Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

emot anonyma donatorer

Skrivet av sara
Hej,

jag laste med intresse kronikan och alla inlaggen. Jag brukar inte ha sa manga "moralisk" asikter, men sedan tidigare debatter om den har fragan kanner jag starkt att det ar "fel" att staten tillater anonyma donatorer. Jag ser det som att staten tillater/aktivit medverkar till att forstora bevis. I andra fall kan det laggas ner stora pengar pa att faststalla korrekt faderskap, men har skulle det plotsligt bli tillatet att inga spar registras av den som donerar sperma.
Visserligen har manga barn vaxt upp i alla tider utan att kanna till sin riktiga pappa, men jag tycker inte att staten ska tillata eller sponsra det.

Vill poangtera att jag anser detta oavsett om inseminationen gors for heterosexueltl par, homopar eller ensamstaende - jag tycker att det ska tillatas for samtliga dessa grupper i Sverige - men behall 18-regeln tycker jag!! Har ar Sverige klokare an Finland och Danmark i mitt tycke.

Svar på tråden: emot anonyma donatorer

ID-release borgar inte för att föräldrar berättar

Skrivet av  Allis
http://www.sos.se/cgi-bin/MsmGo.exe?grab_id=134&EXTRA_ARG=&CFGNAME=MssFindSV%2Ecfg&host_id=42&page_id=14288384&query=donator+insemination&hiword=INSEMINATIO+insemination+INSEMINATIONEN+INSEMINATIONER+INSEMINERAS+donator+DONATORER+DONATORN+DONATORNS+

Om länken inte funkar söker du direkt på donator+insemination på Socialstyrelsens hemsida. BO har i ett remisssvar till förslaget om insemination för lesbiska föreslagit att salla föräldrar ska tvingas till en informationsplikt ang. barnets ursprung. Eftersom jag undrade hur detta skulle funka i praktiken skrev jag till dem och frågade men fick inget konkret svar. Jag menar, vad ska man göra om det är ett heteropar och de vägrar berätta? Ska någon myndighet checka av med barnet på dess artonårsdag "hej vi ville bara kolla om dina föräldrar berättat att din pappa inte är din biologiske far"? På vilket sätt gynnar det barnet?

F.ö. vänder jag mig starkt mot uttryck som "riktig förälder". Min pappa adopterades på fyrtiotalet och *ingen* skulle kunna ha älskat honom så mycket som min farmor gjorde. Förälder är den som fostrar och älskar ett barn och det har verkligen inte med biologi att göra.
 

"riktig pappa" fel uttryckt

Skrivet av  sara
Hej,

ursakta for uttrycket "riktig pappa" - det menade jag inte, utan forstas "biologisk" pappa. Den som uppfostrar (om det finns en sadan) ar forstas for de allra allra flesta den mest "riktiga" pappan - vilket inte hindrar att man anda kan vilja veta det biologiska ursprunget - for genetiska drag, sjukdomar osv osv.

Nar det galler att inte beratta for barn som inseminerats har jag ocksa last om detta och faktiskt forfarats en aning. For det mesta vet ju sakert flera i omgivningen om det och "risken" ar da stor att barnet far veta det pa fel satt. Det galler for ovrigt adoptioner ocksa, da det nog forr var ganska vanligt att barnen inte fick veta nagot. Jag kanner ocksa till ett par sadana fall genom utlandska bekanta, t ex en kompis svager o svägerska i Rumanien som adopterat ett zigenarbarn, inte berattat nagot for det, uppfostrar det romofobiskt, till och med forbjuder den 10-ariga flickan att leka med zigenarbarn, och inte svarar nar flickan undrar varfor hon har sa mork hudfarg.

 

Fast det är svårt att jämföra

Skrivet av  Allis
inseminationer och adoptioner på det viset. Självklart kommer omgivningen att förstå att barnet är adopterat om kvinnan inte varit gravid. Att barnet tillkommit via DI är det däremot inte en människa som behöver veta när det gäller heterosexuella par.

Jag ställer mig oerhört tveksam till BO:s så kallade informationsplikt eftersom jag aldrig hört någon vettig förklaring till varför den alls ska finnas. All sperma vid DI screenas och kontrolleras maximalt om det nu är ärftliga sjukdomar man oroar sig för.

Låt säga att paret inte berättar, vad ska man göra då? Låta en myndighet klampa in och berätta? Vad kommer det i så fall göra för relationen barnet/pappa? För mig är det ju skillnad, jag och min fru kan som lesbiska inte undgå att berätta eftersom man ju måste ha spermier någonstans ifrån. Jag har heller aldrig tyckt att det var ett problem men jag kan föreställa mig att det för en heterosexuell man skulle kunna vara lite kämpigare.

Din berättelse om den romska flickan var f.ö riktigt sorglig och jag undrar verkligen hur det paret lyckades bli godkända som adoptivföräldrar. Min erfarenhet är att adoptivföräldrar kollas så himla noga och att kraven på dem är nästan för höga. Att muppar lyckats med det är ju verkligen illa.
 

adoption

Skrivet av  sara
Hej,

det ar ett rumanskt par i Rumanien sa adoptionsreglerna dar ar nog betydligt lattvindigare an i Sverige.

Nar det gallre insemination sa kan man visserligen teoeretiskt sett halla det till 100 procent hemligt, men anda kanske parets foraldrar eller foraldrar har vetat om att paret haft svart att fa barn osv.

For sjukdomar sa tankte jag inte pa att jag ar radd att barnet blir sjukt, utan mer pa fragor som t ex om de finns anlag for hjartsjukdomar eller blodproppar i slakten. T ex ska barnmorskor pa ungdomsmottagningar fraga om nagon haft blodpropp innan de skriver ut p-piller, och vid sadana tillfallen far foraldrar som inte har berattat ljuga/omskriva om tonaringen kommer hem och fragar om det.



 

Artiklar från Familjeliv