jämlikt och rättvist?

jämlikt och rättvist?
Skrivet av	/fru/mamma/individ/
Jag är förvirrad. I debatten nedan diskuteras jämlikhet genom att dela på alla sysslor. Att uppdelning av sysslor leder till enkelspåriga barn. Det pratas om att det inte gäller millimeterrättvisa men ändå sägs det i nästa andetag att det är väl helt rimligt att man diskar lika många gånger var. Ok, min man lagar all mat här hemma. Detta för att jag mår illa av att steka kött och kan inte äta när jag stått och hängt över spisen i en halvtimme. Så för att jag ska kunna må bra så lagar han maten. Jag kan förvisso laga mat och jag bakar gärna (all mat som ska in i ugnen fixar jag också att laga.). Ska då vår lösning göra att våra barn blir enkelspåriga bara för att jag ska slippa kräkas....????? Maken å andra sidan hatar att bädda om sängen med rena sängkläder. Ska han då plåga sig att göra detta varannan gång (och jag måste isåfall tjata på honom rätt många gånger innan det blir gjort) bara för att uppnå jämlikhet? För mig är det snarare en rätt meditativ syssla då jag kan stänga av hjärnan och bara stå och pyssla med kuddar och täcken...dessutom har vi olika krav på hur ofta man ska byta lakan...ska vi då gräla om hur ofta man ska byta och vem som ska byta bara för att våra barn inte ska bli enkelspåriga? Det är ju knappast så att maken inte kan byta sängkläder, han är fullt kapabel till det. Jag tror att det handlar om att leva med en partner som kompletterar mig som person. En som är villig att ta sig an uppgifter som han/hon är bra på och samtidigt göra en del bara för att man måste. Att hjälpas åt är en självklarhet, men jag tror inte att man måste göra allt - hälften av gångerna. Det känns som om det skulle ge upphov till fler gräl och jag tror inte att ett förhållande mår bra när små vardagsting tär på det hela tiden... Låt oss alla vara olika individer och acceptera även oss som inte går under den gängse normen för jämställdhet - vem har satt upp den förresten?
Svar på tråden: jämlikt och rättvist?

Jag är så innerligt tacksam
Skrivet av Zoégas
att maken tar sig an att rensa vattenlåset i handfatet och avloppet under badkaret (ja jag vet att det är mitt fel då jag är långhårig) då jag får kväljningar av bara tanken. En "manlig" syssla som jag helst aldrig vill göra, men som du säger: du vill helst slippa laga maten men bäddar gärna. Alla sysslor som behöver göras i ett hem ska ju göras och huvudsaken att de blir gjorda, tycker jag. Som du säger, att tjafsa in absurdum över vem som gör vad utifrån kön istället för andra egenskaper istället, det blir bara en never-ending-story.

:)
Skrivet av Omnia
Jag har alltid trott av rensa avloppet är en kvinnlig syssla, se där vad ens omgiving påverkar. =)


Jag tycker det är ururkigt =(
Skrivet av Zoégas
Det får han gärna göra, så kan jag trava ved eller nåt :)

Du missar poängen helt, tyvärr
Skrivet av Pallas
Det handlar inte om millimeterrättvisa, det har du rätt i att jag säger, men sen drar du en felaktig slutsats att jag tycker att alla ska diska lika många gånger var. Det är rimligt att dela på disken _om_båda_tycker_det_är_lika_tråkigt_att_diska! Gillar den ena att dammsuga och den andra att laga mat så är väl det fine! Problemen uppstår när den uppgifternas arbetsbörda blir så skev att den ena parten inte trivs. Vad ska man göra då? Vad är det som är rimligt då? Det tror jag är den springande punkten. Du behöver inte leta särskilt länge på snacken för att ramla över drösar med kvinnor som är helt överlastade med hemarbete, totalansvar för barnen och ofta också deltidsjobb. De har problem. Om du diskar och din man steker kött är egalt. Hur ska det bli bättre för de som INTE är överens?

såhär kanske...
Skrivet av /fru/mamma/individ/
Jag hade INTE löst det problemet genom att diska (tex) varannan gång. Jag är övertygad om att det kommer att ställa till problem. Om den vars tur det är att diska struntar i det och glömmer hela tiden så blir det ju tjafs likväl... Jag är fortfarande för en uppdelning av sysslor; om jag tar disken så tar du tvätten...om det är en person som har ansvar så kan man inte heller skylla ifrån sig och säga att man trodde att det var den andres tur eller att jag har minsann tagit det tre gånger i rad eller så. Sen är det ju självklart att man kan gå in på varandras ansvarsområden och hjälpa till om det behövs eller om man känner för det. I vår familj hade INTE varannangångsprincipen fungerat överhuvudtaget då maken har ett minne som en höna;)...det skulle sluta med att jag mådde dåligt för att jag behövde påminna att det är hans tur att göra grejer. Däremot funkar det bra med fasta rutiner, där man vet vad som förväntas av en och så blir det bonus när man gör mer - vilket gäller både för mig och maken.


Varför blir det tjafs då?
Skrivet av Elanor
Kanske för att den ene parten inte tar sin del av ansvaret?

inte vet jag
Skrivet av /fru/mamma/individ/
varför det blir tjafs. Hos vem blir det tjafs? Blir det mindre tjafs om en part inte gör sin halva av disken? Jag förstår faktiskt inte skillnaden. Summan av uppgifter är konstant och om man bara delar dem lika mellan sig så kan det väl kvitta om det är varannan gång eller om man har 10 ansvarsområden som man delar upp 5 åt varje part...eller?

Ansvar?
Skrivet av Elanor
Om folk tar ansvar behövs väl inget "tjafs"? Dina inlägg talar mycket tydligt för att du har en man som inte klarar av att ta ansvar för något utanför sig själv och sina data-uppgifter. Att han inte tål "pladder" är väl uttryck för samma sak. Att ha minne "som en höna" är väl också ett utomordentligt sätt att komma undan ansvar. Har han aldrig hört talas om Palm? Hur sjutton har ni kvinnor runtomkring denne man lyckats luras dithän att ni duttar med honom som ett litet barn?


kära elanor
Skrivet av /fru/mamma/individ/
För det första vill jag förklara det här med smileys; Såhär ligger det till; när man skriver ;), så menar man att det är lite skojjigt och med en nypa salt eller att man inte menar fullt allvar. Men det krävs ju en portion humor för att man ska förstå sånt... Jag tror att han blir mycket road av att läsa ditt inlägg här, ska visa honom det när _han_ matat färdigt våra barn, lagat min mat och nattat sonen.... Om du hade tagit dig tid att läsa mina inlägg hade du också sett att ja, maken har en palm - och den funkar! Så nästa gång du tänker snäsa av någon, kolla upp vad vederbörande skrivit först....

