En nyfiken fråga

En nyfiken fråga
Skrivet av	cia B.
Vad är det i ert förhållande/vardag som gör att ni känner er (mest) ojämnställda med er partner?
Svar på tråden: En nyfiken fråga

Att han tjänar dubbelt så mycket som jag!
Skrivet av anonym p.g.a. ämnet
Visserligen har han jobbat längre än jag. Visserligen har jag nyligen gått ner i lön för att få ett mer utvecklande arbete - men när han hade jobbat lika länge som jag har jobbat nu så tjänade han ändå bättre och han hade också gått ner i lön något år tidigare... Tyvärr tror jag det beror en del på hans kön att han har det jobb han har - och den lön han har... Självklart är det inte bara könet utan även vissa andra omständigheter....

Föresten i hemmet är vi faktiskt
Skrivet av anonym p.g.a. ämnet
rätt jämställda...


förväntningar
Skrivet av Elin S
Vi gör lika mycket hemma, jobbar lika mycket och tjänar lika mycket. Så det enda jag kan komma på som är ojämställt är omgivningens förväntningar. Om han glömmer sin mammas födelsedag är det på något sätt mitt fel. Medan varken omgivningen eller min man skulle göra någon koppling mellan min mammas födelsedag och min man.

Så sant! IMT
Skrivet av knyttet
.

Att han alltid relaterar allt till sig
Skrivet av Sassa
själv. Om man diskuterar något utgår han alltid från sig själv först och främst. Han kan dessutom inte ta kritik, vilket gör att vi har svårt att samarbeta.


Hushållsjobbet
Skrivet av Åskan
dvs städning, plockning, vattna blommor (även om det är jag som vill ha växter, han struntar högaktningsfullt i det), veckohandling, matlagning etc. Jag gör det mesta av detta, men visst gör även han en del i perioder. Skillnaden är dock att jag behöver be/påpeka/organisera om det ska ske.

Svarar själv-samt en reflektion
Skrivet av cia B.
Jag känner mig minst jämnställd med min man beträffande hushållet. Jag är hemma med barnen- så långt okej, och jag tar också hand om det som har med hemmet att göra på dagarna eftersom jag tycker det "hör till". Men sedan, allt det där andra "småplocket" som aldrig tar slut, och som behöver göras måndag som söndag:plocka leksaker, torka bänkarna i köket, torka bordet, rengöra spisen och toaletten, bädda sängen, bädda rent osv osv. Det ser inte min man överhuvudtaget, och han gör det inte av illvilja, utan han tänker inte på det, tycker inte att det är så viktigt att bädda sängen, eller att man ständigt snubblar på leksakerna eller att spisen totalt grott igen. Jag ser det och irriterar ihjäl mig. Jag har uppenbarligen mycket högre krav. Och nu till min reflektion: ´Handlar detta verkligen om ojämnställdhet i förhållandet? Handlar inte detta helt enkelt om att vi har olika höga trösklar för hur "städat" vi vill ha i vår omgivning? Det är ju inte min man, eller omgivningen som "tvingar" mig att plocka och gno, det är ju mina egna krav som pockar på. Om jag nu helst vill att sängen skall vara bäddad, och min man inte tycker just det är nödvändigt, då får jag väl bädda den själv, utan att bli sur på honom. han blir ju liksom inte sur på mig för att jag bäddar den (om man vänder på det)!

Ingen man jag någonsin känt
Skrivet av Frigg
har gillat tanken på att bo i en svinstia. Däremot vet jag att nästan samtliga av de människor jag mött genom åren har en liten latmask som springer runt i ryggraden på dem. Jag skulle tippa att din man inte ser den igengrodda spisen, leksakerna och allt det andra eftersom han vet att det fixar sig av sig självt. Han behöver inte se det eftersom det ordnar sig av sig självt. Om du är borta en vecka - har hemmet helt grott igen då? Inte så troligt. Ok, det håller helt säkert inte samma standard som om du själv hade städat i det, men jag är övertygad om att det är framkomligt och att det är beboligt. Vad många kvinnor behöver lära sig är att sätta ner foten. Att tala med sin man som den vuxne människa han är. Att kräva att han gör sitt för att inte hemmet ska grotta igen - och att inte acceptera skitsnack som "jag ser inte sånt" eftersom det är något som går att lära in. Ett enkelt exempel på hur man kan lära sig att plocka med allt som behöver göras är att varje gång man står i en dörröppning bestämma sig för att göra en fågel/fisk/mitemellan-koll. Man kollar alltså av alla höjder efter saker som är fel och åtgärdar dem. Det skulle minsta barn kunna lära sig - så varför inte en fullvuxen man? Att man sedan får bestämma sig för vilken nivå man ska hålla - ja, DET är något som handlar om toleransnivå och är rätt och slätt en förhandlingsfråga.


