Oron ger mig panik!

Oron ger mig panik!
Skrivet av	Flick-mamman
Barnens pappa är översexuell. Jag har bott åtskild från honom sedan yngsta barnet var nyfött. Han har anmälts för sexuellt ofredande. Vet ej om det hänt flera ggr, men det jag fick veta var att han stannat sin bil o runkat framför en tjej i en busskur. Hon tog som tur var bil nr o anmälde. Han har drivor m porrtidningar under sin bäddmadrass, porr surfar, kollar porrfilmer o sextrakasserar främmande tjejer m mobil nr han lyckats snoka rätt på. Nu har min 4-åring börjat säga sakar som "pappa stoppar kniv i min snippa", "pappa slickar av maten om jag spiller på snippan". Min 3-åring har efter att ha varit helt torr ett halvår börjat kissa på sig dagligen o jag får inte tvätta hennes snippa. Jag har talat med förskolan o bröt ihop där, dom har gjort en anmälan till BUP ÄR detta en sinal på att något har hänt som inte FÅR hända..? Min oro och ångest gör mig MATT och jag saknar kraft. Tack gode gud att jag orkat prata med förskolan, dom är väldigt stöttande och drivande. Stora flickan vill ej kramas och låta mig ge henne min kärlek. Hon stöter bort mig. Jag gråter inombords... detta FÅR bara inte ske. HJÄLP!
Svar på tråden: Oron ger mig panik!

Gör nåt!
Skrivet av TigerWoman
Ditt barn har öppnat sig för dig! Hon har berättat på sitt sätt vad som hänt! Tro på ditt barn! För 6 mån sedan berättade min dotter vad henns pappa brukar göra. Dagen efter tog jag kontakt med Soc och gjorde en polisanmälan. Gör det du oxå! Snälla!

Hon
Skrivet av Flick-mamman
skrattar efterår, och skämtar om det. Hur ska jag tolka det? Förskolan har gjort anmälan eftersom han utsatt mig för hot och misshandel tidigare. Dom sa det var bättre han ser dom som "syndabock". Det ska inte tas upp förrän i morgon på BUP ;(


Om du vore barn....
Skrivet av TigerWoman
och berättade en allvarlig sak som du inte förstod så skulle du kanske oxå le? Min dotter berättade o sa samtidigt att hon tyckte det var kul....Tills hon började förstå att pappor inte får göra så där..... Min syster står för min anmälan till polisen just för att puckot inte ska kunna sätta det emot mig.... Håll dina barn ifrån deras pappa tills du vet vart det bär hän! Familjerätten sa till mig att så får man göra i såna här fall eftersom det är ens skyldighet att skydda sina barn. Men ring de och hör. Du kan altid vara anonym. Kram på dig! Jag finns här och lyssnar!

Polisanmälan?
Skrivet av f.d. utnyttjad
Varför bara en soc-anmälan? Att du anmäler honom till polisen betyder ju inte att du har sagt ATT han gjort det, men att DE måste undersöka detta, och de har duktiga psykologer som kan få fram mycket. Det viktiga är att du inte påverkar dina barn för mycket så att de i förhör säger: -Mamma sa att jag skulle säga att pappa slickar upp maten på snippan...bara för att du i all välmening säger till dem att de ska berätta allting som pappa gjort med snippan för polisen. Det kan ju så lätt missuppfattas bara för att du vill stötta barnen... Självklart ska du få panik-det är inget att skämmas för. Finns det någon annan än dagispersonalen du kan prata med? Föräldrar, syskon? Hoppas saker och ting händer fort nu så att ni kan börja bearbeta och gå vidare... Jag tycker att du ska lita på det du hör...

Slå larm nu!
Skrivet av MA & son
Om något hänt, vilket av din beskrivning att döma verkar troligt, så finns ingen tid att spilla. Du kan aldrig göra något ogjort men du kan däremot se till att förhindra att det händer igen och du kan också se till att dina barn får den hjälp de behöver för att bearbeta och ta sig igenom det här. Det är för deras del jätteviktigt inför framtiden! Kontakta gärna BUP eller psykolog på annat håll för råd och stöd. Förstår att det måste kännas övermänskligt svårt just nu, men dina barn behöver ju ditt skydd nu mer än någonsin om detta hänt.