Jobbar din man?
Skrivet av PBSthlm
Hur funkar det isåfall när han har minne som en höna? Blir inte hans eventuella chef sur när han glömmer sina arbetsuppgifter hela tiden?

hans chef :)
Skrivet av /fru/mamma/individ/
Som är en tjej (eller rättare sagt 2 tjejer), de har lärt sig att han är så och säger till honom när det är möte och annat som måste kommas ihåg. De hämtar honom när mötet kommer till den punkt då han behövs där, han vill inte sitta och lyssna på onödigt pladder eftersom han har rätt mycket att göra på sitt jobb. Bra chefer va :D! Jag tycker att de är lysande! Dessutom köper de choklad till honom när han jobbat bra och ger honom kompledigt när han jobbat extra snabbt och fixat grejer i mycket god tid. Det kallar jag bra chefer! Själva arbetsuppgifterna kommer han ju ihåg, det är ju inte så att han glömmer hur man gör saker och ting, bara när man ska göra dem.


Du skojar
Skrivet av Elanor
Din mans chefer tycks bete sig som om de var hans morsor. En vuxen karl som inte kan hålla reda på sig! Då förstår jag ditt beteende lite bättre. Jag är helt chockerad.

Elanor
Skrivet av /fru/mamma/individ/
Nä, de beter sig inte som hans mamma, det vill jag lova...hon skulle inte komma ihåg att påminna honom om något. Att belöna någon för gott arbete tycker jag hör till bra chefsskap, har inget med mamma att göra. Att som chef se till att rätt person är på rätt plats vid rätt tillfälle hör också till chefsposten och har inget med mamma att göra. Att de påminner honom om när han ska vara där beror ju på att om mötet börjar klockan 13, så betyder det ju inte att han måste vara där då utan när mötet börjar närma sig den punkt då han behövs så plockar de in honom...innan dess ser han till att hans jobb blir utfört (han är systemutvecklare/programmerare). Visst är det chockerande att människor kan samarbeta och dessutom vara trevliga mot varandra ;) Sen tror jag att du missat poängen med vad jag skrev, att ha ett minne som en höna betyder inte att man inte kan skaffa sig knep för att klara vardagen. Att ha dåligt minne är inte alltid något som man kan öva upp, det är lite som dyslexi, man får lära sig knep för att klara vardagen - och tack och lov finns det Handdatorer och andra små påminnare att använda :), men visst kan det vara påfrestande att leva med en med dåligt minne - fast inte värre än att leva med en dyslektiker eller färgblind :D

ojojoj...
Skrivet av sussie
tillhör det chefsjobbet att se till att de anställda klarar av att komma i tid till möten? Ja Jisses, det var nog det dummaste jag läst hittills.


Det funkar nog bara om man
Skrivet av PBSthlm
är en duktig programerare, då kan man komma undan med det mesta. :) Då är det bara alla andra män som inte klarar hushållsjobb men i sitt arbete är drivna projektledare te.x

Att dela på sysslorna
Skrivet av trazzel
behöver givetvis inte betyda att man diskar exakt lika många diskar. För mig innebär det att båda tar lika mycket ansvar för hushållsarbete OCH förvärvsarbete. Inte att man utför exakt samma hushållssysslor exakt lika många gånger. Om mamma diskar kanske pappa dammsuger och om pappa byter sängkläder putsar mamma fönster. Och båda går till jobbet.

jisses
Skrivet av /fru/mamma/individ/
Ja, då är vi helt ute ur den här leken :). jag är arbetslös och tänkte börja plugga...så det lär väl dröja rätt många år innan vi bägge går till jobbet. För min egen del så ser jag det som en fördel, att kunna vara närvarande hemma mer när barnen är små - jobba kan jag göra sen när barnen inte behöver mig så mycket - pengar är inte allt här i livet ;) Maken å andra sidan jobbar i en bransch där man inte kan vara borta nån längre period - utvecklingen går i en rasande fart och ett halvår är nog för att man ska halka efter och då får man jobba mer än heltid för att läsa ikapp vad man missat. Måste säga att det låter rätt orimligt i mina öron, menar du att antingen måste bägge jobba heltid eller bägge deltid eller bägge vara arbetslösa/plugga/föräldralediga för att det ska vara jämlikt?


Lugn i stormen...
Skrivet av Helena
... du behöver inte känna dig ansatt ett enda dugg, eftersom ni/du resonerar och gör precis så som den verkliga verkligheten ser ut: pappan "kan inte" av olika skäl vara hemma medan mamman "satsar på familjen" och "ser det som en tillgång" att kunna vara mer med barnen. Om det vore ungefär 50/50, att det var fler pappor som var hemma och fler mammor som tyckte att barnen kunde dela plats med annat viktigt i tillvaron, ja, då skulle jag inte bry mig så mycket. Men när det "individuella" valet och resonemanget hela tiden stämmer med den traditionella bilden av pappan som försörjare och mamman som omvårdare, då blir i alla fall jag misstänksam.

misstänksam?
Skrivet av /fru/mamma/individ/
Du blir alltså misstänksam mot sånt som är vanligt? Vari ligger problemet? Att det är vanligt? Måste det vara ovanligt för att vara rätt? Jag tycker själv att det vore jättebra om fler resonerade som vi gjort; låt barnen ta sin tid och sen kan man fixa utbildning och jobb sen. Jag tror inte att man kan göra allt samtidigt och jag tror inte att det är särskilt nyttigt för en familj med två föräldrar mitt i karriären samtidigt som barnen är små. Nu slumpade det sig så att maken hade jobb och jag inte, just därför skaffade vi barn, för att jag skulle kunna plugga sen - när barnen börjar på dagis. Sen kommer ju maken vara hemma mer när jag pluggar - och då ta ut sin halva av föräldraledigheten. Vari ligger det misstänksamma i detta?

men varför
Skrivet av sussie
tror du att det alltid är kvinnan som ska låta/låter barnen ta tid och fixa jobb och utbildnign senare? Du tror väl inte att det är slumpen som gör att kvinnor tar ut nästan alla f-ledighet, mestadelen av VAb, har det största ansvaret för att saker och tin g blir gjorda hushållet. Varför tror du att det du vill kalla individuella valet i så stor utsträckning stämer överens med den traditionella bild av hur en familjs sysslor är uppdelade? VAd är orsaken tror du? i ett större perspektiv än er lilla familj!


