snälla svara!!!!!

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

snälla svara!!!!!
Skrivet av	Delfi
Hej! Hur har ni fått reda på vad som hänt era barn, har de själva berättat eller har de betett sig på något speciellt sätt??? Min son berättade häromdagen att det hänt något med en som är äldre ( också barn ). När jag frågade lite runt så ville han inte svara. Vid tidpunkten när detta skulle ha skett så ändrade han beteende., från att ha varit en glad,go och busig liten grabb så fick han helt plötsligt ofta ont i magen ( efter ett tag trodde vi att han var laktosintollerant ) Flera vändor på sjukhus utan att hitta något fel. Han började slåss o bråkade mycket. Jag vet att jag låter svamlig men allt detta har börjat uppdagas nu och jag mår inte speciellt bra...
Svar på tråden: snälla svara!!!!!

Sv. snälla svara!!!
Skrivet av Bettan_68
Hej jag kan med största sannolikhet säga att hans sätt att reagera är pga. vad han har varit med om. Min dötter va också väldigt argsint och slogs och bråkade innan hon fick proffionell hjälp, hon hade även självmords tankar. Jag tycker att du ska anmäla situationen för polisen är väldigt duktiga på att få barn att berätta ta även kontakt med BUP. Det är viktigt att din son får se att du tar detta på största allvar annars kan det få förödande konsekvenser i framtiden. Lycka till!!!!!

Både och
Skrivet av Ti
Dels så gick jag in i mig själv, blev dyster och svårkontaktad. Lade allting på mig själv. Som att gå in i ett mörkt kallt rum och dörren stängdes efter mig. Där satt jag. Jag berättade också för min mamma, så gott jag nu kunde, hon såg förskräckt ut och sade "men vad är det du säger". Sedan lämnade hon det och nämnde det aldrig mer. Jag tror att man som barn försöker få hjälp, fast det är inte lätt att förmedla en sådan sak som sexuella övergrepp. Språket räcker inte till och skammen är för stor. Just därför så är det oehört viktigt att man som förälder är lyhörd inför sitt barn och tar sitt barn på allvar. Bakom mina enkla barn-ord till min mamma låg många långa år av grova sexuella övergrepp. Det var bara en mening som jag lyckades få ur mig, den löd "Han brukar lura med mig in på rummet". Det var den meningen som hade kunnat rädda mig, om min mamma tagit mig på allvar, men det gjorde hon inte. Någonting anande hon absolut - hon gjorde stora ögon när jag sa det - men hon valde att svika mitt förtroende. Ta din sons förtroende på allvar! Svik honom inte! Släpp inte det hela, för då lämnar du honom ensam i det kallaste och mörkaste av rum.

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv