Stress och tid

Stress och tid
Skrivet av	ville78
Vet inte om det här är rätt snack, men hur får ni tiden att räcka till för både enga grejor, barn och städning m.m?? Är farsa till en 4-månaders dotter och min fru är förnärvarande hemma med henne. Dessvärre har vi börjat smågräla om "tiden". D.vs att igen av oss tycker oss få egen tid för att göra egna grejor eller att vi hinner med att fixa det som behöver göra i hemmet. Tänkte bara hur ni andra fixar det här, som jag tror är ett rätt vanligt problem.
Svar på tråden: Stress och tid

Vi fixade det inte alls...
Skrivet av Smålandspappa
under flera års tid under småbarnsåren fick vi lägga all egen tid på hyllan tills vidare. För att överhuvudtaget orka med så var det familjen/hemmet som var prioritet nr 1. Skulle vi under dessa åren ha krävt egen tid....jaaa då hade vi nog inte varit gifta längre. Visst fick vi kanske någon gång tid över under dessa år men då fick man se det som en ren och skär bonus. Soliga Smålandshälsningar

Inte helt lätt!
Skrivet av Mimmi med Lisa -02 + Elin 040316
Det blir ju lite svårare att komma iväg själv när man fått barn, men det går att lösa. Kompisar till oss har gjort så att de delat upp kvällarna i veckan för att ha till egna aktiviteter. Vi har inte gjort så, men försöker i möjligaste mån göra det vi vill efter att barnen har somnat. När det gäller hemmet har vi satt av ungefär en lördag i månaden då vi hjälps åt att städa ordentligt, för att sen bara kunna hålla efter däremellan. Vi försöker också storhandla varje vecka, det sparar mycket tid och jobb. Sen är vi ganska inställda på att det är några år nu när vi har småbarn som vi kanske inte kan göra riktigt allt vi vill. Vi prioriterar vad vi helst vill göra och försöker hinna med det, men just nu går familjen och barnen först. Eftersom ett av våra stora intressen är att vara ute i naturen och vår stora tjej också gillar det så är det något vi lägger mycket tid till. Det får både vi och hon ut mycket av!


Man får trolla
Skrivet av 5-barns mamma
Vet inga knep mer än att man som nybliven förälder får vänja sig vid att inget blir sig likt när det finns en till människa att ta hänsyn till. Man får helt enkelt backa sina krav lite och istället njuta av den korta småbarnstiden man får. Rätt vad det är är den förbi. Sänker man ribban lite och en kort tid ägnar sig åt att vara förälder och passar på när tillfälle ges att vara man och kvinna så hittar man ganska snart ett läge som man kan acceptera. Det gäller att man ser inte bara sina egna utan även partnerns behov, så när du har din tid får frugan vara förälder, sen när hon har sin tid är det du som tar ansvaret. Min man och jag gör i stort sett allt som har med hemmet att göra ihop, lagar mat ihop städar ihop, handlar ihop. Då kan vi samtidigt passa på att vara lite "mysiga"...det blir betydligt roligare att skala potatis då. Sen får han ju ta sin tid och sticka iväg å fiska eller vad han nu gör och jag får göra mitt. Vi har fem egna och tre fosterbarn så det blir inte ofta man får egen tid över, men man får försöka hitta andra intressen och fånga de stunder man kan och verkligen utnyttja dem. Men gräla om vem som få mest ledig tid är ingen bra ide. Det får man ingen egentid av, snarare ont i magen.