sussie
Skrivet av /fru/mamma/individ/
"men varför tror du att det alltid är kvinnan som ska låta/låter barnen ta tid och fixa jobb och utbildnign senare?" Är det verkligen så då? Inte bland de familjer jag känner iaf, där är jag nog den enda som varit arbetslös när jag fick barn, de flesta i min omgivning har faktiskt börjat jobba efter ett halvår ungefär. Men jag kanske känner väldigt onormala och konstiga människor s. "Du tror väl inte att det är slumpen som gör att kvinnor tar ut nästan alla f-ledighet, mestadelen av VAb, har det största ansvaret för att saker och tin g blir gjorda hushållet." Nä jag tror på biologi! Så länge kvinnor föder barn så kommer också kvinnor att ligga lägre i kurs på arbetsmarknaden och då är nog den här lösningen oftast den mest troliga. "Varför tror du att det du vill kalla individuella valet i så stor utsträckning stämer överens med den traditionella bild av hur en familjs sysslor är uppdelade? VAd är orsaken tror du? i ett större perspektiv än er lilla familj!" Jag vet faktiskt inte vad du menar. Jag kan inte minnas att jag skrivit något om individuella val...och jag vet inte vilka val du syftar på. Men om jag antar att du menar att man gör sånt man är bra på och delar upp sysslor så menar jag såhär: Ponera en skilsmässa där ett hem ska delas. Vilket är smartast; att dela stereon så att frun får förstärkaren och högtalarna och maken får cd-spelaren och kassettdäcket...ELLER att frun tar stereon och så tar mannen TVn (eftersom mannen gillar att kolla på tv och frun gillar musik)... Att dela allt lika blir absurt och konstigt. Att däremot dela upp efter vad man har mest nytta av känns ju lite smartare...iaf tycker jag det. Sen kan jag tyvärr inte uttala mig om hur det är med uppdelningen i "de flesta" familjer eftersom jag inte känner dessa "flesta" familjer. Jag utgår från vad jag känner till och hos oss är det nog rätt 50/50 vad gäller hushållsarbetet...nja, förresten jag är nog mer rörmockare och den som fixar med hantverkare och sånt...och maken är faktiskt en hejjare på att laga mat...men jag vet inte om det räknas som mans/kvinnosysslor - i min värld gör det inte det iaf - det är jobb som behöver göras oavsett om man har snopp eller killemops ;). Men du verkar ju ha koll, hur är det med fördelningen i "de flesta" familjer? Förstår inte riktigt hur det kan bli annorlunda av att man har olika ansvarsområden, det blir ju liksom samma sak fast inte varannan gång utan vars 7 ansvarsområden som naturligtvis får vägas emot varandra för att vara ungefär lika betungande.

kanske dags
Skrivet av sussie
att du börjar läsa tidningarna och följa med i lite av den statsitik som görs! Så du tror att det är biologi som gör att kvinnor vill hålla med hushållsarbete? och ,män vill meka med bilar? Vilken gen är det du menar styr detta? den genen måste ju fattas de kvinnor som inte vill vara hemmafru, så jag vill gärna veta vilken det är!

sussie igen
Skrivet av /fru/mamma/individ/
"Så du tror att det är biologi som gör att kvinnor vill hålla med hushållsarbete? och ,män vill meka med bilar? " Är dina ord INTE mina!!! Jag pratar om att det inte är slumpen som gör att kvinnor är hemma mer utan det faktum att de faktiskt väntar och föder just barn. Detta har väl för tusan inget med hushållsarbete och bilmeck att göra. Jag har inte heller sagt att kvinnor som är hemmafruar är det för att de gillar hushållsarbete - det är något som hänger med jobbet som hemmafru (du gillar nog inte alla dina arbetsuppgifter på ditt jobb heller - men förhoppningsvis uppväger de trevliga det nödvändiga). Däremot tror jag att det är många hemmafruar som blir det för att de vill vara tillsammans med sina barn och inte missa deras uppväxt - så kan jag känna iaf. och så till sist: vad har statistik med detta att göra? Jo, förresten jag läste en undersökning om att svergie faktiskt är 2:a mest jämlika land i världen...bara norge är bättre.... Och att i Tyskland så är 40% av kvinnorna hemmafruar.... Kanske ska du vara lite tacksam över att bo i ett jämlikt land och istället acceptera att det finns mer än ett sätt att se jämlikhet...


Biologiska argument köper jag inte
Skrivet av Elinen
Jag reagerar mot just att så många resonerar utifrån ett biologiskt perspektiv gällande föräldraskapet och hur samhället och arbetsmarknaden ser ut. Det argumentet håller inte i mina ögon därför att; Ponera att man som individ är yrkesverksam i ungefär 35 år i sitt liv. Om denna individ är en kvinna som föder ska vi säga att genomsnittet är två barn, det innebär att hon då är borta från arbetsmarknaden 460 dagar x 2 (det är väl vad föräldraförsäkringen täcker totalt per barn ungefär va?). Det innebär sammanlagt inte ens tre år borta från arbetsmarknaden av totalt ca. 35 år även om hon tar hela ansvaret för föräldraledigheten! För mig är det därför omöjligt att köpa ett biologiskt argument om varför det är diskriminering av kvinnor på arbetsmarknaden. Sen vill jag bara påpeka att om man som individ själv väljer att satsa på endast ett familjeliv och på att ta hand om sina barn så står det dessa individer fritt att göra det. Men det betyder inte att det är en genomsyrande värdering som ska råda i samhället men tyvärr är det så. Jag måste vidare instämma i det Helena skriver ovan. Jag tycker det är naivt att tro att man gör ett individuellt val som är helt oberoende av rådande samhällsstrukturer, värderingar och normer då detta val återspeglar ett visst könsmönster som dominerar i Sverige trots att det är så jämställt här. Därmed inte sagt att det är fel av en familj att göra så eftersom man har rätten att göra som man vill,det kan förvisso te sig som rättvisst och jämställt i ens egna tillvaro (micronivå. Men det tar inte bort det faktum att det bibehåller och bidrar till ett ojämställt samhälle på makronivå.

fru/mamma/individ
Skrivet av listo
"Så länge kvinnor föder barn så kommer också kvinnor att ligga lägre i kurs på arbetsmarknaden" Ahaaa...jamen då kan vi ju lägga ner allt jämställdhetsarbete direkt då. Det är ju onödigt att lägga ner energi på något som ändå inte går att förändra, eller? Jag håller inte med dig! Vi kan inte ändra på det faktum att bara kvinnor föder barn, däremot kan vi ändra på uttaget av föräldraledigheten. I nuläget är "kvinna" och "föda barn" synonymt med "vara borta från jobbet i minst ett år". Om det vore lika självklart för männen att ta ut sin del av föräldraledigheten så skulle arbetsgivarna tvingas inse att föräldraledigheten inte är ett kvinnligt "problem"... Och det är superbra att din man ska ta ut sin halva av föräldraledigheten. Tyvärr så är han inte representativ för män i allmänhet, eftersom männen tar ut mindre än 20% av den totala föräldraledigheten. Var ligger det rättvisa och jämställda i DET?

