Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Amma länge

Skrivet av my
Hej
Jag hade en mycket intressant disskussion med min syrra häromdagen. hennes vännina hade ammat sin son i tre år och när hon då fick sitt tredje barn fortsatte hon även att amma pojken (alltså treåringen). Vi kom aldrig riktigt fram till varför man väljer att amma så länge? Och varför fortsätter man att amma det stora barnet när man får ett litet till??
Någon som har någon ide´ eller erfarenhet?
Svar på tråden: Amma länge

Så här har jag tänkt

Skrivet av  Kattis
Jag har ammat länge, dock inte riktigt så länge som din systers väninna, jag har ammat som längst i två och ett halvt år.

För mig känns det lite som att din fråga är lite fel ställd. Du frågar varför man väljer att amma så länge. Jag skulle vilja vända på det lite och ge dig svaret: Jag har helt enkelt ammat så länge som mina barn har velat bli ammade.

För mig har det känts viktigt att barnen själva har fått välja hur länge de ska ammas. Om amningen fungerar, om barnet vill fortsätta ammas och om mamman trivs med att amma - ja, då ser jag ingen anledning till att sluta. Varför ska man sluta amma om både man själv och barnet trivs med det?

Jag har alltså inte i första hand bestämt mig för att amma si eller så länge, utan jag har bara bestämt mig för att låta barnen styra och amma dem så länge som de har velat.

Om man fortfarande ammar sin två- eller treåring när man blir gravid på nytt, om man fortfarande trivs med att amma och om det större barnet gärna vill fortsätta - varför skulle man då vara tvungen att sluta? Det finns inget som hindrar att man ammar båda syskonen, det var vanligt i Sverige förr och är fortfarande vanligt i många kulturer. Amning är ett fint och enkelt sätt att trösta, lugna och ge närhet.

Naturligtvis handlar det då inte om helamning - barnet äter vanlig mat och ammas däremellan, amningstillfällena blir små gosestunder helt enkelt.

Det finns tyvärr många myter och fördomar kring långtidsamning. Är du intresseerad av ämnet så kan jag rekommendera en liten broschyr från Amningshjälpen som heter "Sugen på mer", och som handlar just om att amma länge.



 

Hej Kattis

Skrivet av  my
Tack för svaret!! Intressant. Jag tycker att det är oerhört kul att höra att det faktiskt finns de som ammar länge. Jag kan ana att du fått "försvara" dig massor med gånger, jag har då alltid sett på det som ett val att forstätta. (ammat i 10 och 11 mån). Vid en viss tidpunkt med 1:a barnet ville jag inte amma längre, jag vart en slags snuttetrasa och med 2:an så slutade hon att amma , valde vällingen istället!

Men om jag får vara nyfiken och frågvis undrar jag hur gör man rent praktiskt när man ammar ett "stort" barn? Vad säger barnen att de vill, eller visar de bara att de vill ha närheten?
Hur MÅNGA är fördomarna??
Tacksam om du har lust att svara, men jag respekterar om du inte vill
 

Nu svarar jag bara...

Skrivet av  Kattis
...för mig själv, vill inte svara för andra långtidsammare, de får de själva göra om de vill.

För mig har det primära varit, som jag skrev i mitt tidigare svar, att barnet själv skulle få välja. Alltså, så länge mina barn har velat amma så har de också fått göra det.

De har visat att de har velat amma på lite olika sätt, oftast genom att försöka dra upp min tröja och/eller känna efter mina bröst. Ofta har det varit så att jag har tagit upp barnet i famnen, t ex för att trösta det om det t ex ramlat och slagit sig, eller för att kramas när jag varit borta hemifrån ett tag. Och då har barnet visat att det ville suga en stund.

Med äldre barn blir amningsstunderna oftast inte särskilt långa, för mig har det ibland bara handlat om så lite som en halv minut, kanske upp till tio minuter eller så. När mina barn har varit äldre har de ju inte primärt ammat för att de varit hungriga, utan för en stunds närhet och/eller tröst, eller för att de varit sömniga och ville snutta sig till sömns, eller för att de vaknat till på natem och drömt något otäckt. Jag har sovit med mina barn hos mig i sängen så det har aldrig varit jobbigt att låta dem snutta under natten.

