Varannan vecka, hit och dit!

Varannan vecka, hit och dit!
Skrivet av	Sunrise
Så som lagstiftningen om vårdnad och umgänge ser ut idag kommer jag att uppmuntra mina döttrar att inseminera med anonym donator istället för att skaffa barn på vanligt sätt. Pappor har idag i praktiken alla rättigheter och mammor alla skyldigheter. Idag får så gott som alla som begär delad vårdnad det. Spelar ingen roll om föräldrarna aldrig har haft för avsikt att bli ett par. Även kriminella får gemensam vårdnad skrämmande ofta. Har man gemensam vårdnad får den som har barnen skrivna hos sig inte flytta vart den vill. Då måste den andra föräldern skriva på. Även om man lyckas få ensam vårdnad så har den andra alltid umgängesrätt (utom i riktiga extremfall). Man måste tvinga sitt barn till den andre föräldern annars riskerar man att förlora vårdnaden eftersom man saboterar umgänget som det heter. Trots att man tvingas till gemensam vårdnad kan man aldrig kräva avlastning av den andre föräldern. Det finns starka krafter som nu vill öka pappors rättigheter ytterligare men inte öka skyldigheterna. Jag är fd lärare och har jobbat som det i drygt 12 år. En anledning till att jag hoppade av yrket är att jag blir för ledsen över hur illa barn far idag med allt detta växelvis boende, en vecka hit och en vecka dit. Barn behöver EN fast punkt i livet. Alla barn klarar inte av allt detta bollande och olika värdenormer varannan vecka. Jag tror också att mammor som inseminerar blir gladare mammor för de behöver inte få sina drömmar krossade vid en separation. Så som det är idag så är det den föräldern (oftast mamman) som verkligen engagerar sig i sitt barn, tar sig tid med barnet, tar föräldraledigt, arbetar deltid när barnet blir äldre, VABbar som alltid kommer att förlora i boendetvister. Den som satsar på karriären istället (oftast pappor) kommer alltid att ha bättre förutsättningar ekonomiskt och att lösa boendet vid en separation. Sen har pappan alla materiella fördelarna och kan skaffa sig en ny relation som tar hand om barnen. Allt för ofta är det mammor och styvmammor som i praktiken har _delad_ vårdnad. Mammor som jobbar deltid kommer alltid ha svårare att få bostadslån, hyreskontrakt etc. Nej så som vårdnads och umgängeslagarna ser ut idag så inseminera tjejer, för barnens
Svar på tråden: Varannan vecka, hit och dit!

Tillägg TACK GUNILLA IMT
Skrivet av Sunrise
//

hmm
Skrivet av Kajsa
jag tror helt klart på rätt att insemineras för singel- och lesbiska kvinnor!!! Det är det övriga du skriver som jag inte håller med om Jag hörde på radio i förra veckan att det inte stämmer att det nästan alltid blir delad vårdnad. Det döms oftare till ensam vårdnad. Och jag tror helt klart att umgängesrätten är viktig. Jag är uppvuxen i en familj som tagit emot fosterbarn och enligt ALLA undersökningar så är det viktigt för barnens bästa att få träffa sina föräldrar trots att de inte är "de bästa för barnet". Rötter är rötter. Dessutom lever jag med en man som har barn med en annan kvinna. Hon skulle gärna se att pojken inte träffade sin pappa alls, pga att jag finns med i bilden. Men pojken och min sambo har en fantastisk relation och älskar varandra. Pojken och jag har också en väldigt fin relation. Vi märker dock att som ensam pappa (föräldrarna levde aldrig ihop, de "datade" bara ett kort tag) och fostermamma, har man varken många rättigheter eller samhällets hjälp. Många ser ner på fostermammor (de tror inte att jag kan älska pojken osv) och tar för givet att pappan är en svikare. Skyldigheterna däremot kommer som ett brev på posten. Att betala, trots att vi helst vill att pojken ska bo halva tiden hos oss (mamman vill inte det och vi tror inte att det är bra att bråka till oss det, för pojkens skull). Pojken blev automatiskt skriven hos mamman (vilket också innebär att barnbidrag, bostadsbidrag osv går till henne, dagis och skola utgår ifrån hennes adress), fick automatiskt hennes efternamn osv. Min sambo kämpar för rätten att få träffa sin son så mycket som möjligt! Så jag tycker att tvärtemot dig. Samhället borde utvecklas mer. Barn borde kunna vara skrivna på två adresser, barnbidrag borde kunna betalas ut till två konton och föräldraledigheten borde delas rakt av (med lagen i ryggen). Då kanske vi skulle få hem papporna, lönerna kanske skulle jämnas ut och vi skulle på sikt få ett mer jämlikt samhälle. Så tycker jag!


fostermor
Skrivet av Sunrise
Jag utgår ifrån att du menar styvmamma och inte fostermor. Det jag vänder mig emot det är detta bollande av barn därför att jag är övertygad om att barn behöver EN fast punkt i livet. Ja, det är bra om barn kan ha kontakt med bägge sina föräldrar men inte till vilket pris som hellst. För övrigt se gärna mitt svar till Mamma katt här nere det kan gälla dig också.

