ensamtsående

ensamtsående
Skrivet av	spader dam
Jag började att tänka av artikel/inlägget om ensamstående föräldrar. OCh jag måste säga att jag tycker att det är befriande med familjer som inte är så vanliga, d.v.s man,kvinna, två barn, så som exempelvis min egen familj ser ut. Alla par som skaffar barn tänker inte, de skaffar barn för att det skall man ha. Men om man som ensamstående skaffar barn så är det väl precis som Gunilla skriver ett tecken på att det kommande barnet är mycket önskat. Och jo visst, mer besvär än de kanske kan drömma om i vissa fall, men så är det väl för alla. Jag gillar folk som tänker själva och inte slaviskt följer alla mönster, det för samhället framåt. Dessutom är jag evinnerligt trött på allt prat om hur barn till ensamstående är i risksonen. Så kanske det är i vissa fall. Men vad hjälper dessa artiklar/böcker ensamstående? Och detta innbär ju också att de ensamstående bli misstänkliggjorda av andra i samhället.Ger det något annat än ångest och dåligt samvete för de stackars mammorna/papporna som kämpar allt vad de kan? Varför satsar man istället inte på att ge råd, stöd och uppmuntran? För anledning till att vissa barn till ensamstående befinner sig i en riskgrupp beror ju på att samhället inte är inrättat efter ensamstående. När ensamstående kvinnor väljer att inseminera så är det faktiskt ett slags stöd åt andra ensamstående. För det visar att man som ensamståend inte alls behöver vara någon tragisk figur som på grund av dåligt omdöme råkat skaffa barn med fel partner, vilket är synen som många ensamstående i dag betraktas. Tack för din text Gunilla och för att du finns och lever det liv du lever.
Svar på tråden: ensamtsående

Men varför
Skrivet av Mamma till tre
skulle en ensamstående som gått in i detta med öppna ögon och så väldig gärna ville ha barn få extra stöd och hjälp?? Varför tror du att par skaffar barn för att man måste? Jag tycker ärligt att det är själviskt att skaffa barn och inte kunna berätta för barnet vem pappan är. "Fantisetra om en dröm pappa" Hrm...tror barnet mått mycket bättre av att HA en pappa. Kolla bara många adopterade barn så illa de mår bara för att de inte vet vem som är deras riktiga föräldrar. Nej jag tror definitvit att ett barn behöver bäde mamma och pappa...riktiga inte fantasi!!!

tror det är en myt
Skrivet av anonym just nu
att barn behöver både en mamma och pappa. Jag tror att barn behöver många vuxna förebilder. Män och kvinnor. Men det kan vara nära vänner, morfar, moster, kusiner osv. Alla barn har det jobbigt med nå´t, det är lätt att undersöka just gruppen "adoptivbarn" men tänk hur många barn som far illa i sina kärnfamiljer... Jag tycker att vi ska öppna upp för möjligheter, inte bestämma vem som har rätt och vem som inte har det. Låt oss ha ett öppet samhälle!


Konstig inställning...
Skrivet av Ellinor
Skulle en pappa helt plötsligt vara helt oviktig? Tycker du samma sak om mammor? Alla barn behöver inte en mamma, det går minst lika bra med andra kvinnliga förebilder. Det är klart att det _går_ om ingen mamma/pappa finns. Men att göra det med mening är en helt annan sak tycker jag.

Vaddå myt?
Skrivet av Mamma till tre
Det är ju en självklar sak. All forskning säger att ett barn mår bäst med båda föräldrarna. Det säger ju också sig själv att med två föräldrar har man mer tid til barnet...vilket ju behövs.

ja, verkligen...
Skrivet av Ellinor
Ok om man säger att "detta var inte det bästa för mitt barn men det bästa _jag_ kunde göra just då". men att hävda att det är en "myt" att två föräldrar är det bästa för ett barn... Två "ok" föräldrar såklart men det gäller väl även en ensamförälder? Helt ologiska resonemang...


Jahapp
Skrivet av Mingel
Och om man är frånskild då och har barnen hela tiden!? Är jag en sämre förälder då?

Varför skulle _du_ vara sämre? (Till mingel)
Skrivet av Ellinor
(Så konstiga vändningar i debatten hela tiden...)Det är väl pappan som man kan anklaga i ditt fall. Eller tycker inte du att det vore bättre för ditt barn att ha kontakt med sin pappa?

Struntprat (mamma till 3)
Skrivet av Sunrise
Forskning kan göras på många sätt och slutsatserna av forskningen tolkas väldigt vridet många gånger. Forskningen visar att barn mås bäst av att ha både en manlig och en kvinnlig förebild men den förebilden behöver ju inte vara en biologisk förälder. Forskning på adopterade visar att många vill veta sitt ursprung men det behöver inte betyda att de måste umgås med sina biologiska föräldrar. Barn mår bra av två engagerade föräldrar men hur många barn har egentligen det? Att nästan alla separerade idag får gemensam vårdnad innebär inte att bägge föräldrarna bryr sig. Det finns utredningar som visar att växelvisboende mest handlar om att den ene vill slippa betala underhåll. Hur illa barn mår idag av detta växelvisa boende och allt detta tvingande att umgås med föräldrar de inte vill träffa det vet vi ännu inte. Det har pågått så kort tid att vi kan inte se resultatet av det än. Själv slutade jag arbeta som lärare efter ca 12 år i yrket för jag blev för deprimerad över hur dåligt barn mår idag av allt detta bollande.


