En fråga till er

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

En fråga till er
Skrivet av	Lotta
(om ni vill berätta förstås) hur har ni fått reda på att era barn blivit utsatta? Har de berättat? Har ni också haft denna känsla av att allt inte står rätt till...? Har ni frågat barnet? Vågade de svara? Är livrädd att allt inte står rätt till, men vet inte hur gå vidare.
Svar på tråden: En fråga till er

mina svar
Skrivet av gråtande
min son berättade om det. Jag har haft en känsla länge (år) på att allt inte står rätt till. Har frågat barnen tidigare lite men de har sagt nej. vågade nog inte då. de bodde varannan vecka med pappa då. Fick rådet av en psykolog. har senare fått motsatt råd av annan psykolog att inte fråga. Om man ska fråga ska man säga att man vet att det är nåt. å sen låta barnen berätta. men jag vet inte vad som är rätt. Vi går på bup med barnen innan detta kom fram. För att de inte mår bra. Har nog hjälpt mkt för barnen. Så att de har börjat känna sig trygga o synliga. Mitt råd till dig är att du ska lita på din instinkt. Kontakta soc o begär utredning på barnet/barnen eller kontakta bup o be om hjälp för dom. Du har ansvar som barnets vårdnadshavare (om du är det) att skydda barnen.

min dotter berättade
Skrivet av ainanela
min dotter vart våldtagen i nov-03 av en kompis pappa hon kom hem och skrev ett brev, så berättade hon för mig.Det är nog svårare för barn att berätta när det pågår inom familjen.I en bok som rädda barnen gett ut Varför berättar dom inte!så har dom följt barnen i dom större härvorna här i sverige och trots att polis hade både filmer & bilder på övergreppen nekade barnen ändå. pappan som våldtog min 11-åriga dotter vart redan -95 anmäld för övergrepp på sin då 5-åriga dotter men den utred. lades ner i brist på bevis.Jag tror det är viktigt att prata med barnen om deras kroppar & att ingen få ta på dom på det sättet,berätta också att det finns såna här sjuka människor här mitt i bland oss (beroende på barnets ålder vill säga).Jag tror att det är svårt att tvinga fram såna här berättelser,fast jag förstår att det är frustrerande.Rådet jag kan ge dig är att föra dagbok över dina misstankar och ditt barns beteende det kan ses obetydande nu men kan ha en viktig roll i framtiden många kramar angelica

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv