Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

När han ställer ultimatum??

Skrivet av Han vinner som vanligt
han har fast jobb och jag är arbetslös. Vi har beviljats ett lån på 70 000 till en bil, jag är alltså medsökande.
Jag ville ha ett märke mer än något annat, ett märke vi verkligen skulle ha nytta av och som jag önskat mig i flera år. han satte tvärstopp, en sån bil ville han inte köra.
Han hade själv ett favoritmärke, som han också önskat sig i många år - tyvärr inte alls lika andvändbart för familjen men inte hller helt odugligt.
Efter mycket sorg accepterade jag och började titta runt efter alternativ. Jag föll för två andra märken, kollade upp dem, lärde mig gilla dem, om än inte alls som mitt första bilval.. Allt för att kompromissa. Nu hade ju jag gett upp min dröm för hans skull, och hoppades att han skulle göra detsamma för mig. Att vi alltså kunde välja nåt tillsammans, som båda ville ha.
Nu ska vi åka och titta på en bil snart. En sån han velat ha hela tiden. Köper vi ingen sån, ska vi ingen bil köpa alls säger han.
Och visst kunde jag vägrat skriva på lånet, men saken är den att den bil vi har brakar ihop för gott snart och vi kan omöjligt vara utan bil.

Försöker nu se fram mot att köpa en bil jag aldrig velat ha, som vi inte kommer ha särskilt stor användning för osv..

Känner mig ledsen, sviken och kränkt. Jag ska betala på hans bil känns det som, trots att det är jag som kommer använda den mest. Ändå har jag inget att säga till om.
Vill egentligen inte ens åka och titta på den.
Svar på tråden: När han ställer ultimatum??

Är du medbetalande?

Skrivet av  G
Gör då klart för honom att du inte tänker vara medbetalande såvida du inte är nöjd med valet.

Skulle jag gissa så ser det ut såhär:
Nu kommer han att tro (intala sig) att du är nöjd eftersom du har gett upp striden och kommer vara helt obekymrad om dina tankar eftersom saken är utagerad (enligt honom).

Vill ha driva sin vilja igenom får han betala hela själv. Kompromissar ni kan ni dela. Ge inte upp!

För risken är, att om det brakar mellan er så står du där med ett lån du inte kan betala för en bil du inte vill ha. Ingen höjdare.

Så stå på dig - det kostar på i både självförtroende men tänk också på att det inte är enbart du som står för den goda relationen i ert förhållande.

Lycka till!
 

Om din åsikt inte betyder något

Skrivet av  AnnaMaria
och det verkar den ju sannerligen inte göra i det här fallet!
Då ska inte dina pengar he ller spela någon roll!

Får du inte var amed och bestämma, så får han allt betala bilensjälv!¨
Eftersom min och sambons privatekonomi ser väldigt olika ut, har HAN köpt en bil som vi båda kände att vi ville ha och hade nytta av (han hade en annan förut som var väldigt bra, men jag KUNDE bara inte köra den, den kändes liksom "två nummer för stor") och i stället är jag med och betalar ALLT annat: bensin, föräkringar, skatt, reparationer etc.

STÅ PÅ DEJ:
inte ska NI köpa en bil som HAN valt enväldigt, då är det inget gemensamt köp, utan han får vackert betala själv.
Vem av er ska förresten stå som ägare till bilen? Det går ju inte att stå båda. Ni tjänar nästan garanterat på att bilen står i ditt namn eftersom försäkringar brukar vara billigare för kvinnor!
 

VÄX UPP!!!

Skrivet av  Antifeminist
Är det sånt här ni feminster tjafsar om?
Vad har det för betydelse vilket bilmärke man har på bilen. Herregud, det är ju löjligt...

Väx upp och lär dig fokusera på viktigare saker.

Har du aldrig hört ordspråket: Retar man sig på saker som är små är man inte större än så!!!!!
 

Hehe

Skrivet av  Pallas
undrar vem det är som retar sig?

Jag skulle också bli sur om jag inte fick ha det minsta ord med i laget om vilken bil _jag skulle köra_ då jag dessutom förväntades vara med och betala för den...

