Mer tankar runt 50-50 delningen

Mer tankar runt 50-50 delningen
Skrivet av	nilam
Jag har tänkt lite på det här med 50-50 delningen. Om jag bara "får" vara hemma i 6 månader då vill jag kunna välja vilka månader jag är hemma. Som naturen är så "måste" jag vara hemma de första 6 månaderna pga amning och allmänt eget tillstånd, men det är ju oftast de "jobbigaste" månaderna, då barnet mest äter, sover och skiter - eller hur? Ja, jag överdriver lite men tänk efter - hur jämlikt blir det när i de flesta fall kvinnan inte kan välja när de skall vara hemma??? Som ni förstår så är jag inte för en 50-50 delning - jag tycker att vi är vuxna nog att välja själva. Jag håller dock med om att de "påtvingade" pappamånaderna har hjälpt många, både kvinnor (tex mig), män och barn. Men nu kan vi väl få vara vuxna nog att ta egna beslut - eller??? Någon annan som tänker som jag??? Undrar
Svar på tråden: Mer tankar runt 50-50 delningen

Jag rätt mkt
Skrivet av Lingling
För mig har det varit självklart att vi delar, men inte att det måste vara _precis_ lika många dagar var (funderade ett tag på att skriva över dagar, och att jag tycker mest att andra får göra som det passar dem. Om min man fick ett erbjudande om ett arbete när det borde vara dags att han tar över skulle jag t ex säga åt honom att ta det utan att blinka, genast och strunta i om han fick skriva över dagar på mig, fast jag skulle ju kolla om det vara OK med mitt jobb. Jag har sett för många olika situationer för att önska andra ett rigitt system. Jag kan göra som jag vill och det unnar jag andra också. Sedan håller jag med om att omställningsperioden i början är värst. Har själv varit med om att hämta mig efter en blodförlust på 2 l blod under den tiden (och om att kunna gå hem själv från bb efter ett par dagar med) så jag kan isf mkt väl tänka mig att mammor isf skulle få 60 extra dagar, 30 att ta ut under graviditeten - kan växlas in mot pengar istället för att täcka andra inkomstbortfall under graviditeten - 10-30 som balanserar mannens pappadagar (är de 10 eller 20 numera?), konvalescens för den som behöver. Tror att det finns många sätt att göra på;/

Hm...
Skrivet av Fru Marmelad
...kvinnan "kan" väl inte välja bort de första månaderna idag heller? På vilket sätt kan kvinnan välja mer idag? fattar inte


Val..
Skrivet av nilam
Du har rätt - jag som kvinna kan inte välja bort de första månaderna nu heller (in princip) men om jag "bara" får vara hemma i sex månader så vill jag kunna välja. Det är ju när barnet har kommit över den värsta perioden av "sova äta skita" som jag kan börja göra saker utanför hemmet och då så skall jag lämna över till min man. Det är lite överdrivet jag vet - jag blir bara lite trött på detta tvång!!

Men
Skrivet av Fru Marmelad
Föräldraledigheten är väl för det första inte "bara" 6 månader lång? Vad jag vet är den väl 13 månader lång med full fp och sedan tre (?) månader med garantidagar?

Är du inte trött på
Skrivet av PBSthlm
"tvånget" en del pappor känner när de skriver över dagar till mamman. Lite komiskt att folk klagar så mycket när vi har en 13 månaders Föräldrafsg.


Varför vilja välja bort?????
Skrivet av Antifeminist
Varför i hela friden skaffa barn om det är så dödens trist att vara hemma? Varför inte vilja vara hemma de första sex månaderna? Varför denna sjuka debatt om vem som ska vara hemma och när? Varför, varför, varför????? Det är så patetiskt att kvotera 5 månader till mamman, 5 månader till pappan och tre till eget val. Det är väl mitt och min mans val hur vi vill göra? Eller ska några IQ-befriade feminister tala om det för mig? Det finns många som inte vill dela lika av olika anledningar. Många män som inte vill vara hemma och många kvinnor som vill. Sen finns det män som absolut vill vara mer hemma liksom det finns kvinnor som inte vill och då är det väl deras eget problem om de inte kan lösa det själva. Bara för att några enstaka kvinnliga kariärskvinnor skriker högt att de minsann vill ha samma rättigheter som män så ska alla straffas. Det finns faktiskt kvinnor som vill vara kvinnor och som vill vara hemma och njuta av sitt lilla underverk. Detta gör inte automatiskt mannen till grottman. Det viktiga är inte vem som är föräldrarledig utan vad som i tid och kvalitet läggs ner på barnen när de arbetande är hemma. Så sluta snälla att tycka synd om kvinnors "icke rättigheter". Alla har vi rättigheter. Och om en kvinna måste ha regeringens hjälp med kvotering av föräldrarledigheten så är det hennes problem. Kanske borde hon valt bättre partner eller åtminstone innan barnen föds ha en klar bild hur hon och han vill ha det istället för att sitta tyst hemma och sen skrika ut sin orättvisa offentligt. Ta tag i era egna liv (riktat till feministerna) innan ni ska sätta upp riktlinjer för hur alla svenskar ska leva, vi som redan har allt ordnat och är överens. Feminister - fy fan!