Hade tänkt...
Skrivet av ES
... skriva något åt det här hållet, men slapp eftersom det redan var formulerat! Om jag hade en partner som jag visste tog spisen om jag bara lät bli att "se" den på några timmar... ja, då skulle jag också bli blind. s

Oj, vad jag kände igen mig!!!
Skrivet av mummie
Det är samma här, jätteirriterande! MEN, som sagt, vi har olika krav på hur det ska se ut här hemma. Och du,,vi är inte ensamma om detta, det finns mängder av män,,,,och kvinnor som är likadana, känner en hel del. Jag var borta en vecka för ett tag sedan. Han var såååå stolt när jag kom hem, han hade minsann hållt ordning i huset, hrmm, nåja det är vad han kallar ordning, hihi. :):):)kram

Några saker...
Skrivet av Åsa
...som ex. uttag av VAB-dagar. Vi diskuterar det ständigt, eftersom det ofta känns som ett problem hemma hos oss, och barnen har varit ovanligt mycket sjuka i höst och vinter. Jag är tvungen att ta ca 95% av alla VAB-dagar. Mycket pga. min mans arbetssituation med möten och resor. Det känns inte jämlikt. Sen var det ju det här som cia B. skrev här ovan om det ständiga småplocket. Jag ser allt det där som behöver göras, och gör för det mesta det. Medans min man inte ser vad jag ser och därmed inte gör något åt det. Men om det handlar om brist på jämlikhet eller bara olika sätt att se på saker och ting... det vet inte jag.


Att barnen alltid går till mig med allt! IMT
Skrivet av ulmerkott
ss

Makten!
Skrivet av Arne Nym
Att hon tar sig tolkningsföreträde när det gäller hur saker skall göras i hemmet, vad som skall göras och när det skall göras. Som man har jag inget att säga till om. Mitt sätt är inte hennes sätt och då är det "fel sätt"!

Håller med!
Skrivet av Totte
Jag var gift med en sån typ och när vi skulle dela hemjobbet fick hon för sig att kontrollera hur jag gjorde min del av jobbet och gjorde jag det inte som hon ville ha det var det fel! Jag lät därför henne göra det, det var ju totalt sett minst besvär, hon gnällde i alla fall! Jag anser att om ska från A till B är det väl totalt likgiltigt om man kör bil, cyklar, går, springer, liftar eller åker inlines så länge man når fram i tid, var och en får göra som dom tycker är rätt.


Löneskillanderna
Skrivet av Frigg
Våra inkomstnivåer är väldigt olika. Dessutom är min man en \'oerhört duktig och engagerad pappa\' medan jag tydligen \'bara\' är en normalmamma... Trots att vi tar lika stort ansvar för vårt barn.

Hans betydligt högre lön
Skrivet av Helena
Å andra sidan gör vi vad vi kan för att jämna ut den inkomstskillnaden men visst är det enklare för honom att fatta beslut om ett kapitalinköp till sig själv än vad det är för mig. Och så har det tyvärr blivit så att han sköter det administrativa kring ekonomin, inte för att han kan mer eller så utan i början var det av praktiska skäl (internet-betalningar, ingen dator hemma och på den vägen är det). När det gäller barn och hushåll väger det i princip jämnt tycker jag. Barnen har samma nära relation till oss båda och båda duger numera lika bra. Vi har båda koll på barnens kläder, skolutflykter, presentinköp, julklappar, kalasfix osv.

Att det är jag
Skrivet av Anninis
som måste hålla koll på tider och mötet som rör barnen. Han har noll koll på sådant. Annars känner jag mig rätt jämställd.


att jag är arbetsledare hemma
Skrivet av maria65a
Det som gör vårt förhållande mest ojämlikt är att jag är "arbetsledare" här hemma. Vi delar på det mesta men jag måste organsiera det så, annars så blir inget gjort. Det irriterar mig till döds!

