Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Spel till sjuåring som är för 15+

Skrivet av Konflikter i föräldraskapet
Min man gick efter sonens enträgna tjat, för det är till min man sonen går om han vill ha något. Jag säger ofta att det är för dyrt eller att han får önska sig det till jul, födelsedag etc.
Självklart köper jag saker till sonen, jag är med i Barnbokklubben och brukar köpa därifrån. Sen kan jag köpa något LEGO eller kläder, ryggsäck, som han behöver.
Min man köper lekgrejer till sonen däremellan. Han talade också om för mig i morse att sonen vet att jag aldrig har pengar därför frågar han honom istället.
I alla fall så åkte de hemifrån och kom hem med ett flygplansatackspel. Min man är själv helt ointresserad av spel och datorer, utan det blir jag som ska försöka installera spelet. Jag såg att det stor 15+ på förpackningen, men sonen hade förstås redan rivit upp den. Jag höll på med annat och kunde inte riktigt kolla vad det var för något.
Sen fick jag kalla på en kompis som skulle hjälpa till att installera spelet och det visade sig vara spel där de också sköt ner varandr med olika maskingevär. Hon tyckte att spelet var olämpligt för barn och så även jag.
Ringde till min man som hade åkt iväg, då tyckte han att jag fick lösa det genom att säga att han inte fick spela spelet. Eller så kunde jag slänga det om jag ville. Det var väl inget problem, jag var ju 45 år och måste kunna säga till sonen om detta.
Jag kände mig så himla arg. Han lämnar mig med den eventuella konflikten. Det är inte så lätt när sonen har fått ett spel (400 kr kostade det) och var ivrig på att öppna det.
Vad tycker ni om sådana där spel med våldsinslag? Jag gillar dem inte. Och definitivt inte när han är så liten.
Jag kanske ska tala om att min man och jag är särbos, vi bor alltså inte ihop, men är ihop.
Svar på tråden: Spel till sjuåring som är för 15+

Spel för barn?

Skrivet av  Bonusmamma till 2
Håller med dig när det gäller dessa spel. Jag har haft den här diskussionen med olika människor och det verkar vara så att alla tycker olika när de gäller åldersgränserna. Jag för min egen del tycker inte att det är lämpligt för småkillar att hålla på med spel och filmer som det är åldersgräns 15 eller 18 år på.

Just den konflikten har vi också, skillnaden är att jag och min sambo tycker att det skall vara restriktivt medans min sambos exx, biomamman, tycker att det inte spelar någon roll. Jag hävdar bestämt att det påverkar bonusbarnen, två killar 8 och 10 år, enormt mycket. Härom veckan kom jag på store grabben ute med karatepinnar (som förövrigt ingår i vapenlagen. Man skall vara 21 år för att inneha dem, och får endast användas för träning i därför avsedd lokal!!). Det var fräckt att ha dem, att man kunde skada sig själv eller någon annan fattade han inte. Biomamman såg inte problemet.

De har sett "Jackass" på video, och frågade om det verkligen var olagligt att åka kundvagn...???!! "Ja, om man inte är bebis och passar i stolen på kundvagnen!" sa jag. En dag kom han hem efter att ha rullat nerför slalombacken!!

Att inte filmerna och spelen skulle påverka dem, pyttsan säger jag! Det gör det visst! Vad jag är rädd för är att de inte fattar verkligheten, de lever i någon slags "Cybervärld" som är ogreppbar!

Nu vet jag att inte ALLA barn gör så här. Men jag säger att det kan hända, och man behöver ha uppsikt över vad de hittar på.
 

Håller med dig...

Skrivet av  Kai Do & Adrian -99
Fullständigt.
Jag har en son på 4½, han får inte spela "skjutaspel".
Vill inte att han ska "lära" sig det än... Inte kampsportsspel heller, allt våld är tabu.

Jag och min man tycker att det är viktigt med denna åldersrekommendation som finns på förpackningarna.
Min son får spela tis, tors, lörd & sönd.
TV-spel & PC-spel
 

Omvänt...

Skrivet av  mamma till 10-åring
Hejsan!

Vi har 4 barn och vi har tillåtit våldsspel och ibland även filmer. DOCK sitter jag alltid med när barnen tittar på filmerna och vi har ofta och långa samtal om våld så barnen VET att det som görs på filmer och i spelen INTE är tillåtet i verkligheten!

Problemet uppstår när det gäller kompisar.... Jag har sagt åt barnen som är här att de får fråga sina föräldrar om det är ok, sedan litar jag på det svar jag får (10-åringar tycker jag att man måste kunna lita på). Dock VET jag att vissa föräldrar mumlar bakom min rygg och tycker att deras barn sett för hemska saker hos oss...