Tja...
Skrivet av Fru Marmelad FEMINIST till på köpet
...varför i hela friden skaffar män barn om de inte vill vara hemma med dem? DET övergår mitt förstånd.

Nej du har rätt...
Skrivet av Antifeminist
...vi slopar föräldrarledigheten helt istället eftersom det verkar vara en sån börda att ta hand om sina egna barn. Vi lämnar dem på dagis när de är två veckor så slipper vi allt bråk. Så vill ni väl ha det? Kul för er. Men det vill inte jag. Jag vill vara mammaledig och ta det mesta av föräldraledigheten. Men det gör inte min man till en grottman eller ovärdig pappa. Han i sin tur har under sju kurser gått på babysim. Han går ofta till öppna förskolan och han lägger ner lika mycket tid på vår son som jag gör. Dessutom har vi mer pengar över när han jobbar så det blir lite extra till roliga aktiviteter. Min man var tex med vår son i danmark över en dag med en killkompis och dennes dotter (samma ålder). Babysim och övriga resor/aktiviteter hade vi inte haft råd med om vi skulle delat 50-50. Visst ska båda föräldrarna vara delaktiga i sina barns liv men man kan lägga så mycket tid och kärlek utan att just dela föräldraledigheten. Det finns 24 timmar på ett dygn och det gäller att utnyttja dem på det sätt som gagnar barnet och familjen allra bäst!


Borde han inte
Skrivet av PBSthlm
jobba istället för att springa på ÖF? När hinner han detta då. Vilken hjälte, han var i Köpenhamn med sonen en HEL dag, applåder och visslingar. Sju babysimskurser också, hur hinner karln.

Jahaja
Skrivet av Fru Marmelad
Så om man vill dela föräldraledigheten så vill man inte ta hand om sina barn. Förstår inte riktigt logiken men nåja.

Ja, det var
Skrivet av PBSthlm
ord och inga visor. Mitt tips är att du läser lite mer om frågan, kolla t.ex vad Claes Borgström har att säga.


Haha
Skrivet av Helena
Kul inlägg, det är verkligen roligt att se någon som bemödar sig om att argumentera seriöst... Fördomar och förolämpningar i en strid ström. Exakt VAD är det som är så hotfullt med att vilja reformera villkoren för föräldraskap och arbetsliv? Tror du att vi lever i den bästa av världar nu eller?

Det _här_ var humor!
Skrivet av ES
Om inte annat på samma nivå som "brukskarlsklubben" nedanför. För det består ju bara av fördomar och inte av fakta. s Tänk att det fortfarande finns de som på allvar (eller det kanske var på skämt?) att 50/50 är till för enstaka karriärskvinnor. Att det inte alls har med barnen och pappors likaberättigande som föräldrar att göra. Men det var kul läsning i vilket fall som helst! s PS - om det var på allvar: De flesta som är för 50/50 har redan den fördelningen själva... Det är inte i egen sak de behöver stöd... För det verkar nästan som du tror det... s Och en sak till. Läs snackreglerna innan du skriver nästa inlägg. Du gör ett par grava övertramp i ditt inlägg nämligen...

Alltså, ta inte i så du spricker!
Skrivet av Pallas
Du ska vara jävligt glad över feminister, för annars hade inte kvinnor haft rösträtt. Fast det är klart, några löjliga, karriärkåta fruntimmer som tvunget ville ha Regeringens hjälp att göra sig hörda i samhället behöver man ju inte ta hänsyn till.


räcker upp handen!
Skrivet av lisa+loke+freja
Här är en till som tänkt i samma banor. Dessutom har jag tänkt på rätten till långtidsamning...hur passar den in i "det nya föräldrasystemet". Det finns inte en chans att man skulle kunna amma i 1 år eller mer om man inte kunde vara hemma längre än prick 50% av föräldraledigheten. Och det rimmar ju rätt illa med alla råd och rön och rekommendationer om att amma länge. Om jag ser till mina första 7 månader med Loke (mitt första barn) så kunde jag inte ens gå under de månaderna. Pga foglossningskompliktioner så gick jag på kryckor. Dock vägrade fk att sjukskriva mig eftersom jag ju kunde amma mitt barn och då ansågs jag vara vårdare av barnet och således kunde jag inte bli sjukskriven, trots intyg från läkare. Om det hade varit hela min lagstadgade föräldraledighet så hade jag alltså helt missat den....under de här månaderna satt jag i soffan och ammade och grät av smärta....kul att kunna få den där "fina kontakten" som alla pratar om....min rumpa...jag kunde inte ens byta blöja på mitt eget barn eftersom jag inte kunde bära honom till skötbordet. Jag är starkt emot 50/50 delning. Jag tror inte på att tvinga människor till saker, allra minst till föräldraskap. Istället borde alla kvinnor få gå en kurs i hur man skaffar barn med rätt karl. Om det är en kille som vill ta ansvar så är det rätt, skaffar man barn med en som inte vill ha barn eller som inte är mogen - ja då kvittar det nog om det är tvångdelning - han kommer inte att ta ut nån ledighet iaf.