listo
Skrivet av /fru/mamma/individ/
Jag har överhuvudtaget inte diskuterat föräldraförsäkringen... Det jag undrar över är vem som har patent på begreppet "jämlikhet" - varför det måste finnas en norm för vad jämlikt är. Alla här snackar om att det är så hemskt med att normen är si och normen är så - men det är för fasen samma sak med jämlikhetsbegreppet. Om man inte faller in under "vi delar exakt på allt hela tiden hela livet" så lever man i ett ojämliktförhållande - tjena - då lever nog i princip alla ojämlikt, utom de värsta hycklarna då...för ingen är perfekt... Men om man strävar efter att dela allt så ska det väl inte spela nån roll hur man delar det - huvudsaken är väl att man har samma mål här i livet och delar kärleken till varandra och till sina barn. Jag säger det igen: Sverige ligger 2:a på jämlikhetstoppen, det är bara norge som är bättre...men å andra sidan så ligger också sverige i toppen över utbrända människor...de flesta kvinnor...vad säger det? De länder som också toppar utbrändhetslistan är Norge (!) och Holland.


Elinen
Skrivet av /fru/mamma/individ/
Ok! Visst kan det vara som du säger. Men det kan också vara så som jag upplevt det; Jag var arbetslös innan jag fick barn, jag fick inget jobb pga att jag är en gift tjej utan barn som är över 30 år...skumt säger arbetsgivarna...hon ska nog snart ha barn... så då skaffade jag barn istället - och mellan mina barn sökte jag jobb - men då tyckte arbetsgivarna - hm...hon har ett litet barn, hon ska säkert ha fler - och så fick jag inget jobb. Och skaffade istället ett barn till... Jag har inte valt bort min karriär för mina barn - jag valde att skaffa familj då inte företagen ville ha min arbetskraft. Nu är det dock snart dax att testa vingarna igen och jag önskar innerligt att jag får en chans att åtminstone komma på en intervju (vilket jag inte gjort tidigare - jag har blivit utgallrad redan på pappersstadiet :().

Samma mål här i livet?
Skrivet av listo
Javisst underlättar det en hel del om man i ett förhållande har ungefär samma mål med livet, men hur jämlikt tycker du att det då är när kvinnor tydligen helt automatiskt ligger lägre i kurs på arbetsmarknaden för att de föder barn? Hur lätt är det då att ha samma mål? Du och din man spelar inte med samma regler på arbetsmarknaden, så är det tyvärr... Den enda norm för jämställdhet som finns, är att kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i samhället. Lätt och enkelt. Normen är inte att män ska diska 3 gånger i veckan eller alltid byta däck på bilen, och det är nog ingen som är ute efter millimeterrättvisa. Däremot vill nog de flesta få en chans att INTE behöva leva efter den norm som nu råder, där kvinnan ska "satsa på barnen", medan mannen av olika skäl inte kan vara hemma. Eller där kvinnan sköter största delen av hushållsarbetet ÄVEN när hon jobbar heltid och dessutom får sämre lön än sina manliga kollegor. Jag är inte förvånad över att vi ligger högt på utbrändhetslistan... kvinnor i Sverige idag kämpar för att kunna göra karriär på samma villkor som männen, samtidigt som de förväntas ta ansvar för familj och hushåll, allt enligt rådande norm. Vem orkar med det i längden?

livsmål
Skrivet av /fru/mamma/individ/
Våra gemensamma mål innefattar INTE karriärer eller pengar...det finns annat än att jobba och tjäna pengar här i livet ;). Vad gäller mål som har med jobb och karriär att göra så tycker jag inte att de behöver inkräkta på om man lever i ett jämlikt förhållande eller inte - där kan man ju ha helt olika jobb med olika förutsättningar och olika vilja till att avancera...det är väl inget hinder för ett jämlikt förhållande eller? Annars får man väl börja fråga om sånt redan när man raggar på krogen ;), har du ett jobb där du tjänar X antal kronor, vill du jobba heltid? Vill du ha barn och isåfall tänker du ta ut föräldraledighet.... Tror inte att man får så många napp...så då får man nog leva jämlikt med sig själv ;). "Jag är inte förvånad över att vi ligger högt på utbrändhetslistan... kvinnor i Sverige idag kämpar för att kunna göra karriär på samma villkor som männen, samtidigt som de förväntas ta ansvar för familj och hushåll, allt enligt rådande norm. Vem orkar med det i längden?" Tror du verkligen att alla kvinnor har hand om allt hushållsarbete? Hur kan vi då ligga i topp i jämlikhet? Hur är det då i andra länder som ligger långt ner på jämlikhetslistan? Jag menar om svenska kvinnor redan sköter ALLT i hemmet, vad gör då inte de tyska kvinnorna tex....


Att ligga i topp betyder inte att allt är bra...
Skrivet av listo
Bara för att vi ligger i topp på jämställdhetslistan så innebär det inte att vårt samhälle till 100% är jämställt, det antar jag att du är medveten om. Vad det däremot visar är att vi är _mindre dåliga_ än andra länder när det gäller jämställdhet... Jag kan inte sätta fingret på det, men jag får en känsla av att du knappt ens tror att det FINNS ett jämställdhetsproblem i vårt samhälle, eftersom du själv lever i ett så jämställt förhållande? Jag tror inte heller att alla svenska kvinnor sköter allt hushållsarbete. Däremot är det väldigt MÅNGA svenska kvinnor som _förväntas_ göra det, när deras män gör karriär. Vi är alla påverkade av den rådande normen. Att tro något annat är rent naivt. Och den rådande normen är tyvärr fortfarande att män jobbar och tjänar pengar, medan kvinnor sköter barn och hem.