Anmäl nu!
Skrivet av Jämställd pappa
För dagbok! Notera allt som du finner underligt, häng upp anteckningarna på annat som gör det lätt att komma ihåg varför mm. Gör personliga anteckningar, möjligen i en privat dagbok - där du skriver av dig vad som du känner rent subjektivt. Kontakta BUP och ring rädda barnen sistnämnda för att de kan hjälpa dig att hitta rätt i djungeln kring övergrepp. När väl soc och polis/åklagare är inblandad våga vara tydligt men inte fördömmande (hur man nu skall kunna vara det gentemot en person som förgripit sig emot ens barn). Tala gärna med någon som kan beskriva för dig hur "processen" går till och varför det finns en risk att bevis inte kan säkras så att du är förberedd på detta men även så att du förstår att ditt och andras agerande kan undanröja enskilda bevis värde. Överväg att konfrontera pappan rakt ut.

Min första tanke FLY!
Skrivet av mammi
Jag hade packat pick och pack och flyttat utomlands,där Pappan ej kommer åt er. Här i detta sjuka land så har snart pappan umgängesrätt till barnen. Det din treåring berättar för dig är allvarliga saker. Det är inget en tre åring hittar på! Han gör dessa saker med henne! Var stark och håll barnen i från denna hemska människa!

Mammi
Skrivet av Jämställd pappa
Jag har full respekt för din uppfattning den är instinktiv och reaktiv men vart leder den? Vi människor kan inte isolera oss ifrån det mörka i livet, vi kan inte bara kapa av den sjuka delen av våra barns rötter utan att inse att det får konsekvenser för det får konsekvenser. Självklart skall pappan inte ha umgänge med sina barn i detta fall men att fly utomlands riskerar att leda till dom, utlämnande och i värsta fall enskildvårdnad för pappan. Var finns alla dess bra vuxna män och kvinnor med civilkurage. Visst finns det exempel på tokiga och i vissa fall helt felaktiga domar men de har alla sin förklaring. Tyvärr beror det ibland på just bristen hos domstolens ledamöter - vi har ett mer politiskt styrt rättssystem än vad de flesta inser. Många gånger beror det på att den förälder som står på barnets sida parallelt har en djup privat söndring med den andra föräldern. Den bild som målas upp i domstol är tyvärr inte den som barnet lever och upplever. Domstolen kan, bör och får inte för sitt inre måla egna bilder baserat på förutfattade meningar. Tyvärr har så varit fallet under de senaste årtionderna men då till pappans nackdel. Nu svingar pendeln över i vissa fall (andra inte) så att barnens rätt till pappan blir viktigare än det sunda förnuftets insikt att en hustrumisshandlande pappa utgör ett indirekt hot emot barnet, att en pedofil utgör ett för stort hot emot barnet för att lämnas ensamt med densamma osv. Men då kommer vi till det som utgör domstolens och reflekterande människors dilemma. Skall det alltid vara så att en mamma som påstår övergrepp alltid ges vårdnaden och pappan med automatik förlorar umgänget? Tyvärr är inte mamman med automatik madonna, tyvärr är inte pappan alltid den goda fadern och detta är en del av livet som vi måste förhålla oss till. Jag är så enfaldig att jag tror att om fler vågar säga ifrån och vågar kommunisera värdegrunden för vårt samhälle så kommer fler inte begå övergrepp och fler våga ingripa och lagföra de som trots detta begår övergrepp. När säger vi ifrån själva? När påpekar vi andras övergrepp (såväl i ord som i handling)? Hur ofta reflekterar vi över våra egna tillkortakommanden och lägger dem tillrätta gentemot dina barn, föräldrar, vänner och medmänniskor? Jag gör fel och det måste jag erkänna för att undvika att komma längre och längre ifrån det som är den gemensamma värdegrund som vi alla står på.


sv. Oron ger panik
Skrivet av Bettan_68
Jag tror tyvärr att något har hänt, min dotter reagerade också på att hon inte ville kramas eller ha någon närhet alls jag tycker att du ska försöka att du får en tid hos BUP så fort som möjligt för att få reda på sanningen. Och om det nu är så måste du anmäla honom

Larmet måste gå!
Skrivet av Ti
Ingen tvekan tycker jag! Ring i alla klockor du kan!

Oron ger mig panik!

Gör nåt!

Hon

Om du vore barn....

Polisanmälan?

Slå larm nu!

Anmäl nu!

Min första tanke FLY!

Mammi

sv. Oron ger panik

Larmet måste gå!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information