fast ska vi
Skrivet av carola
verkligen ha ett system som baserar sig enstaka individers möjlighet att dela lika? Din fk gjorde ju uppenbarligen fel och då anser jag att det viktigare att komma till rätta med de problemen än att behålla fp som den är idag. Jag kan inte se att en individuell föräldraledighet blir ett tvång, varför skulle det bli ett tvång om varje fördlrar hade egna dagar som de hade rätt att tillbringa med sina barn? Hur hade ni gjort om din man verkligen velat haft sina dagar kvar? om han verkligen hade velat skaffat sig en egen relation till sina barn, vad hade ni gjort då? hade hans önskan fått stå tillbaka för din?

japp!
Skrivet av lisa+loke+freja
Ja, jag tycker att vi ska ha ett system som grundar sig på individer. Det är av individer som samhället består och samhället borde således gagna individen. Om vi som individer inte får lov att själva bestämma över vår tid så kommer inte heller samhället att må bra... Det handlade inte så mycket om en önskan från min sida. När vi bestämde oss för att skaffa barn så gjorde vi det utifrån de regler som gällde då och om läget varit annorlunda (tex 50/50 delning)så hade vi kanske inte alls skaffat några barn...vi hade helt enkelt inte haft råd... Nu fixade det där med makens närvaro i hemmet rätt bra ändå eftersom han tog ut semester och var hemma rätt lång tid och tog hand om både mig, barn och hem :). Dessutom tar han ut dagar kontinuerligt nu och har förkortat sin arbetstid med 4 timmar i veckan för att kunna vara mer med barnen.


Men nu talar du väl ändå
Skrivet av Mrs Jane Doe
mot dig själv? ;o) "Ja, jag tycker att vi ska ha ett system som grundar sig på individer. Det är av individer som samhället består och samhället borde således gagna individen." Med en fördelning 50/50 är det ju just ner på individnivå vi hamnar och det är ju precis så du vill ha det, eller...? "Om vi som individer inte får lov att själva bestämma över vår tid så kommer inte heller samhället att må bra..." Det är ju just med en delning 50/50 som _individen_ själv får rätt att bestämma över _sin_ tid/_sina_ f-dagar - det är ju precis så du vill ha det, eller...? Naturligtvis utgår man från de regler som finns i "nuläget", men en ev delning av fp-uttaget kommer knappast att slå ner som en blixt från en klar himmel - det kommer att ta tid att få igenom och de som kommer att beröras av den kommer självklart att kunna planera inför det.

barnens dagar
Skrivet av lisa+loke+freja
Nej jag tycker inte att jag talar emot mig själv i mina resonemang. Att bestämma själv är att _helt_ förfoga över BARNETS dagar. Det är ju egentligen inte föräldrarnas dagar vi pratar om utan just barnets. Om det sedan är en man eller kvinna, en mamma eller en pappa som är hemma större delen av BARNETS dagar ska väl "samhället", "systemet" eller "staten" ge blanka fanken i. Det handlar om individer, människor, inte om män och kvinnor. Om en individ är mer lämpad eller vill mer eller helt enkelt förlorar minst ekonomiskt på att vara hemma längre än den andra föräldern så borde väl inte det vara nåt problem. Återigen; det är för BARNENS bästa, det är deras dagar och det är deras tid med föräldrarna. Gör inte barnens småbarnår till ett slagträ för feminism och jämnlikhet...Låt barnens bästa gå i första hand och låt föräldrarna bestämma själva vad som är bäst för deras barn...

Mrs Jane Doe ...
Skrivet av Antifeminist
Du skriver att 50-50 skulle vara individanpassat? Hur kan det vara det? Ta en familj där pappan blir arbetslös två månader efter barnets födsel. För att denna familj ska överleva väljer de att pappan ska vara hemma merparten av föräldraledigheten så att mamman kan jobba. Är 50-50 individanpassat för dem? Ska de gå i personlig konkurs pga en löjlig lagstiftning? Vem gagnas av det? Eller en familj där kvinnan oplanerat blir gravid och mannen studerar. De löser det med att kvinnan är hemma med barnet så mannen kan studera klart. Är 50-50 individanpassat för dem? Ska mannen behöva avbryta sina studier när kvinnan ändå vill och kan vara hemma hela året? Vad får mannen för hjälp sen att komma ifatt? Nej, en individanpassad föräldrarledighet är att intividerna själva har möjlighet att lägga upp och planera hur de vill ha det med sina barn, vem som ska vara ledig och när. Varken du eller jag ska ha med den saken att göra!