Nej.
Skrivet av trazzel
Jag menar att syftet ska vara att båda förvärvsarbetar lika mycket och hushållsarbetar lika mycket för att man ska leva hyfsat jämställt. Det är inte alltid så i verkligheten - jag är själv arbetslös på halvtid och är alltså hemma mer än maken. Men det är ju (förhoppningsvis) ett undantag, precis som när man är föräldraledig under en period. Att plugga är väl för övrigt lika tidskrävande som ett jobb? Och att jag är hemma mer just nu, betyder ju inte att jag fixar allt hemma bara för det. Jag måste ju leta nytt heltidsjobb och ta hand om ungarna. Tiden räcker inte till så mycket mer, så det mesta hushållsarbetet tar vi hand om tillsammans när mannen kommit hem från jobbet. Men jag anser inte att man lever jämställt om man medvetet valt att den ena ska förvärvsarbeta mer och den andra sköta hemmet mer under en längre period.

min slutledning...
Skrivet av /fru/mamma/individ/
...av ditt resonemang blir att du inte tycker att en person som arbetar med hushållet som arbetsplats är lika mycket värd som en som förvärvsarbetar. Det är alltså inte jämställt om ena parten ser hemmet som sin arbetsplats. Antar att det samma borde gälla de som jobbar inom vård och omsorg då...det kan ju inte heller ses som lika "bra" som att sitta på kontor - att ta hand om tvätt och disk och skötsel av gamla och sjuka eller att ta hand om andras ungar... grrrrr...snacka inte om jämlikhet när det uppenbarligen bara gäller vissa jobb och sysslor. Hejja alla hemmafruar!!! Tänk på att alla jobb inte genererar pengar men att man likväl kan se det som ett jobb - och man kan ändå leva i ett jämställt förhållande!!!!


Din slutledning...
Skrivet av trazzel
...är fullständigt felaktig. Var lyckades du läsa in att jag anser en person vara mindre värd än någon annan? Eller att ett visst arbete är mindre värt än ett annat? Däremot hävdar jag fortfarande att man inte lever jämställt om den ena är hemmafru och den andra förvärvsarbetar. Som du säkert är medveten om, innebär det att den som förvärvsarbetar (även inom vård och omsorg) får SGI, pensionspoäng och a-kassa, något som inte kommer hemmafrun tillgodo. Att vara hemmafru är att ta en stor ekonomisk risk, vilket många frånskilda hemmafruar kan vittna om. De har varit fullständigt beroende av sin man och befinner sig utanför alla socialförsäkringar den dagen han försvinner. Man kan säkert vara glad och nöjd även med en traditionell fördelning av arbetet. Men jämställt är det knappast. Och signalen man ger till barnen är förstås att pappa jobbar borta, mamma jobbar hemma, i två skilda världar.

trazzel
Skrivet av /fru/mamma/individ/
"Däremot hävdar jag fortfarande att man inte lever jämställt om den ena är hemmafru och den andra förvärvsarbetar. Som du säkert är medveten om, innebär det att den som förvärvsarbetar (även inom vård och omsorg) får SGI, pensionspoäng och a-kassa, något som inte kommer hemmafrun tillgodo." Visst är det så att staten inte direkt premierar att man tar hand om sina egna barn. MEN det innebär ju inte att man som hemmafru inte kan se om sitt hus och faktiskt ändå få ihop till en hyfsad pension. Det faktum att frun tar hand om hus, hem och barn gör (enligt mitt sätt att se på det) henne berättigad till halva mannens lön...jämlikt...en jobbar hemma en jobbar borta...när bägge är hemma jobbar bägge lika mycket med det som ska göras hemma. Således kan hemmafrun då pensionsspara av sin halva av lönen. Om man inte ser till att ha sin ekonomi under kontroll som hemmafru så kan det nog bli farligt, helt sant...men det är långt ifrån omöjligt. Jag ser mig iof inte som hemmafru men om vi nu säger att jag är det så är det faktiskt så att det är jag som har full kontroll över vår ekonomi...jag betalar räkningarna och det är till mig maken ringer för att fråga om han kan gå och handla en skiva (för sin lön ;)). Dessutom hade jag mer pengar med mig in i vårt äkenskap än han, och de är placerade på ett sånt sätt att det gagnar mig om vi skulle dela på oss. Dessutom har vi försäkringar på makens pension så om han dör så får jag hans pension. Svårare än så behöver det ju inte vara :). Ja, när jag jobbade så jobbade jag hemifrån så jag har alltid varit en sån som jobbat hemma. Jag har även drivit eget företag hemifrån och inte heller då lämnade jag mitt lilla hus ;), och då får väl mina barn en skev bild av mamma som jobbar hemma...jag får väl börja spara till deras terapi redan nu ;). Förresten, dagmammor...hur ser du på dem?

Klart att man kan...
Skrivet av trazzel
...och BÖR se till sin framtida pension om man bestämmer sig för att vara hemmafru. Inte bara det, utan även försöka gardera ekonomin före pensionsåldern om man skulle gå skilda vägar. Men det är knappast enkelt om en person försörjer hela familjen. Det blir nog inte så mycket över till sådana utgifter alla gånger. Jag misstänker att man oftast prioriterar annorlunda. Lever man på en normal lön, går ju det mesta till alla löpande utgifter, inte till en massa "uti-fall-utgifter". Alla har ju heller inte pengar att placera med sig in i äktenskapet heller. Och många är inte ens gifta, utan bara sambo och då står man där med en fett lång näsa när karln bestämmer sig för att dra. Man har en inaktuell utbildning, halvt bortglömda arbetslivserfarenheter och noll a-kassa/SGI. Arbetsgivarna jublar tyvärr inte över en medelålders mamma som varit hemmafru de senaste tolv åren, oavsett hur mycket man hävdar att man lärt sig att vara stresstålig och hålla många bollar i luften. Jag tror inte alls att dina barn kommer att behöva terapi. Tvärtom, de är ju vana vid den "normala" uppdelningen med mamma hemma... Inget unikt. Det är nog mer synd om mina barn som går ut i livet och tror att alla pappor syr kläder! ;-) Dagmammor har jag ingen åsikt om. Jag vet inte hur det funkar, vet inte vad man får för lön och förmåner och jag vet inte hur betungande arbete det är.


Hon menade naturligtvis
Skrivet av mamma jag med
hur du ser på att de faktiskt arbetar i hemmet. Fast de är ju bara hemma och tar hand om hemmet så de arbetar ju inte enligt ditt sätt att se det. Konstigt då att de får lön... Barnen som går hos dagmammor måste om möjligt få en ändå skevare bild av världen. En tant som är mamma bara på dagen och tar hand om hemmet och barn och får betalt för det men inte arbetar???!!! För övrigt håller jag mycket mer fru/mamma/individen

Inte vet jag om jag tycker
Skrivet av trazzel
...att det var så himla "naturligtvis". Men håller man med /fru/mamma/individ/ kanske man ser det självklara...? Återigen: Vad är det för lön för dagmammor? Jag misstänker att det inte är särskilt bra betalt, men jag vet inte. Är det t ex möjligt för en ensamstående mamma att försörja sig som dagmamma? Hur är möjligheten till raster? Är det stor risk att man känner sig tvungen att jobba, trots att man är sjuk eftersom det påverkar flera andra familjer? Brukar dagmamman ta hand om sina egna barn samtidigt? Jag antar att en dagmamma vanligtvis är anställd av kommunen. Därmed får hon lön och rättigheter såsom pension, sjukpenning m m. Det är något annat än att vara hemmafru. Att det däremot i princip alltid är kvinnor som är dagmammor bidrar givetvis till den sneda fördelningen av yrken i samhället, på samma sätt som att det är övervägande kvinnor i hela vård-skola-omsorg-sektorn.