Vad vet vi om huruvida trådskaparen är feminist, förresten? Står det någonstans?
 

Jag undrar...

Skrivet av  Antifeminist
...om din man har fått bestämma hur ni ska inreda ert hem.
Enligt undersökningar visar det nämligen att 95% av hemmet inreds både vad gäller möber och färger av kvinnor.

Och det beror säkerligen inte på att de tvingas utan pga av att de vill.

Men skit samma.
Ska ni diskutera jämställdhet gör det då med saker som är viktiga. Att välja bilmärke eller färg på halltapeten är fjantiga sakar att över huvud taget lägga energi på.

Så ja...VÄX UPP!!!
 

Ärligt talat...

Skrivet av  Mrs Jane Doe
är du "Antifeminist" sann, eller...

Om du verkligen inte kan se problemet som ligger i "Han vinner som vanligt":s inlägg så bevisar det bara att du har en väldigt märklig syn på vad som är viktigt att fokusera på...

Äsch, som sagt, varför bemödar jag mig överhuvudtaget med att kommentera dina inlägg el ens bry mig om dem...?
 

Eftersom du frågar

Skrivet av  Pallas
så råkar det faktiskt vara min man som har inrett och valt våra möbler till största del eftersom jag är helt jävla urusel på inredning och stil medan han gillar det och har bra smak som jag också gillar. Vi har givitvis samrått och delat på kostnaden, men han har engagerat sig mer än jag.

Jag tror säkert att många kvinnor vill inreda sin ahallar, men jag tror att majoriteten aldrig har funderat på hur det kommer sig att det är 95% (din uppgift) av kvinnorna som av en outgrundlig slump gillar heminredning. Det kanske är nåt biologiskt. *ironi*

 

*ler brett*

Skrivet av  ES
Och med din egen logik borde du ta dig en funderare på vad du själv retar upp dig på... *s*
 

ES...

Skrivet av  Antifeminist
Vad som retar mig är att ni feminister vill straffa oss andra som är vuxna nog att ta hand om våra liv själva.

Jag fattar inte hur ni kan tycka synd om tjejen som alltid anser att hennes man vinner som vanligt.
Herregud, det är väl hennes eget val om hon vill leva med en sån person och tydligen så svag i sig själv att hon inte kan skapa en förändring.
Detta handlar inte om jämställdhet, utan om ren och skär idioti.
Som jag ser det har hon två val; Antingen lämnar hon gubben eller slår näven i bordet.
Man kan inte sitta och tycka synd om sig själv för att man inte har någon talan i sitt förhållande.
Så som sagt, antingen skaffar hon säg talan eller lämnar hon sin partner. Vari ligger svårigheten idet?
 

Med din logik...

Skrivet av  Helena
... är fattigdom och socialt lidande också individens fel och ansvar att förändra. Varför stannar vuxna människor kvar i misär och skit? Varför tar inte de massorna i t.ex. USA som lever under fattigdomsgränsen helt enkelt och rycker upp sig?

Det är skrämmande med resonemang som dina för de avspeglar en total brist på förståelse för andra människors livssituation. Ett förakt för svaghet som är hemskt att se.

 

jahaja...

Skrivet av  ES
..."Ni feminister"... Är vi där nu igen...

De enda som svarat har skrivit att hon bör slå näven i bordet. Hur du tolkat in allt annat vete tusan.
Själv uttalade jag mig inte i sakfrågan.
"Ni feminister..." *s*
Bunta ihop oss bara och tillskriv sedan en massa åsikter uti det blå. Känner igen det där...

Vad jag reagerade på var att du ansåg att skribentens problem var futtiga och fåniga att reta upp sig på. Medans du själv retar upp dig över detta lilla till den milda grad att du skriker "väx upp". Så det där med att vara liten för att man retar sig på små saker kanske du bör fundera lite närmare på... *s*
 

Socialdarwinism

Skrivet av  Pallas
är inte min favvoinriktning...
 

Då får man titta

Skrivet av  Johanna
på dig i mikroskop då...
 

Artiklar från Familjeliv