Till Antifeminist:
Skrivet av Mrs Jane Doe
Vet du, jag hade faktiskt tänkt svara på ditt inlägg, men sedan läste jag övriga inlägg och insåg att det helt enkelt inte är någon idé... Du lever i en värld (så verklighetsfrämmande...?) så långt ifrån min så det är inte sant och med tanke på dina övriga inlägg har du skyddlappar som sitter så hårt att de verkar fastvuxna... En fråga dock: Brukar din man även överlåta sina semesterdagardagar på dig? Äsch - du behöver inte ens svara, för jag tror ändå inte att du förstår vad jag menar...

Alltså, fy f-n..
Skrivet av Antifeminist
Vet du vad du skriver... -"Hur hade ni gjort om din man verkligen velat haft sina dagar kvar? om han verkligen hade velat skaffat sig en egen relation till sina barn, vad hade ni gjort då? hade hans önskan fått stå tillbaka för din?" Hon kunde inte gå, hon satt fast i soffan pga foglossning!!!!!!!!!!!! Skulle hon behöva gå tillbaka till arbetet med smärtor sittandes i rullstol för att lagen säger det? Skärpning!!! -"Jag kan inte se att en individuell föräldraledighet blir ett tvång, varför skulle det bli ett tvång om varje fördlrar hade egna dagar som de hade rätt att tillbringa med sina barn?" Vad kallar du individuell föräldraledighet? Att andra bestämmer över dig och din man hur ni ska dela er ledighet med ert barn? En lag där 5 månader ska gå till mamman, 5 månader till pappan och 3 månader att själva bestämma över är så långt ifrån individuellt det bara kan bli! Ge 13 månader gemensamt till båda föräldrarna och låt dem själva avgöra hur de vill göra. Då är föräldraledigheten individuell! Håller med Lisa. Kanske ni feminister borde gå en kurs hur man hittar en man som gladeligen tar lika ansvar hemma både för hem och familj. För det verkar uppenbarligen vara ert problem. Ni måste inskaffa lagar för att rätta till era egna misstag!!!!!

ledsen att
Skrivet av carola
göra dig besviken, men jag har en man som delar ansvaret och f-ledigheten och hemmets skötsel med mig. Och det gick alldeles utmärkt för oss att dela på f-ledigheten trots att vi båda studerade under tiden. Dessutom så har vi massa dagar kvar som gör att vi kan förlänga semestern och vara lediga längre kring jul. Hade lisa gått tillbaka till arbetet när hennes man skulle ta ut SINA föräldradagar så hade hon ganska säkert blivit sjukskriven från sitt arbete!


Carola...
Skrivet av Antifeminist
Lisa blev arbetslös! Så vilket arbete skulle hon gå tillbaka till? Skulle hon gå hemma och stämpla och pappan gå hemma på föräldrardagar? Tala om totalförlust för den familjen. Försök se verkligheten. Att ni löste det är ju jättebra. Vi har oxå löst det. Men det finns otaliga som kommer att förlora så mycket på att dela föräldraledigheten. Allt kretsar inte kring dig eller till de som lever med lika jobb och lika lön. Som sagt så tror jag inte att mer än 1% av vår befolkning har samma jobb och därmed lön. Vi är alla olika så respektera det.

"Antifeminist"
Skrivet av Mrs Jane Doe
Hur ska du ha det egentligen? Strax ovanför skriver du: "Allt kretsar inte kring dig..." Och tittar man en bit längre upp hittar man följade som du också skrivit: "Mitt liv, min familj, mina rättigheter och mina val." Hur ska du ha det egentligen - ingen annan ska få ha något att säga till om förutom du... Nej, jag kommer aldrig att begripa mig på ditt resonemang!!! Du skriver också: "Vad har du eller någon annan för rätt att lägga i hur jag vill leva och hur vi delar på vår föräldrarledighet." Naturligtvis får du leva precis hur du vill, men räkna då inte med att staten ska hjälpa till att finansiera ett cementerande av gamla ojämlika könskoller. Om det känns viktigt för er att leva "stenåldersliv" får ni gärna göra det, men, finansiera det då själva! Du verkar dessutom glömma att f-försäkringen är ett _erbjudande_ - take it or leave it - men om du väljer att utnyttja den får du också räkna med att följa de regler som finns bundna till den! Jag kallar mig iofs inte själv feminist (men funderar allvarligt på att börja göra det nu, för att Gud förbjude, inte råka bli sammankopplad med någon som tänker om du), lever i ett jämlikt förhållande, och är för 50/50, så ditt resonemang om att det bara är missnöjda, kuvade, trångsynta, ojämlika kvinnor som är för delning känns inte speciellt verklighetsanknytet (men oj, förlåt, nu såg jag ju till min egen situation och inte till din, mycket dumt av mig...) ler (och tänker: patetiskt...)