mamma jag med
Skrivet av /fru/mamma/individ/
Det var precis så jag menade! Tack för att du förtydligade :).


trazzel
Skrivet av /fru/mamma/individ/
Kul att du förutsätter att dagmammor har dålig lön s. Det säger en del om hur du ser på folk som tar hand om dina barn när du gör karriär grrrr. Sen kan jag ju glädja dig med att de ska börja kvotera in män inom förskolan nu. Män kommer att gå före i ansökningskön till jobben - det blir väl jämlikt och bra...ironi big time Dessutom skulle männen få "bättre anställningsvillkor"....också lysande för jämlikheten....suck dubbelsuck och suck igen.

Jag tror nog att trazzel menar...
Skrivet av listo
...att dagmammor, precis som de flesta andra traditionellt "kvinnliga" yrken brukar vara rätt dåligt betalda. Jag ser inte var i trazzel\'s inlägg du utläser att det är en värdering av dagmammornas jobb?

Manliga förskolärare
Skrivet av Omnia
Manliga förskolärare har länge setts som en unik tillgång, de har alltså med stöda av jämställdhetslagen gått före kvinnor med samma kompetens. Det man vill göra i Malmö nu får man inte eftersom det blir diskriminering enligt EG-regler.


Mamma individ
Skrivet av PBSthlm
känner du till några välbetalda dagmammor? Berätta isåfall vart så byter jag jobb...

fru/mamma/individ
Skrivet av trazzel
Du var helt makalös på att läsa in egenpåhittade budskap i mina inlägg! Om du börjar kolla vad jag verkligen skriver istället för att fabulera blir det lättare att diskutera. :-) Jag "värderar" ingen - jag har inte för vana att "värdera" andra människor. Allra minst utifrån vad de sysslar med. Däremot tycker jag mig märka att du gör en kraftigt negativ värdering av de föräldrar (mammor?) som gör karriär. Själv kan jag dock inte räkna mig dit, jag har en skruttigt betald deltidstjänst på kontor. Precis som listo och PBSthlm skrev, utgår jag helt enkelt ifrån att dagmamma är ett lågavlönat jobb. En gissning från min sida, jag har inga siffror. Det betyder inte att jag värderar jobbet lågt. Min mor var dagmamma på 70-talet och då var det dåligt betalt. Å andra sidan krävdes ingen utbildning då. Det kanske det gör idag, vad vet jag? Hur som helst, är man anställd av kommunen är det ju ett yrke som ger lön och övriga förmåner. Det går inte att jämföra med hemmafru.

ok tjejer och killar
Skrivet av /fru/mamma/individ/
Nu har jag verkligeh fått vatten på min kvarn! Ni är uppenbarligen en bunt humorlösa typer som har snöat in så på ert sätt att se jämlikhet att det inte går att rubba er definition eller ens se att andra kan se det på annat sätt. Jag önskar er lycka till med äganderätten av ordet jämlikhet och kommer hädanefter att kalla mig för alternativ-jämlik ;) Förresten för er som inte förstod det där sista, det är en smiley och används ofta för att påvisa i vilket tonläge man skriver. Jag hade uppskattat många fler smileys i era svar till mig, det känns som om ni på dödligt allvar är på korståg efter hemmamammor och hemmafruar. Besviken och något förvirrad så drar jag mig nu tillbaks från denna diskussion... En sista sak. Att ni går på mig är ju en sak, jag har skrivit här själv och jag bjuder på en del fakta ur mitt liv...Men när det antas en massa om min man utifrån ett litet uttryck (som dessutom var försett med en smiley och alltså inte på blodigt allvar) så tycker jag inte det är värt tiden det tar att läsa inläggen här. Må väl!


Jaha, okej
Skrivet av trazzel
Själv tycker jag inte det är så attans roligt att bli beskylld för att nedvärdera hemmafruar, eller vad du nu tillskrev mig. Om det gör mig till humorbefriad må det vara hänt. Du irriterar dig på att någon antog saker om din man. Kanske bör du själv fundera en stund över vilka förutfattade antaganden du gjorde om mig...? Här kommer NE:s definition av ordet jämställdhet, förresten. Nån äganderätt gör jag inte anspråk på men det är ju bra om man talar om samma saker i en diskussion: Jämställdhet jämställdhet innebär att kvinnor och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet. Jämställdhet förutsätter en jämn fördelning av makt och inflytande, samma möjligheter till ekonomiskt oberoende, lika villkor och förutsättningar i fråga om företagande, arbete, arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter i arbetet, lika tillgång till utbildning och möjligheter till utveckling av personliga ambitioner, intressen och talanger, delat ansvar för hem och barn samt slutligen frihet från könsrelaterat våld. Denna artikel fokuserar på tre väsentliga jämställdhetsområden: för det första arbetsmarknad, utbildning och försörjning, för det andra familj och föräldraskap samt för det tredje makt och inflytande. (www.ne.se)

var ...
Skrivet av /fru/mamma/individ/
...i hela friden i den här texten står att man måste dela på _alla_ göromål 50/50???? "delat ansvar för hem och barn" hur kan man tolka detta som att båda måste göra allt varannan gång? Jag är fortfarande för ett områdesindelat system, hade varit kul att diskutera det. Det är DET som mitt inlägg handlade om från början. Varför måste det vara ett sätt som är rätt, alla sätt som leder till att man hjälps åt i hemmet borde väl ha rätt att kallas jämlikt...eller? Nu svarade jag dig trots att jag sagt att jag skulle låta bli, ja, jag kunde inte hålla fingrarna i styr. Ja, jag kanske har tolkat in fel saker i dina ord men som man bemöter andra blir man själv bemött och jag är inte mer än människa - när jag kände att den här diskussionen fullkomligt spårade ur och plötsligen handlade om helt andra grejer än vad jag frågat efter (som jag fortfarande inte fått svar på) så biter jag tillbaks med samma ton. I mitt grundinlägg kan du inte hitta något som är personligt mot någon här. Sen måste jag säga rent allmänt (inte riktat mot bara dig) att ni som förepråkar "rätt" jämlikhet är extremt dåliga på att bjuda på er själva och berätta hur ni har löst det. Det verkar vara viktigare att berätta att jag har fel än att få mig att se att andra har löst det på ett bra sätt. Jag får massor av "de flesta" och "se det ur ett större perspektiv", men ingen personlig berättelse om hur en rättvis och jämlik vecka ser ut hos er.

