Svantes mamma Susanne!

Svantes mamma Susanne!
Skrivet av	Monica med Tintin
Tack för din berättelse! Det ger en verkligen perspektiv på tillvaron och jag är SÅ tacksam att vår son är frisk. Jag blir också så glad när jag läser att allt gick bra till slut och att Svante är glad och pigg till slut! Svante och vår son är nästan jämngamla, det gör att din/er berättelse känns så skrämmande. Det kunde lika gärna varit vi... Men samtidigt är det lite skönt att läsa historien, det gick ju bra och sjukvården fungerade! Tack igen för din berättelse (synd bara att jag sitter på jobbet och läser, svårt att förklara de röda ögonen...:-)).
Svar på tråden: Svantes mamma Susanne!

fy vad tårana rann
Skrivet av marina med 2 busungar
när jag läste denna gripande berättelse om din son svante. önskar er all lycka och glädje i erat fortsatta liv

Jag har också VSD
Skrivet av Åsa m Johan
och min mamma hade en liknande chock som er när vi skulle lämna BB. På den tiden (mitten av 60-talet)låg vi bebisar på barnsal så när mamma skulle lämna sjukhuset gick hon dit för att hämta mig men fick beskedet att hon fick vänta för hennes dotter var hos läkaren eftersom hon hade fel på hjärtat. Min mamma fick alltså inte ens vara med vid undersökningen. Jag hade också ett stort hål mellan kamrarna och gick varje år på undersökning för att se om det blev mindre. Det blev det och hade det inte suttit där det sitter hade det nog vuxit igen. Det sitter precis vid en av klaffarna nämligen. När jag var sju var jag i Uppsala på stor kontroll för at se om jag skulle opereras men i mitt fall tyckte de inte att det behövdes. När jag var 30 gjordes en ny (och denna gång betydligt smärtsammare) undersökning och då sa de till mig att min vänstra kammare är förstorad och har kraftig ärrvävnad men det är upp till mig om jag ska operera det eller inte. Jag har valt att avstå fram tills dess att det går att operera utan att man öpnar bröstkorgen. Blåsljudet, "kattspinnet" som de brukar säga till mig hörs tydligt och jag kan ibland höra det själv när jag ligger på ett visst sätt. Min mamma berättar att hon brukade höra mitt "spinn" om nätterna precis som Susanne hörde Svantes. Jag har klarat mig bra trots mitt hjärtfel men jag var noga när Johan föddes att de kollade hans hjärta (precis när han var nyfödd och när vi gick hem). Inget fel hos honom. Det som är jobbigt är att många läkare tycker det är roligt att lyssna på mitt hjärta då jag har ett "skolboks"exempel. Jag har blivit avlyssnad många gånger då det inte har varit behov därav (bl a hos en gynekolog!). Kondisen är också dålig då det tidigare hetat att jag måste vara försiktig. Slapp ett år gympan i gymnasiet t ex. Mamma hade det dock besvärligt när jag var bebis då hon fått stränga tillsägelser att jag inte fick skrika då det var farligt för hjärtat.


precis min tanke...
Skrivet av sjungande kossan
också... vilken tacksamhet att Svante fick den hjälp han fick och vad hjällplös man känner sig som förälder. Jag sitter ockås på jobbet med en stor klump i halsen. Tack för att du delade med dig av eran berättelse. kram

Tack för er berättelse
Skrivet av Elli
Tack för att vi fick ta del av er berättelse. Känner igen mig i flera av känslorna och det kändes bra att höra någon formulera det man själv känt men haft svårt att beskriva i ord. Vår dotter går just nu igenom en neurlogisk utredning på samma klinik och vi pendlar mellan hopp och förtvivlan- kanske går det hela över av sig själv, kanske är det något allvarligt som ligger bakom... Det känns bra att veta att allt gick bra för lille Svante :-)

Tack...
Skrivet av Susanne
...för all respons. Svante är en frisk kille med myyyycket spring i benen. Jag måste bara säga också att vi har fått en ny syn på de som jobbar inom vården. Har inte tänkt så mycket förut på det, men vilka hjältar!! Otroligt! Vilket jobb de gör! Dessutom alla dessa som har barn som är kroniskt sjuka eller som har en konvalescens på veckor, månader eller år! Ni är helt otroliga! Svante blev ju frisk med en relativt "enkel" operation. Det var ändå jättejobbigt att gå igenom. Jag kan inte ens föreställa mig hur ovanstående föräldar orkar. Massor med styrkekramar och mycket beundran till er!! MVH Sussie, Svantes mamma


Ja tack Susanne!
Skrivet av mie m Valter03 och Hoppsan bf 18/4
Tack för en jättefin och välskriver berättelse om er och lilla Svante! Ge kämpen (och dig själv och Svantes pappa) en stor kram! /mie

Susanne
Skrivet av Anna-Maria m. Anton & Victor
Om du bara visste hur mycket tårar det kom efter att ha läst din berättelse. Tack, för att du delade med dig. Vad skönt att Svante är helt frisk nu. Kram på er

Tack.
Skrivet av Veronica med Vilma och Emma-02
Tårarna bara rann när jag läste. Min dotter Emma har en ductus som ska opereras. Hon har haft den sen hon föddes och nu är hon 2½ år.Dom ringde i tisdags och undrade om dom kunde operera henne på fredag för dom hade ett återbud. Jag tackade NEJ....!! Ville prata med läkaren först eftersom vi inte varit där sen i januari. Kanske dumt, men jag vill att han ska förklara operationen för oss, jag var helt oförberedd. Saken är ju att hon inte har några men av blåsljudet. En operation är ju alltid en risk men som du skriver så vet ju läkarna bäst. Vad skönt att det gick bra för Svante och tack för att du delade med dig av er erfarenhet

Svantes mamma Susanne!

fy vad tårana rann

Jag har också VSD

precis min tanke...

Tack för er berättelse

Tack...

Ja tack Susanne!

Susanne

Tack.

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information