Mrs Jane Doe...
Skrivet av Antifeminist
Nej, du jag blandar inte ihop mina åsikter! Att jag skriver mitt liv eller mina val beror på att jag vill ha en öppen föräldrarförsäkring så att jag och alla andra kan göra precis vad som passar oss och vårt familjeliv. Du och den jag riktade mig till vill ju ha låsta dagar och då inkräktar ni på oss som inte vill. Om det fortsätter att vara som det är idag så har alla möljighet att planera sin egen individuella föräldrarledighet. Men om det blir låsta dagar så är det bara ett fåtal det funkar för. Det är inte rättvist. Alla borde väl ha rätten att göra som dom själva vill. Om du vill dela 50-50 med din partner är det väl inget som hindrar dig. Skulle vara din man i så fall, men då är det ju ditt problem, inte övrigas!!! Jag tycker visst, vilket många kanske inte förstått, att det bästa är att dela så mycket som möjligt på föräldrardagarna både för föräldrarna och för barnen. Men jag tycker inte att en lag om delad fl är bra. Det måste vara föräldrarnas eget val. Jag anser att det är min rättighet att tillsammans med min man själva betämma hur vår lägger upp vår fl. Det är det hela. Jag är inte imot att dela vare sig det gäller anvar för hus eller barn men det måste få vara föräldrarnas val hur man vill dela. Förstår du?


Antifeminist
Skrivet av Mrs Jane Doe
"Det måste vara föräldrarnas eget val. Jag anser att det är min rättighet att tillsammans med min man själva betämma hur vår lägger upp vår fl." Alltså, du och din partner får gärna dela er föräldraledighet precis hur ni vill, men i så fall tycker jag ni ska ta och finansiera det på egen hand och inte låta staten göra det åt er!

Det mesta går om
Skrivet av Mrs Jane Doe
man är villig att försöka - & nu talar jag om långtidsamningen (det övriga är olyckligt och borde inte ha varit så). Jag och maken har inte rört varandras dagar ännu - jag har tagit ut ca 150 och maken ca 100 dagar och jag ammade tills vår dotter var drygt 1 år (och själv inte längre ville) - idag är hon 21 månader och har precis börjat dagis (och vi har alltså rätt många dagar kvar). Vi har löst det genom att bl a spara undan till en hyfsad buffert i förväg och således kunna ta ut få dagar under första året samt varva f-ledighet med deltidsjobb, m m. Nu menar jag inte att alla är som vi och kan lägga upp sin f-ledighet på samma sätt, men vill gärna visa att det finns andra sätt (som dessutom uppenbarligen fungerar ;o) Att jag är för delning 50/50 är nog ganska uppenbart.

inget jobb
Skrivet av lisa+loke+freja
Jag har ju tyvärr inget jobb att gå tillbaks till eftersom det företag jag arbetade för gick i konkurs när jag var föräldraledig med Loke. Därför bestämde vi oss för att skaffa barn tätt istället och sen när Freja börjar på dagis så ska jag börja jobba. Reglerna och förlagen till regler utgår hela tiden från att man jobbar, och att man är hel eller deltidsanställd. Jag är varken eller och har inte varit på mycket länge, jag har arbetat som projektanställd och då har man tyvärr inte samma trygghet i SGI och annat. Vi sparade också undan pengar under graviditeten, naturligtvis. Jag får inte ut mer än 4000 från fk så det är inget man lever loppan på precis. Det är inte riktigt det det handlar om, för mig handlar det om en valfrihet som familj, att vi faktiskt kan ta ansvar för oss själva efter våra förutsättningar. Jag tycker självklart att man ska försöka få pappor att vara hemma i större utstäckning men jag tycker att det är fel väg att gå med öronmärkta dagar.


men det går ju
Skrivet av mysan med Flisan
visst att långtidsamma och dela 50/50, varför skulle det inte göra det? OM man nu ska följa dessa kriterier så får man väl helamma i 6 månader , sedan ska man ju ändå börja kompletera med annan mat. Man kan ju långtidsamma genom att amma morgon och kväll och även på natten för den delen. Det inkräktar ju inte. Jag kan tycka att ha långstidsmaning som skäl till att inte vilja dela 50/50 är fel, det finns inga hinder för amningen och fortfarande dela lika. Om man är sjuk när man väntat barn så ska man vara föräldrarledig självklart. Om man får väl försöka spara lite pengar innan om de ekonomiska kostnaderna nu är så stora. Man har trots alltt nio månader på sig att göra detta och även lite till om barnet är planerat. Sen att välja rätt karl som är hemma, ja för mig var det en självklarhet. Om min man inte hade velat vara hemma med vårt barn skulle jag inte skaffat barn med honom, punkt slut. Jag är glad att han krävde sin rätt, annars hade jag inte haft samma respekt för honom som jag har idag.