Hur ska jag hantera det? I mitt hus gäller mina regler och jag brukar i den mån jag hinner försöka prata med kompisarnas föräldrar om detta och ingen säger nåt negativt åt mig utan skrattar bara och säger "ja, pojkar..".

 

Nej, de borde ju vara mer raka mot dig

Skrivet av  Konflikter i föräldraskapet
tycker jag, inte prata bakom ryggen. Det är ju också bra att du frågar föräldrarna om det är okej för dem.
Jag har också gjort så om det kommit barn till oss. Min son har väldigt många filmer. Är det yngre barn med får de välja något lämpligt för deras ålder också.
Men varför ska så små barn se så mycket våld? Okej dina är tio, men min är sju.
Vad är meningen?
Jag har i och för sig också tittat på gamla James Bond-filmer med sonen, de som Jean Connery var med i. Men jag vill inte att han ska se TERMINATOR-filmerna, inte ens Den nyare Bond-filmerna. De är mycket mer våldsamma. T o m Spiderman-filmen tycker jag är mer våldsam.
Det spelet som pappan köpt, var tydligen väldigt mycket vilket vapen de skulle använda osv. Spelet går bara ut på att döda och förgöra.
Jag ser ingen mening med att lära sig sådant. Han förstår inte heller spelet, eftersom det är mycket att läsa om ditt och datt.
 

varför?

Skrivet av  mamma till 10-åring
Hej. Du undrar varför de ska spela otäcka spel/se otäcka filmer. Självklart är det skillnad på en 7-åring och en 10-åring!! Jag har själv en 8-åring också och han får inte göra/se allt som storebror får.

Anledningen till att jag låter de se filmer är att de filmer jag låter de se har en i övrigt bra handling. Rent oprovocerat våld med blodiga scener låter jag dem INTE se (sånt ser jag aldrig själv heller). Filmer som "sagan om de 2 tornen", CSI på kanal 5 exv. är sånt som mina barn ser. Våldet brukar vi prata igenom och mina barn brukar ofta kommentera att "vad bra de sminkat den där, det ser ju riktigt äkta ut" osv...så de har förstått att det är film med skådespelare.

Vad gäller tv/datorpel så är det extra svårt. Killar gillar ju gärna action, vapen, militärer osv. och de spelen innehåller ofta våld! Ett spel där man kör helikopter låter ju jättespännande. Att man dessutom kan skjuta lite är väl inte så allvarligt? Det blir väl inget "blodskvättande" eller så?

Det jag tycker är mest olyckligt är nog att du och din man har olika syn på saken. Det viktigaste är ju att man är överens om VARFÖR man exv. har ett förbud och att föräldrarna är ense!
 

Min 10 årige bonusson...

Skrivet av  Bonusmamma till 2
han hade bergis sagt att "Jajamen, det är inga problem. Pappa har sagt OK!". Och det utan att blinka. Han har inte alltid varesig tid eller lust att fråga om han får eller inte. För honom spelar det ingen roll, ser han en endast liten chans att få göra något så tar han den.

Efteråt kan han ångra ihjäl sig, när han "åker dit". Vi pratar mycket om detta och han bättrar sig allt eftersom han blir äldre. Men jag tror att det är ett invant möster som han har fått från mamma eftersom hon är lika dan - skulle aldrig stå för något som hon har gjort, och sedan insett att det är fel. Så egentligen kan man inte skylla på grabben, det kommer ju hemifrån.

Skulle jag vara som du och verkligen vilja ha ryggen fri, så skulle jag prata direkt med barnens föräldrar. För det är inte alltid att de får veta vad som händer...
 

Håller inte helt med...

Skrivet av  mamma till 10-åring
hej!

För mig känns det som att en 10-åring är så pass stor att jag borde kunna lita på vad de säger. Jag vet mycket väl att det finns barn som griper chansen och ljuger men då tycker jag att diskussionen borde bli mellan det barnet och dess föräldrar (ifall de får mardrömmar eller så).

Jag känner lite att man faktiskt måste släppa dem lite och låta de göra sina egna misstag. (det är ju inte så att jag låter de göra rent livsfarliga saker!)

De föräldrar som hämtar sina barn brukar jag ofta prata lite lätt med och då kan jag ha tagit upp att de exv. sett en otäck film men att sonen sagt att det var ok. Däremot sitter jag inte och ringer upp enbart pga. en sån sak!
 

Artiklar från Familjeliv