Inte mycket egen tid....
Skrivet av Ulrika
De första åren fanns inte mycket utrymme för egen tid, och inte för att driva några större projekt heller. Vi brukar spela golf, men vi spelade nog golf ungefär varsinn gång på 4 år... Vi har hela tiden delat upp tiden med vår son för att orka med, framför allt tagit hand om nattningen varannan kväll. Men den som inte nattar har ju istället tagit hand om disken och hängt tvätt eller plockat undnan leksaker. Det vore inte rättvist att dega framför TVn så partern efter nattningen får gå och ta hand om disken. Egentligen är det inte så viktigt vem som gör vad så länge båda bidrar på något sätt. Sen är man olika funtade, vissa kan behöva komma ifrån en stund ibland för att kunna fungera någorlunda. Man får resonera och kompromissa kring detta och försöka se till varandras behov. Jag tillbringade nog mer tid med sonen när han var liten, men det var för att min man var den som åkte och veckohandlade och besiktigade bilen och uträttade ärenden i största allmänhet. Enda anledningen att det var han som gjorde det var att babyn grät när jag lämnade honom, föredrog helt enkelt mamma. Jag gjorde det ändå ibland. När jag var mammaledig var det en otroligt jobbig tid med väldigt lite sömn. Vi gjorde då en överenskommelse att jag tog nätterna så mycket jag pallade, min man sov, var på jobbet 6:30 och skötte hela hushållet med handling och matlagning och städning. Jag skötte bara den dagliga omvårdnaden av babyn och mig själv, det var vad jag orkade när jag aldrig fick sova. När jag slutade amma (7 mån) började vi turas om på nätterna som fortfarande var helvetiska. Vi fick sova 2 nätter i stöten. Mitt råd till er är att verkligen försöka undvika att gräla, för det har ni inte ork till i denna krävande situation. Prioritera gemensamt ned en massa måsten, tex städning, renoveringar eller trädgårdsprojekt. Inse att vad ni hinner med är den dagliga omvårdnaden, minimalt egen tid och lite tid för varandra, och det är vad ni måste prioritera. En sista synpunkt bara... Vi hade en kris om ett fenomen som inträffade. Min man har alltid älskat att snickra och pyssla med huset, det är en favorithobby för honom. När han kände att han behövde tid för sig själv hittade han på olika husprojekt som han ansåg nödvändiga, och tyckte att det var rättvist att jag tog hand om sonen medan han slet med husjobbet. I själva verket var det avkoppling för honom medan jag satt bunden med barnet och inte fick muttra för det var otacksamt mot allt arbete han la ner. Detta blev vår enda allvarliga kris, tills vi kom överens om att vi tillsammans avgör vilka projekt som är nödvändiga och att även jag kan driva dem ibland medan han är barnvårdare. Jag tror det är viktigt att man visar ömsesidig välvilja och inser att man inte klarar sig utan varandra.

Hos oss...
Skrivet av Heléna med två söner, -02 & -03
gör vi också det mesta tillsammans vad gäller städning och "hemsysslor". Blir roligare då. Maten turas vi om med eller gör tillsammans. Lättast är nästan att en av oss fixar maten och en latjar med barnen under tiden. Vi har också dragit ner tiden för städning. Det får vara lite skitigt i hörnen ibland. Vad gäller egentid så är den minimal. Det får man räkna med när barnen är små. Ibland kanske det räcker med att få sitta framför datorn själv i lugn och ro en stund. En fika/öl med kompisarna nån gång i månaden. Har vi tid och ork över lägger vi helst den på varann och gör grejjer ihop hela familjen. Lycka till och sänk kraven!!


När jag läser era svar
Skrivet av ville78
inser jag att vi har alldeles för höga krav på oss själva och försöker hinna med på tok för mycket. Min fru har en massa sy/ sticknings projekt m.m hon vill hinna med förutom att hon vill ha minst 30 minuter för sig själv varje kväll (vilket jag har full förståelse för). Jag å min sida jobbar heltid och har rätt lång resväg, plus att jag driver ett lite företag vid sidan om. Förutom detta har vi satt som måla att alltid träffa några kompisar varje helg för att vår dotter skall bli van vid andra människor så bra som möjligt. Självklart delar vi på hushållsarbete, men ja som sagt vi har nog spännt bågen alldeles för högt.

Hmm
Skrivet av a
Visst kan frun hinna med sina projekt, hon kanske får ta av annan tid bara. Vill hon sticka så kanske hon får strunta i att stryka (enkelt val för mig =) i alla fall) Ang. att träffa kompisar för att vänja barnet kan jag säga att det är ingen garanti att det funkar. Yngste sonen fick knappt följa med och handla under sina första 1-2 år. Han var helt enkelt för dryg att ha med sig. De människor han träffade var föräldrar, morföräldrar, syskon och deras kompisar och nån enstaka gång farföräldrar. +- några till. Gissa vem som är jättesocial?? Äldsta dottern är medsläpad lite varstans inkl. utomlands och klämd och klappad på men hon är mer ensamvarg. Låt det komma som det kommer, ha det skönt för er själva istället.