spara undan
Skrivet av lisa+loke+freja
Självklart sparade vi undan pengar under graviditeten. Men tyvärr räcker inte de pengarna hur länge som helst :). Eftersom jag arbetade projektanställt tidigare så hade jag ingen säker inkomst varje månad, det skiftade väldigt. Sen blev jag arbetslös under föräldraledigheten då företaget gick i konkurs. Så när min föräldraledighet för Loke var slut så blev jag arbetslös igen - och gravid :), inte mycket chans man hade på arbetsmarknaden där inte...på arbetsförmedlingen bara log de åt mig och sa att jag skulle höra av mig när jag fått mitt barn.... Jag har yttersta respekt för min man. Inte för att han "kräver" sina dagar utan för att han ser oss som en enhet - som en familj - att han inte bara ser till "sin rätt" till dagar utan att han ser till vad som blir bäst för barnen, mig och han själv. Om det sen är att överlåta en del av dagarna till mig eller om det blir så att han kommer att vara hemma ett tag när jag börjar plugga det vet jag inte än...vi får väl se. Vi snålar så gott det går med dagar men tyvärr är ju systemet sånt att efter barnet är 1 år så måste jag ta ut 5 dagar i veckan om jag vill behålla min SGI - och om jag skulle ta ut dagar som jag gör nu så hade min nya SGI hamnat under minsta beloppet och det hade vi tyvärr inte klarat oss på.

Inte en chans?
Skrivet av AnnaX
Själv ammade jag första barnet drygt 1 år (hemma drygt 6 mån) och det andra i närmare 2 år (iofs hemma 9 mån, men hade kunnat börja jobba ett par månader tidigare om det hade krävts). Det går om man vill och är instäld på det från början. Amning behöver inte betyda 24 timmars tillgång till brösten för större barn. Vad det gäller din uteblivna sjukskrivning är det i mina ögon självklart att fk gjorde fel. Det har ingenting med fördelningen av föräldrapenningen att göra.


hej!
Skrivet av lisa+loke+freja
Nä, min sjukskrivningshistoria har inte med föräldraförsäkringen att göra i sig. Men om det hade varit 50/50 delning av dagarna så hade jag "slösat bort" min föräldraledighet med att sitta och ha ont och inte alls kunna få den där fina kontakten med mitt barn... Ja, det är ett individuellt fall...men ett fall bland många olika scenarion som kan bli tokiga i en 50/50 delning.

men om det nu är så
Skrivet av carola
att kvinnor inte kan få en så fin kontakt med barnen om de inte är hemma hela föräldraledighete så undrar jag hur ni kan mena att er man har så fin kontakt med barnen? Vad är det som gör att manenn lyckas med det men inte kvinnan? i din situation hade jag låtit mannen tagit fp och valt att återgå till arbete, då hade du säkerligen blivit sjukskriven från arbeet och både du och din man hade kunnat vara hemma.

carola
Skrivet av lisa+loke+freja
Om du hade läst mina inlägg i den här diskussionen så hade du också vetat att jag inte hade nåt jobb att gå tillbaks till och bli sjukskriven ifrån. Och har du försökt bli sjukskriven som arbetssökande nån gång? Om det är svårt att få igenom en sjukskrivning som anställd så kan jag säga att det är smått omöjligt att få igenom den som arbetssökande....och dessutom skulle jag ju inte kunna stå till arbetsmarknadens förfogande redan ett par veckor efter min förlossning, vem fanken skulle vilja anställa en nyförlöst kvinna som inte kan gå pga foglossning? Alltså skulle min a-kassa kunna säga att jag inte får nån ersättning och jag skulle bli vägrad sjukskrivning...hur bra hade det varit...?framförallt hade det knäckt mitt självförtroende bra mycket mer än så som vi löste situationen nu. När jag i mitt inlägg pratar om "den fina kontakten" så var det med en ironisk ton, detta för att det ständigt talas om hur viktigt det är med kontaken med barnet för pappan den första tiden. För mig är det första klassens skitsnack - kärlek är inget som infinner sig direkt och jag kan ärligen säga att det dröjde ett bra tag innan jag verkligen _älskade_ mitt barn - nu älskar jag mina barn så att det gör ont...men för mig var det ingen omedelbar känsla...snarare så att när den första spädbarnstiden (typ 6 första månaderna) var över - DÅ började jag älska mitt barn - då hade det lilla ät och bajspaketet blivit en individ!! :D Jag menar inte att jag inte skulle haft bra kontakt med mitt barn om jag inte hade fått pengar från försäkringskassan för att vara hemma. Jag skulle ju varit hemma ändå eftersom jag är arbetslös och dessutom var sjuk ganska länge.


