Artikeln om insemination av ensamstående

Artikeln om insemination av ensamstående
Skrivet av	Ellinor
Till viss del kan jag förstå att man vill inseminera sig som ensamstående. Jag tror däremot att det är ett fåtal som verkligen tar steget och _gör_ det. Hur jag än tänker på det kan jag inte komma ifrån att jag tycker det är lite märkligt att skaffa barn helt ensam. Och jag är absolut ingen moralist när det gäller familjmönster, det är inte så. Jag förstår heller inte författarens syrliga (?) hållning till kärnfamiljen. Skulle inte det optimala för alla barn vara att leva _tillsammans_ med båda sina föräldrar och ev syskon? Det är inte just inseminationen jag vänder mig mot såklart utan det faktum att man väljer att vara ensam förälder. Jag tycker det är jätteviktigt att vara två (minst!) om att ha ansvaret för ett barn. Att ha någon att bolla uppfostringsfrågor med, någon som kan ge avlastning i vardagen. Det kan man ju ha även om man inte lever ihop med barnets far. Och tänk om något händer! Att man blir allvarligt sjuk själv... Och hur känns det för ett barn att ha kommit till på det här sättet senare i skolan och kamratkretsen? Jag tror heller aldrig att det blir tillåtet i Sverige med insemination av ensamstående. Det är förresten inte något de "tillåtit" i Danmark heller utan de har helt enkelt inte någon inseminationslag som styr barnmorskornas arbete. Däremot införde de för några år sedan förbud mot läkare att inseminera ensamstående men glömde bort barnmorskorna. Nej, jag hoppas verkligen inte att vi får se en "växande skara" av ensamstående kvinnor som åker utomlands och inseminerar sig...
Svar på tråden: Artikeln om insemination av ensamstående

Vakna!
Skrivet av anonym just nu
Kvinnor har alltid och kommer alltid att skaffa barn ensamma på olika sätt (som det står i krönikan). Ensamma mammor och pappor finns överallt och det är väl bra att de vuxna föregår med gott exempel och lämnar ett dåligt förhållande än att stanna (vilket ofta gör att ingen mår bra). Och insemination ett väldigt bra alternativ, om man jämför med att skaffa barn med en ovetandes alt ovilliga pappa? Jag har själv en bonusson (som jag älskar över allt annat). Min sambo och jag hade upppehåll på några månader, då träffade han en "steril" kvinna, som visade sig vara gravid när vi hade blivit tillsammans igen. Jag är säker på att hon hade planerat det och valt min sambo, som "donator". Nu är det inte pojken som jag har problem med, men henne!!! Jag hade gärna vart utan henne. Och det hade jag varit om hon valt insemination istället! Jag förstår viljan att skaffa barn. De allra flesta vill det, så oavsett om man träffat den rätta/e eller ej så ska man få det. Dessutom så är det ju väldigt bakåtsträvande att inte låta lesbiska kvinnor insemineras (det görs ändå, i hemmet). Och vad det gäller kärnfamiljen, vet inte riktigt, jag är uppvuxen i en fantastiskt familj, men jag känner sååå många som haft en superjobbig uppväxt trots en mamma, en pappa och syskon under samma tak. Tror inte att kärnfamilj per automatik är lycka. Lycka är nog att vara älskad!

Jag är vaken!
Skrivet av Ellinor
Självklart är inte kärnfamiljen en garanti för lycka men inte är det väl tvärtom heller? Lesbiska kvinnor får väl inte skaffa barn ensamma? det barnet får väl en pappa (eller en till mamma)? Att kvinnor i alla tider skaffat barn ensamma på tvivelaktiga sätt är väl inget argument för insemination? Är vi kvinnor inte kapabla till rationella resonemang menar du?


vil bara påpeka
Skrivet av Gunilla
att det dock i Finland, i England och i USA -- och kanske fler länder som jag inte känner till? Är aktivt tillåtet och man där också (t ex i Finland) från regeringshåll talar bl a om att inte diskriminera ensamstående i denna fråga.

Lite om olika länder
Skrivet av Allis
I Finland har man ingen reglering alls, därför kan alla kvinnor få hjälp på klinik men klinikerna kan själva välja bort kvinnor som de av olika anledningar inte anser vara lämpliga. I Sverige har vi en lagstiftning som explicit talar om att det är heterosexuella par som har rätt till insemination. Lesbiska och ensamstående har alltså inte den rätten. USA har olika lagstiftning beroende på i vilken stat du är, i England är jag osäker på om det är samma som i Finland (dvs. icke-reglerat) men Womens Clinic i London är i vart fall öppen för alla. Holland är det enda land i Europa där man i högsta domstolen beslutat att all form av diskriminering är förbjuden. Klinikerna har alltså ingen rätt att neka vare sig heteropar, lesbiska par eller ensamstående att få hjälp om det inte är så att medicinska skäl och/eller åldern talar emot en fertilitetsbehandling.