Men det är ju heller ingen
Skrivet av trazzel
som påstått att man ska dela 50/50 på exakt allting. Det var DIN tolkning från början. Att DU tror att jämställdhetsförespråkare kräver att man alltid dammsuger varannan gång. Ingen annan har sagt att det är det "rätta". Var har du hört det? Det låter mer som en total missuppfattning. Däremot har jag förklarat att jag anser att jämställhet handlar om att man delar 50/50 på ansvaret för både hem och förvärvsarbete på lång sikt. Jag personligen hävdade dessutom att man inte lever jämställt om den ena tar huvudansvaret för hem och barn medan den andra förvärvsarbetar och tjänar pengar. Det är den uppfattning jag anser att NE har också. Sen tycker jag att jag har bidragit med vissa personliga erfarenheter - jag har t ex nämnt att jag bara jobbar deltid (ofrivilligt) och därmed gör lite mer hemma. Men inte så värst mycket mer, jag har fullt upp med ungar och jobbsök. Lite mer detaljerad info: Vi vill inte låsa oss i några fasta roller av bekvämlighetsskäl eftersom vi tycker att det ger alltför stela signaler till ungarna. Alltså försöker vi båda göra lite av varje, för att visa att sysslor inte styrs av könet. Till exempel var det jag som bytte däck på bilen i helgen, trots att det är jobbigare för mig än för maken rent fysiskt. Det betyder inte att maken måste byta däck nästa gång för att det ska bli rättvist, utan snarare att vi försöker göra ungefär lika många bilsysslor var. Det ska inte vara bara den enas ansvar. På samma sätt försöker vi göra ungefär hälften av hushållssysslorna, så att inte ungarna lär sig att mamma alltid gör ditten och pappa alltid gör datten. Vi följer inget schema utan försöker bara tänka oss för och undvika slentrian. Att vi sedan blir duktigare på fler saker båda två gör ju inte saken sämre!


ok, trazzel
Skrivet av /fru/mamma/individ/
Här kommer ett stycke ur mitt grundinlägg: "Jag tror att det handlar om att leva med en partner som kompletterar mig som person. En som är villig att ta sig an uppgifter som han/hon är bra på och samtidigt göra en del bara för att man måste. Att hjälpas åt är en självklarhet, men jag tror inte att man måste göra allt - hälften av gångerna. Det känns som om det skulle ge upphov till fler gräl och jag tror inte att ett förhållande mår bra när små vardagsting tär på det hela tiden... Låt oss alla vara olika individer och acceptera även oss som inte går under den gängse normen för jämställdhet - vem har satt upp den förresten?" Ur detta tolkar du bla: Att jag tar hand om hus hem och barn och maken gör ingenting. Du kunde inte ha mer fel. Jag är nämligen inte hemmafru utan föräldraledig och min primära uppgift är att sköta mina barn just nu, leka med dem, ge dem mat och framförallt utveckla dem och lära dem en massa. INTE att ta hand om hemmet.... Vi delar på de flesta sysslor men har också vissa områden som vi har ansvar för, som en chef ungefär, man kan även delegera ut uppgifter ur dessa ansvarsområden om det behövs. Men istället för att diskutera vidare på ansvarsområden kontra att göra alla sysslor nån gång, så kommer diskussionen in på att hemmafru är ett förkastligt begrepp. Jag måste säga tvärtom; jag beundrar hemmafruar som orkar städa, diska och ta hand om hemmet år ut och år in. Jag föraktar INTE karriärsmänniskor men jag beudrar hemmafruar mer än karriärsmänniskor - de som jobbar utanför hemmet får åtminstone pengar för besväret - vad får hemmafruar - inte är det beröm inte - inte här iaf.

Nej, stopp!
Skrivet av trazzel
Jag har aldrig, _aldrig_ påstått något som helst om din privata familjesituation. Du säger att jag tolkat dina inlägg som att du är hemmafru. Öh... Nej, det har jag inte. Jag har pratat om jämställdhet i ett allmänt perspektiv. I ditt första inlägg antydde du att jämställdhetsförespråkare vill ha millimeterrättvisa. Detta ifrågasatte jag, eftersom jag aldrig träffat på någon som eftersträvar det. Sedan kan jag inte påstå att jag beundrar hemmafruar särskilt mycket - men å andra sidan beundrar jag väl inte de som förvärvsarbetar heller. De flesta är ju tvungna att fixa båda delarna, så det känns som ett rätt normalt krav att ställa på vuxna människor.

pessimist?/till trazzel
Skrivet av /fru/mamma/individ/
Jag har sällan stött på en person med en så pessimistisk syn på saker och ting s. Jag å min sida beundrar även de som orkar med att förvärvsarbeta på monotona trista arbetsplatser där de gör samma jobb varje dag - skulle aldrig stå ut! Jag har valt att inte ha några pengar och syssla med kreativa saker som tyvärr inte är så lönsamt :) - men då får jag ju skylla mig själv - jag kunde tagit ett trist jobb... Sen beundrar jag ensamstående något oerhört, att man orkar vardagen utan avlastning....ni ensamstående mammor och pappor är mina ikoner och idoler! Jag försöker förklara igen: Jag vet inte vad jag ska kalla den metod ni använder för jämlikhet, mitt bästa ord var 50/50 delning av sysslorna och den tycker jag verkar förkastlig...det jag ville diskutera var hur man faktiskt och praktiskt löser just en sån lösning... Jag ville vidga mina vyer lite och kanske lära mig något, men istället blir det ett jäkla tjafsande om att jag gör fel när jag inte använder mig av den "rätta" metoden. Jag ville veta hur en vecka ser ut hos er när ni är totalt jämlika ;). Jag tror nämligen inte att skillnaden blir så stor som du tycks tro...


Fru/mamma/individ
Skrivet av ES
Jag förstår inte var du fått en idéen om exakt 50/50-fördelning av alla sysslor ifrån? Inte vet jag någon som gör på det viset, så det låter mer som om du argumenterar mot en fördom du själv har än mot något som finns i verkligheten. Att totalt dela ansvar och sysslor betyder ju inte att man håller koll på vartenda litet. En diskar och en annan stryker är väl ett utmärkt sätt att dela jämlikt. Så jag upplever det mer som att du argumenterar och upprörs av en inre bild av vad jämlikhetsivrare är ute efter, än mot något som någon beskrivit här.

