Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Jämlikhet och relationer

Skrivet av maria65a
När jag tittar mig omkring i bekantskapskretsen så ser jag två typer av relationer; dom som är jämlika dvs delar föräldraledighet och hemarbete och den andra typen av relation där kvinnan trots att hon arbetar heltid sköter hemmet och barnen till 100%.

Det märkliga är att vi som anser oss vara jämlika skiljer oss efter ett tag eller har det mer bråkigt hemma medan dom som har ett mer traditionellt förhållande fortsätter att leva ihop och verkar inte utåtsett (eller inga som man beklagar sig över) ha några större konflikter hemma.

Är det lättare att klara relationer om man behåller gamla traditionella mönster? Ibland så undrar jag...
Svar på tråden: Jämlikhet och relationer

Svårare att vara jämlik!

Skrivet av  Elanor
Yes! Det är mycket svårare att leva jämlikt! Tänk dig själv om du är på en arbetsplats där det är exakt förutbestämt vad var och en ska göra. Jätteskönt, inga konflikter. Möjligen kan det bli lite enahanda och trist. Tänk dig sen en arbetsplats där alla ska dela på alla sysslor. Fatta vilka mängder möten som går till att definiera vilka sysslor det är frågan om, hur de ska utföras och vem som ska utföra dem...

Undra på att man emellanåt storknar i sina försök att leva jämställt. Men du - det är värt det!
 

*s*

Skrivet av  maria65a
Ja då blir det som hemma hos oss, troligtvis inget gjort eftersom vi haft möten och förhandlat hela tiden *s*
Men enhanda och trist kan oxå vara tryggt.

 

Jag tror...

Skrivet av  Emma m familj
snarare att det i så fall beror på att en kvinna som accepterar att jobba heltid och dessutom sköta 100% av hemmet och barnen, hon är så mycket dörrmatta så det blir liksom inga konflikter. Hon gör som han vill. Eller så är det så att om man lever i gamla traditionella mönster så hör det väl till att man vill att allt skall verka bra utåt, perfekta familjen alltså.

Sen behöver ju konflikter i sig inte vara negativt. Bara man löser dem på ett bra sätt.
 

Jaa du

Skrivet av  Lingling
Vet inte om jag märkt att de "jämställda" skulle skilja sig mer - men jag tror att det är slitigare, mer tidskrävande, beror av mkt bättre kommunikationer. Oma man har en klar och tydlig arbetsfördelning i familjen behöver man ägna mindre tid åt att diskutera vem som gör vad och det blir färre missförstånd om vem som skulle gjort vad - mao på ett sätt enklare och mindre "tjafs". Tjafs skriver jag för att många lever med stress och tidsbrist så att hela grejen med att kommunicera om hemarbetet nog lätt kan gå över i tjafs och gräl om inte relationen är stark. Besvikelsen kan nog också bli stor när ambitionen är att det ska vara lika mkt för bägge och (oftast kvinnan) märker att det inte riktigt blir så.

Min 50-öring - som inte är avsedd att vara argument för ngtdera sättet.
 

Men...

Skrivet av  Helena
... statistiken (den förhatliga *s*) visar ju tvärtom - att familjer där pappan t.ex. tagit ut en stor del av föräldraledigheten (och därmed även är rätt benägen att dela även annat arbete får vi förmoda) har en lägre skilsmässofrekvens.

Å andra sidan tror jag att familjer/par med mycket traditionell arbetsfördelning mycket väl kan hålla ihop familjen länge - så länge mannen vill det, vill säga. Ofta har kvinnan i ett sånt förhållande varken så mycket tid, ork eller eget *"go" för att orka bryta sig loss en otillfredsställande tillvaro. Eller så är den riktigt tillfredsställande så länge barnen bor hemma och utgör universums existens. Det är inte ovanligt med skilsmässor på äldre dar.
 

stor poäng

Skrivet av  lisa+loke+freja
Jag tror att du har en stor poäng i det där med att det funkar så länge barnen bor hemma.
Jag tror att det är direkt livsfarligt för såväl självkänsla som förhållande att inte ha en egen vilja, egen tid och andra intressen och göromål än barnen.
Även om man väljer att vara hemma länge med barnen (man eller kvinna) så tror jag att det är viktigt att ha en utbildning som man kan ha att falla tillbaks på när man är "klar" med att vara hemma. Det blir trots allt ganska många år i arbetslivet även om man varit hemma i 6-7 år...och med den politik som sverige för just nu så kommer väl vår pensionsålder gå upp mot 75 år ;).
 

Men jag skulle säga att

Skrivet av  PBSthlm
utbildning är en färskvara och att som arbetsmarknaden ser ut och förväntas se ut så är nog 6-7 år nog för att man skall vara körd. Jämför med nyutexade inom IT som inte fick jobb direkt, många får inget jobb fastän det vänder.
 

IT

Skrivet av  lisa+loke+freja
här har du en i IT-branschen.
Visst, chansen att få ett jobb minskar med tiden efter att man gått ut skolan. MEN det funkar faktiskt att hålla sig uppdaterad och gå påbyggnadskurser och pula hemmma så att man hänger med...det är en intressefråga.
Själv är jag webutvecklare och maken jobbar med samma sak, så för mig ingår det i min vardag att diskutera script och programmering ;).

Självklart kan man inte sätta sig i 6 år och såsa och sen tro att man är state of the art, men på många arbetsplatser är det inte heller det allra allra senaste som efterfrågas, snarare är det företagsspecifik programvara eller verktyg och de kräver ofta baskunskaper i ett antal programmeringsspråk och sen en del intern undervisning om hur just de systemen funkar.

Jag tror inte att min utbildning är förgäves, jag har haft mycket nytta av den även under min mammaledighet :). Och jag tror nog att den kommer mig till gagn även i framtiden när jag söker jobb, även om jag tänkt att plugga inom ett annat område - korskunskaper är aldrig fel och just IT är ju lätt att applicera inom de flesta yrken.
 

Du glömde

Skrivet av  mamma till 3
oss. Vi delade inte föräldraledigheten lika alls. Jag var hemma hela tiden. Nu när barnen är större delar vi så mycket vi kan på det som görs hemma. Vi bråkar egentligen aldrig om vem som ska göra vad hemma och jag ser absolut ingen skilsmässa i antågande. Vi kämpar på tillsammans, skit samma vem som gör vad, bara det blir gjort.
 

Artiklar från Familjeliv