Tack för infon IMT
Skrivet av Sunrise
//


Nu får du nog referera...
Skrivet av Ellinor
...till några källor för det där har jag verkligen inte hört talas om.

var det till mig eller Gunilla?
Skrivet av Allis
Om det var till mig kan du läsa om samtliga brittiska kliniker på http://www.pinkparents.org.uk/cliniclist.shtml Den finska diskussionen dyker upp med jämna mellanrum men alla frågor besvaras sannolikt snabbast av t.ex. SETA som du hittar på seta.fi De amerikanska delstaternas lagstiftning bör du kunna hitta på proudparenting.com och den holländska fick jag förklarad på vår klinik i - Holland. På freya.nl ska beslutet stå men jag kan dessvärre inte holländska. Flera kliniker motsätter sig fortfarande t.ex. lesbiska patienter trots beslutet i hd. I Europa har mig veterligen nästan alla länder anonym DI utom vi och Holland.

nej, det var till gunillas...
Skrivet av Ellinor
hänvinsing till finland osv, att de inte vill diskriminera ensamstående från regeringshåll. Men tack ändå för den fördjupade informationen. Det var intressant!


Föräldrar-barn
Skrivet av Mingel
Du skriver att alla barn har rätten till båda föräldrar. Visst jag håller med dig, men även om det inte sker per insemination så har inte alla barnen stöd från båda sina föräldrar ändå . Det finns de blivande mammor som blir övergivna under eller direkt efter en graviditet. Och då har inte mammorna valt det. Men pappan kanske inte har velat ta ansvar för ett nytt liv just då. Så då står ju det barnet iallafall utan stöd från en pappa. Kvinnor kan alltid fixa så att de blir gravida, det behövs ingen lagstadgar till detta. Jag tycker helt fullt och klart att ensamstående ska få denna rättighet! Då kunde man ju lika gärna lagstadga att missbrukare inte får bli föräldrar! Hellre en akademisk utbildad höginkomsttagande ensamstående kvinna, än en med missbruksproblem som lever i en destruktiv relation med en man som också är missbrukare. Vilken mamma tror du barnet skulle välja om det ginge?

Så konstiga jämförelser hela tiden...
Skrivet av Ellinor
Varför ska man jämföra med det värsta hela tiden? Vi pratar ju om ett barns grundläggande rättigheter nu. Självklart borde inte en missbrukare skaffa barn. Med insemination och adoption kommer de aldrig att kunna göra det i alla fall, det andra sättet är ju svårt att lagstifta om. Men socialtjänsten kommer ju i kontakt med dessa familjer redan på BB och kan där sätta in stöd/omhänderta barnet.

Ser vart du lutar
Skrivet av Lillan
men håller inte med dig ett jota. Varför behövs det nödvändigtvis en andra förälder? Jag har tre väninnor vars pappor lämnat familjen (i samtliga fall för en yngre kvinna). De familjerna har skaffat sig stöd från andra personer i sin omgivning - mor och farföräldrar, mostrar, farbröder, vänner osv. Vad är det som säger att den kvinna som väljer att skaffa barn ensamstående inte har ett brett socialt nät som mycket väl kan fylla igen frånvaron av en andra förälder? Och vad är det som säger att inte en andra förälder kan dyka upp i sammanhanget senare, även om han/hon inte var med och planerade barnet? Jag känner en familj där det hände sig precis på det viset!


I alla tider...
Skrivet av MilouO
Att frivilligt skaffa barn som ensamstående är något som kvinnor har gjort i alla tider och som de alltid kommer att göra, oberoende av vad lagstiftningen säger. Jag tror att vi alla i våra bekanskapskrestar har minst en kvinna som frivilligt har skaffat barn på egen hand, eller en man som ofrivilligt har blivit pappa. Själv har jag två exempel av den senare i kresten av familj och arbetskompisar. (Jag anser visst att om man inte vill bli far så ska man använda kondom, särskilt vid tillfälliga kontakter, men vi är nog alla medveta om att det inte alltid fungerar så i livet.) De här två männen har båda tagit sitt ansvar i det att de betalar underhåll, skickar födelsedagspresenter och träffar barnen då och då, men så mycket mer blir det inte. Jag tycker att det är så tragiskt och orättvist mot dessa barn som växer upp med vetskapen att "pappa ville inte ha mig" och "pappa älskar sina andra barn mer än mig" vilket nog tyvärr är sant. Visst, dessa barn vet vem deras pappa är, men det väger knappast upp sorgen och aggressionen som kan komma ur en sådan situation. Att ett barn istället kommer att fantiser om en donator måste nog ändå ses som mer "harmlöst". Och om kunskapen kring insemination av ensamstående var mer vidspridd och om det var tillåtet i Sverige för ensamstående att insemineras så tror jag nog att flera av de kvinnor som nu går ut och raggar en tillfällig man för att få barn skulle välja det alternativet. Måste även tillägga att jag inte alls kan förstå logiken i att man som ensamstående får adoptera i Sverige men inte insemineras.

Artikeln om insemination av ensamstående

Vakna!

Jag är vaken!

vil bara påpeka

Lite om olika länder

Tack för infon IMT

Nu får du nog referera...

var det till mig eller Gunilla?

nej, det var till gunillas...

Föräldrar-barn

Så konstiga jämförelser hela tiden...

Ser vart du lutar

I alla tider...

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information