Gör det ni gör för ER skull!
Skrivet av Helena
Er lillunge har inget större behov av andra människor än så länge och inte heller finns det något som säger att hon alltid, genom alla faser, kommer att vara ett glatt och socialt barn, hur många hon än träffar just nu... Att det sen kan vara kul att träffa andra än varandra är en annan sak - men då är det ju som sagt för er egen skull! Synd att det är sy och sticka hon vill ha tid med - själv ville jag läsa obegränsad och si, det gick utmärkt att kombinera med långa amningspass (om inte böckerna var för tunga:-). Kanske får man också omdefiniera kravet på "egen tid". Vad är det egentligen? Tid att ta ett bad i fred och känna sig lugn och avslappnad, tid att gå på bio utan dåligt samvete, tid att träna, gå en promenad... Svårt att veta hur andra tänker. För min och min mans del har "egen tid" kommit att betyda "familjetid" - tid att göra mysiga saker ihop hela familjen. Och för att nå den tiden är det ju viktigt att man delar på måsten och mindre kuliga grejer... Fortsätt fundera och framförallt, fall inte i tystnads- eller tjafsfällan. Ni är ju inte ensamma om att plötsligt se hur livet styrs av något annat än era personliga behov och lustar...


Ja du...
Skrivet av Tove
Fyra månader! Jag säger bara det blir värre. :-) Nu gäller det att ta fram den där lugna tålmodiga halvresignerade luggslitna småskitiga figuren inom sig. HOOhoo. Man fattar intet innan man har fått de där små. Nej men. Allvarligt. Det finns ju grejer att göra. Engagera omvärlden. Ha städpartyn. Kom hem och städa och sen har vi glad fest i barnets tecken. Avlasta varann. Så mycket det går. Involvera farbröder och mostrar och grannar och bli vän med alla eller åtminstone hälften. Om man nån gång inte sköter sina åtaganden - ha lite förbarmande - säg inte att det är slut, dessutom ovanpå allt. Sänk ambitionsnivån. Sänk kravnivån. Ta ett snack med din hustru där du gör klart att hon ska inte behöva vara orolig. Du ska inte svika vare sig henne eller ditt barn. Det skulle ju va att svika dig själv eller hur? Det är utgångspunkten. Men perfekt är ingen. Det kan hända att man nån gång sjunker ner med glasartad blick framför TV:n trots att disken väntar. Hon eller du. Prata ofta ofta om era personliga behov, inte vad den andre måste göra. Kyss varandras kön om ni längtar efter det men se det som lika viktigt att massera varandras ryggar. Kroppskontakt mucho mucho. Hetsa inte upp er över alla måsten och borden och frågetecken. Odla zenbuddisten inom er. Inse att det här är en bautaomställning och bautaomställningar suger. Gå inte omkring på stan och försök se ut som en riktig förälder. Med hela tipptopputrustningen fläckfri. Gå omkring och var glad att ni lever och andas. Min kompis sa alltid att jag skulle njuta men jag gick bara omkring och oroade mig i onödan! Nu har jag coolat ner mig. Och ta ut halva pappaledigheten så får du mycket roligare och din fru och ditt barn med. Säger jag som inte kunnat följa hälften av råden. ;-)

Halva föräldrarledigheten är självklar
Skrivet av ville78
Att vi skall dela på den är helt klart 1 augusit till början av februari är det min tur. Ser jag fram emot hur mycket som helst.

Kul!
Skrivet av Tove
(Våra inlägg gick om varann.)


Men du
Skrivet av Päronet
det är en bra utgångspunkt i alla fall. Sättet att tänka sedan faller man ju i en hel del fällor med prestationsångest och krav i emellanåt. Men att verkligen tänka efter vad som är viktigt, vem har "dött" av att disken står till nästa dag t ex. Den går ju ingenstans om man inte väntar allför länge alltså :)

Det fixar man inte längre:/
Skrivet av Tant Lingling :)
En del av den tid man hade förut till egentid, den är borta. Det gäller att lära sig ta med barnet medan hon är liten och portabel och sover mycket, kan säga att när hon springer runt och utforskar allt kan hon bli ännu mer krävande:) Det är OK att skippa lite städning, att äta lite färdigmat, undvika allt som ska strykas;) så att det blir mer tid för annat. Så småningom kommer ni på genvägar, vad ni tycker är viktigast och får in flytet ... men det blir perioder av haveri och perioder av flyt. Barn kräver tid.