Usch vilken syn på män!
Skrivet av Ellinor
Sorgligt med kvinnor som har barn och har en så´n negativ syn på män tycker jag. Vad för du över för manssyn på dina egan barn? Den kan slå tillbaka mot dig själv en dag. Vi måste se män och kvinnor som individer. Det finns många underbara män som deltar aktivt i sina barns liv. Jag är gift med en sådan och de flesta jag känner är sådana. Feminist och heltidsarbetande är jag också. Jag tror säkert att du har goda skäl att vara missnöjd med män i ditt liv men kom ihåg att din bild kanske inte är den enda sanningen och försök göra upp med dina upplevelser själv istället för att politisera dem.

Ellinor ? jag är nyfiken...
Skrivet av Christina
Hej, jag har läst dina inlägg här och tycker att du verkar rätt nyanserad emellanåt men ibland inte... jag tycker att det kanske är lätt att tycka en massa saker om man inte är i den situationen själv. Därför undrar jag vad det är för känslor du får när du tänker att du och din man skulle separera när du är i 40-årsåldern. Ni har av olika skäl inte hunnit skaffa barn nu känner du att tåget snart har gått och det som tidigare inte kändes viktigt känns riktigt viktigt... Skulle du genast skaffa en ny karl vilken som helst, nysepararad ledsen och deppad kanske, ut på krogen och ragga ? Skulle du fråga någon av dina nuvarande killkompisar om de ville hjälpa dig ? skulle du vara duktig och "snäll mot barnen" och avstå från att bli mor ? eftersom du anser att du inte har tillräckligt kapacitet ensam att räcka till för ett barns behov och ditt barn skulle fara illa. Om du tänker igenom dessa alternativ så ser du ju att inget är ju så där jätteenkelt när det kommer till verkligheten. Det är så mycket som 18% kvinnor som idag inte kommer att få några barn enligt en ny undersökning eftersom de väntar för länge med att skaffa barn. Detta är ett nytt problem. Fertilitetsvården har långa köer. Du skriver själv att moderskapet är en stark kraft och du kan förstå den längtan man har. Alla har vi bara ett liv. När man står inför valen själv känns de kanske inte så självklara som när man känner sig trygg och gift med en "underbar man" och kanske redan har skaffat sig de barn man vill ha.


Jag kan svara...
Skrivet av Ellinor
...ganska kort på det för jag tror mig veta hur jag skulle göra. Jag skulle antagligen sörja detta förfärligt mycket _men_ jag skulle _inte_ ragga upp någon på krogen och jag skulle inte låta inseminera mig utan någon som kan tänkas bli barnets far - aldrig. Möjligen skulle jag anmäla mig för adoption eller för att bli fostermor senare i livet, jag vet inte. Vissa saker kan man inte göra något åt. Tycker man inte att det är ok att inseminera sig som ensamstående så gör man inte det bara för att man vill ha ett barn... Jag ser barn som en gåva inte som en självklarhet. Jag fick själv min son sent i livet med en man jag också träffade sent. Innan jag mötte honom tänkte jag inte så mycket på det där med barn så det är möjligt att jag inte är den mest barnkära typen S.

Alla barn är gåvor !
Skrivet av Christina
Min son är den största underbaraste gåvan jag någonsin fått. Detär en klyscha att barn är en gåva och inga självklarheter,rättigheter. Det är väl ingen som ser på sina barn på det sättet. Här pratar vi äpplen och päron. Att göra den jämförelsen är ju också ett steg tillbaka itiden, den andas ju också att abort inte är rätt ? och ingen fertilitetsvård för heterosexuella par heller ? Att ensamstående eller lesbiska inte ska diskrimineras i fertilitetsvården är en helt annan frågeställning. Problemen i framtiden finns det ju många som tror en hel massa. Som alltid räcker det att gå till sandlådan för att andra kvinnor ska titta snett på varandras moderskap. Det finns många som har monopol på hur ett sånt ska se ut och vad som är RÄTT och FEL för BARNEN. Mig veterligen finns det bara undersökningar som visar att barn inseminerade på klink ( på gått länge i tex USA, Holland,Belgien, England) INTE mår sämre än andra barn, om föräldern,föräldrarna är öppna med detta tidigt. Det kan dock bli en chock om man berättar det senare i livet. Det har tagit mig 3 år att få till min son och flera hundratusen kronor på fertilitetskliniker i andra länder. Jag har även lagt ner extra pengar på att importera sperma från USA för att få en "känd donator" ( id-releasas då barnen fyller 18 vilket är praxis i Sverige). "Just in case" så att säga. Skulle min son säga att han önskade att han aldrig blivit född då har du haft rätt hela tiden och jag fel. Men det återstår att se och jag är faktiskt optimistisk :-)

