Jag var en gång..

Jag var en gång..
Skrivet av	Karin
ett utsatt barn. Jag har inte ens skrivit det på ett papper förut, prata om det går inte. Går hos Psykolog idag, men klara inte av att prata om det me d henne. Hon vet att något sådandt har hänt men jag kan inte prata. Det har påverkat hela mitt liv och gör så än idag. Min mamma vet vad som hände, ungefär. Jag började kissa i sängen, blev konstig i hennes ögon. Vi var till en doktor och jag fick tabletter som mamma gömde under osten på min smörgås. Att hon svek mig gör så ont, hon kunde inte göra det ogjort men hon kunde hindrat det från att ske igen och hon kunde ha lyssnat på mig. Vad jag vill säga är lyssna och finns där. Även om du tror att inget har hänt tänk efter något är fel om ett barn säger att det är det. Vad som är fel kanske inte är så lätt att komma på, det kan finnas andra orsker än de som sägs men lämna aldrig saken obearbetad aldrig.
Svar på tråden: Jag var en gång..

Jag med
Skrivet av Bara jag
Jag har också varit ett utsatt barn. Jag kunde inte heller prata om det, inte ens med min psykolog, under många år. Vi närmade oss min stora gråa zon långsamt, tills jag började prata. Små bitar, lösa fragment som till slut växte ihop till min historia. Din historia finns där inne och du kan hitta fram till den. Min mamma svek mig också. Gruvligt, hemskt. Men idag är jag för det mesta lycklig, jag har hittat hem, ett alldeles eget hem. Ja, jag vill också be alla föräldrar att lyssna och att våga tro att någonting obeskrivligt hemskt kan ha hänt, för ibland gör det faktiskt det.

Skönt att höra
Skrivet av En syster
att du har "hittat hem". Jag håller med dig, om att det är viktigt som förälder att lyssna. Samtidigt som jag tränar på att inte ha superkoll på mina egna barn. Jag förstår nu att allt INTE behöver hända, bara för att det hände mig. -Så blir det en bekräftelse på att det som hände mig faktiskt var olyckligt. Det var inte bra för mig. Jag kunde inte säga stopp. Det har påverkat mig. Det var inte ngt som faktiskt alla syskon gör tillsammans... Åh, jag måste nog prata mer om det här med min psykolog. Tack och lov att mina barn kan prata om svåra saker med mig. Hälsningar,


Inte så lätt
Skrivet av vargmamma
Ja, jag vill också be alla föräldrar att lyssna och att våga tro att någonting obeskrivligt hemskt kan ha hänt, för ibland gör det faktiskt det. Hej . Du har så rätt föräldrar måste lyssna och tro på barnen Men det är så svårt så komplicerat , pedofilen finns ofta i vår närhet alltså någon i min närmaste omgivning som skulle göra detta med mitt barn tyvärr så tänker man alldeles för lätt det händer andra men inte mig tills man står där och inser att det pågått sexuella övergrepp bakom ens rygg i flera år. Jag kan säga idag att jag ville nog inte se , sanningen var för hemsk ! Jag tackar min dotter för hon är så stark och modig och vågat berätta . även polisen och bup som tålmodigt fick mig och inse sanningen . Det är så komplicerat den man som man vart kär i ..skaffat familj med . kanske har känt varandra över 15 års tid .man gläds tillsammans åt sina barn och man upplever hans oro , även samtal om pedofiler och annat som skadar ,han kysser en god natt ringer dagligen osv.huxflux får man reda på att han skändar/våldtar vårt gemensamma barn ..Vilken mamma vill se att det pågår incest? Det är så viktigt att människor får kunskap och att människor vågar anmäla om de misstänker handlar det om incest så är det inte ovanligt att jag som mamma är bland de sista som ser- Men jag önskar så starkt att alla ska våga se för hjälpa alla utsatta barn.

Mönster...
Skrivet av En syster
Jag har fått ledtrådar från min mammas sida i släkten. Det är ett märkligt mönster. Jag tror att min mamma har "lärt" sig att inte se. Jag har minnen av min morfar, hur han kramas, och alltid lyckas komma åt mina bröst... eller som liten; där brösten snart skall komma. Jag tror att min mamma stängde av. Att hon drog sig tillbaka. Jag vet inget om vad hon själv varit med om. Hennes storasyster har varit med om ngt... och min morfar var inblandad. Jag förstår att det inte är lätt att se, att lyssna, att tänka tanken. När jag läser din berättelse, så slår det mig hur stark och trygg du verkar vara, i allt detta känslomässiga kaos. Du är närvarande nu, i alla fall. Du ser och hör. Du verkar vara beredd att lyssna, på vad din flicka än berättar. Att känna det, så här genom nätet, gör mig glad. Att känna det, så här genom nätet, gör mig också ledsen. Jag vill, vuxna människan, också ha en mamma som kan vara närvarande. Närvarande i detta svåra, i skammen som är min. Detta är tankar i natten. Tankar i ett tomrum. Din dotter är säkert mkt glad att ha dig som mamma. När hon växer upp kanske hon blir arg på dig, men din starka närvaro kommer helt visst att överbrygga det. - Tycker du att jag trampar på i ullstrumpor, så må det vara hänt. Jag har andra sidor som jag läser och skriver på, här är jag mest bara en liten lillasyster, som inte förstår. Men försöker förstå.

Du kan .....
Skrivet av vargmamma
Hej.(långt ) Ditt inlägg berör mig stark . Jag vill berätta för dig att jag har vart utsatt själv för övergrepp som barn och det tog många år innan jag fick hjälp utifrån. Mina föräldrar ville inte se och när det uppdagades var jag tvingad till tystnad. Så när jag själv som mamma fick reda på vad som hänt min dotter bröt jag ihop . Men pga av min egen historia fick jag så bra hjälp och bearbeta och få kunskap om pedofiler så jag kunde förstå. Jag har även läst sociologen Nea Mellberg, som doktorerat på mödrars situation när deras barn utsätts för sexuella övergrepp av fäder. Jag som utsatt trodde aldrig min mardröm skulle hända mitt barn . Jag som utsatt trodde aldrig att den man jag träffade för många år sedan skulle vara pedofil . Jag trodde att jag borde se alla signaler så jag kunnat skydda mitt barn När min dotter berättade så stängde jag av och jag tillät henne sova med sin pappa samtidigt drog jag min tillbaka och hamnade i en depression och mina barndoms minnen kom tillbaks. Men allt jag lärt mig så förstår jag att eftersom jag själv är utsatt så är jag den sista som ser ! Det kanske inte är omöjligt att din mamma vart med om något ! Hennes syster har om jag förstod dig rätt Vad skulle hända om du talade med henne om detta ? Det är så viktigt , inte för skuldbelägga henne utan för att Du ska få bekräftelse som vi vill ha av våra föräldrar. Du skriver : Jag har minnen av min morfar, hur han kramas, och alltid lyckas komma åt mina bröst... eller som liten; där brösten snart skall komma Om du upplever det som kränkande , obehagligt, att någon har rört dig på ett sätt som inte känns ok är det övergrepp ! Det är en handling som du inte kunnat förstå och inte ge samtycke till och handlingen utgår från den vuxna (din morfar). Jag vill, vuxna människan, också ha en mamma som kan vara närvarande. Närvarande i detta svåra, i skammen som är min. Du kan påverka din mamma precis som min dotter hjälpte mig att inse och våga se , tala om den stora arv´s synde Även fast det kanske tar lång tid så gör du dig själv / din mamma en tjänst . Jag vet att en pedofil är inget monster utan en vanlig människa,. Pedofilen förstår inte vad i hans /hennes liv som leder fram till att de begår övergrepp. man brukar säga dagens offer morgondagens pedofiler Pedofiler har problem med gränser och förståelse för hur andra (offren) kan uppleva deras. Men jag vet inte om jag någonsin kommer att förlåta hans svek oavsett hans bakgrund .Men jag har inga skuldkänslor längre för jag inte såg- vilken mamma ser övergrepp ? Känner mig bara smutsig och hoppas att världen kommer förändras ögon öppnas och andra vågar se ..jag måste även skriva att jag önskar att massmedia ändrar sin taktik så pedofilerna vågar söka hjälp ..en del hos mig förstår att de är vanliga människor som jag.


Tack
Skrivet av En syster
Jag letar efter ord, och vad ord betyder. Nu har du gett mig många, många ord. Jag minns inga alls... ler lite trött, men vet att jag kommer att gå tillbaka hit, och läsa om, och om igen. Vad jag skrev, och vad du svarade. - Märkligt, jag skriver en mening, om vad jag nog skulle kunna säga till min mamma, och därpå suddar jag ut den, eftersom det faller sig helt otänkbart! Jag kan inte ens formulera den här på fN, - ändå var den nyss "sägbar". Tack. Du har rört vid mig. Det känns bra. Mycket bra. Men tungt med. - Om du har en vargflock här på nätet, så vill jag gärna gå med i den...

;)
Skrivet av vargmamma
Min vargflock är mina barn ...;)) Vi är så försiktiga så vi inte sårar våra föräldrar men du är på väg och du kommer på ett sätt som känns bra för dig . Du fixar detta, håller båda tummarna för dig !

Känner igen...
Skrivet av K
...tystnaden om det som hände. Jag kunde heller inte prata om vad jag varit med om på många, många år. Bara i omskrivningar och enstaka antydningar i relation till andras berättelser. Har oxå gått på samtal i perioder från tonåren. Första gången jag kunde "berätta" vad som hänt lusläste jag alla böcker som fanns om sexuella övergrepp, letade upp ord och meningar som beskrev det jag kände och varit med om och skrev ner typ "boken x, sidan 35, andra stycket, första och andra meningen". Terapeuten måste ha haft ett helsike att leta reda på allt...:) Men det var ett sätt att berätta utan att behöva göra kunskapen "farlig" för mig själv, någon annan hade ju skrivit det, det var inte jag... Senare kunde jag skriva med egna ord vad som hände. För ett par år sen klarade jag av att säga att jag varit utsatt för sexuella övergrepp (bara den formuleringen!) för några av mina bästa vänner och för min blivande sambo. Och för någon månad sen kunde jag beskriva en situation jag upplevde med egna ord (typ en mening klarade jag av att säga) till en vårdpersonal. Så det tar tid (är 33 år nu). Men jag kan oxå säga att om man tillåter sig att prata om det, om skammen, förödmjukelsen eller vad man nu känner så hjälper det till i läkningsprocessen. Jättekram till er och alla andra överlevare!!!