Egen tid?
Skrivet av Trillian m Casper o Saga o någon i magen
Egen tid vet jag knappt vad det är längre s När maken är hemma på kvällarna brukar jag få en ledig kväll (han jobbar skift så han kan få lite egen tid på dagen). Ingen av oss är föräldraledig just nu så det gäller att pyssla ihop så man får tid med roliga saker som att städa och vika tvätt. När jag har varit föräldraledig (maken har inte varit det sammanhängande någon längre tid) har jag fixat lite mer än hälften av hemmaarbetet om barnen varit "lugna", om det varit en jobbig dag har maken tagit mer. Det enda är nog att man måste lära sig att acceptera att båda är trötta samtidigt och att man inte får lika mycket egen tid som innan. Men man har ju sina gosungar istället :-)


2 knep
Skrivet av Elanor
Jag har varit fyrabarns-mamma i över tjugo år varav singelmorsa i sju. Nu är minsta barnet 13. Egen tid? Tja, med viss galghumor vill jag berätta om två knep. 1) Tandborstknepet. Varje kväll låter jag tandborstning och tandtråd ta minst en kvart. Då hinner jag läsa ett kapitel i en bok. Tandborstningen påbörjas så snart middagsdisken och tvättvikningen är klar, dvs vid halvtiotiden, och pågår till läggdags kvart i tio. 2) Skilsmässoknepet. Skilsmässa garanterar vardera parten egen tid (åtminstone tills dess att nya barn föds). Vid min egen skilsmässa för sju år sedan fick jag plötsligt varannan helg ledig, nog för att hinna med både vidareutbildning på jobbet samt karriärlyft. Med dess rader vill jag bara säga... ha inte så höga ambitioner. "Egen tid" är något som står i Aftonbladets söndagsbilaga. Ingen jag känner vet vad det är. Får man barn ställs livet på ända. Men: jag har inte ångrat mitt val att skaffa barn en enda sekund.

vänta!
Skrivet av maria65a
Ofta har man jättemånga planer innan första barnet, man ska hinna massor under föräldraledigheten och så märker man att det inte finns någon tid och då blir man ju både besviken och frustrerad. Tror att man aldrig kan förstå hur världen förändras när man får barn. Ibland måste man minska sina krav och låta vissa saker bara vara som hem och städning. Hinner man inte så hinner man inte. Däremot så kan det vara bra om din kvinna som tillbringar större delen av tiden i hemmet får en liten stund utan barn när det går så att hon kan tanka in lite mer energi. Det kommer att bli bättre med tiden, jag lovar ;-)

Mina tips är enkla i teorin...
Skrivet av Frigg
Men svåra i praktiken. Sänk ribban! Hemmet minns jag som välstädat. Sedan kom tjejen... Men lite skit i hörnen är bättre än ett rent helvete! (En helg i månaden är det RÖJning. Annars försöker vi men... Äh! Det får gå...) Middagarna var stillsamma, näringsriktiga och goda. Men lite skit rensar magen och mycket blir man mätt av! (Halvfabrikat är inte alls så illa som det låter. Och en hel del köttfärsrätter har jag lärt mig. Dessutom trillar jag köttbullar några gånger per år och då gör jag MYCKET när jag ändå är i farten. Mer pannbiff än köttbullar iof...) Första året är det svårt med egen tid. Den förälder som är hemma behöver den andre vuxnes sällskap om kvällarna och helgerna - annars blir \'ledig\' tid precis samma som all annan tid för den föräldralediga. Men sedan är det lättare - en kväll i veckan och ett par, tre eller kanske tom fyra helger på en termin som är helt familjelediga (var alltså) gör susen i vår familj. Det ger dessutom lika mycket egen tid med barnet vilket både jag och ongen uppskattar storligen.


Man måste
Skrivet av Protan
prioritera sitt barn och sin familj. Annat får helt enkelt stå tillbaka. En idé är väl att ge en kväll för egna aktiviteter per vuxen, typ mamman har tisdagar för egen träning, träff med kompisar m.m. och pappan en annan kväll i vecka. Restan av tiden viks för familj och barn, helt enkelt.

50/50
Skrivet av Louise med Sebastian
Måndagar = Lars dag. Han tränar Ju-Jutsu m.m. Tisdagar = Min dag! Jag tränar styrketräningen el dylikt. Onsdagar: Lars dag. Han tränar Ju-Justu igen. Torsdaga = Min dag! Jag tränar på gymmet igen. Fredagar = Lars dag! Han gör inget särskilt, ibland är han hemma, men det är ändå hans dag. Lördagar = Min dag! Brukar träna. söndagar = Gemensam dag. Vi brukar hitta på något kul + städa (mindre kul iof) Nu börjar dock fotbollssäsongen, så det kommer nog bli lite ändringar, men det här är vad vi utgår från när vi vill planera saker på egen tid. Fungerar otroligt bra faktiskt ;o)! Iof ammar ju inte jag & har aldrig gjort.. det kanske din fru gör, men kanske fungerar det ändå??