Självklart är det så!
Skrivet av Ellinor
Och jag tror inte alls att din son kommer att önska att han aldrig blvit född! Du verkar dessutom "trygg" i vad du gjort och det påverkar såklart ditt barns inställning också. Ändå tror jag inte på den här idén som någon omfattande rättighet för ensamstående kvinnor. Är det verkligen så att de som väljer att inseminera bara inte har träffat "den rätte"? Träffar man verkligen bara "den rätte" av en slump sådär? Så romantisk är inte jag att jag tror det går till på det sättet i alla fall. Min erfarenhet är att de flesta träffar sin livskamrat i ett skede i livet när man vill stadga sig och bilda familj, känner sig trygg med sig själv osv. Det är ju självklart att det påverkar ett barns liv att ens mamma valde att bli med barn på egen hand och valde bort en far till barnet. Och det tror jag inte enbart handlar om omgivningens reaktioner utan även om de inre bilder och föreställningar av detta som vi människor har.


Jag tror absolut det kommer att påverka
Skrivet av Christina
min son som alla andra erfarenheter han får. Ingen människa är den andra helt lik. Det du har i bagaget och de slutsatser du drar av detta är unikt för just dig. Till och med syskon beskriver sin barndom och föräldrar utifrån olika vinklar. Det är faktiskt möjligt att även om han upplever det som jobbigt att vara annorlunda emellanåt gör att han lär sig andra saker än vad ett annat barn skulle göra. Han kanske blir mer empatisk, klok, mindre tunnelseende, större självrespekt vad vet jag. Jag tror att det hänger på hur bra självbild jag lyckas ge min son. Är den stark kan ingen annan komma åt honom även om de försöker. Att det är ok att vara annorlunda och att det kan vara en styrka är en bra sak att förmedla till ett barn tycker jag. Att förmedla att man måste vara precis på samma sätt som alla andra (även om det är omedvetet) för att passa in är att förmedla sin egen brist på självförtroende. Han kanske till och med tycker i tonåren att det är en fördel att han verkligen kan fokusera sin pubertetsångest på något verkligt och lägga all skuld på mig för att han har problem.Omgivningen kommer också ge honom rätt vilket inte är så dumt för en tonåring eller hur ? Dina barn kommer också att ha problem men de kanske hittar andra infallsvinklar som inte blir lika självklara. Är det inte så att barn till föräldrar som är mycket perfekta och "gör allt rätt" kan få barn som är självdestruktiva (anorexi mm) därför att det inte finns så mycket att protestera emot i "en perfekt omgivning"så därför måste det vara dem det är fel på ? Jag tror dessutom att du har lite fel vad gäller dina slutsatser att ensamstående kvinnor som skaffar barn skulle ha mer problem än andra i sina relationer. Ett äktenskap idag håller i genomsnitt 5 år. Kanske tror man inte längre på det livslånga förhållandet , utan försöker trygga sitt eget liv så långt det går. Däremot har man nog inte planerat att leva ensam resten av livet. Dessutom är det så många som 18% kvinnor i fertil ålder idag som inte kommer att få några barn ? varför tror du ? och vilka problem leder inte detta till samhällsekonomiskt ? För många kvinnor är det en stor livssorg att inte få barn som kräver vård på ett eller annat sätt.

Nja...
Skrivet av Ellinor
...jag håller med dig i en del av det du skriver t e x att det borde vara mer ok att vara annorlunda. Men nu tror jag inte att detta med att inte "få" någon pappa bara handlar om en känsla av att därmed vara annorlunda utan jag tror det går djupare än så. Jag tror att det är urjobbigt och smärtsamt även om ingen annan skulle ha synpunkter på det. Min erfarenhet/kunskap om anorexi är att det handlar om något helt annat än det du nämner, nämligen att dessa barn (flickor) aldrig fått känna att de duger som de är utan bara om de är si och så och gör det och det. Särskilt "perfekta" brukar inte dessa familjer vara alls. Särskilt inte om man ser till den käsnlomässiga näring de ger sina barn. Sen skrev jag inte alls att ensamstående kvinnor skulle ha mer problem i sina relationer än andra. Mina reflektioner gällde det faktum att många skriver att de inte har "lyckats" hitta "den rätte". Jag tror inte det är bara något som "händer" om man säger så...