Kan hända att du har rätt
Skrivet av Skruttis
men det är lätt att säga, om man redan har tre barn, att det är själviskt att skaffa barn utan pappa. Är det bättre att skaffa barn med en pappa som man inte har för avsikt att leva med, och redan från början veta att barnet ska ha ett växelvis boende t ex? Säger inte att växelvis boende måste vara dåligt för ett barn, men JAG skulle inte välja detta om jag hade andra möjligheter. Det är antagligen svårt, om man själv inte varit/är i den situationen, att leva sig in i hur det känns att tänka att man kanske aldrig kommer att få barn, fast man väldigt gärna vill det. Jag är 38 år och har inte hittat mannen i mitt liv, men vill väldigt gärna ha åtminstone ett barn. Hur ska jag göra? Själviskt, javisst, men skaffar egentligen inte alla föräldrar barn av själviskhet? (Ja, utom möjligen adoptivföräldrar då, som ju faktiskt tar hand om ett barn som behöver föräldrar.) Det är inte lika självklart för alla att det bara är att "hitta" en man och bilda familj. Alla är inte lika lyckligt lottade, tyvärr. Jag är själv lite tudelad i denna fråga och skulle självklart vilja kunna ge mitt barn en pappa, men börjar faktiskt fundera på om insemination kunde vara ett alternativ för mig. Detta är en svår fråga.

Ja, jag tror det är bättre...
Skrivet av Ellinor
att skaffa barn med en pappa man inte har för avsikt att leva ihop med i så fall. Det barnet får ju en pappa i alla fall. Jag tror absolut inte att barn måste leva i kärnfamilj för att bli lyckliga. Och självklart kan ju ens mamma eller pappa dö. Men att växa upp med vetskapen om att min mamma valde bort en pappa för min räkning måste kännas svårt för ett barn. I så fall tror jag att adoption är ett mycket bättre alternativ för jag förstår absolut den barnlängtan man kan ha, även om man inte träffat "den rätta". Visst kan man väl adoptera som ensamstående?

Man kan
Skrivet av Skruttis
fast det är inte så lätt vad jag förstått.


Hallå
Skrivet av Mingel
man ska _hitta_ pappan med!!!! Det är ju inte bara och rycka tag i en kille på gatan och be honom producera ett barn!

Men det gäller väl män också!
Skrivet av Ellinor
Eller hur ska de göra?

Jag
Skrivet av Mingel
förstår dig! Du har åtminstone ett alternativ!


svar på men varför..från spader dam
Skrivet av spader dam
skulle en ensamstående som gått in i detta med öppna ögon och så väldig gärna ville ha barn få extra stöd och hjälp?? - Jag tycker också det är konstigt om man som ensamstånde som gått in medvetet i det vill ha extra stöd av samhället. Men jag antar att de som skaffar barn via inseminsation har ett nätverk som de känner fungerar och att det är anledningen till att de skaffar barn. Jag menar nog snarare att eftersom det finns så många ensamstående vars barn befinner sig i riskgrupp så måste samhället förändra sig så att det fungerar för de här familjerna utan att det behövs extra stöd och hjälp. Jag tror inte någon familj tycker det är speciellt kul att blanda in myndigheter för att få sin familjesituation att fungera. Varför tror du att par skaffar barn för att man måste? - Inte alla. Jag lever som sagt själv i kärnfamilj. Men man kan undra med vissa som knappt träffar sina barn. Jag har väl sett en del tragiska exempel helt enkelt. Jag tycker ärligt att det är själviskt att skaffa barn och inte kunna berätta för barnet vem pappan är. Fantisetra om en dröm pappa Hrm...tror barnet mått mycket bättre av att HA en pappa. Kolla bara många adopterade barn så illa de mår bara för att de inte vet vem som är deras riktiga föräldrar. - Jag tycker också att det är själviskt att skaffa barn utan att berätta vem pappan är. Men jag tror också att det viktiga är att barnet får manliga förebilder. Och jag är absolut för det att det skall finnas levande män i närheten av alla barn. Många tjatar om att det är särskilt viktigt för pojkarna, men jag tror att det är minst lika viktigt för flickorna. Nej jag tror definitvit att ett barn behöver bäde mamma och pappa...riktiga inte fantasi!!! - Jag fattar din poäng. Men jag tror att samhället definitivt är på väg i en annan riktning. Och då gäller det att "gilla läget" (som alla tröttsamma chefer brukar säga)och skapa andra normer som gör att de här barnen känner att deras familjer duger lika bra som andras. För det är ju också så att man blir påverkad av hur andra människor ser på en. Barn är särskilt känsliga för detta.

Vilket
Skrivet av Lillan
fint inlägg du skrev, men en sådan tröttsam debatt det genererade! Folk är så snara på att generalisera. "Alla undersökningar visar..." Kanhända, men jag bryr mig inte ett skvatt om vad undersökningarna och statistiken visar. JAG bryr mig om MIN familj och den är fylld av glädje, kärlek och harmoni. Många s.k. kärnfamiljer jag känner har det inte närapå så bra som vi. Därmed säger jag inte att det inte är bra med en mamma och en pappa, men det är inte allena saliggörande. Andra familjekonstellationer kan funka prick lika bra. Men vissa i det här samhället verkar trivas med sina skygglappar :(

ensamtsående

Men varför

tror det är en myt

Konstig inställning...

Vaddå myt?

ja, verkligen...

Jahapp

Varför skulle _du_ vara sämre? (Till mingel)

Struntprat (mamma till 3)

Kan hända att du har rätt

Ja, jag tror det är bättre...

Man kan

Hallå

Men det gäller väl män också!

Jag

svar på men varför..från spader dam

Vilket

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information