Vilsen mamma....

Vilsen mamma....
Skrivet av	"Blind"
Hjälp, hjälp, hjälp Jag är sedan 3 år tillbaka gift med en 10 år yngre man. Jag har en dotter på 15 som pga diverse olika problem med sig själv och relationer till andra för tillfället bor på ett ungdomshem. hennes största önskan är att få komma hem och hon säger sig "älska" såväl mig som min snart 30 åriga man. Min man och jag har två små barn ihop. Jag och min dotter blev häromdagen kallades till soc. på ett akut möte. Först pratade de ensamma med min dotter och sedan var det dags för mig. Jag fick då veta att en anmälan inkommit ifrån min dotters boende, angående att hon skulle ha ett sexuellt förhållande med min man !!!!! Gud, alltså, jag höll på att svimma, dö, eller nåt´. Enligt min dotter är detta bara en lögn och och "häftig" grej hon hittat på och berättat för en utav de andra tjejerna på boendet. Det är den andra tjtjen som berättat för personalen som sedan slog larm till soc. Soc. trodde på min dotter att det hela bara var på "skämt" så utredningen lades ner utan åtgärd. Min dotter har nu fått ha en hel del "samtal" på boendet och med övriga familjen för att få klart för sig vad hon "ställt till med". Men hur skall jag ta mig vidare ?????????????????? Jag sitter ju mitt emellan.... Min man vet ju vad som hänt... om det hänt något och min dotter också, men jag kan ju ALDRIG veta säkert. Detta får mig att totalt tappa fattningen och även om jag vill stötta min man som nturligtvis mår mycket dåligt efter dessa anklagelser, så lyser det ju på något sätt igenom att jag är misstänksam. Jag förstår att han inte vill fortsätta och leva med en kvinna som inte tror honom. Men mammor till utsatta döttrar då ???!!! Det finns väl i princip ingen mamma som tror något sånt här om sin man. Jag måste ju ha mina sinnen öppna för att det verkligen har hänt och att min dotter nu inte vågar stå för att hålla fast vid sin historia. Vad skall jag göra ?????? Jag älskar ju min man och min dotter.
Svar på tråden: Vilsen mamma....

Hemsk situation ....
Skrivet av deppig mamma
Vad kan man göra - vad kan man säga .... Oavsett hur du gör så blir någon lidande. Din stora dotter eller de små barnen - eller ? Kan bara ana vilka horribla frågor du utsätts för. Har han gjort det eller inte. Hur var när osv. Hur pervers är han ? Kan han göra det med dom små sen senare .... mm mm Vem ska du tro på ! Kan inte råda dig eller hjälpa - det är en oerhört svår sits du är i nu. Ställer du dig på dotterns sida - och hon bara "skämtade" (läs pga avundsjuka eller likn.) så sabbar du eer förhållande och dina två små förlorar sin familj med pappan kvar hos sig. Tror du på killen och han har "gjort det" så sviker du din dotter för livet. Det här är ohållbart - det är bara för mycket ! Går det inte att på något sätt få klarhet. Lögndetektortest, hypnos - ja, vad som helst ...... Det går ju inte att avgöra - fatta ett beslut utan svar - utan vetskap. Du kommer ju oroa dig och undra livet ut annars - och vara misstänksam. Bryr mig massor - hoppas du om inte annat så kan "stötta" dig själv att klara dig igenom denna pärs så bra som det bara går ...... om det går att ens nämna "bra" i detta sammanhang. Varma omtänksamma kramar till er alla

tack...... imt
Skrivet av blind
-


försök lita på din dotter
Skrivet av Gunilla P
Stackare, vilken mardröm du hamnat i! Som jag ser det så kan du bara göra en sak. Prata förtroligt med din dotter, visa henne att du fortfarande är orolig och att det är henne du ytterst tror på. Ge henne en chans att berätta. Bedyrar hon då att det var påhitt, så ta DET på allvar och låt henne berätta varför hon tror att hon hittade på en sån grej som ju förstör så mycket för hela familjen. Försök förstå, så tror jag sen att du har lättare att gå vidare i tillvaron med din man. Kram och lycka till!

Tack Gunilla...
Skrivet av "Blind"
För ditt "svar" och stödjande ord. Jag har verkligen pratat med min dotter förtroligt och hon bedyrar verkligen att det hela är ett "påhitt" så jag måste ju tro på det och försöka gå vidare. Ibland känns allt som "vanligt", som ominget har hänt och så ibland kommer det hela över mig som en hemsk mardröm och det känns som om jag knappt kan andas.... Ingen har sagt eller lovat mig att livet skall vara lätt att leva, men ändå......