Nej det är inte något som händer
Skrivet av Christina
det har du helt rätt i, det tar tid att känslomässigt komma fram till ett sånt här beslut, de flesta av oss är ändå uppvuxna i en mer traditionell familjebildning, det kostar dessutom mycket pengar. Tror därför att det är vuxna medvetna beslut. Men det är nog inga lätta beslut. Trots allt hoppas nog många på att de ska hitta någon att leva med men då får de barnet med sig i bagaget som så många andra nuförtiden, så det är ju inget konstigt. Man vill bara inte vara beroende och desperat och riskera att inte få några barn, detta är ju lite av en konsekvens av att kvinnor idag har egna yrkeskarriärer, egna lägenheter, högre krav på en relation mm. (särskilt efter många kraschade relationer). Genom tiderna har det funnits ett starkt förtryck av ensamstående kvinnor med barn. Barnen var oäkta och for illa,kvinnorna ansågs slampiga, kvinnorna kunde inte försöjra sig. Jag tror att detta lever kvar små rester av, det är fortfarande något fel på en kvinna om hon inte har en man. Hon kan ju knappast heller vara ett gott föredöme för ett barn och barnen blir det naturligtvis "synd om".


Nu menade jag att hitta den rätte...
Skrivet av Ellinor
Jag tror inte det är något som "bara händer" utan det krävs nog lite engagemang och vilja om man ska göra det också. Jag har en arbetskamrat som är bedrövad över att hon inte "hittat" någon ännu men hon går aldrig ut, förhåller sig till män som man gjorde i ungdomen (idolbilder, "kärlek" på avstånd osv). Inte vet jag om det är vanligt men ovanligt är det i alla fall inte bland de ensamsående jag känner... Det finns ju massor av lediga män så hur ska problemet kunna bli större och större? Jag kan mera förstå om det är så att man helt enkelt _vill_ leva ensam med sitt barn. För övrigt håller jag med dig i din kritik av hur man sett på ensamstående kvinnor förr. Tror emellertid inte alls att det är många som ser de som "slampiga" idag. Jag har inga moraliska synpunkter av det slaget heller utan tycker bara inte att det är rätt att välja bort en far för sitt barns räkning.

Oj!
Skrivet av Lillan
Jag blir själv inte lite cynisk när jag ser barnfamiljerna i min vänskapskrets och hur bedrövligt dåligt männen tar del i jobbet med hem och familj. Om någon berättat för mig för tio år sedan hur det skulle se ut hade jag bara sagt att de var pessimistiska och inte fattade hur långt vår generation kommit på jämställdhetsområdet. MEN när jag läser ditt inlägg ryggar jag verkligen tillbaka. Håller med till 100% om att bollandet är till barnens nackdel och att kvinnan gör hästjobbet i de flesta familjer tror jag både statistik och erfarenhet bekräftar. Men vi måste väl fortsätta kämpa för ett bättre samhälle, eller?

Jo
Skrivet av Sunrise
Jo visst måste man alltid fortsätta att kämpa. Men jag tycker det är bra att inseminering nu blir vanligare. Det kanske kan skynda på lagstiftningen ang. vårdnad åt rätt håll.


Det finns lyckliga
Skrivet av Mamma katt
äktenskap och även skillsmässor som är "bra" Ledsen för din skull för att du måste ha haft hemska upplevelser i dina förhållanden MEN dina upplevelser är ju inte normen.

fd. lärare
Skrivet av Sunrise
Själv är jag omgift med mina barn far så jag har det bara bra tack. Jag har däremot varit lärare i ca 12 år under 80- och 90- talet. Jag lämnade yrket för att jag stod inte ut med att se hur dåligt barnen mådde.Jag blev så depprimerad över alla separationer jag som klassföreståndare blev indragen i. Det var så tungt med all denna obetalda övertid jag tvingades till pga alla separerade föräldrar som vägrar komma på samma föräldramöte och utvecklingssamtal. Jag har också kommit ikontakt med sk "lyckliga" skilsmässor och jag tycker att barnen far illa ändå. Det kanske inte syns så tydligt och barnen kanske inte kan utrycka det så väl men detta bollande mellan två hem har jag aldrig sett något positivt i. Jag ock många av mina fd. kollegor känner att vi ofta bara vill skrika högt men det är inte politiskt korrekt just nu att ifrågasätta bollandet så ingen lyssna på oss som jobbar med barnen.

Varannan vecka, hit och dit!

Tillägg TACK GUNILLA IMT

hmm

fostermor

Usch vilken syn på män!

Ellinor ? jag är nyfiken...

Jag kan svara...

Alla barn är gåvor !

Självklart är det så!

Jag tror absolut det kommer att påverka

Nja...

Nej det är inte något som händer

Nu menade jag att hitta den rätte...

Oj!

Jo

Det finns lyckliga

fd. lärare

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information