Blir så fundersam.

Blir så fundersam.
Skrivet av	Inte är det lätt inte!
När jag var barn, kanske 6-7 år, hände det ganska ofta att jag och min jämnåriga bästis (vi är fortfarande goda vänner snart 40 år gamla) lekte doktor. I den leken ingick alltsom oftast att vi petade på varandras könsorgan. Jag har aldrig berättat det för någon och jag tror inte heller att hon har gjort det, men i ärlighetens namn så är det inte heller något som jag har fäst särskilt stor vikt vid, knappt många tankar alls faktiskt och inget som jag alls känner skuldkänslor eller ångest för och jag har inga hemska sexuella upplevelser i bagaget i övrigt, varken som barn eller vuxen. Det var inte på något sätt en sexuell lek utan snarare en ingående undersökning av varandra. Min undran nu är vad man skall kalla det? Är det ett normalt beteende för barn att leka så? Om det nu är ett "normalt" beteende hur i hela friden skall man då veta var gränsen går? Tänk om mina pojkar kommer att uppleva något liknande som jag gjort, det är väl till och med ganska troligt kanske när de så småningom börjar utforska sin kropp och sin egen sexualitet - hur skall jag reagera om de kommer och berättar det för mig? Det känns jättesvårt tycker jag om det nu är så att barnen lekt en lek och ingen av dem har ont av det och så kommer jag där och ger dem skuldkänslor. Vad har jag då åstadkommit - det måste ju vara fruktansvärt förvirrande? Såna här tankar är sånt som gör det fruktansvärt svårt att vara förälder ibland...
Svar på tråden: Blir så fundersam.

Håller med
Skrivet av Joy
Min son lekte med sin kusin igår, och de försökte trycka fast en sladd från tangentbordet på kusinens snopp (de är 7 och 8 år). Tangentbordet var alltså inte ikopplat. De skulle "programmera" varandra...Vad säjer man..? Vill helst inte ge dåligt samvete, men på något sätt måste de också förstå att de kan skada varandra i värsta fall. Det där är är svårt att hantera på ett bra sätt, men förnuftet måste nog styra.

Några "hållpunkter"
Skrivet av Mini
Många vuxna kan säkert dra sig till minnes lekar med ett sexualiserat innehåll som de lekte som barn. Vill säga att alla människor är födda med en sexualitet. Den finns alltså hos barnet också MEN som vuxen kan man vara observant på bl a följande: * barnen som leker skall/bör vara i ungefär samma ålder och/eller i vart fall samma storlek och mognad * leken skall/bör lekas som en lek bland andra dvs vävas in i lekarna på ett "naturligt" sätt, leken övergår till nån annan lek efter ett tag * leken kan lekas med skiftande deltagare dvs det är inte alltid samma barn som leker samma sak * leken är adekvat för åldern t ex nyfiket undersökande av könsdelar, inte avancerade sexualiserade lekar med "vuxensex" där detaljer ingår som barnet rimligen inte borde känna till * inget tvång eller våld förekommer, alla barn deltar fritt och nyfiket Det var något man kan "gå efter" om man undrar över vad som är normalt eller ej.


Samma dilemma
Skrivet av kattis
Jag har samma dilemma som du. På något vis vill man hålla sina barn borta från all sexualitet tills de är stora 15 ialla fall. Samtidigt som man vet att alla barn "nästan i allafall" exprimenterar. Jag vill inte det"!!

Under 15
Skrivet av Joy
Visst hade det varit skönt att slippa tala om sexualitet tidigare med sina barn. Jag själv råkade ut för ett "nästan-övergrepp" när jag vare 12, och med ens rämnade hela min barndom, då jag insåg VAD jag had ekunnat bli utsatt för. Det har gett men (och ger fortfarande) i min sexualitet genom hela mitt liv. Min dotter (6 år) sa något snusförnuftigt om att "mamma inte vågar gå naken" en gång. Vilka signaler ger jag henne och vad ska jag göra för att inte överföra min "blygsel" och mina "men" till henne? Jag försöker...

Blir så fundersam.

Håller med

Några "hållpunkter"

Samma dilemma

Under 15

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information