Och så var det fördomarna, ja. Nuförtiden tycker jag nog att de har blivit allt färre, i takt med att det blivit vanligare att amma längre. Men visst finns de.
De finns de som tror att barn som ammas länge blir mesiga morsgrisar. Det finns de som tror att mammor som ammar länge gör det enbart av egoistiska skäl, för att "binda barnet till sig". Och de finns de som har för sig att det finns något sexuellt, snudd på incest, i att amma ett större barn.

Men det finns ingen som helst forskning som stöder dessa fördomar - tvärtom.

Jag tror att alla vi som har ammat länge vet att långtidsamning inte har ett smack med sex att göra. Dessa fördomar kommer nog därför att kvinnobröst i vår kultur är så starkt sexualiserade. Det anses ofta att brösten är först och främst sexsymboler. Själv köper jag inte det resonemanget.Mina bröst är inte först och främst till för männen, de är mina egna att användas som JAG vill. Och att använda dem till amning när barnen är små har känts helt naturligt för mig. Och min man har gillat mina bröst ändå, både före, under och efter amningstiden :-)

Att barnen blir osjälvständiga morsgrisar av att ammas länge stämmer inte heller. Jag tror tvärtom, att ett litet barn som har fått sina behov och närhet och kontakt uppfyllda på det sätt som barnet själv vill, det blir ett tryggt och harmoniskt barn. Och det blir självständigt när det är redo för det, i sin egen takt. F ö har jag aldrig kunnat förstå varför självständighet skulle vara en önskvärd egenskap hos ett litet barn. För ett litet barn är det ju helt naturligt att behöva sina föräldrar, självständigheten kommer ju ändå förr eller senare.

Argumentet att mammor ammar länge för att de vill binda barnen till sig ger jag inte heller mycket för. Man kan nämligen aldrig tvinga ett barn att amma. Vill det inte suga så suger det inte. Tvärtom, det finns ju massor av mammor som kan vittna om att deras barn har tröttnat på bröstet, trots att mamman själv gärna hade velat amma längre. Du kan aldrig tvinga ett barn att ta bröstet om det inte själv vill!

Hoppas du tycker att du har fått lite svar på dina undringar.
 

Om brösten som sexsymboler..

Skrivet av  Månstråle med flicka okt 01 och bf apr 03
Jag tycker det är så himla rätt som du skriver om brösten. Jag känner också så. Min bröst är min egna och jag bestämmer hur dom skall användas. Nu känns det naturligt att dom används mycket till amning. För mig är det ingen "krock". Jag njuter av sex min man, känner mig faktiskt mera sexig nu när jag har fött och ammat (ammar) ett barn.

Jag läste på någon annan sida på föräldranätet att en kvinna hade frågat runt i bekantskapskretsen om amning och sexlust. Det fanns tre typer av kvinnor visade det sig: Dom som tyckte att brösten tillhörde männen, dom som tyckte att brösten tillhörde barnen (under amningsperioden) och dom som först och främst så brösten som sina egna. Inte oväntat så var det den sistnämnda gruppen som tyckte att det var minst problematiskt att både njuta av sin amning och av sex under amningsperioden.

Sedan kan det ju vara svårt att få till det ändå med småbarn i huset som är vakna och skall ha mat osv, men det är en annan historia.
 

Kattis

Skrivet av  my
Tack snälla du för dina svar!!
Det känns tryggt att någon står på jorden och vet vad hon vill ge!!
Vet inte om jag skulle vilja amma länge för jag är ganska så självständig som person och kände med mitt första barn att jag blev snuttetrasa (11 mån), trösten fanns i famnen och med nappen , att amma blev mer ett begär och han släppte alltid efter 30 sekunder så då slutade jag, det var då lättare sagt än gjort men jag bestämde mig och sov i ett annat rum i tre nätter och pappa sov med barnet och det gick hur lugnt som helst ( de nätterna är för övrigt de nätter som jag har sovit skönast sedan jag blev förälder..hihi).
Dock finns tryggheten vid brösten kvar, båda barnen sticker ned handen i tröjan och lägger en hand vid bröstet , håller gärna en hand på bröstet när de sover hos mig, så visst finns det en enorm trygghet i att amma inte bara mjölken!
 

Artiklar från Familjeliv