Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Sitter här o är lessen....

Skrivet av TigerWoman
När börjar man må bättre? När kan man se en framtid? Ska man alltid vara på sin vakt o älta, älta, älta det som hänt?
När mitt barn föddes spelade jag Mauro Scoccos sång "Du är aldrig ensam"....Nu sitter jag här o sjunger den för mig själv o tittar på det lilla barnet som ligger o sover. H*n är trygg nu men hur ska jag kunna skydda mitt barn i framtiden?
Jävla karl som gjorde detta! Hur kan bara ge sig på sitt eget kött o blod?! Hur kan man ge sig på ett barn överhuvudtaget?!!

Svar på tråden: Sitter här o är lessen....

Jag känner med dig

Skrivet av  iben
Vill skicka tusen kramar till er.
Det måste vara fruktansvärt att vara med om .
Jag kan inte heller förstå hur f#n man kan göra något så sjukt mot ett barn.
I mina ögon så är dessa sjuka människor inte värda ett dugg.
Har du fått hjälp,någon att prata med?
Ditt barn slipper att träffa "monstret"?
Hoppas att han får sitta inne på livstid,men tyvärr brukar straffen inte bli så långa.
 

Nä....

Skrivet av  TigerWoman
varken jag eller mitt barn har fått någon som helst hjälp o jag är ingen som ber om sånt heller......Idioten som gjort detta går fri pga att bevisen för en fällande dom var för dåliga...det blev inte ens nån rättegång alltså.....men umgängesrätt ska det bli...jippi....men de är iaf så intelligenta på Familjerätten att de beslutat om en kontaktperson som ska vara närvarande vid mötena.......
 

Sv. Nä...

Skrivet av  Bettan_68
Jag tycker att DU SKA KRÄVA att få hjälp även om det inte fanns tillräckliga bevis så måste ditt barn ha proffesionell hjälp. Det är din skyldighet somm mamma att se till att barnet får kontakt med psykolog annars kommer det skada ditt barn för all framtid.
Lycka till
 

Jag lider med ditt barn!

Skrivet av  SpiNello
Halkade förbi i forumet och brukar inte läsa här. Men när det gäller övergrepp på barn... Ja, hade det gällt mina egna barn, så hade jag suttit inne för mord i någon form.

Troligen ett planerat som man får längre tid för...

Men tänk på att ta hand om dig själv och ditt barn. Försök att se ljuset, som ändå kommer längre fram när smärtan inte är för tung.

Hoppas att du har ett bra stöd och möjlighet att få prata.

En cyberkram från en som inte vet hur du känner, men lider med din smärta!
 

Artiklar från Familjeliv