Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Ska jag "varna" andra?

Skrivet av Utnyttjad f.d. 15-åring
Skrev nedan ett inlägg till vilsen mamma om vad jag varit med om som tonåring. Jag hade "kommit över" det mesta, förmodligen för att det "bara" var tafsande samt
"snuskprat" men nu börjar det som smått göra sig påmint, när mina egna barn växer upp och jag vet att den ene av "gubbarna" jobbar som lärare (annan del av landet) och den andre har fått barnbarn...
Mitt dåliga samvete växer över att jag ingenting gör för att hjälpa barnen i deras omgivning. Han med barnbarnet vet jag inte var han bor, men hans dotter har jag ju kontakt med. På något konstigt sätt känns det som om jag inte vill förstöra hennes relation till pappan...men intellektuellt vet jag ju att det är ju pappan som förstört den genom att ge sig på dotterns kompis!
Jag har funderat på att prata med pappan till barnbarnet, så kan han avgöra vad dottern orkar höra, men samtidigt skydda barnbarnet från morfar.
Fegvariant, men vi utsatta barn ska ju hela tiden skydda förövarna, om vi så har blivit vuxna och "förståndiga". Dessutom har jag funderat på att ringa till rektorn där läraren arbetar för att säga att om någon klagar på att han är snuskig...så stämmer det...
Finns det någon som börjat informera omgivningen som i mitt fall 20 år efter det hände?
Vad är jag egentligen rädd för?
Svar på tråden: Ska jag "varna" andra?

Fy

Skrivet av  Gitte
vad svårt.. jag låter någon annan här ge dig råd.. men tycker faktiskt att du ska göra någonting, men om du inte gör något ska du inte ha dåligt samvete för det heller, det måste vara väldigt svårt för dig..
 

Varför skriver ingen?

Skrivet av  Utnyttjad f.d. 15-åring
Det är väldigt många som läser om mig, men ingen som
kommenterar, varför?
Är det för att ni inte kan råda mig?
Skriv gärna bara en liten kommentar,ni måste inte svara på frågan.
Jag har som ni förstår inte pratat med många om vad jag varit med om, så jag vill gärna höra lite spontana reaktioner...
 

ja det är många som läser

Skrivet av  Edith
det här är en känslig sida med tabubelagt ämne. det gör att det är svårt att skriva svar, många känner sig inte riktigt trygga att delge sina egna erfarenheter, eller ge råd. och sen finns ens ilägg kvar här i evigheter, just pga detsamma - ingen skriver.
men jag är här ibland, jag hör hit fast jag inte vill.
jag kan bara säga att följ ditt hjärta och tänk över konsekvenserna noga.
;)
;)
 

Du!

Skrivet av  Gittan
Jag tror att anledningen till att du inte får svar beror på att det är så lite "trafik" här, ställ frågan på "ordet är fritt" jag är säker på att du får många svar där, kram!
 

Tack

Skrivet av  Utnyttjad f.d. 15-åring
Då provar jag att skriva under ordet fritt.
 

Ditt inlägg är jätteviktigt

Skrivet av  skydda barnen
jag tror att det finns många här på sidan som lider av skuldkänslor för att de inte berättar vad de varit med om, i syfte att skydda barn som kan bli utsatta. Det är svårt med civilkurage, dina funderingar på att prata med barnbarnets pappa är en utmärkt ide. Men konsekvensen kan bli att du blir utpekad och du måste fråga dig själv hur du ska handskas med det. Men det är väl bättre att ta den risken än att hålla tyst tycker jag.
Själv känner jag en ostraffad pedofil och har mycket funderingar på hur jag ska handskas med den vetskapen. En kompis till mig gick till ett dagis som ligger alldeles nära pedofilens bostad och talade om för personalen att en pedofil bodde så nära. Det tycker jag var ett bra initiativ.
Skriv gärna och tala om hur det hela går. Lycka till
 

Tack

Skrivet av  Utnyttjad f.d. 15-åring
Just nu händer inte mycket alls, men det har det ju inte gjort på 20 år, så jag stressar inte fram något bara för att jag vågar prata om det, ännu bara anonymt och med min familj, men ju mer jag sätter ord på det,
så blir jag starkare och snart vågar jag kanske ta
bladet från munnen.
 

Artiklar från Familjeliv