Det gör vi inte....
Skrivet av Marie
Man får pussla och omorganisera, mycket som man vill göra får vänta. Men vår tid kommer, det är vi helt övertygade om. Men just nu så får det vänta. Mvh/Marie


Vi har fyra barn
Skrivet av fembarn
Jag är gravid med det femte. Eftersom jag pga komplikationer är sjukskriven för att vila, blir det automatiskt att jag gör det mesta hemma också. Rimmar illa, jag vet. Jag ansvarar även helt och fullt för trädgården. Jag VILL det, den är mitt skötebarn. Men jag behöver inte göra mer än vad jag känner att jag orkar, det är skillnaden på att förvärvsarbeta. Ungarna däremot, tar väldigt mycket kraft från mig och det kan jag inte göra så mycket åt. Egen tid då? Sambon kommer hem tidigast 17, oftast ett par timmar senare. Han kastar i sig mat och i bästa fall hinner vi umgås en stund. Ibland sjunker han ner framför TV:n efter maten. Han har fel inställning där, han tycker att han jobbar och har rätt till fritid i veckorna - hushållsarbete kan han göra på helgerna. Jag håller inte med, jag gör också ett heltidsjobb och mer därtill. Däremot kan jag, till skillnad från honom, sitta uppe sena kvällar och vara aldleles ifred. Det är enda chansen. Utanför dörren kommer jag aldrig däremot, men det är snarare en ekonomisk fråga.

Man vänjer sig
Skrivet av knyttet
Vi har två barn och har vant oss med att inte ha så mycket "egen tid" - men visst har vi lite sådan tid. Men det kan ju naturligtvis inte bli som förut. En egen kväll i veckan - eller två ibland räcker långt tycker jag. Nu mina barn ha uppmärksamhet så jag slutar.

Ja, tid är det man vill ha men
Skrivet av Tigre
tyvärr inte kan få om man inte prioriterar ned en lägre inkomst genom att välja en kortare arbetstid.


Överlev!
Skrivet av Totte
Såhär är det: livet är hårt och sen dör man! Om ni hinner med lite eget, efter att barnen mår bra och är omskötta är det dax att fira lite. Det ni _måste_ göra i hemmet är att överleva! Min teori: Man har en viss mängd "livsenergi", den kommer i små klumper ungefär som fotoner. Barn suger till sig mängder av denna energi, speciellt i början, men ger efter ett tag ifrån sig mer och mer av den som man kan samla in. Ju mindre livsenergin man har ju sämre mår man och ju mer gnappas man. Att göra något tar livsenergi, speciellt om man har krav på att man _måste_! Vid att utföra handlinger som inte ger tillbaka något energi kommer man stensäkert att krasha. Min lösning under återställningsperioden efter hennes otrohet och skilsmässan var att använda energin på barnen, dom ger tiofald tillbaka. Om jag bedömde att jag ville må bättre av att dammsuga än att låta bli, ja, då dammsög jag. Detta körte jag rätt igenom och ja, det var smutsigt ett tag....men jag var hel pappa och jag kom till ytan sakta men säkert. Den första tiden med små barn är en enorm omställning, skillnaden mellan 0 barn och 1 barn är enorm rent tidsmässigt, mellan 1 och 2 är den inte speciell stor. När barnen kan börja kryba/gå runt själv kommer barnet på helt annat sätt kunne underhålla sig i kortare tider, nog till att ladda kaffebryggarn eller kasta en hög tvätt i maskinen. Livet kommer lugnt och fint att återvända till ett normal-läge som definitivt är annolunda än innan barnet men ändå ganska likt. Ge det tid bara, att gräla suger bara mer energi och gör er båda tröttare men respekt och omtanke för varandra samt en juste fördelning av den totala arbetsmängd kan hålla er flytande till ni kan komma så nära land att ni kan bottna. oj...vad långt jag svamlade....lycke till i alla fall.

Fina ord
Skrivet av Päronet
tycker jag. Håller med dig att största omställningen är första barnet. När man får sitt 3:e barn så kan man inte förstå dom som tycker det är jobbigt med ett barn. * ler* Den största omställningen är ju mental, helt plötsligt kan jag inte ens gå på toaletten utan att först förvissa mig om att det lilla livet har det bra. Jag sitter fortfarande på toa med dörren på vid gavel, mina barn är 24, 22 och 17 men det är en kvarleva från småbarnstiden.