till lisa
Skrivet av Pallas
alla dina argument mot individualiserad FP handlar om att det inte hade gått för DIG. De problem ni hade grundar sig på att sjukskrivningscirkusen är helt ohållbar, inte på att det skulle bli fel med delad FP... Och när det gäller amningen verkar du mest ha bestämt dig att det inte går att kombinera, eftersom alla intyganden på att det går avfärdas med att det aldrig hade funkat för DIG. Jag har full förståelse för er situation. Vi skulle också drabbas hårt ekonomiskt av delad FP, och jag var sjuk länge efter förlossningen, men jag försöker se till det stora hela i samhället och är därför FÖR en individualisering. Det är ju inte så att vi skulle hamna på gatan och svälta ihjäl, men vi skulle kanske vara tvugna att bo billigare och göra en massa materiella uppoffringar, men jag tycker att det är värt det för att barnen så få en trygg uppväxt med BÅDA föräldrarna. Det mäts inte i materiella ting som hus, hästar eller utlandssemestrar.

sjukskrivning och arbetslöshet
Skrivet av Helena
Du har fel även på den punkten, Lisa - det finns MASSOR av arbetslösa som blir sjukskrivna när deras a-kassedagar/åtgärder är slut. Det är ett stort problem för statskassan, jag vet inte varifrån du hämtar dina uppgifter, men de härrör kanske från din enskilda situation? Eller från grannen kanske? För du verkar inte kunna resonera över din egen horisont alls.

carola !
Skrivet av lisa+loke+freja
Självklart grundar jag mina åsikter på mina erfarenheter. Så fungerar det mesta här i livet, man skaffar sig åsikter om både folk och system utifrån hur man blivit bemött eller fått hjälp eller hur man tycker att det funkar. Så fungerar ju tom sveriges politik :), jag kan inte se nåt fel med det... Ang att drabbas ekonomiskt av 50/50: Vi hade nog inte skaffat barn om det varit tvång på dagarna. Vi har redan gjort massor av materiella uppoffringar för att kunna leva ihop där vi gör. Vi bor billigt, kör gammal bil (80-tal :)), åker inte på semester, lägger pengar och semester på att renovera vårt hus (som är från 1800-talet). Vi går inte ut och äter och festar särskilt mycket och vi är inga materiella typer med senaste stereon och tvn... Således finns det ingen marginal att ta av i rena nedskärningar i ekonomin. Jag klagar absolut inte! Tvärtom! Jag tycker att jag har ett oerhört rikt liv och jag får leva ihop med min allra bästa vän - min man! MEN, om systemet hade sett annorlunda ut så hade vi faktiskt inte haft råd...och vi defintivt inte haft råd att ha två barn... Jag tror på inget sätt att vi är unika, jag tror tvärtom att det är riktigt många som faktiskt har det ännu tajtare ekonomiskt än vad vi har. Samhällsansvar: Samhället består av individer och om det finns många som kommer att drabbas negativt av en sån här delning så borde väl förespråkarna för 50/50 se detta och kanske tänka i nya banor....


Helena!
Skrivet av lisa+loke+freja
Slå upp ordet empati och försök lära dig lite av det. Ja, jag utgår ifrån min egen situation och från de situationer jag hört talas om. Däremot fabulerar jag inte om en värld som jag inget vet om, jag gör inte antaganden om att så är det säkert här i samhället...jag utgår från de fakta jag har och de är från mig och mina vänner. Många härinne snackar en massa dynga om hur det är och hur synen på kvinnor är, men de har inga belägg för vad de snackar om. KÄLLKRITIK!

??
Skrivet av Helena
Det där förstod jag inget alls av, sorry. Vill du förklara lite mer? Och vad menar du med din barska uppmaning till KÄLLKRITIK?

helena/källkritik
Skrivet av lisa+loke+freja
ang källkritik se mitt inlägg längst upp på sidan. Ang empati; du ironiserar över att jag tar min personliga erfarenhet som utgång för mitt resonemang. Kan du inte se att jag är en i mängden av fall som inte passar in i mall 1A för 50/50 delningen. Kan du inte sätta dig in i hur det skulle vara för alla de människor som skulle "drabbas" av ett sådant system. Att se utanför sin egen lilla sfär innebär även att man kan titta ner från de stora sammanhangen och se de små männikorna och faktiskt bry sig om vad som händer med dem. jämnlikhet, javisst, men inte till vilket pris som helst!!! Priset för den här jämnlikheten kommer att drabba kvinnor!!!


Ja...
Skrivet av Helena
... du har rätt i att många kvinnor skulle känna sig drabbade - så är det vid stora förändringar, vad det än gäller. Men jag tänker framåt när det gäller detta, på vinsterna för kommande generationer föräldrar. Jag är övertygad om att individuell ff är en av nycklarna mot ett mera fritt yrkesliv och att det kommer att ge både kvinnor män tillgång till större del av sin kompetens.