Hittar ingen bra rubrik men...
Skrivet av Förbannad
ge stöd till din dotter. Jag menar att du visar att du litar på henne och inte tvivlar på det som hon har berättat. Det finns alltid en anledning när barn berättar något sådant. Det behöver inte betyda att alltid är det sannt, men det är en varning att din dotter behöver mer uppmärksamhet på något sätt. Hon försöker "säga att något inte står rätt till". Hon kanske känner sig utanför er "nya familj", dessutom hon är i den åldern när man borjar bli vuxen och då är fantasi en del av mognadspocessen. Dessutom "konkurens" om "pappas" uppmärksamhet mellan dotter och modern är inte så ovanligt heller. Eller är det också så att det har verkligen hänt. Det är många antaganden och inga svar. Det bästa är att ge henne tid. Försök vara ensam tillsammans med henne, gå på promenader , gör något roligt tillsammans. När hon ser hur mycket hon betyder för dig och att du verkligen finns för henne och litar på henne så kanske hon berättar för dig. Kram


Jag förde min mamma bakom ljuset
Skrivet av utnyttjad f.d. 15-åring
När jag blivit tafsad på av en man när jag var inneboende på annan ort, en sommar när jag var 15 år ringde jag och bad att få sluta mitt sommarjobb och komma hem. Jag grät och var så där som 15-åriga flickor kan vara, och mamma satte sig i bilen och kom för att hämta mig. Hon frågade mig om något hänt, men jag nekade. Hon frågade flera gånger varför jag ville hem, och vad som utlöst min hemlängtan och jag skyllde på en massa saker som att jag inte hann vara med min bästis o.s.v. Klart jag inte kunde svara, när karln stog i rummet bredvid. Vad skulle hända då? Skulle mamma slå honom, skrika och gå an? Hade min mamma inte blundat då...och i 30 år till, så hade hon fått veta...om hon bara hade pumpat mig när vi kom hem...eller en vecka senare...och på något vis gett mig löfte om att inte berätta för någon...att inte bli arg på honom...för det var det jag var så rädd för. Givetvis vet jag som förälder själv idag att man inte kan låta bli att bli arg, reagera eller vidta åtgärder, men visste jag att min mamma skulle reagera starkt hade jag inte sagt ett knyst, eller fortsatt ljuga som 15-åring, vilket jag ju gjorde...två gånger, för min bästis pappa tafsade också...fast där fick jag inte ens en fråga att neka till...men för mig var detta så hemligt att jag aldrig öppnade munnen och låtsades att detta var fantasier - vilket kan vara ett tecken på att din dotter talar sanning. Låt säga att det hänt, varför skulle hon sedan låtsas att det hänt? Jag förstår att du har det jobbigt, och hoppas det löser sig för er.

Fråga din dotter
Skrivet av skydda barnen
igen, flera gånger. Försäkra henne om att du har styrkan att ta hennes svar. Barn ljuger ibland om övergepp för att skydda föräldrarna från för mycket smärta. Lycka till.

Om det har hänt
Skrivet av anonym nu
så är hon nog mest rädd att du ska bli arg på din man. Hon kanske är rädd för honom, eller har känslor för honom... Jag vet inte hur man gör, men släpp det INTE! Fråga henne gång på gång, ingående, men låt henne veta att det är hon som är det viktigaste i ditt liv, att du vill göra det som är bäst för henne, vad det än är! Låt henne verkligen veta att hon betyder så mycket för dig! Säg tex att du inte kommer att anklaga honom om det är det hon är rädd för. Säg att vad hon än vill, så är det det du kommer göra. Hoppas det bara var ett skämt! Men även om det var det så ligger det mer bakom. Försök lyssna mer på din dotter, försök att visa hur betydelsefull och underbar du tycker att hon är! Kram till er


Jag polisanmälde min mamma.. (långt)
Skrivet av Lilla jag
Jag är bara 22 och kommer väl ihåg när jag var 15. Jag kommer inte ihåg min barndom, men mina systrar kommer väl ihåg att min pappa utnytjade dem sexuellt. Min mamma och pappa skildes och mamma fick efter 3 långa år äntligen vårdnaden om oss, jag var då 10. Vad jag skulle vilja säga angående din situation är att när jag var 16 så polisanmälde jag min mamma för att ha slagit mig... Detta var inte sant, men jag ville väl ha uppmärksamheten och sa detta till ett par kompisar som sa till mig att jag Måste anmäla detta. Jag ringde polisen samma dag och sa att jag hade ljugit, och polisen tog aldrig upp fallet. Så jag antar att vad jag vill få ut är att 15 åringar kan säga saker till sina kompisar som inte är samma.... Jag hoppas att detta är sant i ditt fall, men håll koll på din dotter och se om hon eller dina andra små verkar ha andra tecken på att något har hänt.... Sorry att jag skrev så mycket och jag hoppas att allting ordnar sig.

Vilsen mamma....

Hemsk situation ....

tack...... imt

försök lita på din dotter

Tack Gunilla...

Hittar ingen bra rubrik men...

Jag förde min mamma bakom ljuset

Fråga din dotter

Om det har hänt

Jag polisanmälde min mamma.. (långt)

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information