Gå inte för fort.

Gå inte för fort.
Skrivet av	Caroline
Man får inte se varenda liten sak som kanske inte är naturlig, men har en förklaring , och skrika övergrepp. Det är Pappor som blir anklagade för ingenting. Jag är väldigt försiktig om barnen och har lärt dem sedan tidig ålder, utan att dramatisera, att vad som är deras är deras. Jag har koll på barnen och lämnar nästan aldrig bort dem över natten, bara till Farföräldrarna.Om jag skille bara ha den minsta misstanke, så skulle jag naturligtvis gå till botten med det INNAN att anklaga någon för övergrepp.
Svar på tråden: Gå inte för fort.

Håller med
Skrivet av Rose
det kan vara en "naturlig fas" som barnet genomgår, men kan också vara uttryck för någonting annat som barnet upplever, behöver inte vara kopplat till sexuella övergrepp! Därmed inte sagt att man inte skall ta sina misstankar på allvar, utan att man ska PRATA med barnet och FRAMFÖR ALLT: Lära sitt barn att det alltid kan prata med en om sådant som händer och att ha integritet för sin egen kropp! Att aldrig tvinga barnet att kramas eller ignorera dess känslor, ett tryggt barn är ett barn som löper mindre risk att bli utsatt för övergrepp, för förövare dras inte till de barn som är trygga i sig själva, utan till de som verkar vara små och vilsna!

Hur skulle du gå till botten?
Skrivet av stina
Tycker det skulle vara intressant att höra hur man gör när man går till botten med såna här saker. Kan du ge exepel?


Håller med (långt)
Skrivet av Jämställd pappa
men det skulle vara intressant om vi kunde föra en dialog kring dessa frågor. Det vore även intressant att få med någon dagisfröken i dialogen för att få exempel på vad barn kan säga och vart fantasin drar iväg. Var går gränserna är också viktigt att vi vågar tala om så att man i vart fall kan få tillstånd en viss samsyn. Vad är normal "människokärlek" och vad är övergrepp. Notera att övergrepp inte behöver vara fysiska. Till detta skall vi sen lägga att vi tolkar all information som vi får del av utifrån våra egna upplevelser och utifrån var vi befinner oss just nu. Jag vet inte om min barndom var särskilt utsatt men att det förekom övergrepp av olika slag är det inte tal om. Det fanna äldre både tjejer och killar (12-15 år) som använde sig av 6-8 årignar för att utforska sin egen sexuallitet, där fanns tanter och farbröder som gjorde närmanden (men som inte gick över några gränser) och där fanns vuxna som levde ut sin sexuallitet helt öppet inför ungdomar som inte viste hur de skulle ställa sig. I olika aktiviteter (fotboll, ishocky, scouter osv.) förekom olika ordentliga övertramp och nollnings riter. Gemensamma onaniövningar, bullen osv. När man nu läser om att ett fotbollsläger spårat ut i Stockholm är inte jag förvånad - det förekom förr så varför skulle det inte förekomma nu. Samtidigt är min erfarenhet att barn säger saker som kan tolkas helt tokigt. I vissa familjer är man öppen och talar med varandra och i andra familjer så sägs ingenting. Hur mycket kommunicerar vi med våra barn, vågar vi kommunicera med våra barn och kanske främst vågar våra barn tala med oss? Min son (8 år)och jag talade om olika uttryck så som hångla, sex, älska, knulla osv. Jag gillade inte att jag hörde honom använda ett av orden i fel sammanhang. Dessa ord finns i barnens värld och slängs ut som skällsord. Jag konstaterade att sonen var blyg inför dessa ord - man skall uppenbarligen inte använda dem, det är pinsamt osv. Dessutom säger vuxna att man inte skall säga sådana ord - men hur skall man göra när man skall tala om sex om man inte får säga hångla, älska, knulla osv? Vi redde ut begreppen jag förklarade skillnaden samtidigt som jag underströk att sex är något fint men att det är inget man skall söka förrän man är mogen och att det är något som man skall vara mer vuxen för att "utforska". Jag underströk att det är något privat som man själv skall värna och dela först när man verkligen vill och när man får något tillbaka. Vi gick även in på gränsdragningar mm. Av sonen fick jag då veta att sex var något som såväl killar som tjejer talar med varandra om i hans klass ganska regelbundet. Mest snackar killar med killar men även kill- och tjejsnack förekommer. Samtidigt som jag konstaterar att åttaåringar talar relativt öppet och omfattande om sex (kanske mer och mer öppet än många vuxna) så vet vi att det nästa varje dag står om sexuella övergrepp i tidningarna, såporna på TV är fullständigt överkryddade med sex, sexanspelningar mm. Så hur skall vi värna barnen, bidra till att gränserna blir tydliga (så att alla ser dem) samtidigt som vi inte tabubelägger sexualliteten?

Jag tror att din "metod"
Skrivet av Ayla70
som du kör med din son är den bästa. Jag gör själv likadant med min son 13 år, vi talar "öppet" om sex, jag förklarar gränsdragningar osv. Han berättar ofta om saker han ser hos sina jämnåriga som han reagerar på, tex på skoldanser så _ska_ man som kille hålla/klämma tjejen på rumpan när dom dansar. Det är vanligt att tjejer kallas hora, slampa osv i skolan och på fritiden. Jag tror på att lära barnen att det är deras kroppar, ingen har rätt att göra något mot dess vilja, om något händer berätta det och varför man ska berätta. Jag tror på öppenhet på barnets nivå + att jag märker en del tjejkompisar till min son, dom vänder sig ibland till mig med såna frågor för att dom känner att dom inte kan ta upp det hemma. Den biten tycker jag är svårt, ska jag som förälder ringa hem till dessa föräldrar eller vad ska jag göra? Hitintills har jag gjort så att jag har svarat på frågorna och uppmanat dom att ta det med sina egna föräldrar men om det inte går så får dom gärna komma till mig och fråga igen.

Vore intressant att
Skrivet av Jämställd pappa
få response på mitt inlägg även om det är ett svårt ämne.

Gå inte för fort.

Håller med

Hur skulle du gå till botten?

Håller med (långt)

Jag tror att din "metod"

Vore intressant att

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information