ES
Skrivet av /fru/mamma/individ/
Som jag skrev i mitt grundinlägg så fick jag känslan av att det var det (50/50 alltså) som efterssträvades genom debatten nedan (ett par inlägg ner). Nej, jag har inga fördomar mot den här typen av delning men jag förstår inte hur man får det att funka. Och det var kanske det jag ville ta reda på. Och det har jag ju också fått svar på, på sätt och vis - det funkar inte ;). Ja, jag tycker att det är lite kul att retas med er härinne, mest för att ni är så snabba att tala om när någon tycker fel, istället för att försöka påverka denna person till att tänka på nytt sätt och utvecklas. Jag har fått reda på att min man är en bortskämd barnunge som har kvinnor som passar upp på honom, vi lever i ett ojämlikt förhållande eftersom jag är arbetslös och inte tar lika stort ansvar för att dra in pengar osv.... Däremot har jag sett väldigt lite tips och trix och uppmuntran till att tänka på ett annat sätt...eller för den delen uppmuntran överhuvudtaget (undantaget Omnia som skrev ett mycket trevligt inlägg till mig). Jag ser mig själv som en som strävar efter jämlikhet - men jag åtar mig inte att hjälpa hela vårt samhälle - jag tar hand om min egen jämlikhet och min familjs - jag står inte på barrikaderna och skanderar. Jag är väl jämlikhetskämpe på samma sätt som de flesta svenskar är religiösa - de är med i svenska kyrkan och gifter sig, döper och begravs där - men går inte aktivt på gudstjänster....om du förstår min liknelse ;). Det kan ju måhända vara fel,men vi är ju alla människor och ingen är perfekt :)

Hmm...
Skrivet av ES
... när jag läser ditt ursprungsinlägg så ser jag inte att det är en fråga om "hur gör ni, det vore intressant att veta" utan snarare - "ni andra är inte riktigt kloka" och där du förutsääter (felaktigt) hur det andra är. Därav fick du nog de svar du fick. Hade du gått in med en öppen fråga och utan fördomar och utan att "retas" hade det nog sett annorlunda ut... Som man ropar får man svar.


Pessimist?
Skrivet av trazzel
Hade jag varit pessimist, hade jag inte kallat mig feminist. Pessimister brukar nämligen anse att saker och ting är helt hopplösa, det är ingen idé att försöka förändra något, för det kommer ändå att misslyckas. Jag är tvärtom optimistiskt lagd och är bergfast övertygad om att det går att förändra orättvisor. Det har gått förr i världshistorien. Men då måste man först vara medveten om dem. En helt jämställd vecka? Tja... Det är de tillfällen när vi båda upplever att vi har lika stort ansvar för alla olika saker som måste göras. Inte att vi slaviskt utför varannan grej. I praktiken kan det innebära att maken köper ny overall till sonen, att jag läser av elmätaren och skickar in resultatet, att jag handlar middagsmaten och han tar femåringen till BVC, att han byter olja i bilen och jag vinterdäck, att han betalar räkningarna och jag fixar samtalet med försäkringsbolaget, att jag tvättar och han lagar mat, att jag bär in ved och eldar och han städar övervåningen, att jag går på föräldramöte och han lagar trasiga kläder... osv osv osv. Eller precis tvärtom.

Har skrivit tidigare
Skrivet av Omnia
Det handlar ju inte om 50/50 delning. Det handlar inte om att tvingas göra något man mår dåligt av, men det handlar om att försöka dela lika. Vi har annat för oss i livet än att syssla med hushållsgöromål. I bland kanske en av oss inte haft tid att ägna massa tid åt maten, då brukar den som "kompensation" ta dammsugningen. För oss är det inga stora problem då vi båda ogillar hushållsarbete måste vi dela på det eftersom det vore elakt om en skulle göra allt. Däremot har vi indelat vissa saker efter intresse, mannen sköter blomstervattning och jag pysslar lite mer (sätter upp blommor kring speglar å sånnt). Mannen är datanörd så han fixar mycket med hårdvaran, mitt område är dotterns kläder. Inom inget av våra uppdelade områden tar vi dock några "självständiga beslut" vilka blommor som ska kasseras eller köpas, vilka kläder dottern ska ha osv. diskuteras och beslutas gemensamt. Det är dock inget vi behövt bestämma gemensamt utan det faller sig naturligt, är man två måste man besluta tillsammans. När det gäller vara förebild för barnen tycker jag inte heller att man måste dela allt, men jag tycker att man ska kunna ta några delar inom den andra sfären. Som kvinna kanske man tycker sig vara bäst på matlagning och städning och vill inte ta hand om ved, bil och annat "mannen gör bättre". Då tycker jag att man kanske ändå kan spika lite, pula med datorn, måla på huset eller vad det nu kan vara. En mamma som bara gör "kvinnogöra" och en pappa som bara gör "mansgöra" blir ju ganska stereotypt för barnen. Jag tror att det är få som delar exakt milimeter rättvist på allt, men jag tror att bara strävan efter att dela får en att reflektera över vissa saker som annars kanske är självklara tills den dag man vaknar upp bitter. :)

vad glad jag blir!
Skrivet av /fru/mamma/individ/
Precis ett sånt här svar som jag ville ha. Allvarligt och seriöst och som berättar hur just ni har löst det. Dessutom låter det ganska likt hur vi har det här, jag började nästan bli lite småknäpp och funderade på om vi inte var jämlika (de flesta inlägg jag fått här har ju pekat på att det är helfel att göra sånt som man är bra på...man ska dela lika). Tack för att du delade med dig! Jag är typen som gärna vill klara saker själv, men med två små barn har man sällan tid att gå ut och lära sig hantera motorsågen tex - maken måste ju lära mig och barnen ska helst inte springa runt benen när man övar för första gången :), men viljan finns där - så nån dag i framtiden ska jag ta tag i sågandet här hemma ;). Här hemma är det ganska mycket så att vi gör större projekt ihop och delar upp de lite mindre. Renoveringar och reperationer och sånt gör vi alltid tillsammans - sånt som man inte anlitar folk till vill säga :)....för nåt år sen fogade vi om hela vårt hus....jag skrapade ur gammalt fog och maken gick efter och fyllde i...vilket hästjobb och vilken tillfredställelse när det var klart:). Tack igen för ett trevligt inlägg!


Se där
Skrivet av Omnia
då är du ju ändå en förebild för barnen. Det hade ju lika gärna kunnat var din man och hans vänner som skötte renoveringen och du som stått för markservicen. :)

Rättelse
Skrivet av Omnia
"ändå" kanske blev lite konstigt, men när man läst här har det ju kännst som att folk fått er uppdelning till nått dåligt. (även om de kanske inte menat så.)

jämlikt och rättvist?

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information