Tack för din berättelse!
Skrivet av En syster
Jag letar också efter andras ord. Min storebror lekte sexlekar med mig. Jag lekte väl detsamma med honom... eller... jag vet inte. Jag samlar fortfarande på andras ord, för att försöka förstå vad som hände. Incestuösa lekar, sa min psykolog en gång. VA!!? tänkte jag. Gränslös familj, sa hon en annan gång. VA!!? tänkte jag igen. Jag vet ju på ett ungefär vad som har hänt, men har ingen aning om hur jag skall förhålla mig till det, och till min storebror nu som vuxen. Jag letar och läser allt jag hittar om sexualitet mellan syskon. Din berättelse fascinerar mig. Det låter som om du är en mycket skärpt tjej! Lycka till

Kram till dig, Karin
Skrivet av En syster
Låt det ta sin tid hos psykologen. Känn efter om det är en bra psykolog. Hur reagerar hon/han när du berättar ngt som är i närheten av starka känslor. Om du känner dig trygg där, så kommer du säkert att röra vid det svåra när du är redo. Om du hade kastat dig in i det, så hade du ju kränkt det lilla barnet i dig, ännu en gång? Så tänker jag i alla fall. Många kramar från mig,

Hej igen!
Skrivet av Karin
Skönt med reaktioner på mitt inlägg. Man känner sig så overklig på något sätt, som om det inte kan ha varit på riktigt. Tid pratar ni om jag är ca 40 år idag, det jag minns hände när jag var mellan ca 6 år och 8 år. Det har tillsammans med en kärlekslös uppväxt gjort att jag hela livet haft problem med känslor och att visa dom. Nu är jag sedan ett par år ihop med en man som jag älskar och som gett mig alla tid men jag kan inte ha sex med honom, blir helt låst. Jag har 3 barn med en annan man, som jag inte älskade och som fick styra helt över mig. Livet är så sjukt! Lev ett rikt och helt liv, låt ingen trycka ner er alla har rätt att finnas


Visst behövs mamma...även för vuxna barn!
Skrivet av f.d.utnyttjad
Lurade min mamma totalt när jag som tonåring blev utnyttjad av två olika personer i två helt olika sammanhang...och det har också påverkat mig på olika sätt. Men ändå är jag jättearg på henne för att hon inte fattade bättre! När jag sommarjobbade inneboende i en familj flera mil bort ringde jag hem och grät och sa att jag ville sluta...nu....mamma satte sig i bilen...och funderade med mig inne i ett rum varför och om jag inte skulle fortsätta försöka. Jag grät och sa att jag faktiskt ville vara med mina kompisar på sommarlovet och inte sommarjobba...hon tjatade om något annat hänt...men jag nekade...pedofilen stod ju i rummet bredvid...dessutom var jag rädd för att mamma skulle bli så arg på honom, vilket jag inte ville... Hade hon bara tänkt ett steg längre...och pressat mig hemma i lugn och ro den kvällen, och ställt de rätta frågorna-hade jag kanske berättat alltihop... Men hon accepterade mina bortförklaringar... Trots att en bekant blev utnyttjad av samme man tre år senare...och mamma pratade med pappa om detta hemma vid köksbordet, så kunde hon inte dra sig till minnes att jag bott i det huset och gråtit och velat åka hem? En liten fråga kanske hade varit på sin plats... Vi satt en hel natt och diskuterade och grät-när min mamma inte förstod varför hennes nye sambo dög åt hennes barn och barnbarn...och jag "avslöjade" min tragiska historia...Givetvis var hon chockad...och ledsen för att hon missat att skydda mig....men sveket kom nu senare.... Hon har inte nämnt övergrepp sedan den natten för ett par år sedan...hon vågade visst ringa min syster (som också var med den där gråtnatten)och fråga hur gammal jag lär ska ha varit...Mig har hon inte ens nämnt sedan dess att hon ens tänker på det... MAMMA HJÄLP! Det känns nästan som ett större svek att inte mamma finns närvarande än de övergrepp som begicks. Hade bara mamma vågat se...eller vågat finnas vis min sida idag...hade jag mått mycket bättre... Det konstiga i hela kråksången är att pappa går helt fri ur detta...det var väl hans förbannade rätt att skydda mig också-men han är jag inte det minsta bitter på, förmodligen förväntar sig flickor att mamma ska förstå... Den som vill veta mer är fri att fråga vad som helst...jag är rätt bra på att dela med mig!

Jag var en gång..

Jag med

Skönt att höra

Inte så lätt

Mönster...

Du kan .....

Tack

;)

Känner igen...

Tack för din berättelse!

Kram till dig, Karin

Hej igen!

Visst behövs mamma...även för vuxna barn!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information