Också ang. amningen
Skrivet av Fru Marmelad
Jag ammade i nästan två år och började jobba när dottern var 8 månader :-).

amning
Skrivet av lisa+loke+freja
Jo, det kanske funkade för dig. Men för mig hade det absolut inte funkat. Eller snarare inte för mitt barn ;). Jag hade en son som åt en gång i timmen annars blev han tokig. Säkert berodde det på att jag var sjuk under hans första halvår och det enda jag kunde göra för att trösta (kunde inte gå och vagga och vyssa) var att mata. Detta ledde till att mina bröst blev sprängfyllda på 2 timmar. För mig hade det varit oerhört psykiskt jobbigt att veta att sonen gallskrek hemma och mina bröst höll på att sprängas :). Så återigen, för en individ fungerar det utmärkt och för en annan funkar det inte alls. Tänk också på alla som har problem med amning...stressen att behöva pumpa ut för att åka till jobb...jag vet många som mår mycket mycket dåligt över att inte ha klarat av att amma - tänk att behöva sluta för att man inte har råd...


Problemet i just ditt fall...
Skrivet av Fru Marmelad
...har ju defintivt att göra med att du var SJUK första tiden. Du skulle blivit sjukskriven helt enkelt.

japp
Skrivet av lisa+loke+freja
i mitt falll berodde det på att jag var sjuk. MEN jag tror inte att jag är ensam om att få komplikationer efter en förlossning...tror du?

Nej
Skrivet av Fru Marmelad
Men är man sjuk ska man naturligtvis sjukskrivas. Att inte dela 50/50 löser inte problemet liksom för det är ju av en helt annan art: sjuka personer sjuksrivs inte.


Amning
Skrivet av Johanna
Du har rätt att gå ifrån arbetet för att amma.

fast...
Skrivet av lisa+loke+freja
...om man som vi bor på landet och har minst 1,5 mil till närmsta stad där man kan få jobb så blir det nog rätt svårt att gå ifrån för att amma :D.

Det beror väl på
Skrivet av Johanna
inställningen om man vill lösa det eller inte. Pappan kan ju också komma till arbetsplatsen med barnet.


Fantasi
Skrivet av Omnia
Fast man behöver ju inte vara hemma sina månader i sträck. Ner till 1/4 dagar kan man pussla om man vill. Så är man mycket dålig efter en förlossning bör man sjukskrivas och då sparar man dagar.(Det funkar inte idag, men å andra sidan är ju hela 50/50 resonemanget teoretiskt.) Vid en någorlunda "normal" förlossning bör man ju kunna dela på dagarna redan efter nån månad. Att "låta" mannen vara hemma kortare tid bara för man själv vill vara med om de roliga perioderna är väl inte så schysst? Då kanske man borde spara pengar innan så båda kan vara hemma och upppleva leenden, kryp och steg.

Nej
Skrivet av Helena
Jag tänker inte som du. Jag tänker att det finns många varianter att dela dessa sex månader och att ingen av föräldrarna måste göra hela sin period med sju dagar i veckan i ett svep. Så ser ju inte uttaget ut idag så varför skulle det göra det vid 50/50. Jag kan förstås se att jag som gärna ammar och det så länge det går, skulle vara hemma mer den första tiden, kanske de första 10 månaderna med utdragen peng. Sen kanske vi skulle dela tiden ett tag och sen kunde pappan ta över medan jag fick ägna mig åt jobbet utan att änglas över att dagis måste klaffa till hundra procent från dag 1. Jag skulle också önska att människor stod upp för sina val och sina önskemål och kunde bestämma själva - fast då skulle fler fäder jobba deltid och vara hemma mer, det är jag övertygad om, och fler kvinnor skulle tillstå att de inte var mer roade än den traditionelle mannen av att gå hemma med barn. Så ser det inte ut idag och då tycker jag inte staten ska fortsätta sponsra den sortens snedfördelning. Nya vindar alltså!

Varför...
Skrivet av Johanna
fokuserar alla på sex månader var. Det är 13 månader och många väljer redan idag att dra ut på dessa månader till 18 månader. Varför ska man plötsligt inte kunna göra det? Och det finns mängder med alternativ. Jag började jobba när min lilla var tre veckor gammal (egentligen på BB när jag fick ett jobbsamtal). När hon var fem månader jobbade jag 50% och när hon var sex månader 62,5 procent. Sen har jag jobbat 100% för att nu gå ner till 90%. Och en sak till, jag är VD för ett bolag med två ytterligare anställda och vi gick inte i konkurs för det. Det handlar om planering och delegering. Men det är konstigt att så fort det gäller männens arbeten så g å r det inte. Jag blir så trött...Och jo just det ja, jag ammade också när jag arbetade.

Mer tankar runt 50-50 delningen

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information