Vi har tidigare gjort så...
Skrivet av Martina
att vi fått varsin kväll i veckan som frikväll då man fått göra vad man själv vill och gärna åka hemmifrån.Nu håller vi på att renovera ett hus så då tar vi frikväll någon gång ibland när vi känner att det är behov.Detta innebär ju att man respekterar varandra och inser att det är viktigt att få tid till sig själv för att orka.För vår del har det nog varit de här andningshålen som gjort att vi orkat med en vardag med två små barn,renovering av hus och jobb.


Planera och prioritera!
Skrivet av Frotté
Märkte vi att man tjänar tid på... Inte så flärdfullt att börja storhandla och så, men det behövs... Lycka till

Tja, jag kan väl
Skrivet av a
berätta om veckan som varit. (Sambon har eget företag och har öppet 8-17. Jag har nyligen också blivit egen och har öppet 9-16. Om det inte är något extra behöver jag vara på plats senast 7.30-8. Efter stängning tar det mig nu i början 1-2 timmar att bli klar så jag kan låsa.) I veckan har sambon åkt till mitt jobb till 7 och förberett mer eller mindre, jag har fixat så barnen (3) kommit till skola och dagis till 8 resp. 8.45. vid 9 har vi bytts av och jobbat till 16 då jag stängt, städat och plockat vad jag hunnit till 17. Då har sambon bytt av mig ohc jag har hämtat sonen på dagis kvart över och sen tillbaka till jobbet för att städa och sen hem för middag eller hem direkt. Sambon har stannat kvar och plockat resten på mitt jobb, förberett för nästa dag och stängt igen sitt eget. Hem vid 19-20.30. Lagt barn har vi gjort tillsammans och sen är det inte mycket mer än att totalt slut somna. Jag hoppas sannerligen att det blir lättare när jag väl kommit in i mitt nya jobb lite mer. I morgon ser jag fram emot att få tvätta och dammsuga lite. Ja just ja, en trevlig stund hann vi med en kväll när barnen somnat, men vi var nog halvsovande båda två.

Vi hann jättemycket med en baby!!!
Skrivet av SK
Har man en normalsovande och normalätande frisk baby, så borde man hinna jättemycket tycker jag! Vi hann som mest med vårt första barn...då var det städat hemma...numer hinner vi ingenting! Hade däremot en svägerska som aldrig hann någonting för att hennes baby var vaken! Men så var de tvungen att sitta med babyn i famn eller gosa med det varje vaken sekund. Hon hann inte stryka...ingenting beklagade hon sig. Men sätt babyn i babysittern och stryk medan han tittar på sa jag! Han är säkert nöjd av att titta på dig! Men det vet jag faktiskt inte om han skulle bli eftersom de skämt bort honom med att måsta ha hudkontakt varje vaken tid. Men så var jag väl en totalt okänslig mamma som hellre strök än att vara med min dotter. Nu handlade det ju inte om det. Jag hann gosa en stund- och göra det hushålölsarbete jag "måste hinna" också. Man kan ju inte sluta leva och bara gå upp i barnet bara för att man blivit förälder? Förr i tiden satte man barnen på ryggen och gick ut på åkern och "arbetade" från det att de var riktigt små-och de barnen var ändå älskade av sina föräldrar och fick närhet-även när de blev större och fick leka på åkern samtidigt som de vuxna arbetade-de fick vara med-men inte vara centrum hela tiden....vilket jag inte tror är nyttigt i längden för varken barn eller föräldrar.

Stress och tid

Vi fixade det inte alls...

Inte helt lätt!

Man får trolla

Inte mycket egen tid....

Hos oss...

När jag läser era svar

Hmm

Gör det ni gör för ER skull!

Ja du...

Halva föräldrarledigheten är självklar

Kul!

Men du

Det fixar man inte längre:/

Egen tid?

2 knep

vänta!

Mina tips är enkla i teorin...

Man måste

50/50

Det gör vi inte....

Vi har fyra barn

Man vänjer sig

Ja, tid är det man vill ha men

Överlev!

Fina ord

Vi har tidigare gjort så...

Planera och prioritera!

Tja, jag kan väl

Vi hann jättemycket med en baby!!!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information