ledsen Lotta
Nej, något fast och tryggt jobb blev det inte för mig. Se "Vi vill anställa dig, kom igen om ett år" ovan) De ringde just för att meddela beslutet. Och om tre månader kommer barnet. Ser fram emot ännu en föräldraledighet som frilans, i ständig ångest över att inte kunna tacka nej till några uppdrag för då går uppdragsgivarna någon annanstans. Utan de allra mest elementära tryggheterna som alla fast anställda tar för givna. Kära alla fast anställda gravida medsystrar - inser ni hur himla bra ni har det????? Och så frågar samhället sig varför inte folk skaffar barn!?!?!
 

Alla har det inte som i din dröm, men är lyckliga ändå.

Skrivet av  Lina
Jag har eget företag och började arbeta när minstingen var 2 veckor.
Med den största (2 år) jobbade jag efter 5 veckor.
Min sambo har varit föräldraledig istället för mig, men tack vare att jag inte jobbar borta varje dag har jag inte känt mig alltför stressad.
Det är sant som du säger att man inte vågar säga nej till jobb. Då har man ju ingen försörjning när det är dags att "börja jobba på riktigt" igen. Det är nog även mitt största bekymmer, att kunna begränsa arbetandet.
Hade jag haft ett lönearbete så hade jag definitivt varit hemma på heltid betydligt längre än nu.

Jag önskar dig lycka till och hoppas att det går bra att frilansa trots allt.
Jag trivs väldigt bra med min situation även om det kanske låter som om jag gnäller.

Jag vill inte byta eftersom jag tycker att mina valmöjligheter är fler än vid anställning.

Kram
 

Tyvärr förstår jag chefen...

Skrivet av  Ssssss
har själv ratat att anställa en tjej för att hon ville jobba 75%, när man är pressad på jobbet så är klart att man måste anställa den som kan jobba mest, och är man gravid och ska vara borta så är det nog ingen som vill ha en.
 

Artiklar från Familjeliv