Jaså...
Skrivet av Totte
men om man delar på jobbet hemma och mannen inte gör som kvinnan vill att det ska göras är det ofta att hon gör det vilket i sin tur är det samma som att säga till gubben: "Ok då, jag tar tillbaka den arbetsuppgift". Ursäkta det MYCKET förenklade könsrollesyn, verkligheten är bra mycket mer kompliseret men låt mig hållas en lite stund mer. Det är faktisk så att om gubben t.ex. har hand om tvätten och inte sköter det kan du tvätta DINA och BARNENS saker (bara nog till att klara er) och låter HANS saker samt inte-livsviktiga saker ligga. När han måste ta på kalsongerna med bromsspår för att det inte finns annat och sen klager är det ju bara att påpeka att HAN ju inte har skött sin uppgift och att det faktisk är fördelat så enligt överenskommelse. HAN är ju så pass vuxen att du inte kunde DRÖMMA om att ta ansvar ifrån honom (och därmed degradera honom) och han nog hade en plan med det hela........ Om han då kör med att du tvättade ditt och barnens är det väl bara att säga att det var ju nödvändigt men att du kände att det var intrång på hans område och att du hade dåligt samvete..... Om han inte fattar vinken får du nog byta karl..... Summan av kardemumman är alltså: om ni har en fördelning SKA NI INTE TA ÖVER varandras jobb, ni hänger på den sedan! Såklart ska vi komma ihåg att vara lagomt flexibla mht. sjukdom, överarbete osv. men är man ihop med en vuxen och de har tagit ansvar för en del av jobbet har de ansvar! Ansvar betyder att de har befogenhet samt att man kan ställas till ansvar, befogenhet betyder att (killen, tvätt exempel igen) han kan bestämma "var och hur" han vill ha tvättkorgen osv, ställas till ansvar gillar ingen, det betyder trubbel. Det kan också betyda att han inte har rena kläder och får ta kilten till jobbet......

Hmm...
Skrivet av ES
... inte mycket. Möjligen att en del i omgivningen tycker att han är så otroligt duktig, fast vi gör ungefär 50/50 och tar 50/50 ansvar... eller nja... möjligen att jag tar 60% ansvar... fast vi tar oss, båda två. s


Hmmm igen
Skrivet av Lingling
Att han tar nästan allt hemma, att nästan bara jag intresserar mig för ekonomi och försäkringar ungefär ...

Att han är fysiskt starkare
Skrivet av Tintin
så när vi fixar tunga saker med huset tar han liksom över..... Att när (om) vi ska ha fler barn måste jag vara den som blir gravid, det vore skönt om han kunde ta det denna gången ;0) Annars inget!

att.....
Skrivet av po
....det har blivit så att jag alltid måste vara den som är stark. Jag måste alltid stötta, finnas till hands och trösta i alla situationer. Själv får jag inte tillbaka samma mängd av stöttning... Delvis är detta såklart mitt eget fel, jag har tillåtit det gå så långt...men ibland kan det kännas lite jobbigt. Mer kul och lustigt med det hela är att vi bytt roller på alla områden (det är jag som är kvinna) och nu när vi väntar barn är det min man som är MEST gravid, han är den som hela tiden vill prata om barnet och basunera ut att vi ska få barn medan jag själv känner mig ganska ickegravid. Annars har vi samma jobb, samma lön och ett "jämlikt" åtagande i hushållet;D


Att han är normen
Skrivet av K
Han tror att hans åsikter om saker och ting är sanningen och det rätta. Det kan handla om var det är lämpligt att bo, vad man ska använda pengarna till, hur ofta man ska ha sex. Jag kan se att vi kan ha rätt båda två, fast vi tycker olika och det är ett jävla handikapp när den andre inte ser det så. Det funkar inte så himla bra med jag-budskap och förståelse när den andre satsar på rätt och fel, vinna eller förlora...

En nyfiken fråga

Att han tjänar dubbelt så mycket som jag!

Föresten i hemmet är vi faktiskt

förväntningar

Så sant! IMT

Att han alltid relaterar allt till sig

Hushållsjobbet

Svarar själv-samt en reflektion

Ingen man jag någonsin känt

Hade tänkt...

Oj, vad jag kände igen mig!!!

Några saker...

Att barnen alltid går till mig med allt! IMT

Makten!

Håller med!

Löneskillanderna

Hans betydligt högre lön

Att det är jag

att jag är arbetsledare hemma

Jaså...

Hmm...

Hmmm igen

Att han är fysiskt starkare

att.....

Att han är normen

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information